LEVANDE LANDSBYGD
Tillsammans sätter de fart på Lövånger
Lövångergårdens nya ägare har högtflygande planer för anläggningen, flera föreningar jobbar hårt för ortens bästa och de lokala matproducenterna hittar nya vägar att nå ut till sina kunder. Flera krafter bidrar till att det blåser positiva vindar i Lövånger just nu.
När Celina och Emelie Ahlback planerade sitt bröllop 2015 började de leta efter en anläggning anpassad för både bröllop och konferenser. Paret från Stockholm åkte på flera visningar i allt från djupaste Södermanland och upp till Gävle, men inget föll dem i smaken. Men när Celinas föräldrar Magnus och Catarina Ahlback, ägare till Lufta camping och bosatta i Flarken sedan fyra år tillbaka, tipsade dem om att Storstugan i Lövånger var till salu så sa det klick.
– Restaurang, en fantastisk festlokal för bröllop och närhet till kyrka och boende.
Anläggningen hade allt vi sökte efter, så vi köpte den utan att ha sett den på plats. Min mamma hade skickat oss massor av bilder och vi hade även tittat på ritningar, men annars köpte vi anläggningen i blindo. Varken jag eller Emelie hade varit i Lövånger innan vi flyttade hit, säger Celina.
Nära hem
De tog över Lövångergården, som tidigare kallades Storstugan, samt campingen och marken nedanför byggnaden. De skrev dessutom avtal med hembygdsföreningen om att ta hand om uthyrningen av kyrkstugorna. Den 27 april i år lämnade de Stockholm och flyttade till Flarken, cirka 500 meter från Celinas föräldrar.
– Det tar 15 minuter att köra hemifrån till jobbet, vilket är jätteskönt. Vi funderade på att bo nära anläggningen, men insåg att vi nog skulle ha jobbat för mycket då. Det är skönt att kunna åka hem och få lite distans, säger Celina som gick sitt första skolår i just Flarken.
-Huset som mamma och pappa bor i är ett släkthus på pappas sida. Vi bodde i det i knappt ett år 1997 och då gick jag ettan på Flarkens skola. Efter skolåret flyttade vi tillbaka till Stockholm igen, men jag har varit upp till Flarken alla vintrar och lov och i Bygdsiljumsbacken lärde jag mig att åka skidor, berättar Celina.
På Valborgsmässoafton, tre dagar efter flytten, smygöppnade Celina och Emelie verksamheten på Lövångergården.
– Vi hade ingen personal då, så vi grillade burgare och Emelie höll i vårtalet. Det kom jättemycket människor, vilket var kul. Många ville komma hit och se vilka vi var. Tre dagar senare hade vi ”grand opening” med grillbuffé och pubkväll och då var det fullsatt i restaurangen. En bra start, konstaterar Celina.
Snack istället för snabbmat
Båda två jobbade som restaurangchefer på samma snabbmatskedja innan de tog över Lövångergården och de tar med sig många erfarenheter från sina tidigare arbeten. Men Celina nämner ett område där de behöver skolas om.
– Vi är vana vid fyra sekunders-servicen, men den kan man inte applicera här. Gästerna som kommer hit vill snacka en stund och ta det lugnt. Det är en stor omställning, men en trevlig sådan, säger hon.
Vad har ni för planer framöver?
– Vårt fokus ligger på bröllop och konferenser och vi har redan fått jättemånga konferensbokningar. Till hösten ska vi åka på bröllopsmässor och rikta oss mer åt det hållet. Vi har redan några som har ringt och bokat bröllop för nästa år och vi hoppas på ännu fler.
Vad säger du om bemötandet i Lövånger?
– Jättebra. Alla i bygden har någon koppling till den här platsen och många har varit här och hjälpt oss så gott de kan. Vi har även fått bra stöd av hembygdsföreningen.
Upprustning
Evy Andersson, ordförande i Lövånger hembygdsförening, konstaterar att det finns ett stort engagemang i Lövånger för kyrkstaden.
