Del 1. Från Jörn till Skelleftehamn

I den här serien i fem delar ger vi oss ut på en resa tillsammans. Med start och slut på olika orter i kommunen tar vi oss fram och lär känna Skellefteå lite närmare. Hur är människorna som ger platsen liv? Vilka är byarna och de lite mer undangömda pärlorna? Hur är upplevelsen av havet, älven och de andra naturrikedomarna? Och vad vet vi redan nu om Skellefteås framtid? Visst hänger du med!

De flesta platser i världen har tillkommit på grund av att de antingen är naturliga mötesplatser för folk och handel, militärt strategiskt viktiga för att försvara ett land eller på grund av naturtillgångar som vi behöver. Inte Jörn. Vi ska börja vår resa där, längs riksväg 95 i den nordvästra delen av vår kommun.

Jörn

För att vara tydlig. Sex kilometer öster om nuvarande Jörn fanns det redan ett Jörn som sedan 1778 varit en by. Idag är det Österjörn. Varför blev det så? Jo, den myrmark som Jörn idag ligger på visade sig vara ett lämpligt ställe att placera en stationsbyggnad på när stambanan drogs 1888. Eftersom tågen bara gick på dagtid behövdes en övernattningsstation och det blev här. Faktum är att Jörn på den tiden hade hela sex hotell och den mest prominenta gästen sägs ha varit Lenin som övernattade här 1917.

Det gick bra för Jörn som upplevde sin storhetstid på 1960-talet. Men i likhet med andra orter i inlandet har Jörn haft sina utmaningar med minskad befolkning. Den har halverats. Det betyder emellertid varken att Jörn ska räknas ut eller att uppgivenhet råder i samhället. Tvärtom menar många jörsare (som de kallas) att de går en ljus framtid till mötes. Men om de tidigare varit beroende av offentliga aktörer tar man nu saken i egna händer. Entreprenören Örjan Berglund är fast besluten om att lyfta bygden igen. Han driver bland annat bärplockarföretaget Norrskensbär och har varit en flitig investerare i olika branscher söderut. Nu använder han vinsterna till att investera i sin hembygd. Ett exempel är att han gått in som delägare i Storklinta Skidcenter Länk till annan webbplats., en skidanläggning med tre liftar och fem nedfarter en dryg mil från Jörn, och är i skrivande stund i full fart med att bygga en bowlingbana. Frågar du Örjan blir Jörn i en snar framtid inlandets nöjesmetropol.

– Min plan är att starta två nya företag i Jörn varje år med många olika typer av verksamheter. Det blir 20 stycken på 10 år och det är klart att det gör skillnad här i glesbygden.

Det innebär inte att det inte finns utmaningar. Mycket av samhällsservicen har försvunnit från Jörn där en betydande del av de boende kommer från utomeuropeiska länder. Men enligt Örjan är det senare bara en fördel.

– Det pratas överallt om hur svårt det är att hitta kompetens. Vi har inget sånt problem, vi har allt vi behöver här och det är aldrig svårt att hitta rätt folk.

Tåget har fortfarande betydelse för samhället. I väntan på Norrbotniabanan är Jörn den enda orten i Skellefteå kommun där du kan stiga av och på ett tåg till och från omvärlden. Och på tal om omvärlden; vad har Jörn gjort för avtryck där? Det största är troligtvis som hemsocken till författaren Sara Lidman (1923–2004) som levde i Missenträsk, en liten by vid tvärbanan mellan Jörn och Arvidsjaur alldeles i närheten av landskapsgränsen mellan Västerbotten och Lappland.

Sara Lidman räknas som en av Sveriges viktigaste författare under 1900-talet och hennes "Jernbanesviten" omfattar fem romaner med stark koppling till trakten. Hon ligger för övrigt begravd i Österjörn där den som besöker hennes grav möts av ett väldigt koncist motto och uppmaning: "Lev!"

Jörn är också platsen där Pär Wiksten växte upp. Han var med i ett band som lät så här:

The Wannadies är utan tvekan den främsta musikexporten från Skellefteå. Med låtar som "My Hometown" och "You and Me Song" hade bandet stora framgångar på indiepop-scenen i bland annat England.

Pär Wiksten startade sitt första band African Breakfast tillsammans med trummisen Gunnar Karlsson (numera festivalgeneral för Stadsfesten) i Jörn "för att imponera på tjejer". När han i slutet av 1980-talet flyttade till Skellefteå var han med och startade musikföreningen Musikfabriken som tillhandahöll replokaler och ordnade spelningar. Det var också Musikfabriken som startade Trästockfestivalen – Sveriges största gratisfestival – som varje år går av stapeln på Nordanå i Skellefteå.

