REPORTAGE

AI-experten som blev med höns

En AI-uppkopplad hönsgård är på väg att se dagens ljus i Skråmträsk. Inget konstigt när entreprenören Peder Fjällström lever sitt nya lantliv. Vi hälsade på i byn för att ta reda på hur gick det till när AI-experten flyttade från Stockholm i jakten på den perfekta livsbalansen.

Peder och hans fru Anna bor idag på Åfällan, en släktgård med anor från tidigt 1900-tal. Här i Västra Skråmträsk lever de tillsammans med sina två tonårsbarn, Alvar och Emmet, samt mopsen Taco, corgin Beppe, katten Knubbis och ett gäng med hästar, kaniner och höns. Den stora gården omges av jordbruksmark som brukas på sommaren och flera hundraåriga, ståtliga tallar bildar närmast ett tak över tomten. Här klyver också byns grusväg sig fram mellan hus och ladugård.

– Efter 24 år i Stockholm kändes det som ett naturligt steg att flytta hem och leva närmare naturen. I stan var det ett evigt rännande runt kvarteret med hunden som redan avskydde första varvet. Här kan vi bara släppa ut hundarna, och det är samma sak med hästarna – stallet finns precis utanför dörren och inte en mil bort, säger Peder.

Beslutet att lämna Stockholm var en process som pågick under en tid. Med världsläget och bostadsmarknadens svängningar i bakhuvudet började tankarna på ett lugnare liv att gro. När möjligheten att ta över släktgården dök upp, föll bitarna på plats. Men det var inte helt självklart.

– Det var ingen av Annas syskon som ville ta över gården, inte ens vi. Men inom tre månader hade vi ändå sålt huset i Rönninge och flyttat upp. Det är alltid en utmaning att flytta till sitt barndomshem som det var för henne, men gillar man stora projekt på en gård är det här det ultimata boendet och vi har båda svårt för att sitta still. Här finns alltid något att göra, riva en vind, bila upp ett ladugårdsgolv eller nacka en tupp – det är bara att välja, säger Peder.

Att anpassa sig till livet i en liten by gick fort men var ändå en omställning för Peder, som tillbringade sina första 20 år i Skellefteå innan storstaden kallade. Han var en av alla som migrerade från stan till en annan stad på 90-talet.

– Nu är det exakt tvärtom och det är så konstigt eftersom känslan var att Skellefteå var den mest nattsvarta platsen jag kunde tänka mig då. Man fick typ betala för att bli av med bostadsrätten.

I dag konstaterar han att mycket har förändrats.

– När man jobbar med övriga världen som vi gör på mitt företag så är det bara i Skellefteå som det finns stor tillförsikt. Det känns också väldigt lätt att få saker gjorda. Mycket är så nära – oavsett om det handlar om näringsliv eller det offentliga. Det är enkelt att hitta på saker, och det finns en framtidstro som jag aldrig upplevde tidigare, att allt är möjligt.

Och byalivet i Skråmträsk har sin charm, något som Peder snabbt upptäckte.

– Det finns ett annat "vi" här, med byaföreningar och en stark gemenskap som var något nytt för mig. Samtidigt älskar jag tystnaden – ingen Essingeled som surrar i bakgrunden, och när det blir mörkt, ja, då är det verkligen mörkt. Det är magiskt.

Precis som många andra hemvändare så har de helt plötsligt en massa tid över.

– Här sitter vi inte i bilkö eller fastnar på ett pendeltåg som står stilla i Tullinge. Det är ett par timmars egentid som man helt plötsligt får över.

Hur tar ni vara på den tiden i Skråmträsk?

– Så här bland annat... vi gullar med våra katter, säger Peder och stryker en av katterna som hoppat upp på matbordet. Men vi har mer tid över till varandra, jag upplever att våra barn har landat bra, det finns ett lugn som vi inte hade tidigare. Vi kan hänga i soffan eller i köket för att vi har tid till det, vi är inte på väg någonstans hela tiden, menar han.

Här sitter vi inte i bilkö eller fastnar på ett pendeltåg

Peder och Anna har fortsatt att kombinera sina yrkeskarriärer med det nya livet i Skråmträsk. Anna har alltid arbetat hemifrån som frilansare, medan Peder fortsatt att jobba för företag världen över – från den lugna miljön på gården och numera även från ett vindskontor på Storgatan i Skellefteå. I Stockholm drev han bland annat webbyrån Earth People. Med globala kunder som Ikea, Coca-Cola, Disney och Spotify, så kan man lugnt konstatera att Skråmträsk numera spelar på den internationella scenen. Faktum är att flytten och starten av byrån Try New Things varit ett personligt lyft i karriären.

– Jag skulle verkligen säga att det varit bra för min kreativitet. Jag känner mig orädd eftersom det inte finns så mycket att vara rädd för här. Det är ett minskat tryck på oss, inte minst ekonomiskt. I Stockholm spelade vi livet på svåraste nivån, men här känns det enklare. Det återspeglar sig i de livsval vi gör och jag känner mig orädd i mitt arbete och vågar föreslå saker för våra kunder som jag inte kunde göra i Stockholm. Där var jag tvungen att spela mer säkert – här kan jag vara lite mer oväntad och autentisk, säger han.

Med en bakgrund inom webbutveckling och datavetenskap har Peder använt AI-tjänster och byggt maskininlärning i över ett decennium. Men han ser inte längre sig själv som en "AI-expert" i traditionell bemärkelse.

– För ett par år sedan skulle jag nog ha kallat mig AI-expert, men idag ser jag det mer som ett självklart verktyg. Det handlar om att förstå var gränserna går och hur man kan använda AI för att utforska och experimentera, säger han.

Samtidigt som han omfamnar tekniken så vill han behålla balansen mellan det digitala och analoga.

– Jag tycker att AI är en fantastisk verktygslåda att gräva i. Men samtidigt tror jag att framtiden ligger i det mänskliga, i det taktila. Om allt som sker på en dataskärm blir ett självspelande piano, hur intressant blir det då? Jag tror att den verkliga upplevelsen ligger i saker som att påta i jorden, att känna på saker, att vara i nuet. Det är där jag tror att vi människor kommer att hitta vårt värde, säger Peder.

Och jodå, han har redan börjat experimentera i tanken med att använda teknik på gården och klurar på sensorer som övervakar djuren till idéer om att skapa en kommunikationsplattform för hönsen.

– Om jag kan sätta upp sensorer som gör att mina höns kan prata med varandra i ord och bild, så kommer jag göra det. Det är ju skoj!

Text: Daniel Bergeman

Foto: Jonas Westling