Så här skapar du tillgängliga fastigheter
Tillgänglighet i fastigheter handlar om att skapa miljöer som fungerar för alla människor, oavsett fysiska, psykiska eller kognitiva förutsättningar.
Många gånger brister tillgängligheten i praktiken. Det kan vara på grund av okunskap eller otydlighet kring vad som faktiskt behöver göras, men också på grund av utmaningar som finns i äldre byggnader. Det kan kännas svårt att göra en fastighet helt tillgänglig och därför har vi tagit fram denna guide som ett stöd på vägen.
Denna guide syftar till att ge dig som fastighetsägare/förvaltare, beställare och utförare förståelse för de hinder som kan finnas i fysiska miljöer och kunskaper om hur du med enkla åtgärder kan skapa mer tillgängliga och inkluderande flerbostadshus.
Åtgärdsförslagen grundar sig på den inventering av flerbostadshus som Urban Utveckling genomförde 2015 på uppdrag av Skellefteå kommun. Förslagen är framtagna med hjälp av rekommendationer som ges i TIBB (tillgänglighet i befintligt bostadsbestånd), riktlinjer i Boverkets byggregler (BBR) och boken Bygg ikapp.
Vanliga funktionsnedsättningar
Förmågan att röra sig kan vara begränsad på flera olika sätt. Personer med gångsvårigheter kan ha lätt för att snubbla och har ofta svårt att gå långa sträckor. Att ha långt till parkering eller avfallsutrymmen kan vara en svår utmaning. De kan ha särskilt svårt att gå i trappor och på ojämnt eller halkigt underlag. Många använder gånghjälpmedel som käpp eller rollator.
Personer som använder rullstol är beroende av rymliga utrymmen, breda passager, jämna underlag och att det finns ramper eller hiss. Höga trösklar kan innebära en snubbelrisk och stora svårigheter att ta sig fram. Nedsatt rörlighet i händer och armar kan innebära begränsad räckvidd och minskad kraft till att till exempel öppna dörrar.
Att ha nedsatt syn kan innebära att man är blind, svårt synskadad, synsvag, har ett begränsat synfält eller har en annan inskränkning i synförmågan.
Personer som är blinda använder ofta en vit käpp, en så kallad teknikkäpp, som hjälpmedel vid förflyttningar. Käppen hjälper personen att identifiera nivåskillnader och hinder. Att kunna följa väggar, kantstenar och annan varierad struktur och hårdhet hos olika golv och markbeläggningar med hjälp av käppen underlättar orienteringen.
För personer med stora inskränkningar och begränsningar i synförmågan är det viktigt med ljushetskontraster för att urskilja saker från varandra.
Nedsatt hörsel kan innebära att lokaler med dålig akustik gör det ännu svårare att höra. Bullriga ventilationer, element med mera stör möjligheterna till att höra till exempel tal. För personer med nedsatt hörsel blir det extra viktigt med bra belysning så att det går att läsa läppar och se teckenspråk.
Andelen äldre ökar i samhället. Det är vanligt att äldre människor har en eller flera funktionsnedsättningar såsom gångsvårigheter, minskad ork, svårigheter att sträcka sig och nå föremål, dålig syn och hörsel. Även om funktionsnedsättningarna var för sig kan vara relativt lindriga kan kombinationen av dessa innebära stora svårigheter.
Personer med till exempel demenssjukdomar, förvärvade hjärnskador, intellektuell funktionsnedsättning, neurologiska sjukdomar och andra neuropsykiatriska diagnoser kan ha svårigheter att minnas och att orientera sig i tid och rum. En oförutsägbar miljö kan göra det svårt att ta sig fram. Man kan också ha svårt att ta till sig information så som skyltning och instruktioner.
Skapa goda förutsättningar för en tillgänglig miljö
Här nedan beskriver vi hur miljön ska vara utformad enligt lagar och regler och hur den bör vara utformad enligt rekommendationer. Att följa rekommendationerna är ett bra sätt att säkerställa att skall-kraven uppnås.
