"rootPage" is not defined.

Berättelser från elever

Elever som får modersmålsundervisning i Skellefteå har fått i uppgift att skriva en berättelse utifrån en bild. I samband med Internationella modersmålsdagen publicerar vi de historier de skapat både på deras modersmål och på svenska.

Modersmålslärarna på Kompetenscentrum Flerspråkighet, Skellefteå kommun, har under en tid låtit sina modersmålselever fantisera och berätta kring en och samma bild.

Eleverna som bidrar med sina berättelser är i olika åldrar och går på olika skolor. Hur berättelserna formulerats skiljer sig åt, likaså hur de valt att skriva titlar, vissa har inga titlar alls. Det är också olika hur eleverna signerat sina berättelser, vissa har använt namn och skola, vissa har valt att inte ha namn och vissa använder en initial. Gemensamt är att de låtit sin fantasi flöda och tillsammans skapat en sagoskatt på en mängd olika språk.

Välkommen att ta del av elevernas berättelser!

Bilden de valt att arbeta med kommer ur boken ”Kartan” av Aaron Becker. Bilden visar ett slott och en flod. På floden finns båtar med soldater och två barn gömmer sig bakom en sten vid sidan av floden. I bilden flyger också en stor lila fågel.

Bilden eleverna arbetat med kommer ur boken ”Kartan” av Aaron Becker.

Utställning

Några av elevernas berättelser finns att åskåda på Skellefteå bibliotek. De visas från och med "Internationella modersmålsdagen" - en temadag som infaller varje år den 21 februari och firas världen över.

Dagen instiftades av UNESCO i november 1999 för att främja språklig mångfald och för att påminna om alla människors rätt att fritt tala och skriva sitt modersmål.

Modersmålslärarna i Skellefteå kommun.

"Det magiska slottet", av Albert Trofin Cristescu, årskurs 4 på Ursviksskolan

Castelul Magic

Mai demult era un castel magic si foarte puternic. Toti care au incercat sa-l atace nu au reusit pentru ca era magic si aparat de multi soldati. Intr-o zi a venit o armata foarte mare si a atacat castelul. Armata a reusit sa cucereasca castelul si casele din imprejurimi, dar cand era batalia in toi pentru o harta foarte valoroasa au venit doi copii care au luat harta . Copii se numesc Hansel si Gretel si ei au trait tot timpu in saracie si au furat ca sa poata manca. Au mers in castel sa caute ceva de mancare dar acolo au vazut multi soldati care se luptau pentru harta. Harta se intindea la picioarele lor si au luat-o. Ei au luat harta si a venit o pasare mica la ei. S-au intors acasa si s-au uitat pe harta si au vazut ceva insemnat sub care scria ”omul”. Hansel si Gretel stiau cum sa ajunga la locul de pe harta dar le trebuia o barca. Ei au furat o barca mica si impreuna cu pasarea-dragon au pornit spre locul desenat pe harta. Cand navigau, Hansel si Gretel, pe un ocean foarte mare barca a inceput sa se distruga dar pasarea avea puteri magice si a facut ca barcuta lor sa devina foarte rapida si puternica si astfel au ajuns la destinatie. Cand au ajuns acolo era foarte frumos si au vazut o casa mica. Au mers inauntru si era un om care i-a intrebat ce s-a intamplat si copii i-au povestit despre castel. El a zis ca poate sa ii ajute sa salveze castelul si s-a bucurat cand a vazut si pasarea…era pasarea lui. Omul i-a dat de mancare pasarii si ea s-a transformat intr-un dragon mare si puternic. Au plecat cu totii inapoi la castel si cand soldatii au vazut dragonul s-au speriat si au fugit. Au plecat si nu s-au mai intors niciodata. Hansel si Gretel au primit o casa frumoasa si multi bani pentru ca au salvat castelul si nu au mai trebuit sa fure niciodata pentru a avea ce sa manance.

