Del 2. Från Kinnbäck till Kåge

Vi fortsätter på resans andra del. Längs E4:an, cirka fem mil norr om Skellefteå, hittar du Västerbottens nordligaste kustby: Kinnbäck.

Vintertid passerar de allra flesta byn i 110 km/h, utan att egentligen ägna en tanke åt saken. Sommartid däremot, passar somliga att på goda grunder ta båttaxin ut till Pite-Rönnskär Länk till annan webbplats..

Kinnbäck är en gammal by, som så vitt man vet omnämndes i skrift första gången 1554. Det finns dock ett gravröse norr om byn som skvallrar om att det varit aktivitet här långt tidigare. Fisket hade stor betydelse och en och annan säl lär ha fångats här också innan en grupp jordbrukare satte sin prägel på orten. Idag är varken fisket eller jordbruket avgörande näringar. Det är en liten by med få bofasta, men sommartid lever den upp när sommarstugorna vid havet befolkas.

Bilhandlaren Kristoffer Wikberg växte upp här. Han berättar att även om Kinnbäck rent geografiskt ligger närmare Piteå, så betraktar byns invånare Skellefteå som ”stan”. Och trots dess närhet till Norrbottens gräns är dialekten mer västerbottnisk.
– Men det är en besynnerlig blandning av skelleftemål och pitemål, säger Kristoffer, som är just en av dem som lämnat byn och återvänder varje sommar.

Vår resa börjar här. Den ska ta oss runt den nordostliga delen av vår kommun. En plats fylld av fiske, fartfyllda fordon och påhittighet.

Åbyn

Just fisket är en starkt bidragande faktor till att besökare lockas till dessa trakter. En mil söder om Kinnbäck kommer vi till Åbyn vars älv är känd som en av Sveriges fiskrikaste vatten. På den sju mil långa sträckan genom Skellefteå kommun faller Åbyälven hela 155 meter fördelat över ett 40-tal olika forsar. Älven hyser ett tiotal olika fiskarter och förekomsten av fisk gör älven till ett av kommunens viktigare vatten för bland annat utter.

Det är vackert att färdas längs Åbyälven och faktum är att det går en vandringsled från kusten upp till Hednäs. Fast det kan ta ett par dagar att klara av den om du verkligen vill njuta av upplevelsen.

Fällfors

Strax söder om Hednäs når vi Fällfors, där en tidigare militärflygplats drar uppmärksamheten till sig. År 2008 startade Drive Center Arena Länk till annan webbplats. här och sedan dess erbjuds en mängd utbildningar inom det mesta som går på hjul. Redan från starten drömde den dåvarande ägaren, Bengt Astergren, om att skapa Sveriges nordligaste tävlingsbana. Bengt dog 2017, men drömmen levde vidare och sommaren 2019 gick den i uppfyllelse. Då körde hela racingeliten Midnattssolsloppet på Skandinaviens längsta banrace-bana (4,2 kilometer) här i Fällfors.

För Fällfors, som i likhet med många andra byar i området, har fört en tynande tillvaro kan det mycket väl bli en stark vändning. Bilsportsentusiasmen i landet är bevisat stor och frågan är om inte racing kommer att locka fler besökare hit än fisket framöver.

Byske

Vilket för oss vidare till nästa destination: Byskeälven. På sin väg från Arvidsjaurs kommun passerar den Fällfors och leder ut till havet vid Byske. Fällfors, ja. Platsen har givetvis fått sitt namn efter en fors och när du ser den förstår du varför. Det finns gott om majestätiska ögonblick längs Byskeälven, som bara inom Skellefteå kommun sträcker sig tio mil och har en fallhöjd på 295 meter. Fiskevandring längs Byskeälven.

Den oreglerade Byskeälven är en unik skogsälv som bjuder på alltifrån lugna höljor till snabbt, strömmande vatten. Det stora dragplåstret är vild lax, vilket knappast undgått någon som passerat E4-bron i Byske och den gigantiska laxstatyn i trä. Men även öring och stor harr är vanligt förekommande i älvens fina fiskevatten.

Byske ligger tre mil norr om Skellefteå och för den mindre fiskeintresserade är samhället nog framför allt uppskattat för sitt femstjärniga havsbad Länk till annan webbplats.. Men Skellefteå bjuder på många badplatser väl värda ett besök, både vid hav och insjöar. Här är kommunens officiella bad och här är några till Länk till annan webbplats. – det är bara att välja och vraka när väl badtemperaturerna infinner sig.

Själva samhället Byske har det mesta du behöver och har länge legat stabilt på knappt 2 000 invånare. Utöver affärer, restauranger, skola och hälsocentral finns här även Byske karamellfabrik, som startade redan 1906 och därmed är ett av Sveriges äldsta företag i konfektyrbranschen.