Tänk på att det finns möjlighet att sätta ribban högre än både skall- och börkraven! Har du som är ansvarig för utformningen av flerbostadshus högre ambitioner finns stor potential att skapa ännu mer tillgängliga miljöer. När du skapar en tillgänglig miljö skapar du också bostäder där människor vill bo och verkligen kan trivas.
För personer med nedsatt rörelseförmåga ska minst en parkeringsplats finnas inom 25 meters avstånd från bostadens entré. Angöringsplats ska finnas inom 25 meters från entrén.
För god tillgänglighet ska en parkeringsplats var utformad så att personer med funktionsnedsättningar självständigt ska kunna använda den. En parkeringsplats för personer med nedsatt rörelseförmåga bör därför vara tydligt skyltad och ska nås utan nivåskillnad från entréer. Ytan på parkeringsplatsen bör vara minst 5 meter bred och 9 meter lång, fast, jämn och halkfri. Lutningen bör inte överstiga 2 % i längsgående lutning eller sidlutning.
Vägen mellan parkeringsplatsen och entré ska vara jämn, nivåfri och tydligt markerad mot angränsande mark. Det är viktigt att trottoarkanter längs vägen utjämnas till 0-nivå med en bredd på 0,9–1,0 meter och med en lutning på maximalt 8 %.
Det är viktigt att inte kompromissa med barnsäkerhetsperspektivet när man planerar parkeringsplatser.
Tänk på att även en besöksparkering behöver vara tillgänglig och användbar.
Förstora bildenParkeringsplats för person med en rörelsenedsättning inom 25 meter från entrén.
Gångvägar
Gångvägar på tomter till flerbostadshus ska vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
För att personer med funktionsnedsättning självständigt ska kunna använda parkering, uteplats, miljörum, tvättstuga, förråd, entréer och andra funktioner i bostadsområdet är det nödvändigt att gångvägar till dessa är tillgängliga.
Löst grus, ojämn gatsten eller stenbeläggning samt sprucken och sliten asfalt gör gångvägar svårframkomliga för rollatoranvändare, rullstolsburna, personer med gångsvårigheter och synnedsatta. För att uppnå god tillgänglighet är det viktigt att markbeläggningen är fast och jämn. Asfaltering, plattläggning eller hårt packat stenmjöl är beläggningar som är framkomliga för personer med rollator eller rullstol.
Vid nyanläggning av en gångväg bör den vara minst 1,5 meter bred. Alternativt vara 1 meter bred men då ha vändzoner som är minst 1,5 meter breda, med högst 10 meter mellan vändzonerna. Lutningen på gångvägen får inte vara mer än 8 %.
Gångvägen ska vara tydligt markerad mot angränsande ytor, både taktilt (kännbart) och visuellt (synbart). För personer med nedsatt syn är avvikande kontraster viktigt och för personer som har grava synnedsättningar eller är blinda är det viktigt med kännbara avgränsningar. Det kan exempelvis göras med plattor i en avvikande färg eller med kantstenar utmed gångvägens ytterkanter.
Asfalterad gångväg med tydlig avgränsning av plattor gör det lätt för person med käpp att känna av.
Vintertid är det av naturliga skäl svårt att tillgodose full tillgänglighet. För personer som använder rullstol eller andra gånghjälpmedel är det viktigt att gångvägar blir väl snöröjda, även fram till entrédörrar, parkeringsplatser, avfallsutrymmen och tvättstugor. Snövallar vid korsningar och övergångsställen blir till hinder för personer som har synnedsättning, balanssvårigheter eller använder hjälpmedel.
Som fastighetsägare kan man prioritera extra snöröjning i områden där många av de boende behöver särskilt god tillgänglighet. Det är viktigt att sanda eller salta gångstråk för att de boende ska våga gå utomhus utan att riskera att halka.