Det magiska slottet

Det fanns ett magiskt och mycket mäktigt slott. Alla som försökte attackera den misslyckades eftersom den var magisk och bevakad av många soldater. En dag kom en mycket stor armé och anföll slottet. Armén lyckades besegra slottet och de omgivande husen, men när kampen var i full gång om en mycket värdefull karta kom två barn och tog kartan. Barnen heter Hansel och Gretel och de levde hela tiden i fattigdom och stal för att kunna äta. De gick till slottet för att leta efter något att äta, men där såg de många soldater som slogs om kartan. Kartan låg vid deras fötter och de tog den. När de tog kartan, kom en liten fågel till dem. De återvände hem och tittade på kartan och såg något markerat under vilket det stod "mannen". Hansel och Gretel visste hur de skulle ta sig dit, men de behövde en båt. Så de stal en liten båt och begav sig tillsammans med fågeln i väg till platsen som var markerat på kartan. När Hansel och Gretel seglade på ett mycket stort hav började båten gå sönder, men fågeln hade magiska krafter och gjorde att deras båt blev väldigt snabb och stark och därmed nådde de sin destination. När de kom dit var det väldigt vackert och de såg ett litet hus. De gick in och det var en man som frågade dem vad som hände och barnen berättade för honom om slottet. Han sa att han kunde hjälpa dem att rädda slottet och han blev glad när han såg fågeln... det var hans fågel. Mannen matade fågeln och den förvandlades till en stor och kraftfull drake. De gick alla tillbaka till slottet och när soldaterna såg draken blev de rädda och sprang i väg. De gick och kom aldrig tillbaka. Hansel och Gretel fick ett fint hus och mycket pengar eftersom de räddade slottet och de behövde aldrig stjäla igen för att få något att äta.


"Barnen som brann upp slottet" av David Ghimpu Lindberg, åk 1, och Erik Ghimpu Lindberg, åk 3, Internationella Engelska Skolan

Copiii care au ars castelul

Au fost odată doi copii pe nume Maria și Mihai. Într-o zi s-au strecurat în castel pentru a se juca în camera secretă a regelui. Au adus cu ei un chibrit roșu și au făcut foc în soba regelui, dar focul s-a extins pana la canapeaua roșie a regelui. Când au văzut focul, copiii au ieșit în fugă pe poarta mare și au sărit în apă și au înotat până la o stâncă cenușie și ascuțită. S-au ascuns dar armata i-a urmat asa ca s-au ascuns si mai bine. Armata a văzut copiii și a vrut să-i prindă cu plasa dar pasărea Dak a zburat spre plasă și a fost prinsă în locul copiilor. Copiii au înotat până la Insula Nouă, dar armata și-a luat caii pe o barcă mare și i-a urmat. Pe insulă, copiii adunaseră toate animalele și au luptat împotriva armatei mari până la apusul soarelui. Până la urmă, pe insulă au rămas doar copiii și animalele. Au reusit sa invinga marea și terifianta armată.

Barnen som brann upp slottet

Det var en gång två barn som heter Maria och Mihai. En dag smög dom in i slottet för att leka i kungens hemliga rum. De tog med sig en röd tändsticka och gjorde eld i kungens kamin men elden spred sig till kungens röda soffa. När de såg elden sprang barnen ut genom den stora porten och hoppade i vattnet och simmade i väg till en grå vass klippa. De gömde sig men armén följde efter så dom gömde sig ännu bättre. Armén såg barnen och ville fånga dem med nätet men fågeln Dak flög fram till nätet och den blev fångad i stället för barnen. Barnen simmade till Nya Ön men armén tog deras hästar till en stor båt och följde efter dom. På ön hade barnen samlat alla djur och fajtades mot stora armén till solen gick ner. I slutet var det bara barnen och djur kvar på ön. De besegrade den stora och skrämmande armén.

