Manus: Kristina Sundin Jonssons videorapport, onsdag 17 april
Kristina Sundin Jonsson:
Den offentliga sektorn har idag många utmaningar att hantera. Det kan handla om demografi, ekonomi eller kompetensförsörjning. Och inte minst gäller detta oss i Skellefteå där en väldigt unik samhällsomvandling pågår just nu och allt händer väldigt fort.
Det här innebär många gånger att inte vi kan lösa saker på gamla sätt utan behöver prova nytt. Därför ska vi idag prata om innovation.
Med mig idag har jag Carl Heath, senior forskare på RISE, som är väl insatt i ämnet. Välkommen hit Carl.
Carl Heath:
Tack så jättemycket.
Kristina:
Vi går väldigt rakt på sak. Hur skulle vi kunna främja det här med innovation och förnyelse i välfärdssektorn?
Carl:
Jag tänker att det finns många saker man kan göra för att åstadkomma det här. Men till att börja med så tror jag att det handlar mycket om att se var vi är idag och vilka förutsättningar vi har för att förflytta oss.
Precis som du beskrev just nu, att ha en omvärldsblick som gör att vi kan förstå var vi befinner oss. Den blir nästan nödvändig för att sen kunna ta ett kliv. Och för att sen kunna göra det i nästa steg så behöver det finnas ett antal olika saker på plats.
Men skulle jag koka ner det till någonting så handlar det om kunskap och insikt om hur vi bygger och skapar de strukturer i våra välfärdssystem som behöver finnas för att kunna göra saker som vi aldrig har gjort förut.
För kortfattat kan man väl säga att vi är ganska bra på att bygga strukturer som kan göra samma sak lite bättre en gång till. Men när vi står inför att göra saker vi aldrig har gjort förut, då behöver vi en lite annan verktygslåda. Och att skapa förutsättningar för den, bygga kunskap om den, det tror jag blir viktigt.
Kristina:
Finns det då bra metoder och processer för just det?
Carl:
Ja, det gör det. Det pågår arbeten runt om i hela Sverige. Inte minst här i Skellefteå där vi ju är idag kring att lära oss mer om den här verktygslådan.
Det handlar om hur vi kan göra för att skapa ett framtidsorienterat ledarskap. Det kan handla om hur vi hanterar risker och gör riskbedömningar. Det kan handla om hur vi jobbar med en kultur i vår organisation som främjar nyfikenhet och innovation och ett lärande klimat.
Så det finns många pusselbitar i den här verktygslådan eller olika instrument vi behöver ta till för att åstadkomma det här.
Kristina:
När man pratar om hur vi ska använda våra resurser är det många idag som pratar just om den nya tekniken och digitalisering och AI och så vidare. Vilka möjligheter och hot ser du här?
Carl:
Alltså jag ser, precis som du säger, både möjligheter och hot. Vi ser möjligheter i att den här tekniken kan användas på en massa olika sätt för att skapa nya förmågor eller ändra på arbetssätt. Både för att kunna spara tid men faktiskt skapa bättre kvalitet.
Samtidigt så finns det ju mängder av utmaningar med tekniken. Den kan faktiskt skada människor och samhälle om den används på fel sätt eller om någon annan använder den emot oss. Så i båda de här fallen, både för att dra nytta av digitaliseringens och AIs möjligheter men också för att stävja det som inte är bra. Då behöver vi kunskap om de här områdena.
Kristina:
Det här handlar ju om förändring och vi har ju både erfarna medarbetare och erfarna människor ute i samhället kopplat till yngre. Vissa yrkesgrupper kan ju ibland känna att man står utanför den här diskussionen. Hur ska vi säkerställa att vi inkluderar alla och det här verkligen blir ett inkluderande arbetssätt?
Carl:
Jag tror det handlar väldigt mycket om hur det går till när vi gör nya saker. Att vi skapar förutsättningar i våra enheter och arbetslag och runt omkring för att skapa den här inkluderande och prövande och nyfikna innovationen. Att det inte blir någonting som är för några få utan att vi tar hand om och ser till att ge alla chansen att vara med och pröva det nya utifrån de förutsättningar man har.
Kristina:
För det handlar ju om på något vis att hitta alla perspektiv. Alla perspektiv är nödvändiga för att vi ska kunna gå vidare och utvecklas.
Carl:
Ja det blir de och krasst så är det ju så att om vi inte har med oss de här olika perspektiven så kommer vi ju obönhörligen hamna i en situation där vi kanske bygger tekniken på ett sätt som faktiskt inte gynnar allt det vi vill åstadkomma.
Kristina:
Så sammanfattningsvis alla behövs i detta. Hur ska man då kunna skapa den här kulturen som skapar trygghet som gör att vi kan testa och prova nya idéer? Vad är dina tips för det?
Carl:
Det jag tänker är kanske grunden och det hänger så mycket ihop med allt annat som har att göra med vår utveckling i välfärdssamhället men det är ju tilliten. Alltså tilliten till våra institutioner, tilliten mellan varandra och tilliten i våra samhällen och att långsiktigt jobba med att skapa den här trygga inkluderande arbetsmiljön.
Det skapar förutsättningar över tid och bygger en resilliens så att när saker och ting händer som vi inte vill ska hända så kan vi vila tillbaka in att vi har den tryggheten i våra arbetsmiljöer som krävs. Men det krävs ju ett ledarskap för det, det krävs en organisering för det och det är ett långsiktigt arbete.
Kristina:
Om vi tittar runt hela det offentliga Sverige, om man är en kommun eller en region eller någonting som nyfiket ska börja skrapa på det här och känna att man inte riktigt har kommit igång, hur börjar man?
Carl:
Alltså jag tror att det bästa man kan göra det är att börja där man står och börja i det lilla. Utforska och pröva, titta på andra kommuner som har prövat och utforskat vidare. Haka på ett gott exempel och att inte vara rädd för att ta det där första steget och gärna låta det vara ganska litet så att man kan ta ett steg i taget och gradvis bygga förmåga och kapacitet.
Kristina:
Vi ska fortsätta utforska det idag i vår egen organisation. Tack så mycket Carl Heath och tack till er alla som har lyssnat och vi syns igen om ett par veckor.