Jag vet att jag bidrar till en bättre framtid

Tea Stenberg jobbar som specialpedagog på Furuskolan i Jörn.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Det allra bästa med jobbet är att vara med om när människor utvecklas både kunskapsmässigt och som individer. Att finnas med och göra skillnad i en verksamhet som är så otroligt viktigt för att man ska lyckas i livet. Att jag själv utvecklas så mycket som människa och yrkeskunnig.

När känner du att du gör skillnad på jobbet?

När jag når fram till elever eller föräldrar som känner sig väldigt ensamma och kan hjälpa till att göra förändringar som blir positiva för barn och familj. När barn som inte fått rätt hjälp och stöd tidigare får det.

Jag lockas av utmaningen som finns i att undervisa där standardmallen inte fungerar och det borde fler av vår kommuns duktiga pedagoger göra. Man blir som bäst när det kräver som mest. Att vara lärare i det här området under ett pandemiår är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Är det något med ditt jobb som är svårt eller utmanande? Vad i så fall?

Känslan av otillräcklighet. Det finns sällan de resurser som egentligen skulle behövas för att göra fullt ut det som behövs. När elever utvisas eller försvinner. När barn far illa och det tar tid innan samhället kan gripa in.

Vad önskar du att fler kände till om ditt yrke eller arbetsplats?

Jag vill att fler ska förstå att skolan är viktig i hela kommunen och kanske än mer i ytterområden som brottas med utmaningar. Det är svårt att rekrytera till Jörn på grund av avståndet men också för att många föreställer sig att uppdraget är väldigt krävande. Det är helt sant att pendlingen tar tid och att uppdraget kräver yrkesskicklighet men väl på plats blir du älskad och respekterad och får spela en stor roll i att hjälpa till att forma framtiden. Här gör man skillnad varje dag och den känslan gör vägen till Jörn kort.

Själv tycker jag också att det är bra med en bit att åka eftersom jag hinner ”ställa på” och ”ställa av” i god tid. Jag har jobbat nära hemmet tidigare och det var svårare då, att dra en gräns mellan arbete och fritid eftersom jag inte hann tänka klart innan jag var hemma.