"Döda slottet", av Jonas Sultan, åk 7 och Luisa Perju, åk.8, Internationella Engelska Skolan

Castelul Mort

Mihai si Alina mergeau prin padure la plimbare. Deodată Alina văzu o pasăre frumoasă care zbura spre ei. Pasarea avea un mesaj legat de un picior iar la gât purta un medalion pe care era scris numele “Bobița-Mauricio”. S-a lăsat încet jos langa ei si Alina a luat și a citit mesajul: era o harta. Pasărea a zburat de la ei, dar Alina și Mihai fugeau după ea. Obosită, pasarea s-a culcat pe o piatra langa o groata care era în fața Castelului Mort. Mihai și Alina obosiți si ei se așează lângă pasăre. Bobița-Mauricio s-a trezit și i-a văzut pe Alina, Mihai și harta. El a sărit jos de pe piatra și a arătat spre harta cu ciocul. Alina s-a uitat la hartă și a văzut ca indica drumul spre o comoara. Copii s-au ridicat și au început sa urmeaze drumul indicat pe harta, însoțiți de pasarea Bobița-Mauricio. Au intrat intr-o grota si au auzit voci de oameni. Urmarind vocile au iesit la un lac pe care se vedeau barci cu soldati nervosi si Castelul Mort era in flacari.

‘’Uite, este Regele Julian si este foarte nervos!’’ zice Mihai catre Alina.

‘’Acolo este, Bobita-Mauricio, comoara!’’ striga Regele Julian.

Copii au inceput sa fuga, cu Bobita-Mauricio in bratele lor, printr-un tunel care traversa muntele de langa lac. Au fugit pana cand au ajuns la capatul tunelului ce ajungea langa casa lor si au povestit parintilor ca au gasti comara si ca sunt bogati pentru tot restul vietii lor.

Döda slottet

Mihai och Alina skulle ut på en promenad i skogen. Plötsligt såg Alina en vacker fågel flyga mot dem. Fågeln hade ett meddelande knutet till ett ben och runt halsen bar den en medaljong på vilken namnet "Bobița-Mauricio" stod skrivet. Han sänkte sig sakta ner bredvid dem och Alina tog och läste meddelandet: det var en karta. Fågeln flög ifrån dem, men Alina och Mihai sprang efter den. Trött lade sig fågeln på en sten nära en grotta som låg framför Döda slottet. Mihai och Alina är trötta och de sätter sig bredvid fågeln. Bobița-Mauricio vaknade och såg Alina, Mihai och kartan. Han hoppade ner från klippan och pekade på kartan med näbben. Alina tittade på kartan och såg att den visade vägen till en skatt. Barnen reste sig och började följa kartan tillsammans med fågeln Bobița-Mauricio. De gick in i en grotta och hon hörde mänskliga röster. De följde rösterna och kom ut till en sjö där man kunde se båtar med arga soldater och Döda slottet stod i lågor.

”Titta, det är kung Julian och han ser väldigt sur ut!” säger Mihai till Alina.

"Där är den, Bobita-Mauricio, skatten!" ropade kung Julian.

Barnen börjar springa i väg med Bobita-Mauricio i famnen i en tunnel som passerade bergen som vara nära sjön. De sprang tills de kom ut nära sitt hus och berättade för sina föräldrar att de har hittat skatten och att de är rika för resten av livet.