Tillsammans med band som This Perfect Day och Hardy Nilsson gick The Wannadies i bräschen för den hyllade Skelleftepopen som gjorde starkt intryck på den svenska musikscenen under den första hälften av 1990-talet. Faktum är att Skellefteå fick epitetet "Sveriges Seattle" på grund av städernas industriella likheter och den starka koncentrationen av framgångsrika band. Men det är en annan historia.

Här har vi samlat en stor mängd musik från Skellefteå genom tiderna. Lyssna och njut och inspireras och gå ut och starta ett eget band! Länk till annan webbplats.

Boliden

Den 10 december 1924 träffade man på guldmalm på hemmanet Bjurliden, tre mil nordväst om Skellefteå. Det blev starten på en närmast osannolik tillväxtperiod i Skellefteåbygden som blev ett nordeuropeiskt Klondyke. Det så kallade Skelleftefältet är ett av världens mineralrikaste områden med mycket goda gruvbrytningsförhållanden. Faktum är att 28 gruvor öppnats sedan gruvdriften kom igång. Ett feltryck på kartan angav namnet Boliden istället för Bjurliden och det blev också namnet på gruvan som öppnades där, liksom på det idag mycket välkända gruvföretaget och orten. På den tiden fanns ingen bebyggelse på platsen, bara skog och myrland och Boliden skulle bli en ”industrialismens ö i ett hav av bönder, där bolaget fanns med som en sträng men rättvis fader”. Företaget lät alltså bygga ett helt samhälle i skogen som de i praktiken också helt styrde i flera decennier.

De kända arkitekterna John Åkerlund och Tage William-Olsson ritade samhället från grunden med inspiration av klassicismens storslagna linjer och av den då populära trädgårdsstadens intimitet. Den strikta hierarkin som präglade arbetet i gruvan syntes också på den yttre miljön, och stadsplanen fick ett ovanligt utseende i form av en solfjäder (det innebär emellanåt en utmaning att hitta rätt i samhällets vägnät). De lär ha haft Paris som förebild. I vilket fall är det intressant att traska runt och spana på byggnaderna och känna den framtidstro som rådde under de få decennier som samhället växte fram. Inte minst kyrkan har en mycket speciell arkitektur som anknyter till Boliden som gruvort. Det sägs förresten att de ursprungliga gatorna som lades här hade så hög malmhalt att de fick brytas upp för att utvinnas. Gatorna var bokstavligt talat gjorda av guld.

Idag bor det omkring 1 600 personer i Boliden. Många arbetar fortfarande för gruvbolaget, som är en viktig motor för hela kommunen, men även för något av de företag som vuxit fram till följd av det. Bergteamet är ett sådant exempel. Samhället kännetecknas annars idag av ett rikt föreningsliv och, i likhet med många andra orter i skogslandet, ett starkt intresse för jakt, fiske och skoteråkning bland Bolidenborna.

Som kuriosa kan nämnas att det så sent som år 2017 fanns 12 044 skotrar registrerade i Skellefteå kommun, vilket gör det till den tredje skotertätaste kommunen i Sverige. Lyckligtvis finns det 175 mil skoterleder att ta sig fram på.

När du är i Skellefteå befinner du dig i en skoterkommun med cirka 175 mil skoterleder Länk till annan webbplats. som kan ta dig i stort sett vart som helst i kommunen.

Varuträsk

Förr gick riksväg 95 från Boliden mot Skellefteå genom en mängd byar. Men vägen drogs om genom skogen och idag är det bara skyltar som skvallrar om att Strömfors, Svanström och Varuträsk ligger där. De är väl värda en avstickare om du vill se annat än skog i dessa trakter. Inte minst Varuträsk, cirka 1,5 mil väster om Skellefteå, bjuder på en hel del intressanta aktiviteter. Här finns bland annat Vildmarksgruvan med en av världens förnämsta mineralsamlingar. Åtminstone en mineral, Varuliten, har bara hittats just här i Varuträsk. Gruvan bröts under 1930- och 1940-talet men idag är den öppen för besökare som dessutom får plocka med sig stenar från platsen. Det lockar besökare från hela världen!

För den mer våghalsiga är intilliggande Skellefteå Adventure Park ett fartfylldare alternativ. Med sju höghöjdsbanor upp till tolv meter över marken är det inget för den höjdrädda dock.

