REPORTAGE
Bokslukaren som blev prisad författare
Pojken som en gång bar hem högar med böcker från Bergsbyns bibliotek har vuxit upp. Nils Lundkvist är plötsligt en av de stolta berättarna från Västerbotten och prisas för sin författarstil. Och biblioteksmiljön fortsätter att spela en central roll i hans liv.
Hur gör vi nu? En författare utan ett skrivbord och vi som ska ta bilder hemma i radhuslängan på Sörböle.
– Jag äger faktiskt inte ens en dator heller, säger Nils.
Ridå.
I stället böjer han sig ner och drar ut en trälåda under ett gammalt vitrinskåp i vardagsrummet. Fram kommer ett pennfack, sådana man hade i låg- och mellanstadiet, och ett anteckningsblock av dyrare snitt, ett Leuchtturm1917.
– Jag är verkligen ingen materiallirare, men jag gillar det långsamma tempot jag får med att skriva för hand i ett fint block, konstaterar Nils.
De sex blyertspennorna av märket Blackwing vässas alltid inför en skrivsession och radas rituallikt upp framför honom när det är dags. Alla första bokutkastet skriver han för hand.
– Det känns fint, det blir lite av en högtidlig stund.
%20PD_240409_7915_EW.webp)
Kärleken till blyertspennor är förresten kopplat till författaren Roald Dahl som var känd för samma ritual med sina sex gula blyertspennor av märket Ticonderoga. Dahl blev Nils husgud som barn. Bästsäljaren "Stora vänliga jätten" slukades tidigt hemma i Bergsbyn av Nils som uppmuntrades att läsa av bokälskande föräldrar.
– Den boken har jag tydliga minnen av när pappa högläste. Han kom alltid med en hårdmacka som jag fick äta samtidigt i sängen, mackan lämnade visserligen sina osköna spår men där väcktes något i mig. En läslust, konstaterar Nils.
Han var ett barn som kunde sitta i timmar för sig själv på fritids och plöja böcker medan kompisarna cyklade i lerpölarna eller spelade fotboll.
Kärleken till böcker fick sällskap av musik under tonåren, en tid då Skellefteås musikscen blomstrade. Säg indiepop och varannan tonårsunge i Skellefteå drömde om att bli nästa sångare i This Perfect Day.
– Jag var involverad i flera indieband som gitarrist och låtskrivare. Det var en fantastisk tid, men så småningom blev musiken en bro tillbaka till berättandet, förklarar Nils.
Kanske var det ett tecken att låtarna blev åtta-nio minuter långa, så långa att ingen sångare orkade med hans texter. Han minns särskilt ett tillfälle på Bagarmossens Folkets Hus, när han hade flyttat till Stockholm, och det kändes mer naturligt för honom att läsa texten från scenen istället för att sjunga. Infallet ledde till att det spred sig ett nytt lyssnande i rummet och en ny sträng hade slagit an i Nils.
Poesin hade gjort intåg i hans berättarliv.
Bokhyllan i vardagsrummet vittnar om ett spretigt skönt intresse för böcker. Här ryms allt från Harry Potter, Dan Andersson och Torgny Lindgren.
Bredden speglar också framtidsskildringen och debutboken "Den yttersta vildmarkens historia. Kuben" som bokförlaget Bonnier Carlsen marknadsförde som "glesbygds-scifi" för unga. Det är en vacker vänskapsskildring, där Nils lyckats väva in tyngre samhällsperspektiv om frihet och diktatur och gjort det spännande. Inte särskilt lättläst, enligt Nils själv, men insikten är att barn kan läsa mer komplexa historier än man tror.
– Det är ganska många trådar att hålla reda på men jag känner mig stärkt i tron att barn klarar av den här typen av berättelser.
Mottagandet av boken kunde inte bli bättre.
– Det har gått jättebra, åtminstone med mina mått mätt som debutant. Jag har fått mycket uppmärksamhet och det har varit sjukt kul att få starta sitt skrivande med att bli läst av så många. Nu hör folk av sig och undrar när nästa bok kommer, jag kan bara säga att den är på gång, men det är långa processer i bokvärlden, säger han.
Platsen som inspirerat Nils i Kuben är byn Kålaboda där han spenderat mycket tid som barn hos mormor och morfar. Frihet och äventyr är ord som dyker upp och han väver in många av sina egenupplevda detaljer i berättelsen och ger den på så sätt liv. Boken har väckt ungdomars läslust och 2023 fick han Barnradions bokpris i P4. Några månader senare tilldelades han utmärkelsen Slangbellan för bästa debut inom barn- och ungdomslitteratur.
– Jag hade ingen aning om vilket mottagande boken skulle få, man vill ju alltid bli läst men att det skulle gå så här bra kunde jag inte ens drömma om, säger Nils.
Efter några år i Stockholm så flyttade Nils med familj till Skellefteå och det har nu gått åtta år sedan återkomsten till hemstaden. Han har hunnit sluta jobbet som mellanstadielärare i Yttre Ursviken och i somras började han som lärare på Författarskolan på Solviks Folkhögskola.
– Det blir något helt annat, det känns också jätteroligt!
Kontraktet med Bonnier gör att han kan skriva på sitt eget bokprojekt, uppföljaren Viken som den ska heta, under en dag i veckan.
– Jag har pli. Nu när jag skriver så mycket så har jag jobbat upp "skrivarkondisen", det är ungefär som att löpa. Men det är ett mastodontprojekt att skriva en bok på ett par hundra sidor. Det är först nu som jag har ekonomi att vara ledig från jobbet för att skriva, det känns lyxigt.
Bokkontraktet kom till lite av en slump faktiskt. Bonnier anordnade en skrivartävling och på så sätt upptäcktes han av förlagsjätten.
Hur kändes det?
– Det var en av de här stora personliga vändpunkterna. Jag var ju själv en som bar hem högar från biblioteket och nu har jag gjort en bok som andra kan bära hem och få sin läsupplevelse av. Jag är i början av min karriär men tror att jag kommer hålla på med det här så länge jag lever. Nu när jag lärt mig hur man gör, säger han.
%20omslag.webp)
Platsen som inspirerat Nils i Kuben är byn Kålaboda där han spenderat mycket tid som barn
Och biblioteksmiljön är lika viktig i dag som då. Förutom att han beskriver det som ett av våra viktigaste offentliga miljöer så är det också där hans alster blir till. Den som besöker Campusbiblioteket hittar Nils ofta sittande med penna och block.
– Det är en kreativ och lugn miljö för mig – och så har man ju bästa vyn framför sig, älven.
FAKTA/DET HÄR ÄR NILS
Familj: Fru Evelina, barnen Elis, Lo och Ted.
Bor: Radhus på Sörböle, Skellefteå.
Husdjur: Kanin.
Intressen: Jag lyssnar på mycket musik, det kan också hända att jag skriver lite musik med en kompis. Men såklart också skrivandet och läsandet.
3 smultronställen:
1/ Jag älskar campusbibblan! Den är fantastisk.
2/ Vi är en badfamilj så våra utflykter går helst till havsstränder, gärna Skatan och blåsiga dagar är Byske havsbad bra med stora vågor.
3/ Alla tre barnen har lärt sig att åka slalom, så vintertid är det kul att det finns fina slalombackar i närområdet, Bygdsiljum är på lagom avstånd.
Text: Daniel Bergeman
Foto: Patrick Degerman