Här hittar vi även den anrika fläkttillverkaren Futurum som grundades 1952 och numera ägs av Franke, som lägger en stor del av sin produktion i Byske.

Bröderna Bergmark, som startade Futurum, är långt ifrån de enda innovatörerna i dessa trakter. Skellefteå är känt för att ha genererat många uppfinningar. Inte minst inom industrin, där hisstillverkaren Alimak kanske är det mest kända exemplet. Dess djupt religiöse grundare Alvar Lindmark lär ha inspirerats av den bibliska berättelsen om Jakobs stege när han konstruerade lyftanordningar.

Storkågeträsk

Och någon mil väster om Byske ligger Storkågeträsk, där Severin Kågström för cirka 70 år sedan började konstruera tippflak till traktorer. Med tiden växte verksamheten till att inkludera alla möjliga påbyggnader till transportfordon och idag är Sekå ett välmående företag vars logotyp du stöter på längs vägar landet över.

En mer sentida ”innovation” har sitt ursprung i Storkågeträsks grannby Södra Svedjan. Här har mjölkbönderna Johanna och Pär Hellström dragit uppmärksamhet till sig med sina ostar. Faktum är att en av Svedjanosts prisbelönta sorter Länk till annan webbplats.tog sig ända in på Nobelmiddagens meny härom året och ger Västerbottensost en bra match i kampen om vilken som är Skellefteåbygdens godaste ost. Men varför välja, när de kompletterar varandra så bra?

Kåge – Hedvig stad

Ännu en charmig by längs E4:an är Kåge. Den kallades förr i tiden för Storkåge och är känd ända sedan 1505, när änkan Gunborg från Stockholm sålde platsen till prosten herr Andreas i Skellefteå.

År 1543 fanns hela elva hemman i Kåge och i mitten av 1600-talet fanns det till och med planer på att anlägga en ny stad vid handelsplatsen Storkåge. I och med detta förslag skulle staden döpas om till Hedvigstad, efter änkedrottningen Hedvig Eleonora. Borgarna i Piteå motsatte sig dock förslaget å det skarpaste och efter många diskussioner beslutades det att staden skulle flyttas till Häggholmen – en ö invid Piteälven istället där centrala Piteå ligger idag.

På 1830-talet kom frågan faktiskt upp på nytt, när lantmätaren Johan Håkansson fick i uppdrag att rita upp en detaljplan över hur den nya staden skulle se ut. Karta och detaljplan finns kvar än idag och är daterad till juli 1841. Kåge ansågs ha en bra hamn och vara en utmärkt plats för en ny stad, men prosten Nils Nordlander i Skellefteå hade andra planer och satte käppar i hjulen. Han insisterade på att medelpunkten skulle ligga vid kyrkan. Därför föreslog han istället Norrböle by som plats för den nya staden, som godkändes och resulterade i att Skellefteå blev den nya staden 1845. Med andra ord kunde både Piteå och Skellefteå ha legat i Kåge i stället.

Lite snopet för Kåge, kan tyckas. Men faktum är att det inte går någon större nöd på Kåge Sedan 1960 har invånarantalet ökat med hela 310% från 766 invånare till 2376 år 2015. Kåge fortsätter att växa och här finns alltifrån livsmedelsbutik och vårdcentral, till ett tempererat utomhusbad och ett gym. Lägger du dessutom till stora arbetsgivare som Kågesågen, Nordtek och PTC Plastcisterner är det lätt att förstå att Kåge är en attraktiv plats för barnfamiljer.

Bestämmer du dig för att köra igenom Kåge passerar du ståtliga Kåge kyrka. Med sin anrika kyrkspira ser den snarare ut att höra hemma i Sankt Petersburg än i en liten ort utanför Skellefteå. Bygget av kyrkan påbörjades 1924 och utfördes till stor del på frivillig väg. Årsskiftet 1925–1926 stod kyrkan klar till en kostnad av ynka 110 000 kr.

Fortsätter du din resa ut ur Kåge mot Skellefteå möts du av en pittoresk småbåtshamn där Kåge båtklubb har sin anläggning. På området ligger även det nedlagda surströmmingssalteriet för Prima Kåge-Surströmming. Det var i gång fram till 1960-talet och byggdes nyligen om till ett mysigt hamnkafé. Doften av surströmming är ett minne blott, men i inredningen lever historien kvar. Nu serveras alltifrån rökta räkor och våfflor till hembakat fika och glass. Det perfekta stället att stanna på för den som vill stilla sin kurrande mage i en vacker och skön miljö. Helt klart värt ett besök när du ändå är i trakten!