Byn Varuträsk som har anor från 1500-talet ligger intill sjön Varuträsket. Det anses vara en produktiv sjö beträffande välvuxen gädda (det går att hyra båt av fiskevårdsområdet om du inte har någon egen), men för många är den synonym med isracing.

Här erbjuds olika typer av iskörning som teknikkörning, isrally, fyrhjulsbanor och skoterkörning.

I Varuträsk bor det ett hundratal personer. Det kanske låter lite men låt dig inte luras av det. Varuträskarna är ett företagsamt släkte som månar om sin by och med ideella krafter bland annat ser till att hålla igång motions- och elljusspår. Ett annat exempel är den populära förskolan Utflex som lockar familjer många mil bort.

Ursviken

Vi fortsätter vår resa längs 95:an, förbi Skellefteå, och landar ungefär en mil öster om stadsgränsen. I Ursviken. Till skillnad från orterna västerut har inte gruvindustrin satt sin prägel lika hårt på samhället här. Däremot var Ursviken länge en viktig plats för såväl sågverks- som skeppsvarvsindustrin. Efter Skellefteå är Ursviken kommunens största tätort och samhället har egentligen allt man kan önska sig med god samhällsservice och förbindelser, mataffär, restaurang, skog och den fantastiska Ursviksfjärden. Efter att dess betydelse för industrin avstannat har fjärden blivit ett kärt tillhåll för kanotentusiaster.

På Kanotudden, som tidigare var en kaj där besökande fartyg från hela världen tömde sin barlast, kan den som inte har en egen kanot att tillgå hyra kanadensare och havskajaker för en härlig dagstur. Och om du får blodad tand finns det gott om fina platser längs Skellefteälven att sätta ner kanoten i. Titta själv!

Ursviken är också vaggan för det massiva hockeyintresset som finns i Skellefteå. Även om Skellefteå AIK är laget som rönt de största framgångarna är det föregångaren till Clemensnäs HC som var först ut med hockey i Skellefteå. Redan 1942 startade ett gäng pionjärer ett lag som med tiden blev kända som "Norrlandskometerna" på grund av sina tidiga framgångar. Än idag finns en väldigt livskraftig verksamhet inom såväl herr- som dam-hockeyn i Clemensnäs HC och föreningen driver dessutom hockeygymnasium som tryggar den lokala återväxten i stadens hockeyliv.

Skelleftehamn

Och på tal om hockey. Väster om Ursviken ligger Skelleftehamn där världens första hockeyvisir i plast lär ha tillverkats. Det skedde på Rönnskärsverken landslagsmannen Roger Nilsson som var aktiv under 1960- och 1970-talet. Som Sveriges enda smältverk för basmetaller är det emellertid en parantes i det Rönnskärsverkens historia.

Till följd av de malmfyndigheter som upptäcktes i Skelleftefältet på 1920-talet började smältverket att byggas 1928. Boliden, som äger Rönnskärsverken, lät även här bygga upp ett helt samhälle kring industrin och det finns många spår kvar av det idag. På den tiden hette orten Kallholmen och var ursprungligen en fiskarby, men bytte snart namn till Skelleftehamn – den sista hållplatsen på den här resan.

I likhet med många andra bruksorter fanns det en gång gott om mindre butiker och caféer här, idag är de flesta av dem borta. Men det betyder inte att saker och ting står stilla i Skelleftehamn. Med bra kommunikationer, skolor, en Ica-affär, restauranger, biograf och ett badhus som i skrivande stund renoveras har orten blivit ett bra alternativ, inte minst till barnfamiljer som i Skelleftehamn kan hitta bra bostäder som är betydligt billigare än i centralorten. Även för båtfolk är Skelleftehamn ett populärt tillhåll som en god utgångspunkt till skärgården. Här finns fascinerande utflyktsmål Länk till annan webbplats.som den gamla fyrplatsen på Gåsören. Har du ingen egen båt? Oroa dig inte – det finns en turbåt! Och massor att upptäcka. Så vad väntar du på?

Håll utkik efter berättelse nummer två där vi reser från Kinnbäck till Kåge.

Riksväg 95 genom Skellefteå kommun är inte byggd för att ge några stora naturupplevelser. Även om det absolut finns vackra vyer längs sträckan är det som om någon dragit en linjal över kartan, från Skelleftehamn i öster och cirka 6 mil rakt inåt landet till Boliden och Renström. Här ska det gå snabbt och effektivt att ta sig fram och du behöver inte vistas någon längre tid längs vägen för att förstå varför: Malmen. Den transporteras i skytteltrafik på tunga lastbilar till smältverket på Rönnskär i Skelleftehamn.