Manus: Kristina Sundin Jonssons videorapport, tisdag 21 oktober

Kristina Sundin Jonsson:

Vi befinner oss nu på Västerbottensteatern, som har sitt säte här i Sara kulturhus och som faktiskt firar 45 år som länsteater detta år. Teatern värnar förstås om Västerbottens rika traditioner av berättande och konkretiserar det här i en rad uppsättningar. Faktiskt så många som 4-500 stycken som visas över hela länet.

Med oss idag så har vi Challa Gustavsson som är VD för Västerbottensteatern. Tack för att vi fick komma hit!

Challa Gustavsson:

Tack för att ni är här. Att ni kom bakom kulisserna till oss.

Kristina:

Ja, nu har vi precis avslutat det här med Berättarfestivalen som faktiskt är den 17:e i ordningen. Berätta lite mer om det och vad som var höjdpunkterna i det här.

Challa:

Ja, det är ju svårt. Berättarfestivalen är ju vårt flaggskepp inom vårt berättaruppdrag som ju handlar om att sätta på scen olika former av muntligt berättande, berättande som scenkonst. Och det är svårt att plocka ut bland 140 programpunkter som Skellefteborna kan ta del av under en vecka. Men det finns ju allt möjligt.

Det finns berättarföreställningar, det finns workshops, det finns författarsamtal. I år kunde man också ta del av berättande och fotvård samtidigt, vilket var lite unikt.

Årets tema var kurage. Vi har ju förstås ställt oss i samtiden och sett vad är det vi behöver? Vad är det vi behöver främja nu? Och då handlar det jättemycket om, som sagt. Det handlar om kurage att kunna stå för den man är. Och några höjdpunkter tycker väl jag ändå har varit att vi har kunnat välkomna tillbaka Järnkronan, Jakob Hultcrantz, som spelade huvudrollen i vår uppsättning av Jernbanan, var tillbaka
med den berättelsen om Didrik, Saras berättelse om Didrik.

Men också vårt samarbete och vår jättemånga samarbeten med Skellefteå Musikaliska som hade på scen Dennis Lyxén tillsammans med Alice från Röda naglar
och Vidar från Kjells bänk som pratade om deras konstnärskap i temat Kurage.

Så det är några axplock, men det är svårt att säga när det är. Som sagt, vi marinerar Skellefteåbygden under en vecka.

Kristina:

Ni antog ju en ny vision 2024. Jag berättar i inledningen att ni är en länsteater
som verkar över hela länet, Men den här visionen fick också en liten nationell touch.

Challa:

Ja men precis, vi såg ju. Jag såg när jag kom att det fanns en vision som var bra, men där vi fanns i en ny kontext, i Sara kulturhus. Skellefteå hade också en ny kontext och lite grann en ny kostym. Vi gjorde en omvärldsanalys och spände bågen lite högre. Så nu är ju vår vision att vi ska vara Sveriges bästa länsteater för modig scenkonst som utmanar, berör och berikar. Och det ska vara en teater för alla. Vi vill ju nå en nationell publik också. Vi vill vara relevanta för hela landet. Och det ser ju vi. Kanske inte bara tack vare visionen, men att vi har fått ett antal kvitton på redan nu.

Kristina:

Vi kommer in lite grann på det. Ni har ju nu ett antal produktioner igång. Vad har ni på schemat just nu?

Challa:

Ja, apropå kvitton. Just nu så spelar ju vår stora höstproduktion Stygn där vi skildrar
Algot Nords industrietablering på 70 talet här i Skellefteå, men också på andra ställen, Norsjö och Lycksele i länet. Och den har ju varit kanske lite bortglömd då kanske. Pratar man med 20 åringar här vet de kanske inte ens om att det gjordes
en jättestor industrietablering, där kvinnor för första gången kanske fick sin första kontakt med förvärvsarbete och ett yrkesliv utanför hemmet. Det är klart att vi förstår ju att det finns. Det finns ju en blinkning. Det finns en blinkning med nutiden. Och det är klart att jag är ju förstås nöjd. Att jag kan se att DN-kultur också förstår och vill berätta om det vi gör. Så det är ett exempel på hur vi når ut i hela landet.

Kristina:

Det här anknyter ju väldigt mycket också till den samhällsomvandling som pågår just nu i Skellefteå, med en av Europas största industrikonkurser och så vidare. Så ja, ja, temat är väl satt.

Challa:

Temat är väl satt och jag tänker att det kan vara väldigt värdefullt att just sätta en ganska nära historia på scen och visa på både vad det betyder för enskilda personer. Det tänker jag att många också har erfarenhet av nu. Men också på vad vi kan göra
om vi tar oss tillsammans och agerar tillsammans. Och det tänker jag också att vi ser. Det visar vi i föreställningen hur kvinnorna tog sig ihop och blev kollektiv och ja, försökte göra skillnad. Och det tänker jag att det har ju vi alla här i Skellefteå sett.