"Legenden om den lila fenix", elev på Floraskolan

Legenda phoenixului mov

Au fost o data ca niciodata doi copii: un baiat pe nume Link si o fata pe nume Eva. Ei erau prieteni buni si locuiau in regatul Paldei. Intr-o zi cand ei se jucau, l-au vazut pe tatal lui Link tinand o hartie in mana. Tatal lui Link lucra pentru imparat, era paznic. Ei s-au dus sa il intrebe ce face si el le-a raspuns “-Incerc sa descopar secretele legendei Paldei! Acum multi ani oamenii au avut in posesie niste pietre magice care iti indeplineau orice dorinta. Imparatul vrea sa gasim aceste piatre si sa i le aducem.”spuse tatal.“-Dar de ce vrea imparatul sa le aiba?” intreba Link. “-Nu stiu dar acum duceti-va si jucati-va.” spuse tatal. Cei doi copii erau foarte fascinati de ce au auzit. “-Hai sa incercam sa gasim pietrele magice!” spuse Eva. Asa ca pornira in cautarea pietrelor. Ei parasira satul in care locuiau,trecura padurea si mersera tot inainte foarte hotarati sa gaseasca acele pietre. “-Uite, zboara ceva pe acolo, hai sa vedem!” spuse Link. Eva si Link se apropiara si ramasera surprinsi cand vazura o pasare mov care incerca sa zboare dar avem o aripa lovita. Cei doi se apropiara de pasare, dar cu cat se apropiau vazura ca nu era o pasare oarecare ci un phoenix mov. “-Stati departe oamenilor!” spuse o voce misterioasa. “-Cine a spus asta?” intreba Eva. “-Cred ca a fost acest phoenix, cred ca poate vorbi!” exclama Link uimit. “-Da, eu am fost! Eu sunt un phoenix si am grija ca nimeni sa nu gaseasca pietrele magice!” spuse phoenixul. “-Noi vrem sa te ajutam !” spuse Eva. Copii au ajutat phoenixul ranit si el putu sa zboare din nou. “-Multumesc pentru ajutor! Acum trebuie sa gasim pietrele magice inaintea celorlalti!” spuse phoenixul. Cei trei pornira la drum sa incerce sa gaseasca pietrele magice....

Legenden om den lila fenixen

Det var en gång två barn: en pojke som hette Link och en tjej som hette Eva. De var goda vänner och bodde i kungariket Paldea. En dag när de lekte såg de Links pappa hålla ett papper i handen. Links far arbetade för kejsaren, han var vakt. De gick och frågade honom vad han gjorde och han svarade dem "-Jag försöker upptäcka hemligheten bakom legenden om Paldea! För många år sedan hade människor i sin ägo några magiska stenar som uppfyllde alla dina önskemål. Kejsaren vill att vi ska hitta dessa stenar och ge dem till honom," sade fadern. "Men varför vill kejsaren ha dem?" frågade Link. "-Jag vet inte men gå nu och lek." sa pappa. De två barnen var mycket fascinerade av vad de hörde. "-Låt oss försöka hitta magiska stenar!" sa Eva. Så de började leta efter stenar. De lämnade byn, korsade skogen och fortsatte framåt mycket beslutsamma för att hitta de där stenarna. "-Titta, något flyger där borta, vi går och kollar!" sa Link. Eva och Link kom närmare och blev förvånade när de såg en lila fågel som försökte flyga men hade en skadad vinge. De två kom närmare fågeln, men ju närmare de kom desto mer såg de att det inte var vilken fågel som helst utan en lila Fenix. "-Håll er borta från mig!" sa en mystisk röst. "-Vem sa det?" frågade Eva. "-Jag tror att det var den här Fenixen, jag tror att den kan prata!" sa Link förvånat. "-Ja, det var jag. Jag är en Fenix och jag ser till att ingen hittar dom magiska stenar." sa Fenixen. "-Vi vill hjälpa dig!" sa Eva. Barnen hjälpte den skadade Fenixen och han kunde flyga igen. "-Tack för hjälpen! Nu måste vi hitta de magiska stenarna före de andra!" sa Fenixen. De tre gav sig i väg för att försöka hitta de magiska stenar….

Berättelse på engelska av Arthur Bernau, åk 3 Bolidenskolen

Once upon a time there was boy who had a crayon and was drawing lots of birds. He bumped into a girl who was also drawing. They looked up and saw a bird above them. They followed the bird and it gave them a piece of chalk to draw a massive portal. They went through the portal into another world.

This world was all grey and miserable. There was nothing nice, no nature and it was horrible. The bird gave them a piece of paper which had a map on it. This bird was a magical bird. It was the only thing that could bring back colour. It needed to collect things, with the children's help, so that it could turn into a rainbow and bring colour back to the land.

They saw a lot of guards who managed to capture the bird into a golden cage. The children hid behind a big boulder. They swam under the water to get the ingredients that were on the map that would turn the bird into a rainbow. They then snuck onboard the boat and freed the bird and swam a way.

