LEDARE

Ljuset finns i människorna

Det händer ibland att jag försöker förklara för barnen hur Skellefteå såg ut när jag var liten. Hur man fick skrapa bilrutan inifrån, hur det fanns två TV-kanaler och hur man fick gå till biblioteket för att "googla". De tittar på mig som om jag berättar om stenåldern.

”Men pappa”, säger en av dem, ”Nu finns ju allt här. Det händer ju saker hela tiden.”
Och jag inser att de har rätt.

De växer upp i en stad som känns som den är på väg någonstans. En plats som liksom står och sträcker lite på sig.

Visst, ibland hör man att det är tufft här uppe, att framtiden kanske skulle finnas någon annanstans?

Men det märks inte när man går genom stan en vinterkväll och ser ljusen i fönstren. Där bakom sitter folk och skriver, bygger, drömmer, planerar nästa grej. Det pratas, testas, dröms och fixas överallt. Det är som om hela stan har bestämt sig för att inte vänta på framtiden, utan bara sätta igång. Det är som om hela Skellefteå utvecklas tillsammans – bara lite tystare än storstäderna.

Jag älskar det där. Den där blandningen av norrländsk envishet och nyfikenhet. Det lågmälda, trygga. Det där som inte gör så mycket väsen av sig, men som alltid hittar en väg framåt. Att vi liksom lutar oss framåt, trots väntande mörker, snödrivor och ishalka.

Jag ser det i småföretagarnas nyfikenhet, i grannens envisa tro på nästa hockeysäsong, i ungdomarna som redan planerar sina liv här.

Mina barn säger att de vill bo kvar här. Jag tror dem. Och jag tror att de kommer att få det ännu bättre än vi hade det. För ljuset här – det tänds inte bara i fönstren. Det finns i människorna.

Text: Mats Bergqvist Foto: Patrick Degerman