REPORTAGE

En arbetsdag i huset som aldrig står still

Vad händer egentligen innanför väggarna i Sara Kulturhus en helt vanlig dag? Vi följde med från morgonens första skift på hotellet till kvällens sista beställning på Miss Voon – och mötte människorna som håller huset i rörelse. Häng med!

Klockan 07:05 - Lobbyn

I lobbyn på The Wood Hotel by Elite börjar dagen med ett skifte. Hotellreceptionisten Anton Wiksten tar över från nattpersonalen och får sin briefing. Nattens händelser summeras kort, snart är det hans tur att göra samma sak när eftermiddagspasset tar vid.

Anton läser hotell- och turismprogrammet med inriktning mot reception, och hälften av sin utbildning tillbringar han just här – på stadens mest profilerade hotell.

– Det är en väldigt lärorik plats. Jag har varit på mindre ställen också, men här är det mycket mer rörelse med tanke på alla verksamheter i byggnaden. Jag får hänvisa gäster, svara på frågor och ta emot incheckningar. Det är väldigt roligt, säger han.

Att vara ansiktet utåt är något han trivs med.

– Precis, jag representerar hotellet och ska vara lugn och försöka hjälpa till på bästa sätt.

I samma stund kliver en gäst fram till disken.

– Då var det utcheckning från rum 512.

– Har allt varit till belåtenhet, frågar Anton.

– Mycket trevligt, vi har haft ett kanondygn här. Däremot märkte vi att det droppar lite från duschen när man stängt av handtaget.

– Då ska vi genast ta hand om det, svarar Anton med ett leende.

Klockan 09:22 - Paolos

Solen klättrar upp över kulturhuskvarteret och når snart hörnet där Paolos uteservering ligger. På terrassen är servitrisen Leva Andersson redan i full gång med morgonbestyren. Hon bär ut kuddar, ställer fram bordsdekorationer och puffar till sittplatserna så att allt ser inbjudande ut.

– Det är väldigt varierande arbetsuppgifter, och det gillar jag, säger hon.

Leva är 17 år och går hotell- och turistutbildningen på gymnasiet. Att hon vill fortsätta inom branschen råder det ingen tvekan om.

– Det är lite av min dröm att jobba med det här. Jag får en väldigt bra start på Paolos. Ena stunden är jag barista, sedan står jag i kassan och nästa gång serverar jag mat. Det är mycket kundkontakt, och det passar mig perfekt.

Klockan 10:07 - Rum 1004

Några våningar upp städar Kaeg Lounlaha Bangone rum 1004 på Wood Hotel. Hon känner stolthet över att arbeta i stadens mest profilerade hotell.

– Jag har själv inte tid att bo på hotell, men det är väldigt fint här. Titta bara på utsikten, säger hon och lägger på nya sängkläder innan kuddarna får sin plats och puffas till.

Hon städar sig metodiskt genom rummet: plockar bort det som ska kastas, bäddar sängen och går sedan vidare in i badrummet. Rutinerna sitter i händerna efter flera års tid i yrket.

– Vi har en så trevlig arbetsgrupp också. Många talar olika språk, men vi lär ändå känna varandra och jag har fått flera nya kompisar. Jag trivs!

När allt är klart kastar Kaeg en sista blick över rummet och rullar vagnen vidare. Rum 1005 väntar.

Klockan 10:55 - Stadsbiblioteket

”Boksläpp Ovum av Linnéa Wikman.” Affischen sitter på den kommunala anslagstavlan inne på Stadsbiblioteket, omgiven av andra tips och evenemang. Men skräckromanens mörka omslag gör att ögonen dras dit. Författarporträttet däremot är allt annat än skräckinjagande.

Vi hinner knappt vända om innan vi står öga mot öga med henne själv – Linnéa Wikman, bibliotekarie och skräckförfattare.

– Det är verkligen drömmigt att både skriva böcker och jobba bland böcker, säger hon.

Linnéa har tidigare arbetat på biblioteken i Jörn och Boliden, men Sara Kulturhus har länge varit hennes mål.

– Ända sedan jag hörde att det skulle byggas ett kulturhus ville jag hit, och så blev det, vilket jag är väldigt tacksam över, säger hon.

Den här förmiddagen förbereder hon ett boktips som bibliotekarierna turas om att hålla. Samtidigt strular återlämningsmaskinen i rummet intill. Istället för att svälja böckerna automatiskt får de sorteras för hand – varje volym ska hamna i rätt fack, redo för en hylla här eller för transport vidare till något av närbiblioteken.

– Man kan tro att det är stilla och tyst på ett bibliotek, men här händer det något hela tiden. Det är massor av folk som kommer och går – jag älskar den här miljön, säger Linnéa.

Klockan 11:59 - Mandel

I köket på Mandel ligger fokus på detaljerna. Nathalie Holmqvist river Svedjans gårdsost över en blandsvamptoast och det vita täcket blir den sista touchen innan tallriken skickas vidare. Hon är kökschef både här och på Paolos, och den här dagen är det ett konferenssällskap som väntar på lunch i den sköna matsalsmiljön.