They ran to the palace, and they went up to the highest tower to get to a cooking pot to cook all the ingredients together that they had collected. Then they put it into a bowl and gave it to the bird to drink. The bird flew into the sky and turned into the most amazing, colossal and dazzling rainbow. Its colours reached out all over the land. The soldiers began to panic and turning into dust, jumping into water. The grey began to fade, the colour came back. All the animals came back and the world was colourful again.

After helping the bird, the children went back through the portal. But they kept the piece of chalk and anytime they wanted, or if the bird needed their help, they could draw another portal and return to the magical land.


Det var en gång en pojke som hade en krita och ritade massor av fåglar. Han stötte på en tjej som också ritade. De tittade upp och såg en fågel ovanför sig. De följde efter fågeln och den gav dem en bit krita för att rita en massiv portal. De gick genom portalen till en annan värld.

Den här världen var helt grå och eländig. Det fanns inget trevligt, ingen natur och det var hemskt. Fågeln gav dem ett papper som hade en karta på. Den här fågeln var en magisk fågel. Det var det enda som kunde få tillbaka färg. Den behövde samla saker, med barnens hjälp, så att den kunde förvandlas till en regnbåge och få tillbaka färg till landet.

De såg många vakter som lyckades fånga in fågeln i en gyllene bur. Barnen gömde sig bakom ett stort stenblock. De simmade under vattnet för att få fram ingredienserna som fanns på kartan som skulle förvandla fågeln till en regnbåge. De smög sedan ombord på båten och befriade fågeln och simmade en väg.

De sprang till palatset och de gick upp till det högsta tornet för att komma till en kokgryta för att laga alla ingredienser som de hade samlat ihop. Sedan lade de den i en skål och gav den till fågeln att dricka. Fågeln flög upp i himlen och förvandlades till den mest fantastiska, kolossala och bländande regnbågen. Dess färger nådde ut över hela landet. Soldaterna började få panik och förvandlades till damm och hoppade ner i vattnet. Det gråa började blekna, färgen kom tillbaka. Alla djuren kom tillbaka och världen var färgglad igen.

Efter att ha hjälpt fågeln gick barnen tillbaka genom portalen. Men de behöll kritbiten och när som helst de ville, eller om fågeln behövde deras hjälp, kunde de rita en annan portal och återvända till det magiska landet.


"Apbergen" av Conchur Tubridy, åk 5 Bygdsiljumsskolan

The Monkey Mountains

It is 1603. Luca and Conchur are eating their chicken broth in a wooden cabin. It is a small cabin, with just one room. In the room there are maps of Merryville all over the walls. The two boys spend their time mapping out Merryville and the surrounding land. Merryville is beautiful with lots of rose bushes and blueberries. In the distance are the Monkey Mountains, where legend says a frozen dragon sleeps. Everyone thought this was nonsense apart from the two boys. So, they spent all their time on adventures mapping the area to try and find the frozen dragon.

On one of their trips the boys noticed a purple bird with a long beautiful, feathered tail flying in circles above them. The boys thought it was a dragon, so they hid behind a bunch of broken stones. The bird landed on top of the stones and started to speak. The boys started to walk backwards slowly as they were a bit frightened of the talking bird. But the bird squawked and said, ‘Don’t be afraid I am here to help you. The dragon is real.’. The boys sat down in shock and the bird began to tell them what had happened.

The Empress Cleopatra wanted to take over the world. She has found out about the frozen dragon and wanted to capture the dragon and use it to take over the world. The bird managed to take the map before the Empress found it. But what the boys did not know was that the bird was the dragon, it was trapped in the bird’s body.

The boys follow the map which took them to the deepest cave in the Monkey Mountains. The cave was dark, cold and damp. They could hear the scuttling of rats and water dripping from the ceiling. There were sharp stalactites hanging from the ceiling. In the very back of the cave they find a beating dragon heart encased in ice. The boys were shocked, excited and a little scared. The bird told the boys to break off the shiniest stalactite and stab the heart.