För god tillgänglighet är det viktigt att gångvägar är jämnt belysta. I många fall kan det räcka med att komplettera mörka partier av gångvägen med ett par ljuskällor. Skymmande träd eller annan vegetation bör gallras eller klippas ned så att ljuset kan spridas jämnt. Det är en fördel om belysning läggs på ena sidan av gångvägen och träd på den andra sidan.
Entréer till bostäder
För god tillgänglighet är det nödvändigt att boende kan komma in i trapphuset på egen hand och därefter vidare in i lägenheten.
Entrédörrar ska ha ett passagemått på minst 0,80 m, helst 0,84–0,86 meter när dörren är i 90 graders uppställt läge (beroende på dörrbladets tjocklek). Passagemåttet är viktigt för att även utomhusrullstolar ska kunna passera genom dörröppningen. Höga trösklar i entréer bör undvikas. De trösklar som finns bör vara låga, fasade eller ha en tröskelramp. Om det finns ett vindfång behöver det vara minst 2,4 meter långt.
Vilplan är en jämn yta där en person med rullstol eller rollator har möjlighet att pausa utan att riskera att rulla i väg. Ett godkänt vilplan bör finnas vid alla dörrar som boende behöver passera genom. Detta gäller även vid tvättstuga, förråd och avfallsutrymmen så långt det är möjligt.
När åtgärder genomförs vid byggnadens entréer är det viktigt att tänka på att man inte inkräktar på vilplanet. Detta kan exempelvis hända när ramper installeras. Det är också viktigt att tänka på att ramper behöver ha ett godkänt vilplan.
Utformning av vilplan
- 1,50 x1,50 meter (vid nedåtgående trappa behöver storleken ökas med minst 0,4–0,5 meter)
- Får ej luta mer än maximalt 2 %
- Fast och jämn yta
- Den fria ytan vid dörrens handtagssida ska vara minst 0,7 meter mätt vinkelrätt ut från dörrbladet så att det finns plats att till exempel ställa ifrån sig sin rollator medan dörren öppnas.
Förstora bildenEntré med vilplan och manöverdon för dörröppnare.
Om det finns trappsteg upp till trapphusentrén är det bra om det finns möjlighet att lämna sin rollator utanför trapphuset. En uppställningsplats kan ordnas med hjälp av cykelställ som även lämpar sig för att låsa fast en rollator. Om entrén är utan nivåskillnad hela vägen fram till lägenheten förväntas boende ta med sig sin rollator hela vägen in i lägenheten. I sådana fall är en uppställningsplats inte alltid prioriterad.
Förstora bildenMed friytan kan ett hjälpmedel ställas undan och dörren öppnas på ett säkert sätt.
Många trapphusentréer är otillgängliga på grund av trappor upp till entrédörren eller på grund av att vilplanet (den plana ytan utanför entrédörren) är för litet.
För att skapa tillgänglighet till trapphuset kan ramper byggas och/eller vilplanet utvidgas. Kom ihåg att även när det finns en ramp upp till entrén så ställs det krav på att det ska finnas ett godkänt vilplan. Detta så att det finns ett utrymme där man kan stå plant med sin rollator eller rullstol utan att vara i vägen för dörren.
Till vissa större ramper medföljer ett godkänt vilplan. I de fall ett vilplan inte utgör en del av rampen måste ett godkänt vilplan ordnas framför entrén.
Montering av ramp
- Ramper får högst avhjälpa nivå skillnader på 1 m.
- Rampens bredd bör vara 1,3 m.
- Rampen får luta max 8 %, men helst 5 %.
- Rampen bör monteras på ett sådant sätt att det inte skapas nya nivåskillnader vid rampens början eller slut.
- Försäkra dig om att det finns manöverutrymme där rampen börjar samt att underlaget är fast och jämnt.
- Se till att det finns ett godkänt vilplan där man kan stå stilla och öppna dörren med sin rollator eller rullstol.
