Skellefteå Konsthalls verksamhet ska verka för att integrera konst i det offentliga rummet - där alla, oavsett vem man är eller hur man lever, ska ha möjlighet att uppleva konst i sin närmiljö. Vår roll är också att medverka till att utveckla samspelet mellan konst, plats och identitet.

Konstnärer är de entreprenörer som bäst förmår att gestalta vår tid och ge impulser till att vidga våra vyer. Närvaron av konsten i vår offentliga miljö möjliggör möten och förmerar vår stadsmiljö. Vår konstsamling är därför viktig på många plan då den speglar både vår historia liksom vår tids sammanhang. I Skellefteå kommun har vi tillämpat enprocentregeln sedan 1962. Genom enprocentregeln kan ett stabilt och mer långsiktigt ekonomiskt utrymme skapas för konsten i planeringen och byggandet av offentliga miljöer. Enprocentregeln betyder att en procent av byggnationskostnaderna, nybyggnationer och ombyggnationer, går till konstnärlig gestaltning.

Några exempel av den offentliga konsten för Skellefteå kommun som är gjorda under 2000- talet

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

En liten berättelse om en levnad Gruppboende, Glasmästaren 1, Bonnstan, 2013.

Mats Caldeborgs objekt och skulpturer anknyter gärna till naturen. Objekten är ofta sammansatta av upphittade föremål-fågelskelett, fjädrar, grenar och kvistar. Men här finns också kulturella objekt – bronsfigurer, en detaljerad modell av ett lysande blått kronotorp, en bränd trappa och ting från vardagslivet skrymslen och vrår. Caldeborgs tilltal är tveklöst existentiellt i poesi och kärlek, lekfullhet och vemod, liv och död. Och just en död som inte bara är det definitiva slutet, utan en del av det eviga kretsloppet där människan endast utgör en liten del i en stor helhet.

Mellan handske och känga, mellan hand och fot finns ett existentiellt rum. I det rummet, i det mellanrummet kan om vi vill ett liv rymmas. Det är vad den här skulpturen vill. Där kan det vi gjort, tänkt och önskat oss bli berättat. Mats Caldeborg har sökt ett existentiellt rum för verket och funnit den mellan handen och foten, där lekfullhet, allvar och infall kan ta plats, mellan den stadiga kängan och den vinkande handsken, mellan marken och himlen om man vill formulera sig stort.

Caldeborg har eftersträvat en enkel och tydligt avläsbar idé med lekfulla och oförutsägbara inslag, för nyfikenheten att närma sig.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Many colored objects placed side by side”, lärkträ och galvad plåt. Balderhallen 2016.

Fotograf: Krister Hägglund. Klicka på bilden för att göra den större

Typiskt för Jacob Dahlgren är hans sätt att organisera mängder av material, abstrakta detaljer från vår omgivning i klara färger, ofta kombinerade i ränder, rutor och grafiska mönster. I Jacobs Dahlgrens konstnärskap spelar de industriella formerna och materialen en central roll då han använder redan existerande, massproducerade föremål i sitt arbete ex kaffemuggar, yoghurtförpackningar, piltavlor, blyertspennor, klädgalgar eller badrumsvågar

Vissa av Jacob Dahlgrens konstprojekt har tagit formen av demonstrationer eller parader i stadsrummet men där plakatens politiska slogans ersatts av abstrakta målningar.

Konstnären Jacob Dahlgren är född 1970 och bor och arbetar i Stockholm. Han är utbildad på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1994-1999. Dahlgren har sedan dess varit aktiv konstnär, nationellt och internationellt, och han representerade Sverige 2007 i den nordiska paviljongen på Venedigbiennalen och nominerades 2002 till det finska konstpriset Ars Fennica. Hans verk utgår från en abstrakt måleritradition och finns på konstinstitutioner, i det offentliga rummet och det vardagliga livet.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Hubba Bubba Heaven Moröbacke förskola, 2011 Konstnärlig miljögestaltning. Fotograf: Krister Hägglund.

Frida Fjellman har valt att arbeta med bubblor som tema. Bubblor i olika formationer som i likhet med såpbubblor placerar sig lite som de själva vill. I ansamlingar men också ensamma och i färre antal lite här och där. Det ska se ut som bubblorna lever sitt eget liv.