The boys were a bit horrified at what the bird said, but a feeling made them know that it was what they had to do. Together they broke off and held a stalactite. On the count of three they ran at the heart and stabbed it. All of a sudden, a dazzling, shimmering bright light spread around the cave. The boys heard a deep rumble and looked behind them. Where the bird was, now stood an amazing dragon.

‘Come boys, jump on. Together we will defeat the Empress,’ said the dragon. The boys climbed on and in one magnificent swoop the dragon flew out of the cave and towards the town.

Apbergen

Det är år 1603. Luca och Conchur äter sin kycklingbuljong i en trästuga. Det är en liten stuga, med bara ett rum. I rummet finns kartor över Merryville över hela väggarna. De två pojkarna ägnar sin tid åt att kartlägga Merryville och det omgivande landet. Merryville är vackert med massor av rosenbuskar och blåbär. I fjärran ligger Apbergen, där legenden säger att en frusen drake sover. Alla tyckte att detta var nonsens förutom de två pojkarna. Så de spenderade all sin tid på äventyr och kartlade området för att försöka hitta den frusna draken.

På en av sina resor lade pojkarna märke till en lila fågel med en lång vacker, fjäderklädd svans som flög i cirklar ovanför dem. Pojkarna trodde att det var en drake, så de gömde sig bakom en massa trasiga stenar. Fågeln landade ovanpå stenarna och började tala. Pojkarna började gå baklänges sakta eftersom de var lite rädda för den talande fågeln. Men fågeln skrek och sa: 'Var inte rädd att jag är här för att hjälpa dig. Draken är verklig.’. Pojkarna satte sig i chock och fågeln började berätta vad som hade hänt.

Kejsarinnan Kleopatra ville ta över världen. Hon har fått reda på den frusna draken och ville fånga draken och använda den för att ta över världen. Fågeln hann ta kartan innan kejsarinnan hittade den. Men vad pojkarna inte visste var att fågeln var draken, den var instängd i fågelns kropp.

Pojkarna följer kartan som tog dem till den djupaste grottan i Apberg. Grottan var mörk, kall och fuktig. De kunde höra råttor och vatten som droppade från taket. Det hängde vassa stalaktiter i taket. Längst bak i grottan hittar de ett bankande drakhjärta inkapslat i is. Pojkarna var chockade, upprymda och lite rädda. Fågeln sa åt pojkarna att bryta av den blankaste stalaktiten och sticka i hjärtat.

Pojkarna blev lite förvånade över vad fågeln sa, men en känsla sa till dem att det var vad de var tvungna att göra. Tillsammans slog de sig loss och höll en stalaktit. När de räknat till tre sprang de mot hjärtat och högg det. Helt plötsligt spred sig ett bländande, skimrande starkt ljus runt grottan. Pojkarna hörde ett djupt muller och tittade bakom dem. Där fågeln en gång satt, stod nu en fantastisk drake.

"Kom pojkar, hoppa på. Tillsammans kommer vi att besegra kejsarinnan, sa draken. Pojkarna klättrade på och i ett magnifikt svep flög draken ut ur grottan och mot staden.


"Prinsessan från bergen", skriven av Emma O’Shea, åk 1 Bureskolan

The Princess from the Mountains

Once upon a time there lived a Princess. She was a kind and gentle princess, and everybody loved her. She lived far away over the hills. There were evil soldiers who wanted to take over the whole land. But because everyone loved the Princess no one followed the evil men. They decided to take the Princess and lock her up in the top of the tower in the castle so they could take over the whole world. They did not give her food or water. They were not nice. They wanted everyone to listen to them.

Two children found a map at home, they lived over the hill as well. They followed the map because they wanted to know where they would go. They ended up in the tower and found a big, purple bird. Then the bird led them to the Princess. They gave her food and water to make her strong again. The children and the bird saved the Princess.

The evil men got really mad. But the magic bird made the evil men disappear and the bird then burnt the castle down.

The children took the Princess back home over the hills and they all lived happily ever after.