Kristina:

Det finns en viktig historisk bas i Skellefteås utveckling. Ni är också delaktiga i samiska språkveckan. Den äger rum den här veckan. Kan du berätta om hur ni deltar och varför det här är viktigt?

Challa:

Jag tänker så här vi befinner oss i Sapmi. Det är väl egentligen det korta svaret på den frågan. Vi finns, vi verkar i Sapmi och vi vill förstås vara en del av att lyfta fram
och främja det samiska utrymmet. Vilket utrymme det samiska språket eller det samiska språken. För det är ju verkligen inte bara ett som finns här.

Och i år så har vi ett författarsamtal med Moa Backe Åstot, hon har en ny bok. Hon är prisbelönt sedan tidigare. Hon har en ny bok som heter Fjärilshjärta, som just handlar om hennes resa med att ta tillbaka hennes familj. Hur de tar tillbaka det samiska språket.

Sen vill jag förstås gärna flagga. Det här är vår lilla önskedröm också när det gäller att främja det samiska språket. Vi gjorde en uppsättning uppsättning av Mats Jonssons bok När vi var samer som också, ja, måste jag säga. Vi vill ändå säga. Det var också ett kvitto på vår nationella relevans. Den filmades av SVT. Gick att se på SVT Play, men den är också ett manus på som finns på umesamiska och det här har vi fått propåer på. Skulle ni kunna ge ut det här? För det finns så lite skrivet skönlitterärt på umesamiska, så det är en önskedröm att vi också inte bara en teater
utan vi kan kanske också ge ut en liten bok.

Kristina:

Spännande! Ni har ju också ett jätteviktigt pedagogiskt verktyg i Unghästen, inte minst för barn och unga. Berätta lite mer om det.

Challa:

Unghästen är ju. Ja, det är ju. Vi har ju fått ta Unghästen till oss på teatern för ett antal år sedan och det är ju vår verksamhetsgren för barn och unga. Unghästen använder ju teatern som pedagogiskt verktyg för att föra samtal ute i klasser.

Ofta handlar det om frågor som kan vara lite svåra både när man är barn och ungdom. Och där har vi i år gjort en stor satsning där vi har en helt ny uppsättning
med fokus på våld och den heter faktiskt Vad är våld? För att just visa på problematiken, bredden, kunna skapa samtal. Vi har inför den föreställningen gått ut och lyssnat på barn och unga. Vad är deras erfarenheter? Vad tycker de med våld?

Det här är ännu en föreställning som har haft sin premiär alldeles nyss, och kommer att spela för årskurs nio i Skellefteå under hösten och under de kommande åren.

Och Unghästen. Som alltid med Unghästen så finns det ju dels professioner. Vi har gjort den här i samarbete med Män för kvinnofrid. Vi har fått stöd från regionen. Elevhälsan är med. Vi har alltid professionerna med och vi har alltid ett efterarbete med klasserna efter föreställningen.

Kristina:

Ett oerhört viktigt verktyg. Men vi har ju snart 2026. Här finns mycket att se fram emot. Vad kan vi se fram emot i er verksamhet?

Challa:

Vi är ju så peppade faktiskt också för att vi får förmånen att kliva in i SE26. Alltså, temat är Mitt i steget. Det är liksom. Jag kände bara. Det är perfekt för teatern för det är där vi är. Vi är mitt i steget. Vi är på väg mot nästa utmaning, nästa föreställning. Och där gör vi faktiskt vår stora föreställning. Den handlar om lyckan och det är också lite grann. Vi är i en situation. Det är ganska många svåra saker
som händer både på lokalt och globalt plan.

Vi behöver också andra berättelser. Man kan annars bli lite nedstämd. Så vi har samlat berättelser återigen tagit liksom var står vi? Samlat berättelser från Skelleftebor om vad betyder lycka? Och sen ger vi lycka tillbaka. Så det kommer att bli vårens stora smällkaramell får jag säga.

Och sen under SE26 så bjuder vi. Vi är ju kända för att våran sommarteater. Och då tänkte vi. Då gör vi två. Så vi kommer att göra en sommarteater där vi gifter ihop
motorkultur med scenkonst. Målgruppen motorintresserade kallades EPA projektet men heter nu Vår drivkraft för att nå en ny målgrupp.

Och sen gör vi en mer traditionell sommarteater också, som en barnföreställning.

Kristina:

Ja. Tusen tack Challa. Som ni hör så finns det väldigt mycket att se fram emot, inte minst under nästa år. Det ska bli supertrevligt!

Tack igen Challa för att vi fick vara här i era lokaler. Och tack till alla er som har lyssnat. Vi syns igen om ett par veckor.