REPORTAGE
"Jag romantiserar det här livet hela tiden"
Med Pippimentalitet, en passion för djur och natur och en rejäl dos landsbygdsromantik tar sig 32-åriga Isabell Lundberg an livet på en 1800-talsgård i Skråmträsk.
– Det är min livsglädje att få bo så här. Det är kul att hälsa på kompisar som bor i stan, men det saknas en pusselbit när jag inte får vara här, säger Isabell.
Fråga vilken tysk som helst – Skråmträsk, ungefär 20 minuter väster om Skellefteå – känns som sinnebilden av en lantlig idyll. Med en röd byaskola, en lanthandel och en glittrande sjö mitt i byn.
Från vägen ser vi Isabells gård, långt uppe i backen. Den ligger nästan löjligt vackert där på höjden. Med utsikt över sjön och med böljande åkrar och skogen i bakgrunden. Varken Pettson, Findus eller Emil i Lönneberga hade känts speciellt malplacerade i den här miljön.
– Jag trodde inte att jag skulle uppskatta lugnet så mycket. Men det var nog det jag föll för. Att få öppna dörren och mötas av natur är helt otroligt, säger Isabell.
Hon tar emot i köket i det vita timmerhuset från 1864. Här på gården finns det, med Isabells egna ord, ”en drös” hus och uthus.
– Vi har en ganska stor ladugård med stall, en bagarstuga, en timmerbod och så har vi har byggt ett hönshus med samma utseende. Och så har vi en gammal loge. Och en jordkällare. Och så det lilla röda huset här bredvid, Lilltorpet.

Här bor Isabell med sambon Fredrik och barnen Lo och Svante. Plus ett gäng höns, katten Knut, kaninerna Aska, Hoppsan och Nini Kanini. Samt förstås hästarna Fapri, en shetlandsponny och Buse som är en aegidienberger. Isabell är uppväxt i byn Åbyn utanför Burträsk, några mil härifrån. I högstadiet träffades hon och Fredrik, som är född i Skråmträsk.
– När vi tog studenten fick vi möjlighet att hyra den här gården. Den fanns i Fredriks släkt och det var ingen som bodde här då. Då bodde vi i Lilltorpet. Jag tror att vi bara hade tänkt bo här i något år och sen flytta någonstans och plugga eller så. Men vi trivdes så sjukt bra, säger hon.
Det var starten på en lång renoveringsresa. Det vita boningshuset hade stått tomt sedan 1960-talet och saknade både avlopp och el.
– Det var nog väldigt tur att vi inte visste vad vi gav oss in på. Vi hade lite Pippimentalitet, ”det här har vi aldrig provat, så det ska vi nog klara av”. Och vi var starkt påhejade av våra pappor som gillar att snickra och fixa. Men oj vad tid det tog, säger Isabell.
Efter byte av tak, rivning av bjälklag och trossbotten, isolering, nytt badrum och kök och en hel del annat fix var huset till sist inflyttningsbart under hösten 2019.
– Det var inget som kom naturligt det där med renovering, men man lär sig, konstaterar Isabell.
Idag skildrar hon livet på gården på Instagram och i bloggen Livet på Backen. I huset blandas modern inredning med kakelugnar, gamla detaljer och loppisfynd.
– Vi följer inte trender, utan faller vi för en möbel så får den stå där den står. Vi har mycket gamla byråer och skåp. Jag älskar att gå på loppis, så det är mycket secondhand-fynd.
Favoritmöbeln är en 100-år gammal kökssoffa som de ärvt från Fredriks farmor. Som även uppskattas av katten, som gärna tar sina tupplurar just där. Sämre är det med tiden för Isabell och Fredrik att vila på sofflocket.

Med två heltidsjobb – Isabell är utvecklingsingenjör på gruvbolaget Bolidens hållbarhetsstab och Fredrik arbetar på Holmens sågverk i Bygdsiljum – plus barnen och hästarna på gården är dagarna inte direkt svåra att fylla. Isabell har dessutom extraknäcket som digital kreatör och bloggare. Hon och Fredrik stiger oftast upp halv sex på morgonen och väcker barnen. Sedan går Isabell ut i stallet och kollar till hästarna och hönsen. Sen i väg till förskola och jobb.
– Vi pusslar ihop vardagen. Fredrik jobbar skift. När vi kommer hem är det middagscirkusen. Sen brukar jag gå ut i stallet igen efter barnen har somnat. Sist av allt sätter jag mig ner och postar på Instagram från sadelkammaren, soffan eller barnens sovrum, säger hon.
Helgerna är lugnare med mer tid för projekt och upptåg.
– På helgerna brukar vi äta frukost länge. Vi älskar att hitta på något sorts projekt. Just nu håller vi på att sätta pärlspont i trappen där vi tidigare har haft träet framme. Ofta är det något som ska fixas. Efter lunch far vi ofta ut med skotern, eller med vår ponny. Eller träffar kompisar. Det är ett ganska lugnt liv, men det händer grejer, säger hon.
Och läsarna på nätet får ofta hänga med. Bloggen var först tänkt som en sorts renoveringsdagbok.
- Men jag har insett att det handlar om en kärleksförklaring till landsbygden. Jag romantiserar det här livet hela tiden. Jag ser verkligen det fina i att få se årstiderna skifta och vara nära djur och natur varje dag. Även om det finns utmaningar med att skotta och fixa. Det handlar om att visa vad landsbygden ger, säger hon.
Och responsen i de digitala kanalerna ger mycket tillbaka.
–Jag tycker fortfarande att det är så otroligt kul att blogga. Att få vara kreativ. Och jag blir överöst av kärlek dagligen! Till 99,5 procent är det positiva kommentarer och hälsningar. Jag har också fått fina meddelanden från folk som blivit inspirerade av oss att flytta ut på landet. Det känns fantastiskt.
Drömmer man själv om livet på landet är det smart att bege sig ut och prata med folk, menar Isabell.
– Ofta är det någon som känner någon som har ett hus man kan hyra för att prova på eller eventuellt kan tänka sig att sälja. Det är inte alltid att husen kommer ut på marknaden. Och det är ju bara att prova! Känner man en längtan ut på landet, så kör. Det är inte svårare än så. Man får ångra sig och ångra sig igen!
Hon uppskattar också närheten till stan med alla möjligheter som finns där.
– Det har ju skett en helt enorm förändring här under de senaste fem åren. När jag gick gymnasiet fanns det kanske mer en längtan bort. Men nu känner man bara: Wow, vilken stad att bo i närheten av! Jag känner ofta en stolthet när det kommer folk man känner söderifrån och hälsar på. Det finns nästan alltid något nytt att prova på, säger hon.
Isabell lyfter biblioteket, Sara kulturhus och stans restauranger som tre höjdpunkter i stan.
– Och kommunen är stor. Det finns många härliga utflyktsmål runtomkring. Som Bjuröklubb eller Svedjans bageri.
Men starkast av allt är nog ändå kärleken till byn hon bor i. Innan vi lämnar Isabell i köket på Backen får vi en kärleksförklaring till Skråmträsk.
– Det är en unik by. Det sitter aldrig fast här. Vi har jättefina grannar. Vi är omgivna av Fredriks familj. Grannen hjälper oss att bala våra höbalar och vi får hästvakt av grannflickan. Det finns affär, skoaffär, kafé och badplats. Vi kan såga egna brädor i ett sågverk. Det finns en enorm kraft i att vilja ställa upp för varandra, och det känns så fint att mina barn får växa upp här, säger hon.
Text: Olov Antonsson
Foto: Isabell Lundberg