Vid hennes sida jobbar souschef Johanna Vernersson med uppläggen. Tallrikarna fylls en efter en, tajmningen måste sitta.

– Det är alltid mycket aktivitet i huset, konferenser, event och allt möjligt som lockar folk. Och alla behöver äta, så vi har mycket att göra i köken. Förra veckan gjorde vi till exempel tusen mackor på en dag, säger Nathalie.

Hon kommer från Kramfors men flyttade till Skellefteå för att gå restaurang- och livsmedelsprogrammet.

– Sen trivdes jag jättebra här, så jag blev kvar. Det händer massor av roliga grejer i stan och jag uppskattar att kunna gå ut och äta på andra ställen också. Det har hänt mycket med matscenen, säger hon.

– Mera svamp här, säger Johanna och justerar en tallrik.

– Okej, då har vi två veg, två viltskav på väg ut först, stämmer allt?

Servitrisen Julia Björk får grönt ljus att greppa de fyra tallrikarna och försvinner snabbt ut i matsalen.

Klockan 14:19 - Konsthallen

En konsthall håller på att förvandlas.

Naturen flyttar in, mossmattor breder ut sig och små kullar tar form. Mitt i det gröna arbetet står Magdalena Sandberg och Marielle Isaksson från blomsteraffären Nya Buketten. Bit för bit pusslar de ihop ett mjukt mosstäcke som snart blir landskap i utställningen Habitat av Klara Kristalova – det ska bli en värld där natur, sägen och myter blandas med mänskliga erfarenheter. Utställningen hade vernissage den 18 september och vi fick en inblick i förberedelserna.

Några meter bort riktar konsthallsintendenten Anna Karin Larsson korslasern mot väggen. Röda linjer skär genom rummet och visar exakt var nästa verk ska hänga. När det förbereds för en ny utställning involverar det alla.

– Den här lokalen är säkerhetsklassad i nivå 3. I praktiken betyder det att vi skulle kunna ställa ut da Vinci här. Det är otroliga möjligheter, och vi har fått till ett väldigt bra flöde tillsammans med de andra institutionerna, säger hon.

På golvet står stegar, lampor och verktyg. Vita Boxen, som konsthallen delar med Museum Anna Nordlander och Sara Kulturhus, är just nu mer verkstad än utställningsrum. Men om några dagar ska allt vara förvandlat till en levande mötesplats där publiken kan kliva rakt in i Kristalovas universum.

Klockan 16:39 - Scen 2

Repetitionsarbetet är i full gång på Scen 2. Koreografen Sara Ribbenstedt ger sina instruktioner:

– Kan vi tänka på de krökta nackarna en gång?

Fyra skådespelare sitter vid varsin symaskin och rytmen hålls igång med deras röster:

– En, två, tre, fyr, fem. En, två, tre, fyr, fem.

De skickar tygstycken mellan sig i ett monotont flöde som formar en arbetsscen i Stygn, Västerbottensteaterns senaste föreställning som hade urpremiär den 1 oktober. Historien tar avstamp i 1970-talets textilfabrik Algots, där tusentals kvinnor sökte jobb och fackrörelsen kämpade för bättre villkor.

Plötsligt bryts arbetet av en röst uppifrån:

"Lystring! Det har kommit till fabriksledningens kännedom... att det försvunnit barnkläder!"

Sara kliver fram och förtydligar sitt inspel.

– Det är skitnajs när ni sliter fram tygstycket sådär. Slagen är viktiga, men det ska vara som sirap däremellan. Ska vi ta det en gång till?

Klockan 20:35

På toppen av Sara Kulturhus är kvällen i gång på Miss Voon. Bakom bardisken skakar bartendern Ida ännu en cocktail innan hon går ett varv för att plocka glas vid borden.

Vid entrén stannar ett par till.

– Ursäkta, vi chansade bara om ni har något ledigt bord, hur ser det ut?

Ida möter upp, kollar snabbt med kollegorna i servisen och visar dem vidare till barplatserna.

Restaurangchef Nadia Wallmark har ett tiotal fast anställda på Miss Voon. Hon är ny på posten sedan några månader tillbaka och dagen börjar ofta med att hon är först på plats tillsammans med en av kockarna som sätter igång med prepp i köket.

– Det är mycket jobb bakom kulisserna för alla förstås. Jag behöver vara delaktig – och vill också vara det – i allt som händer för att restaurangen ska hålla en hög nivå. Vi har många stammisar, både Skellefteåbor och utländska besökare, och det bidrar till att Miss Voon blivit en internationell men samtidigt lokal mötesplats. Jag stortrivs här, konstaterar Nadia.

När timmarna går fylls baren av fler glas och gäster som dröjer sig kvar långt in på kvällen. Till slut när sista beställningen är gjord – och då är det Miss Voon som stänger "kulturskrapan".

Text: Daniel Bergeman

Foto: Tilda Olofsgård