- Ramper som avhjälper en nivåskillnad på 0,5 meter ellermer bör ha ett 2 meter långt vilplan vid varje nivåhöjning.
- Rampen bör alltid fästas så att den inte kan falla ned.
- Avåkningsskydd ska finnas och bör vara minst 0,40 meter höga.
- Ledstänger ska finnas längs med rampen. Dessa ska löpa 0,3 meter förbi rampens början och slut.
- God belysning bör finnas vid rampen.
Förstora bildenRamp till entré med vilplan.
En dörröppnare underlättar för alla personer som använder ett gånghjälpmedel, har med sig en barnvagn, har händerna upptagna på annat sätt eller upplever att en dörr är tung att öppna. Generellt gäller att dörrar som har dörrstängare bedöms vara tunga att öppna och bör därför kompletteras med dörröppnare.
Det rekommenderas att dörröppnare installeras också vid passager till hissar, loftgångar eller andra dörrar för gemensamt bruk. I dessa fall gäller samma utformningsregler som vid entrédörrar. Eftersom det är en åtgärd som många boende kan dra nytta av bör den prioriteras högt.
Gemensamma uteplatser, terrasser och lekytor
Fastigheternas gemensamma gårdar och uteplatser är en källa till rekreation och ökad livskvalitet för hyresgästerna. Det är därför en fördel om alla kan nå och använda dem.
För god tillgänglighet bör avståndet till uteplatsen vara kortare än 50 meter från någon entré. Det är också viktigt att marken vid uteplatserna är framkomlig. Uteplatser är ofta belägna på ytor med grus eller gräs, vilket är trevligt men svårt att gå på för personer som använder gånghjälpmedel eller har balanssvårigheter.
För att göra uteplatsen nåbar för personer med rörelsehinder bör den kunna nås via gångvägar med ett fast och jämnt underlag och som är tydligt markerad mot angränsande ytor. Gångvägarna kan förslagsvis göras med asfalt, slät marksten eller vattnat stenmjöl, som alla är lättare att gå på än grus eller gräs.
Där det är möjligt bör lekplatser ha hårdgjord och jämn mark för att underlätta framkomlighet för rullstolar, rollatorer och barnvagnar samt minska risken att snubbla.
Samtidigt är det inte alltid möjligt att tillgänglighetsanpassa alla lekytor, exempelvis i natur- eller höjdlek. Då bör tillgängliga stråk och ytor säkerställas så att fler kan ta sig till och vistas på platsen. Lutningar bör vara högst 5 % och kompletteras med vilplan vid längre sträckor, för att möjliggöra pauser.
Hårdgjord och jämn mark på lekplats underlättar framkomlighet för rullstolar, rollatorer och barnvagnar.
Gemensamma lokaler
En gemenskapslokal eller samlingslokal som exempelvis en kvartersgård, bör vara tillgänglig för alla boende.
För att alla ska kunna använda lokalerna är det också viktigt att gångvägar fram till lokalen är tillgängliga. Här gäller samma förutsättningar som för övriga entréer.
Om det finns en toalett i gemenskapslokalen bör den kunna användas även av personer som använder rullstol. Det kräver att toalettutrymmet är minst 2,2 x 2,2 meter och toalettstolen bör vara placerad i mitten av utrymmet för att det ska finnas plats att ställa rullstolen på bägge sidor om toalettstolen.
I många lokaler är toalettutrymmet i gemenskapslokalen för litet och lösningen är i så fall att bygga ett större utrymme för att det ska vara tillgängligt för rullstol. Ett alternativ är att underlätta användning av toalettutrymmet genom att ta bort eller fasa eventuella trösklar in till utrymmet, montera draghandtag på insidan av toalettdörr och sätta upp stödhandtag vid toalettstolen.
En enkel åtgärd är också att placera handdukshållare, tvålautomat och papperskorg så att dessa blir enklare att nå eller byta till mer tillgängliga alternativ.