– Det är den äldsta i Västerbotten och det finns familjer som ägt samma stuga i flera generationer. Det gör att folk samlas kring dem och det är många som har lagt ner mycket ideellt arbete för att ta hand om dem, säger hon. Hembygdsföreningen har blivit beviljad en miljon kronor från Jordbruksverket och länsstyrelsen för att rusta upp stugorna. Föreningen satsar själv tio procent som man fått via donationer.
– Arbetet drar igång efter semestrarna. Vi kommer att använda pengarna så långt de räcker och sedan söker vi på nytt, säger Evy.
Ett annat pågående projekt i Lövånger handlar om att rusta upp den tidigare handelshamnen i Kallviken, strax söder om Lövånger tätort. Planen är att förvandla den till småbåtshamn.
– Det ser vi fram emot mycket, säger Evy, som är engagerad i fler föreningar i Lövånger, exempelvis Arena Bjuröklubb och Bjuröklubbs kapellförening.
I oktober 2017 tog Evy emot Västerbottens ”Årets eldsjäl”-utmärkelse i Hela Sverige ska leva. Året därpå var hon en av de nominerade i Norran Hjältar för sitt stora engagemang i hembygden.
– Det var såklart jättetrevligt. När jag blev pensionär började jag engagera mig i samhällsfunktionerna. Vi som bor på landsbygden måste själva kämpa för dess utveckling och gnatar man på så händer det något till slut.
Strax före julen 2016 var Lövånger på allas läppar när granen som restes i parken vid kyrkan fick svidande kritik på sociala medier. Evy fick som dåvarande ordförande i Lövångerbygdens utveckling försvara trädet i en Norran-artikel. Hon konstaterade att granen var ful, men lyckades vända det till något positivt med uttalanden i stil med: ”Man kan se det ur en miljösynpunkt – att man tar hänsyn till skogen genom att ta den gamla granen ur den.”
Flera medier, även på riksnivå, hakade på rapporteringen om granen, och en natt blev Evy uppringd av en kanadensisk radiokanal som fått nys om det udda trädet.
– Man blir förvånad över vilken enorm fart en sån liten grej kan ta medialt. Att en ful gran kan sprida sig runt hela världen. Den var gräsligt ful, men vad gör det? Ingenting, säger Evy. Till julmarknaden samma år tillverkade Lövångers-företaget Furniture Farm en miniatyr av trädet. En ”Fulgran” gjord i trä, som sålde slut direkt.
– Uppståndelsen innebar att fler känner till Lövånger och folk pratar om granen än idag, säger Evy.
Spridning för lokal mat
Även de lokala matproducenterna i Lövånger har hittat sätt att nå ut till fler människor. Flera gårdar var med och startade en Reko-ring i Skellefteå i våras (läs mer på sidan 11). Den 18 augusti medverkade sju Lövångersproducenter i MatTuren som arrangerades för fjärde året i rad. 17 gårdar i Skellefteå kommun öppnade då sina dörrar för allmänheten. Barkbrödsbagaren Anders Hallberg i Kåsböle var en av dem.
– MatTuren är ett otroligt bra initiativ och det kommer hur mycket folk som helst. Det är jättekul att så många vill komma hit och se vad vi håller på med, säger Anders som sedan 2005 har bakat brödet som förr i tiden användes som svältkost under missväxtår.
Idag är brödet exklusivt. 2011 levererade Anders barkbröd till Nobelfesten och på bageriets väggar sitter flera diplom i mathantverk.
– Få kvarnar klarar av att mala barken till mjöl, vilket gör det dyrt. En finländsk producent säljer mjölet för 2 500 kronor kilot, säger Anders som själv har fått tag på en kvarn som klarar av malandet.
I början av sommaren, när tallarna savar, drar han av innerbarken från trädens norrsida. Sedan torkar och rostar han barken innan han maler ner den till mjöl som han använder till brödet.
– Jag tillsätter även enbär och fänkål som förstärker smaken. Brödet innehåller massor av antioxidanter och magnesium och har blivit godkänt som hälsokostprodukt av livsmedelsverket, säger Anders.
Vad säger du om drivet hos matproducenterna i Lövånger?
– Det har ökat med åren och fler och fler hakar på, vilket känns helt rätt. Det ligger i tiden och i Skellefteå det finns ett stort sug efter närproducerad mat.
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 24 november 2021