Förskolans tema i samband med att den byggdes var att utgå från de fyra elementen vilket också lyfts fram i verket. Luft: Utrymmet där bubblorna svävar och breder ut sig är luften. Luften är en förutsättning för bubblorna, även invändigt. Vatten: För att bubblor i verkliga livet ska bildas krävs vatten. Vatten och exempelvis såpa. Vatten är också ofta en förutsättning för bubblor och om inte annat är det något vi associerar med bubblor. T.ex. när en fisk eller annat djur blåser ut luft under vatten, då bildas bubblor. Eld: Elden får blixtarna som sammanlänkar bubblorna stå för. Jord: Barnen och personalen är jorden, själva förankringen.

Det finns en del fin symbolik med bubblor, i bildvärlden får ju tanken och fantasin symboliseras av bubblor. Man kan också tänka att svävande bubblor i olika färger symboliserar möjligheter och allas lika värde. Ingen bubbla är mer värd än en annan utan det är alla bubblor tillsammans som bildar den fina helheten. Precis som en förskola som skulle vara ganska poänglös utan de som vistas där, barn som vuxna. Det är dynamiken och samarbetet som är viktigt.

Gestaltningen är tänkt att inspirera verksamheten och att fungera som ett positivt inslag som förmedlar energi och nyfikenhet. Verket förändras också under dagen eftersom ljuset påverkar och ger reflektioner och skuggor.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Knypplade kaniner. Bureå Förskola, 2017.

Konstnären Tina Frausin (Göteborg) gestaltning till Bureå förskola består av ett tiotal knypplade kaniner, paneler, som placerades mellan ”vanliga” längder av Gunnebostaket.

Tina Frausins gestaltningar är ofta taktila och inspirationen hämtar hon från naturen och den textila traditionen. Gestaltningarna är inte alltid utförda i ett textilt material utan kan lika gärna låna ett textilt uttryck, som till exempel en bro med mönster lånat från virkade spetsdukar.

I detta fall har Tina Frausin hämtat sin inspiration från knyppling är en gammal hantverksteknik från tidigt 1500-tal..

Offentlig konst, mats caldeborg

”Helio” Anderstorps gymnasieskola, 2016. Fotograf: Krister Hägglund.

Konstnärerna har med verket Helio, skolans huvudentré, velat skapa på distans en illusorisk portal som på insidan översvämmas av solgult ljus.

I kontrast till de mörka vintermånaderna på norra halvklotet vill konstnärerna lyfta fram den brasilianska konstnären Helio Oiticicas färgskala. Rio de Janeiro, där Helio bodde, ligger i den södra delen av världen där solen är stark och Helios namn är det grekiska ordet för sol. Många av hans verk handlade om vardagliga saker som hade en mycket specifik färgskala som de också lånat färgerna från. Verket kan ses som en hyllning till honom och en bindning/relation mellan konstnär, verklighet, verk, betraktare och objektets syfte här i form av en portal.

En relation som kan upprättas mellan platser och människor. Portaler kan indikera att vi passerar genom något för att komma ut som något annat, på andra sidan. Konstnärerna vill med verket uppmuntra alla elever och andra som går genom portarna i Anderstorps gymnasium att återfå makten över sina egna inre önskemål om vad de vill med sina liv.

akcg (anna kindgren och carina gunnars)är ett konstnärskap vars arbete utforskar relationen mellan konst och diskursiva fält som exempelvis “hållbarhet”, gentrifiering, digitalisering och makt, som den manifesteras inte minst utifrån kategorier som klass, färg, kön. De utexaminerades från Umeå universitet, Konsthögskolan 1996 respektive 1997.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Vi är alla stjärnor! We are all stars! / Lycka till! Good Luck!” Skellefteå Kraft Arena, 2008. Fotograf: Krister Hägglund.

I två trapphus vid huvudentrén till Arenan kan väggmålningar med mönster föreställande fyrklöver (Lycka till!) och stjärnor (Vi är alla stjärnor!) ses gjorda av konstnären Gunilla Klingberg. Mönsterbilderna är tänkta som en slags grafisk konfetti av klöver/stjärnor som virvlar iväg som en piruett på is, och är koncentrerade till en väggyta på viloplan till ett trapphus där mönstren som går neråt till höger och upp till vänster, en virvel som följer trappens riktning.