Tvättstugor ska kunna användas av alla hyresgäster. För personer med nedsatt rörelseförmåga innebär det att tvättstugan ska kunna nås nivåfritt genom tillgänglig entré. Tvättstugan bör ligga inom 25 meter från entrén.
Det bör finnas fri golvyta med vänddiametern 1,5 m. Tvätt- och torkutrusning bör kunna användas av personer i rullstol. Tvättpelare kan inte användas av personer i rullstol. Det är en fördel om maskinerna är lätta att öppna och att tvättmedelsfacket sitter framtill på maskinen högst 1 meter upp från marken.
Tavla för bokning av tvättider bör placeras inom räckhåll från rullstol och bör vara lätt att förstå och kunna användas av alla.
Tvättmaskin och torktumlare bör separeras och stå bredvid varandra, helst på stativ så att de kommer upp en bit från golvet. En tvättpelare är inte användbar för personer som använder rullstol.
Tvättstuga med anpassad placering av tvättmaskiner för att kunna användas av rullstolsburna.
Ett tillgängligt avfallsutrymme bör ligga max 50 meter från entrén och gångvägen dit ska vara tillgänglig. Personer med gångsvårigheter behöver ha nära för att orka ta sig dit.
För att äldre ska klara sig utan hemtjänst är det viktigt att de har möjlighet att på egen hand slänga sina sopor. Många gånger är det längre än 50 meter till avfallsut-rymmet. En lösning är att se över möjligheten att flytta det eller komplettera med ytterligare ett avfallsutrymme eller sopinkast.
Avfallsutrymmet ska också kunna nås nivåfritt och genom en tillgänglig entré. Precis som vid en entrédörr bör det framför inkast och sopkärl finnas ett vilplan på 1,5 x 1,5 meter för tillräckligt manöverutrymme för rullstol. Det är även en fördel om det finns en avlastningsyta bredvid inkasten på 0,7 meter. Inkasten för sopor bör inte sitta högre än 0,9 meter från marken.
Sopnedkast med inkast som i höjd nås också av person i rullstol och som har en jämn markbeläggning runt om.
Miljörum med dörröppnare och tydlig skyltning.
Bra belysning i trapphuset är mycket betydelsefullt för personer med nedsatt syn eller nedsatt hörsel. Ett vanligt problem är att det finns armaturer bara på våningsplanen och inte i trapporna. Det medför att trapporna ofta är mörka och att trappstegen skuggas när man går i trappan.
Rörelsestyrd belysning i trapphusen rekommenderas eftersom man då slipper leta efter och hantera en strömbrytare. Det är också energieffektivt och bidrar till ökad trygghet.
Montering av belysning
- Lampor bör finnas längs hela trappan.
- Belysningen bör placeras så att framkanten på planstegen blir väl belysta.
- Belysningen bör monteras så att den inte bländar.
- I yttre omgivning bör ljusstyrkan vara 100 lux eller mer.
- Den sammanlagda ljusstyrkan i alla allmänna utrymmen och trapphus bör vara 300 lux eller mer.
- Vid montering av rörelsestyrd belysning är det viktigt att sensorerna placeras så att det inte finns ”blinda fläckar”.
Skyltning och markeringar
Orienterande skyltar i byggnader och på tomter ska vara tillgängliga och användbara. Skyltar är viktiga för alla boenden men kan vara extra viktiga för de med nedsatt syn och personer som av andra skäl kan ha svårt att orientera sig.
Det finns många typer av informationsskyltar. De vanligaste är fasadskyltar med bostadsnummer, skyltar som informerar hyresgäster, namntavlor i trapphus, skyltar till avfallsutrymmen, tvättstuga eller andra bostadskomplement samt bokningssystem i tvättstuga.
Det är bra att ha enhetlig skyltning med enkla och tydliga typsnitt. Skyltarna behöver ha bra kontrast, vara lätta att hitta och vara placerade så att alla kan läsa dem.