Prinsessan Från Bergen

Det var en gång en prinsessa. Hon var en snäll och mild prinsessa, och alla älskade henne. Hon bodde långt borta över kullarna. Det fanns onda soldater som ville ta över hela landet. Men eftersom alla älskade prinsessan, följde ingen efter de onda männen. De bestämde sig för att ta prinsessan och låsa in henne i toppen av slottstornet så att de kunde ta över hela världen. De gav henne inte mat eller vatten. De var inte trevliga. De ville att alla skulle lyssna på dem.

De två barnen hittade en karta hemma, de bodde över backen också. De följde kartan för att de ville veta vart de skulle gå. De hamnade i tornet och hittade en stor, lila fågel. Sedan ledde fågeln dem till prinsessan. De gav henne mat och vatten för att göra henne stark igen. Barnen och fågeln räddade prinsessan.

De onda männen blev riktigt arga. Men den magiska fågeln fick de onda männen att försvinna och fågeln brände sedan ner slottet.

Barnen tog prinsessan hem över kullarna och de levde alla lyckliga i alla sina dagar.

"Samurajen, barnen och den lila fågeln" av Hudson, åk 3 Internationella engelska skolan

The Samurai, the Children and the Purple Bird

Once upon a time there were two kids and a purple bird. They lived in a land that had been taken over by samurais. These samurais wanted to control and rule the whole land. It made people feel scared and sad. If they didn’t do as they were told they were punished by the samurais.

For a long time, the boy and the girl wanted to defeat the samurais, They had been thinking up of a plan for a long time, and now was the time to try! The boy and the girl lived up in the mountains. On their way down to the town they met a purple bird who needed their help. The bird’s babies had been captured by the samurais. They had captured the babies so that they could not grow up and take over the samurais for they wanted to have control over the whole land.

To help the children defeat the samurais and free the baby birds the big purple bird gave them a map. The map showed the way to collect different parts of a key that would open the cage and free the birds. The map took the children to the mountains and then to the forest where they found the different parts. The last part of the key was in the town in the basement of the castle, but the samurais were chasing after them. The children were super scared but determined to finish their quest.

The children hid behind a huge rock next to a waterfall and the purple bird distracted the samurais so that the children could get to the castle. When they got into the castle they had to hide somewhere because otherwise the guards would have taken them to the dungeons. When the guards went out to help the samurais the children snuck into the basement. As they stepped on the floor in the basement, they saw that there were lots of booby traps. They found some wooden boxes and put them in a way to not set off the booby traps. They found the last part of the key; they worked out the puzzle and put all the pieces together.

The children snuck out of a vent that came out at the back of castle. Then the boss samurai went to get the bird and exactly when he went to do that the children pushed him into the water. They put the key into the cage, unlocked it and set the baby birds free. The samurais were defeated! Happiness came back to the land!

Samurajen, barnen och den lila fågeln

Det var en gång två ungar och en lila fågel. De bodde i ett land som hade tagits över av samurajer. Dessa samurajer ville kontrollera och styra hela landet. Det fick folk att känna sig rädda och ledsna. Om de inte gjorde som de blev tillsagda blev de straffade av samurajerna.

Under en lång tid ville pojken och flickan besegra samurajerna, de hade länge tänkt på en plan, och nu var det dags att försöka! Pojken och flickan bodde uppe i bergen. På väg ner till stan mötte de en lila fågel som behövde deras hjälp. Fågelns barn hade fångats av samurajer. De hade fångat bebisarna så att de inte kunde växa upp och ta över samurajerna för de ville ha kontroll över hela landet.

För att hjälpa barnen att besegra samurajerna och befria fågelungarna gav den stora lila fågeln dem en karta. Kartan visade sättet att samla olika delar av en nyckel som skulle öppna buren och befria fåglarna. Kartan tog barnen till bergen och sedan till skogen där de hittade de olika delarna. Den sista delen av nyckeln fanns i staden i slottets källare, men samurajerna jagade efter dem. Barnen var superrädda men fast beslutna att avsluta sitt uppdrag.