Gunilla Klingberg (1966) har en bakgrund både på Konstfack och på Berghs skola för design och reklam i Stockholm. En viktig del i hennes konstnärskap är kännedom om både konst- och reklamvärlden då hon ofta återkommer och återanvänder existerande varumärken i nya kombinationer exempelvis utformade som orientaliska och psykedeliska mönster. Tillsammans med citat och föremål bildar de rumsliga installationer. Klingberg återvänder ständigt till denna koppling mellan kommersialism, andlighet och estetik, och det är den som gör hennes konst både vacker och viktig.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Blomman, granit Äldreboendet Höjden, Moröbacke, 2013. Fotograf Krister Hägglund.

Skulpturen Blomman, en stor tulpan som växer ur marken och är tydlig i formen. Den tar emot betraktarens blick och beröring med en växts styrka och känslighet. Dess storlek gör att den också på avstånd blir en vägvisare till höjdens höga områden och planteringar.

Eva Lange är utbildad på konsthögskolan i Stockholm 1959-64 och har därefter arbetat med utställningar och offentliga uppdrag. Hon har varit lärare på Birkagårdens konstlinje 1964-94 och konsthögskolan. Lange har under en lång följd av år utforskat skulpturens uttrycksmöjligheter på gränsen mellan det organiska och det abstrakta. Hon skapar former som ger upphov till spännande glidningar i betraktarens varseblivning av dem. Man tycker sig se ett kärl, en växtdel eller ett organ för att till sist acceptera att det man iakttar är en skulptural form som, materialet till trots, tycks ha både andning och puls.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

In Between Days. Eddahallen, 2007. Konstnärlig miljögestaltning, motivkaklad fondvägg. Fotograf: Krister Hägglund. Klicka på bilden för att göra den större.

Miljön i simhallen kan liknas vid ett landskap med bassäng, grotta och klättervägg. Katarina Löfström (född 1970) tyckte därför att det var intressant att använda sig av väggen bakom bassängen för hennes gestaltning. I fonden bakom scenografin ville hon skapa en bild av en himmel, strakt pixlad som ett lågupplöst foto. En bild som vid första påseende kan se helt abstrakt ut, men som man undan för undan kan tyda på sitt eget sätt. En bild som skiftar i färg och känsla allteftersom det är dag eller kväll, moln eller sol. Bilden som ska kaklas upp är tagen i Skellefteå.

Katarina Löfström (född 1970) är utbildad på Konstfack i Stockholm under 1990-talet och gjorde under den tiden också musikvideor till artister som Prodigy och Madonna med regissören Jonas Åkerlund. Hon arbetar oftast med rörliga visuella abstraktioner och skulpturala installationer och ser på sina videoverk som ett slags måleri

Verket som bär titeln Flow invigdes i samband med att Floraskolan öppnade. Det är en konstnärlig gestaltning som är öppen för allas olika tolkningar och vidare berättelser, är associativ och har en lekfull karaktär. Konstverket har en praktisk funktion med dess ljus som kan upplevas även vid årets och dygnets mörka timmar samt tillhörande bänkar att kunna vara på för möten, samtal och paus.

Temat är inspirerat av en artikel i Pedagogiskt magasin där Aadu Ott be¬skriver pedagogik i förhållande till neurovetenskap i olika perspektiv. ”Erfar¬enheter organiserar de synaptiska kopplingarna mellan neuronerna och utgör grunden för individens lärande och anpassning till en främmande miljö. Lärandets minsta neurala enhet är synapsen.”
Den mänskliga hjärnan består av över 100 miljarder nervceller (neuroner) som är kopplade till varandra i en enormt komplex struktur som genererar funktioner och en kapacitet som i nästan alla avseenden inte överträffas av några datorprogram. Inom forskningsområdet artificiell intelligens försöker man idag efterlikna hjärnan i så kallade neurala nätverk, så även inom utvecklingen av beräkningsstarka kvantdatorer. Den mänskliga hjärnan utvecklas under hela vår livstid, nya kopplingar, synapser, uppstår mellan neuroner, olika centra och minnen. Vi utvecklar förmågor, löser problem och tänker i nya banor. Alla våra erfarenheter och kunskaper bildar sammanhang. Informationsfragment kopplas samman och skapar förståelse. Med nyfikenhet, engagemang och uthållighet sätts olika processer igång i vårt medvetande.

