REPORTAGE

Hotellboss på hög nivå

Från kassan på Coop till ägare av ett av Skellefteås mest klassiska hotell. När Anna Kaiding var 19 år blev hon Sveriges yngsta hotelldirektör.

Men vad hände sen?

För att ta reda på det checkade vi in sex våningar upp.

Tänk vilken utsikt hotellgästerna på Wood Hotel i Skellefteå har rakt framför sig. Mitt i blickfånget och ovanför torget ståtar Hotell Victoria högst upp i Åhlénshuset som det alltid gjort, långt innan det fanns tankar på att bygga ett världsunikt hotell på platsen som var busstation.

Hotell Victoria har funnits länge. Hotellchefen är desto yngre.

Tack vare sin ringa ålder ser Anna ut som vem som helst i personalen. Men det är hon som äger och driver hotellet som 23-åring.

– Mina anställda säger ibland “you are the boss”, och det är lite roligt men ändå svårt att vänja sig vid. Jag gillar ju att vara mitt i verksamheten, det är här jag känner mig som mest hemma.

Allt började för drygt fyra år sedan, när Anna fortfarande jobbade i kassan på Coop. Då fick hennes pappa Jan Kaiding höra att Hotell Victoria var till salu.

– Han ringde och frågade om jag inte skulle köpa det. Jag minns att jag tänkte "Hur tänkte du nu?" Vad är det ens för ställe?

Tillsammans åkte de dit och tog hissen de sex våningarna. Anna såg en restaurang hon inte visste fanns, rum högst upp i huset och ett läge mitt vid torget.

– Jag blev helt paff. Finns det här i Skellefteå? Vilket guldläge!

Under gymnasiet hade hon drivit UF-företag i tre år och visat att hon gillade att ha något eget i gång. När affären gick igenom i april sa hon upp sig från Coop direkt. I juli började hon på hotellet. Planen att backpacka Asien runt fick vänta – när kompisarna checkade in på flyget, checkade Anna in på hotellet.

– Första känslan var "shit, nu blev jag snabbt vuxen … på riktigt, nu händer det här!"

Hon visste inte hur tufft det skulle bli. Coronapandemin var precis över och osäkerheten stor.

– Många var intresserade av hotellet, men jag såg bara det roliga. Om jag varit 45 år hade jag nog sett alla risker. Det var nästan en räddning att jag inte gjorde det.

I dag skrattar hon åt det.

– När jag ser tillbaka undrar jag bara hur jag överlevde? Men det har gått bra även om det inte har varit någon dans på rosor, men jag har lärt mig otroligt mycket.

Hotell Victoria har 18 rum på sjätte våningen. Gästerna kan gå i morgontofflor ner till frukosten. Annas team består av sex till åtta personer, plus extra vid behov. Under Northvolttiden bodde många gäster länge, ibland upp till ett år. Då byggdes ett litet kök med kaffehörna för långliggarna.

– Det blev väldigt uppskattat, även av semestergäster. Man kan laga något enkelt om man vill.

Anna vill att hotellet ska kännas personligt.

– Som att komma hem till oss. Familjärt, omhändertaget, med det lilla extra.

När de tog över var rummen slitna. I dag är allt renoverat – golv, väggar, badrum och möbler. Nu har hon till och med planterat riktiga växter i varje rum.

– Det har jag aldrig sett på ett hotell jag bott på. Nu gäller det bara att de överlever, säger hon och skrattar.

Anna jobbar fortfarande mycket i servicen, ofta ute i restaurangen som servitris.

– Jag gillar att prata med gästerna. Jag har också utbildat mig till sommelier, håller vinprovningar och vinluncher. Hotell hade jag hyfsad koll på – restaurang hade jag ingen koll på alls.

Restaurangen har hittat sin nisch i klassiska rätter med norrländsk touch – oxfilé med potatisgratäng, skagentoast, räkgryta. Det är mat som aldrig slår fel i Skellefteå.

Hon är tacksam för de som funnits runt henne under resan.

– Pappa och Gunnar (Kågström) som är delägare, personalen. Jag driver inte det här själv, vi gör det tillsammans.

Hotellintresset är bara ena halvan av familjen Kaidings vardag. Den andra stavas squash, som i sporten ni vet. Pappa Jan har drivit Hotel B&B Gränden, precis ovanför squashhallen.

Faktum är att det är svårt att prata om sporten i Skellefteå utan att nämna familjen Kaiding. Anna är den stjärna som lyser starkast på banan, medan hennes pappa är både ordförande, huvudtränare och spelare i klubben.

På fritiden spelar Anna squash på elitnivå och vill nu satsa ännu mer – på det också!

– Jag mår bra av att träna. Det behövs för att orka.

Text: Daniel Bergeman

Foto: Patrick Degerman