STURE MEIJER – landskap och människa

I Sture Meijers bildvärld förekommer ofta människan och landskapet som motiv. Människan gestaltas många gånger ensam eller i grupp, ansiktslös och anonym utan attribut. Ibland framställs hon ihopkrupen och frånvänd betraktaren, ibland stående i olika positioner, mot eller ifrån varandra. Som så många andra konstnärer genom historien har han använt sig av människokroppen som motiv med åtskilliga modellstudier. Det centrala i hans figurativa måleri är kompositionen mellan hans torsoliknande figurer och hans expressiva, koloristiska måleri. I Sture Meijers målningar av badande människor i stilla vatten eller ensamma och flytande på ytan av mörkt vågspel, skapas egensinniga världar. Meijer har återkommande utformat sina stumma gestalter på land eller i vatten, i par eller som solitärer där han kan vända och vrida på färgens möjligheter och kompositionens rytm. Tyngdpunkten ligger på ljusets måleriska verkan där människokroppen har en mindre roll men fungerar som en del av helhetens komposition, ljus och skuggspel.

Konstnärens landskapsmålningar av suggestiv natur är intensiva och sinnliga. Meijer har genom åren intresserat sig för naturens kretslopp och hur den närliggande vardagen är kopplad till olika skeenden i naturen – livets kretslopp. Han har ofta arbetat med material som inbegriper naturen själv och dess årstidsväxlingar. Växthus och stilleben av till exempel äpplen, fågelkranier och fjädrar visar på livets kretslopp och omvandling, hur allt dör och förnyas. I samlingen finns åtskilliga studier av landskapet i olika tekniker, exempelvis trädgården och dess förgänglighet realistiskt avbildad eller expressionistisk i sitt uttryck.