En annan inspirerande referens är boken Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben där han bla beskriver hur träd tar upp impulser från omgivnin¬gen, analyserar läget och kommunicerar med andra träd via rotsystemet. Trädens rotspetsar rymmer hjärnliknande strukturer.

Messages, Morö Backe skola, 2018. Fotograf: Krister Hägglund. Klicka på bilden för att göra den större.

Konstverket som har formen av en ljuskrona har fått en central placering i skolans hjärta. Pratbubblorna symboliserar samtalet och tankarna som pågår i uppehåll¬srummet, i umgänget med varandra. Färgerna som rör sig runt hela färgcirkeln visar både på mång¬fald och olika känslolägen.

Konstverket kommer förstås även förändras med vår egen rörelse i rummet, när man går, eller om man ser det sittandes underifrån eller en våning upp från sidan. Upplevelsen kommer också förän¬dras i takt med dagen och de olika årstiderna, beroende på allmänljuset i rummet. Konstnären har valt att arbeta med glas som är ett beständigt, brandsäkert och vackert material, som dessu¬tom åldras med värdighet.

Hans förhoppning är att konstverket ska bidra till att skapa en trivsam, välkomnande och attraktiv miljö. Glaset bildar också en dialog med ljusgårdens gedigna naturmaterial i form av trä, där de båda materialen tillför varandra arkitekturmässiga kvalitéer.

David Svensson är född 1973 i Skillingaryd/Sverige. Han bor och arbetar i Malmö.
Han graduerade på Könsthögskolan i Malmö och kommer innan dess från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, Kunsthogskolen i Oslo såsom från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg.

Svensson har sedan länge arbetat med offentliga konstverk och arbetar med både skulptur, installation såväl som måleri och collage.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Låt aldrig någonting stå. Fotografiserie på Bolidenskolan, 2016. Fotograf: Krister Hägglund. Klicka på bilden för att göra den större.

144 unika bilder tagna på lika många unika nyskrivna och maskinskrivna texter. Uppmaningarna är en aning abstrakta, fantasieggande, omöjliga och möjliga möten i en framtid. I ett ständigt nu. ”Meningarna ska fungera som proviant för det framtida barnet som kanske upplever oro inför att bli stor. Jag vill kittla deras smaklökar, fylla deras huvuden med meningar att grunna på kanske finns det en strof som kan förändra, påverka ett barns framtida riktning. Texterna, den korta poesin, ska utstråla hopp, lust, galenskap, nyfikenhet, fantasi, humor, värme, tyngd och mystik. Livet är så mycket mer, och det är mycket lätt att missa. I alla fall som vuxen.”

Jesper Waldersten (f. 1969 i Stockholm) är en av vår tids allra främsta tecknare och illustratörer. Förutom utställningar på Fotografiska, Färgfabriken, Kulturhuset och Grafikens Hus har han utgivit en rad böcker bland annat ”Här kommer jag”, ”Tack för senast din djävel” och ” Ett svart streck”. Han medverkar ständigt i många av Sveriges största tidningar och trots att uppdragen varierar känns hans särpräglade stil dock alltid igen med sina säkert slarviga linjer som precist fångar karaktärer och nutida kontexter. Bandet Kent, författaren Lennart Hellsing och regissören Tomas Alfredson är bara några kulturarbetare han samarbetet med genom åren.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Medan världen ännu är magisk, Röda skolan Boliden, 2017. Klicka på bilden för att göra den större. Fotograf Anna-Karin Larsson.

Gzim och den frusna sjön Stadsparken Skellefteå stad, 2015. Fotograf Anna-Karin Larsson.

Platsen för verket är trapp-och hisshusets norra gavel på grundskolan i Boliden. Skulpturen i fiberarmerad polyester har en idémässig koppling till platsen så tillvida att barnets kropp är sammansatt av skolbarnens avgjutna kroppsdelar. Även snöret vilket skulpturen håller sig fast i består av skolbarnens inlämnade kläder.

