Föräldraskap och musik – i ljuv harmoni?

Fem skönsjungande Skellefteåpappor har charmat musikvärlden.

Att Dad Harmony kan sina stämmor vet vi. Men hur är de egentligen som pappor?

Och hur kombinerar man livet som musiker med hämtning, lämning och godnattsagor?

”Ursäkta sent svar. Är lite hektiskt just nu”.

Att få tag på Dad Harmony hösten 2023 är inte alldeles enkelt visar det sig när Skellefteå-Tidningen sms:ar med gruppen för att få till en intervju. Livspusslet, ni vet. För det har varit minst sagt fullt upp för gruppen på sistone. De har spelat för utsålda hus i Stockholm och Göteborg, varit med på Nyhetsmorgon i TV4 och Morgonstudion i SVT. Nu har de just påbörjat en julturné på 14 orter runtom i Sverige.

– Det är jättekul, verkligen. Sen är det ju det här med att få tiden att räcka till, som du kanske har märkt. Vissa av oss har tagit ledigt från våra jobb på fredagseftermiddagar. Det är mycket, konstaterar Tomas Vidmark.

Han är en av fem musiker i gruppen, som också består av Peter Vidmark, Sebastian Åkesson, Adam Stenlund och Michael Åberg. Framgången började, lite oplanerat, med ett klipp på Tiktok i juni förra året.

– Tanken var bara att skicka en video till en kollega. Jag filmade videon i Tiktok. När jag skulle skicka insåg jag att jag inte kunde ladda ner videon utan att publicera den. Så då gjorde jag det. Sen tog det fart redan den första natten, säger Tomas Vidmark, som sjunger en av mellanstämmorna i gruppen.

Vid det här laget har det klippet visats över 20 miljoner gånger. Och Dad Harmony har fortsatt att ta sociala medier med storm. Följarna är över en miljon och finns främst i USA, Tyskland, Japan och Frankrike. Så hur förklarar de själva den stora och snabba framgången?

– Jag tror att vi är ganska vanliga människor. Som sjunger en musikgenre – a capella – som kanske inte är så bekant för gemene man, men vi gör det väldigt ”mainstream”. Vi försöker hålla det ganska enkelt och hålla oss till väldigt kända låtar. Sen tror jag det är en kombination av våra röster och det soundet vi har, säger Tomas.

Så var det just det där med papparollen. Alla i gruppen har två barn var – sammanlagt 10 barn – och ganska fullbokade kalendrar. Gruppen brukar försöka ses och repa på kvällarna efter att barnen gått och lagt sig, men i de flesta videoklipp finns barnen med i bild.

– Det föll sig naturligt att våra barn skulle vara med när vi spelade in videor. Som förälder känner man att barnen är det viktigaste man har. Jag tror vi alla ser oss som ganska lekfulla pappor. Som alla har en kärlek till musiken. Vi vill också att barnen ska ta del av musiken och uppskatta den, säger Tomas.

Vad säger barnen om framgångarna?

– De tycker det är kul. Sen tror jag inte alla riktigt har förstått det. De flesta är under sex år, säger Tomas.

Sebastian Åkesson, som sjunger basstämman, flikar in:

– Min dotter Milla, som äldst av barnen, tycker också att det är kul. Men hon kan också ifrågasätta att vi måste träffas och öva så mycket. Hon undrar också varför det bara är Michael som sjunger, solo, säger han.

Och vad säger era partners?

– De tycker det är jättekul och är väldigt stöttande. Men det är så klart att det är utmanande för dem. Det blir att vi är borta lite mer. Framför allt nu när vi börjar genomföra konserter. Det är inte alltid så kul att höra ens partner gå runt och nöta på en enskild stämma där hemma om och om igen.

Att det funkar på hemmaplan är a och o för att musikkarriären ska kunna fortgå, menar Sebastian.

– Det funkar ju bara så länge man har familjen med sig. Därför är man tacksam för att man kan få ihop det. Men nog finns det gånger som de skulle önskat att man hade stannat hemma, säger han.

FAKTA

Vaggvisor enligt Dad Harmony

Tomas Vidmark:

– Jag har försökt sjunga mycket för mina barn sedan födseln. Jag är inte ett fan av de klassiska vaggvisorna. Byssan lull är för deppig. Själv har jag nog mest sjungit popballader, typ Whitney Houston.

Sebastian Åkesson:

– Det har varit mycket vaggvisor. Jag hade en favorit som jag tror heter Sagan om lilla Sofi. Men min dotter tyckte den var så sorglig så hon började gråta! Den fick jag inte sjunga mer.