REPORTAGE

Mullberget - musik och gemenskap

Det är fredag kväll och vi har tagit oss till Mullberget för att se vad som händer i Skellefteås egen musikfabrik. Här finns 18 rum för musikskapande, inspelningsstudios, en konsertlokal och plats för teater och film. Det är en av stadens mest vibrerande kulturpunkter – och just nu är pulsen högre än på länge.

Jonathan Norén Brännström, verksamhetsutvecklare på Kulturföreningen Mullberget och huvudansvarig för Trästockfestivalen som Mullberget också arrangerar, möter upp. Jonathan har hållit på med musik sedan tonåren och började hänga här redan som 16-åring när han spelade i band. Sedan dess har han aldrig riktigt haft ett uppehåll från musiken – alltid något projekt på gång.

Nu, som anställd, är mycket av hans liv knutet till Mullberget, men det är ett val han är glad att ha gjort. Han har jobbat här sedan 2020 och kom in mitt under en kaosartad pandemi och nu sett verksamheten förändras åt rätt håll.

– På många orter runt om i Sverige får du en nyckel till en replokal och sen får du klara dig själv. Här har vi alltid haft närvaro, vi kan påverka communityn, få folk att hitta sammanhang och dra ihop spelningar. Det gör skillnad, menar han.

Åren efter pandemin har intresset för Mullberget exploderat. Just nu har föreningen över 200 aktiva medlemmar.

– Vi har sett en våg av band som fortfarande rullar in. Det är en otrolig bredd bland de aktiva medlemmarna, från 15-åringar som precis börjat spela till rutinerade musiker i 70-årsåldern. Jag tror det är fantastiskt att kunna mötas över generationsgränserna och samlas kring ett gemensamt intresse. Det kan vara en utmaning eftersom olika grupper har olika behov, men det är också det som gör Mullberget så unikt, säger Jonathan.

– Ibland har vi folk här som knappt vet hur man slår på en förstärkare, andra är extremt skickliga, och alla är välkomna. Det är den här blandningen som gör det spännande att vara här, tillägger han.

Vi tar oss vidare genom huset och möter bandet The Fatal Walk i en av replokalerna. Lars Sorsén, Melker Maximus Jonsson, Elton Aimoson, Erik Mårtensson och Gabriel Brunnegård ingår i bandet, och de har olika bakgrunder inom musiken. Syret är fattigt i replokalen och man anar en viss tonårsodör – men grabbarna är rika på sin närvaro. Bandet bildades spontant en dag på stan.

– Vi gick bara och snackade, och plötsligt sa jag: "Det vore kul med ett band", säger Lars. "Ja, men vi kör", kontrade Melker.

Och nu står vi här.

– Vi har alla olika musikaliska rötter, berättar Lars. Några av oss har spelat saxofon i skolan, andra har föräldrar som är die-hard estetare. Vi har typ vuxit upp med ukuleles i huset och musiken har alltid funnits där.

De beskriver sin musik som "tung jävla metal" men skrattar och tillägger att de ibland kallar det "alternativ folkjazz" bara för att förvirra folk. Mullberget betyder mycket för kompisgänget.

– Om vi inte haft det här hade vi suttit i mitt garage, och då hade vi nog lagt av vid det här laget, säger Lars.

De har precis lagt ner sina instrument och är uppvarvade av musikaliskt adrenalin från sin tunga, jävla metal, och orden bara kommer.

– Metal är bättre än terapi, säger någon.

– Halvåret är mörkt och dystert, då är det skönt att ha en plats där man kan spela, säger en annan.

– E4-korsningen mitt i stan höjer mitt blodtryck några snäpp, här kan jag slappna av.

Och de är långt ifrån ensamma.

– Det är typ fullt överallt med nya band. Vi fick en plats rätt snabbt, men nu är det kö till replokalerna, säger Gabriel.

Nya band dyker upp hela tiden – och bandnamnen skvallrar om att det hamras en hel del punk och tung musik här: Uncontained Hatred, Kärlek & Slagsmål, Acurio, Röda Naglar, Dödstrött… listan bara växer.

Mullberget har i decennier varit en samlingsplats för Skellefteås unga musiker. Här har otaliga band startats, gitarrer strängats, förstärkare skruvats upp – kort sagt, här har alla fått chansen att utvecklas. Vi är på väg att lämna Mullberget för den här gången och det står tydligt att det är en plats där kreativiteten aldrig står stilla – det är en musikrörelse som växer.

Jonathan ser Mullberget som en viktig kraft i framtiden, att Mullberget är mer än en föreningslokal och fortsätter att vara den där ledsagande kraften som gör det lilla extra för ungdomarna.

– Vi kan bli bättre på att bygga broar mellan olika grupper, hjälpa folk att hitta spelningar, kanske till och med lära unga musiker att söka bidrag och göra en budget för sina och föreningens arrangemang, säger Jonathan.

Och The Fatal Walk har redan börjat drömma om större publik, större scener.

– Sara Kulturhus nästa? Vi har aldrig fått chansen än, hahaha, säger frontmannen Gabriel.

– När vi spelade på Brunnsteatern var vi så bra att det blev slagsmål och polisen kom, berättar alla i mun på varandra och minns tillbaka.

– Det var ändå lite mäktigt.

The Fatal Walk har sina egna drömmar och är redan på väg att förverkliga dem.

– Att bli musiker. Det är det man drömmer om, säger Gabriel.

Mullberget ger dem en chans att ta sig dit.

Text: Daniel Bergeman

Foto: Tilda Olofsgård