Knutte Westers konstnärliga arbete vittnar om ett djupt deltagande på ett både teoretiskt och fysiskt plan. Han utgår ofta från missförhållanden i samhället och visar hur makt brukas och missbrukas. Med ett ödmjukt förhållningssätt lyfter han fram de utsattas berättelser och gör de olika personerna, ofta barn och kvinnor, delaktiga i tillblivelsen av det färdiga konstverket. Han flyttar sin ateljé till dem han vill skildra och det är genom öppna processer, där skapandet sker i samarbeten av olika slag, som hans konst blir till. Knutte Wester har sedan han gick ut Konsthögskolan i Umeå 2003 arbetat konceptuellt och oavsett teknik som video, skulptur, fotografi och installation genomsyras hans arbeten alltid av ett dokumentärt inslag.

Knutte Westers examensarbete 2003 var en öppen ateljé vid en flyktingförläggning i Boliden. Det var där han utvecklade en vänskap med Kosovopojken Gzim som väntade på uppehållstillstånd. Mötet med Gzim utmynnade i en film och en utställning, ”Den frusna sjön”, där en bronsskulptur ingick som idag är placerad i Stadsparken i Skellefteå. Att konstnären Knutte Wester fick ett konstnärligt gestaltningsuppdrag i Boliden var både självklart och intressant.

Offentlig konst, mats caldeborg
Mats Caldeborg, offentligkonst 2

Verket heter "Växa, - väx lilla frö!". Skellefteå kommun 2015. Fotograf: Krister Hägglund.

 

Stina Wirséns konstnärliga gestaltning finns att se på Norrbacka förskola, där utgångspunkten är en kaklad rundel på våningsplan 1 som sedan återkommer i mindre format vid övriga entréer på skolan. Materialet är handmålat kakel vilket framtagits i samarbete med Kakelmakeriet. Verket har fått titeln Växa, - väx lilla frö! Stina Wirséns tankar kring verken är att göra en lustfylld bild att samlas kring och att få gå in i. Det runda rummet är omgivet av träden/ skogen, där alla frukter har en egen personlighet. Vilken frukt är jag idag? En liten ledsen frukt, eller det glada äpplet? Hittar jag min kompis bland träden? Är jag själva trädet idag? Eller har jag gömt mig bland bladen? Stina Wirsén vill bidra med en bildvärld som bejakar och lockar till en ökad associationsförmåga. Förhoppningen är också att pedagogerna ska inspireras till att arbeta kreativt med barnen, att utsmyckningen kan locka till workshops och bildlekar med växande och öppenhet.

Stina Wirsén, född 1968 och uppvuxen i Älvsjö, Stockholm, har med sina illustrationer i bland annat dagspress bidragit till att lyfta fram och stärka tecknade illustrationens ställning i Sverige. Efter utbildning på Konstfack 1985 -92 har Wirsén under många år varit anställd på Dagens Nyheter, där hon förutom att bidra med egna illustrationer, också ansvarade över frilansinköpen. Under denna tid fick DN många priser för sin layout och för sina teckningar. I sitt arbete växlar hon stil och metod i olika genrer, allt från mode- till resereportage, i samarbete både med journalister och författare. Hennes särpräglade stil känns dock alltid igen med sina säkert slarviga linjer som precist fångar karaktärer och nutida kontexter.

År 2007 och 2010 illustrerade hon för posten frimärken med svenska modeskapares kreationer samt svenska delikatesser. Hon har även illustrerat antologier och bilderböcker ”ABC-boken för de minsta”, ”Små flickor och stora” samt ”Leka tre” är exempel på detta. Böckerna om Rut och Knut är resultatet av ett samarbete inom familjen Wirsén, författaren och specialläraren Carin Wirsén och formgivaren Christian Wirsén. Det är böcker som bland annat handlar om hur en snäll och foglig flicka förvandlas till en stark flicka som tar plats. Syskontemat breddades 2007 med tillkomsten av lilla Tjut. År 2007 tilldelades böckerna Expressens barnbokspris, Heffaklumpen och året därpå fick boken ”Rut och Knut ställer ut” Elsa Beskow-plaketten. Stina Wirsén har även skrivit och illustrerat egna pekböcker som Vem-serien som inleddes 2005. I de senaste två Vem-böckerna, ”Vems kompis?” och ”Vem är död?”, tar Wirsén upp stora moraliskt laddade frågor, där konflikter, sorg och saknad behandlas utan omskrivningar. Wirsén beskriver situationen och lämnar tolkningen åt läsaren. Bokserien ”Brokiga” med fantasifulla figurer som stimulerar till inlärning har växt till att omfatta även textilier och prylar till barn.