REPORTAGE

Berättaren i strömmen

Ted Logart beskriver sig själv som världens bästa fiskekompis. Ni vet, en sån som alltid låter de andra gå ut i vattnet först, hitta sitt ställe och under tiden kokar han kaffe. Men de senaste åren har han även blivit laxarnas bästa kompis. Hur hänger allt det här ihop? Vi åkte till Kusmark för att träffa en laxälvsromantiker.

Ted sitter vid köksbordet i sin enplansvilla, inte långt från Kågeälven. Han trycker ner kaffepressen och lutar sig tillbaka.

– Det är existentiellt på något sätt. Vad skulle man vara om det inte fanns lax i älvarna? Vad skulle vi som samhälle vara?

Fisket har alltid varit en del av Teds liv, och på senare år också hans sätt att berätta historier. Han är filmaren och fotografen som skildrar norra Sverige med fisket som röd tråd, och hans senaste film, Free falling, är både en kärleksförklaring till laxfisket och en varning om Östersjölaxens hotade framtid.

I januari 2025 släppte Ted tillsammans med fiskeprofilerna och kompisarna Emilie Björkman och Lars Munk dokumentären. Den blev en sorts andlig uppföljare till deras tidigare projekt Home Rivers Recycled från 2022, där de skildrade de vilda älvarna i norra Sverige.

– Home Rivers Recycled berättade om Östersjölaxens comeback, från att ha varit på gränsen till utrotning på 90-talet till att nå sin topp 2016, med över 100 000 laxar i Torneälven. Men bara två år senare störtdök bestånden igen, och nu är vi i kris. Något måste göras, säger Ted.

Därav namnet Free falling. Problematiken har fångat både forskarnas och mainstream-medias uppmärksamhet. Sportfiskare pekar på industrifiskets monstertrålare som tömmer havet på laxens föda. Samtidigt påverkar klimatförändringarna de växelvarma fiskarna, och den förorenade Östersjöns bottendöd gör situationen ännu mer komplex. Mitt i det här zoomar Ted ut med sin dokumentärkamera och försöker fånga livsstilen som står på spel.

– Laxfisket har varit en central del av byar, samhällen och städer i århundraden. Hela vår historia är sammanflätad med det. Att stå vid en älv en sommarnatt, se en fisk hoppa och känna pulsen – det är något som måste bevaras.

Under de goda åren kunde Byskeälven räkna in över 7 000 laxar. 2023 var siffran nere på 1 784.

– Det mest provocerande är att vi lyckades vända utvecklingen för laxens skull, det togs gynnsamma beslut som märkbart reglerade det pelagiska yrkesfisket till havs, men nu slarvar vi bort det, säger han och skakar på huvudet.

Utöver sina egna filmprojekt arbetar Ted som filmare och fotograf för destinationsbolaget Swedish Lapland Visitors Board. Tillsammans med kollegan Håkan Stenlund skapar han berättelser som sätter norra Sverige på världskartan.

– Vi fungerar som en inhousebyrå. Håkan hittar historierna, jag filmar och klipper. Det blev naturligt att vi satsade på dokumentärt berättande – att skildra människor och deras livsverk. Det sätter en press på mig att alltid göra mitt bästa. När någon låter dig fånga deras historia på film, då måste du göra det rättvist. Hade jag haft ett "vanligt jobb" hade jag ändå gjort det här på min fritid. Det säger väl en del, skrattar han.

Att få berätta om det arktiska vardagslivet är en ynnest, menar han. Genom åren har han följt allt från sportfiskare till iskonstnärer och draghundsförare. Visst har belöningen också kommit i form av vinster i den prestigefyllda tävlingen Swedish Content Award – men de i form av upplevelser betyder mest.

– Man behöver inte vara superkreativ själv, det handlar mer om att låta människorna och deras passion komma fram. Man häpnar ständigt över drivet och engagemanget hos de man möter, menar Ted.

Samtidigt ser han utmaningarna. Klimatförändringarna och exploateringen av naturresurser skapar ingen skön känsla för framtiden.

– Vi pratar ofta om den gröna omställningen, men vad händer när efterfrågan på el växer? Våra nationalälvar rymmer otroliga mängder energi – kan vi stå emot frestelsen att exploatera dem? Vi måste fråga oss vilken värld vi vill leva i.

Att han bor där han bor känns som en självklarhet.

– Vi har hela norra Sverige som vår bakgård. Skogslandskapet, de dammiga grusvägarna, fjällvärlden, stillheten – allt det där gör det lätt att bli poetisk när man tänker på alla upplevelser vi har runt knuten, säger han.

Och vad vore ett reportage med Ted utan en fiskehistoria när vi slår oss ner i vadarbyxorna bredvid kaffeelden och en brusande Kågeälv. Ted minns tillbaka på en fiskeresa i Västerbottens fjällvärld där han skulle göra ett jobb för en fisketidning. En guide hade bjudit in honom och förväntningarna var höga – en kilosröding utlovades under de två kommande dygnen.

– Första dagen fick vi ingenting. Inte heller den andra och då började det kännas lite stressigt. Där på kvällen träffade vi två killar som berättade om en sjö där de fått fin fisk. Vi bestämde oss för att ge det en sista chans på morgonen. Vi hann precis krypa ner i sovsäcken innan guiden sa: "Vi går nu istället", berättar Ted.

Guiden grävde fram en drickyoghurt och en kall kroppkaka ur nödskafferiet som de åt rakt upp och ner som ett äpple innan de begav sig ut i sommarnatten. Några timmar senare hade de landat en 1,7 kilos röding i håven.

– Prioriteringarna var helt rätt. Allt handlade om att få fisk. Det behövde inte vara suovas över öppen eld eller ett perfekt paketerat äventyr. Det var fisket som var grejen, och det var det som gjorde upplevelsen så bra. Jag tror till och med att det blev tre rödingar i samma klass innan vi var färdiga, säger Ted. Den perfekta fiskekompisen.

DET HÄR ÄR TED LOGART

ÅLDER: 47 år
BOR: I hus
FAMILJ: Sambo och två barn
HUSDJUR: Minst tre katter
Filmprojekt: "Jag skissar på några spännande projekt"
INSTAGRAM: @tedlogardt

Tre smultronställen runt husknuten:
1. Åbyälven
2. Kågeälven
3. Byskeälven

Text: Daniel Bergeman

Foto: Jonas Pekkari