REPORTAGE

Att våga är att vinna

Hon flyttade till Skellefteå på chans. Hon köpte en restaurang på chans. För Diamanto Burström Billia har modet att våga blivit en vägvisare – och tänk så bra det har blivit.

Som barn stod Diamanto Burström Billia vid havet utanför Aten och såg sin pappa dyka efter bläckfisk. Harpunfiske var hans stora hobby.

I stora ishinkar fraktade de sedan hem bläckfisk till mamma som frös in och såg till att det fanns färsk mat under vinterperioden.

Att växta upp i Aten, med havet runt hörnet och en barndom där det aldrig var brist på fisk och skaldjur, har präglat henne på fler än ett sätt. Maten har alltid varit något att samlas runt i familjen.

– Mamma brukade laga en husmansrätt med bläckfisk och makaroner. Sånt är barndom för mig, säger Diamanto.

I dag driver hon restaurangen på Nordanågården i Skellefteå – där svensk husmanskost möter grekiska smaker i ett av stadens mest anrika hus.

Diamanto rör sig snabbt mellan grytorna i köket när vi tittar förbi innan lunchfolket börjar ramla in. Hon bildar ett tajt team tillsammans med sina yngre kollegor, två kvinnor från Sorsele som varit med sedan starten.

– Vi har stammisar, folk som säger att de gillar twisten vi gör med vår matlagning. Det värmer såklart att se hur folk kommer tillbaka, det är bästa kvittot, menar hon.

Klassiker får nytt liv

Nordanågården byggdes redan 1868 och har sedan dess hunnit vara både bostadshus, vandrarhem och värdshus. När Diamanto tog över i början av 2022 ville hon bevara känslan av tradition men samtidigt sätta sin egen prägel. Det innebär hemlagad mat, tallrikservering i stället för buffé – och smaker som förenar det grekiska med det norrländska.

– Vi gör allt från grunden. Eftersom vi inte ligger mitt i centrum måste vi hålla hög kvalitet så folk faktiskt kommer hit. När man väl tar sig hit ska man få en riktigt bra lunch.

Hon berättar om hur klassiska rätter fått nya former i köket, smaker hon tagit med sig från Medelhavet. En vitello tonnato gjordes med älg i stället för kalv. Den grekiska grytan stifado fick samma behandling – också den med älgkött.

– Det blir vår egen version, och vi tycker det är roligt att vara kreativa. Gästerna märker det och vi har kul i köket.

En stor portion mod

Som vuxen arbetade hon som kock i Aten, men blev aldrig riktigt vän med livet i storstaden. De långa pendelavstånden till jobbet, de många arbetstimmarna – allt detta tog mer och mer kraft av henne. Sommaren 2015 reste hon till en liten grekisk semesterö och träffade av en slump ett par där mannen hade följt sin svenska fru norrut. Han berättade om Sverige, om lugnet och tryggheten. Någonting tändes inom Diamanto.

– Jag hade redan funderat på att lämna Aten för en mindre stad. När jag hörde om Sverige kände jag att jag ville prova.

Genom en kusin fick hon kontakt med en rekryterare i Skellefteå som sökte kockar. Hon skickade sitt CV och fick komma hit på chans.

Men det krävdes en stor portion mod att chansa.

– Det var det svåraste jag gjort, att lämna min son kvar i två månader för att se om det fungerade. Men jag fick en bra känsla direkt. När han slutade skolan i juni flyttade han hit också.

Sedan dess har Skellefteå blivit hemma. Hon säger att hon numera har två hemländer.

– Mina föräldrar bor kvar i Aten, men de besöker oss ofta. De tycker jättemycket om Skellefteå och är glada för mitt liv här.

Nytt liv i Nordanågården

De första åren arbetade hon på andra restauranger i Skellefteå. Men när ryktet gick att ägaren till Nordanågården skulle pensionera sig väcktes tanken på att starta eget.

Återigen en chansning.

– Min man sa: ”Du måste öppna egen restaurang.” Han har verkligen stöttat mig hela vägen.

I början kände hon sig osäker på svenskan, särskilt i det administrativa kring att starta företag, men lärde sig steg för steg. I dag driver hon restaurangen med en annan trygghet.

– Vi är ett litet team som jobbar nära varandra, jag tycker det är viktigt att ha bra stämning i köket. Att ha service på lunchen är lite som en match – vi preppar och tränar, och när lunchen väl börjar kör vi match i två timmar. Det är puls, men rolig puls, säger hon och skrattar.

I hemmaköket blir det ofta experiment, allt för att hitta nya "cross overs" mellan det norrländska, husmanskosten och medelhavsmaten.

– Min man har fått prova mycket genom åren. Nu säger min son: ”Mamma, kan vi inte bara ha köttbullar med gräddsås någon gång?".

Hon skrattar, men konstaterar att just blandningen är det som driver henne framåt.

– Jag vill laga mat som är enkel men välgjord och med en liten twist som gör att man inte får den hemma.

Skellefteå har blivit en plats för Diamanto där livet fått balans. Här har hon gift sig, och hon uppskattar naturen och lugnet.

– Jag behöver inte en timme i bil för att komma någonstans, som i Aten. Här kan jag ta en promenad i skogen eller träffa vännerna direkt. Det passar mig perfekt, Skellefteå är verkligen hemma för mig, säger hon.

Ibland är det värt att våga chansa lite här i livet.

Text: Daniel Bergeman

Foto: Tilda Olofsgård