- vara lättbegripliga och lättlästa
- ha ljushetskontrast
- vara placerade i en höjd mellan 1,20 och 1,60 meter. Lägre skyltar är lättare för personer i rullstol att läsa
- ha textstorlek som är anpassade efter läsavstånd
- kompletteras med upphöjd relief eller i vissa fall punktskrift
- ha en yta som inte ger upphov till reflexer.
Förstora bildenExempel på tydlig skyltning med kontrast, symbol och punktskrift.
För de med nedsatt syn är det viktigt att göra åtgärder för att underlätta orientering och minska risker för olyckor. Kontrastmarkeringar är ett bra sätt att skapa tydlighet.
Största skillnaden i ljushet finns mellan vitt och svart. Minsta skillnaden mellan ytors ljushetstal bör vara 0,4 enligt NCS (Natural Color System). Ljushetskontrast kan mätas manuellt eller med en digital ljushetsmätare.
Konstraster kan användas för att tydligt markera dörrar eller gränsen mellan vägg och golv. Mönster som till exempel randigt kan göra det svårt för de med nedsatt syn att navigera sig.
Kontrastmarkeringar i trappor
Kontrastmarkeringar används för att personer med nedsatt syn ska se var trappan börjar och slutar. En kontrastmarkering bör därför finnas på trappans översta och nedersta steg och tydligt skilja sig visuellt mot omkringliggande golv och trappsteg.
Kontrastmarkeringar kan göras på olika sätt. De bör ha en konsekvent utformning, framförallt inom samma byggnad och område. Trappor utomhus markeras helst med cirklar eftersom ljusförhållanden och skuggbildningar kan bilda linjer i trappor som kan uppfattas som markering av trappsteg.
Kontrastmarkera med rand
Om kontrastmarkeringen görs med en rand bör denna vara minst 50 mm bred, men gärna 100 mm.
Kontrastmarkera med cirklar
Om kontrastmarkeringen görs med cirklar bör dessa ha en diameter på minst 50 mm och vara placerade med ett avstånd från varandra på högst 30 mm. De bör inte placeras längre än 20 mm in från trappstegets framkant.
Kontrastmarkeringar med cirklar på entrédörr till flerbostadshus.
Underhåll
Det är viktigt att tänka på att hålla gångvägar, ledstråk trapphus entréer med mera fria från hinder som kan försvåra framkomligheten. Utstickande grenar från träd och buskar, gropar i gångytor, felplacerade bänkar och papperskorgar kan utgöra stora hinder för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Det finns många onödiga hinder som kan undanröjas. Det gäller bara att vara medveten om att de faktiskt utgör hinder.
Byggregler
Kraven på tillgänglighet i den fysiskt byggda miljön finns i Plan- och bygglagen, Plan- och byggförordningen samt Bokverkets byggregler. Från och med 1 juli 2025 gäller nya byggregler där kraven på tillgänglighet vid nybyggnation samt ändring av byggnader återfinns i följande föreskrifter:
- Boverkets föreskrifter om bostäders lämplighet för sitt ändamål (BFS 2024:11) (länk till föreskriften här)
- Boverkets föreskrifter om byggnaders tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga (BFS 2024:12) (länk till föreskriften här)
- Boverkets föreskrifter om krav på tomter m.m. (BFS 2024:13) (länk till föreskriften här)
- Plan- och byggförordningen (2011:338)
- Plan- och bygglagen (2010:900)
- Handboken för TIBB 2.0 (tillgänglighet i befintligt bostadsbestånd)
- Boken Bygg ikapp för ökad tillgänglighet, sjunde utgåvan 2020 (E. Svensson)
- Boverkets föreskrifter om bostäders lämplighet för sitt ändamål (BFS 2024:11)
- Boverkets föreskrifter om byggnaders tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga (BFS 2024:12)
Boverkets föreskrifter om krav på tomter m.m. (BFS 2024:13)