Barnen gömde sig bakom en enorm sten bredvid ett vattenfall och den lila fågeln distraherade samurajerna så att barnen kunde ta sig till slottet. När de kom in i slottet var de tvungna att gömma sig någonstans för annars hade vakterna tagit dem till fängelsehålorna. När vakterna gick ut för att hjälpa samurajerna smög barnen in i källaren. När de klev på golvet i källaren såg de att det fanns massor av fällor. De hittade några trälådor och placerade dem på ett sätt så att de inte satte igång fällorna. De hittade den sista delen av nyckeln; de tog pusslet och satte ihop alla bitar.

Barnen smög ut ur en öppning som kom ut på baksidan av slottet. Sedan gick chefssamurajen för att hämta fågeln och precis när han gick för att göra det knuffade barnen ner honom i vattnet. De stoppade in nyckeln i buren, låste upp den och släppte fågelungarna fria. Samurajerna besegrades! Lyckan kom tillbaka till landet!


"Det Magiska Penna Äventyret" av Julia, åk 2 Internationella engelska skolan

The Magical Pen Adventure

Once upon a time there was a girl whose name was Emma. She had a magical pen, and the colour of the pen was red. She had a friend. It was a boy. His name was Eric he also had a magic pen. The colour he had was purple One day when they were riding a tandem bike and came under a bridge a man with a crown came through a doorway. Some villains came after him. He dropped his magical pen and that colour was orange. He also dropped a map. Eric and Emma noticed that he had dropped his magic pen and a map so quickly picked them up before the villains could.

Emma and Eric thought that they should use the map to go through the door and collect the rest of the colours. They realised that they could help stop the villains from turning everything black and white and save the land.

When they went through the door a purple bird came flying to Eric to help them find the rest of the colours. The villains were trying to catch the bird and put it into a gold cage. Eric, Emma and the bird followed the map. To find the yellow magic pen they had to swim to the sea and dive under to find it. They found it but the villains were following them. Next they swam to the jungle to find the next pen. They drew a rhinoceros and rode on the rhino to a bridge. They walked over the bridge and they saw the green pen. The villains still came after them.

They drew a firefly with a swing. They sat on the swing and the firefly flew them over to the next pen. But the villains had a flying machine and they flew after them. They grabbed the blue pen, they gave the case with the pens to the bird and the bird made a rainbow and everything got solved! There was colour all over the land again!

Det Magiska Penna Äventyret

Det var en gång en tjej som hette Emma. Hon hade en magisk penna, och färgen på pennan var röd. Hon hade en vän. Det var en pojke. Han hette Eric, han hade också en magisk penna. Färgen han hade var lila En dag när de cyklade på en tandemcykel och kom under en bro kom en man med en krona genom en dörröppning. Några skurkar kom efter honom. Han tappade sin magiska penna och den färgen var orange. Han tappade också en karta. Eric och Emma märkte att han hade tappat sin magiska penna och en karta tog dem så snabbt innan skurkarna hann.

Emma och Eric tyckte att de skulle använda kartan för att gå in genom dörren och samla resten av färgerna. De insåg att de kunde hjälpa till att stoppa skurkarna från att göra allt svart och vitt och rädda landet.

När de gick in genom dörren kom en lila fågel flygande till Eric för att hjälpa dem hitta resten av färgerna. Skurkarna försökte fånga fågeln och stoppa in den i en guldbur. Eric, Emma och fågeln följde kartan. För att hitta den gula magiska pennan var de tvungna att simma till havet och dyka under för att hitta den. De hittade den men skurkarna följde efter dem. Därefter simmade de till djungeln för att hitta nästa penna. De ritade en noshörning och red på noshörningen till en bro. De gick över bron och de såg den gröna pennan. Skurkarna kom fortfarande efter dem.

De ritade en eldfluga med en gunga. De satte sig på gungan och eldflugan flög dem över till nästa fålla. Men skurkarna hade en flygmaskin och de flög efter dem. De tog den blå pennan, de gav fallet med pennorna till fågeln och fågeln gjorde en regnbåge och allt löste sig! Det var färg över hela landet igen!


"Spring för det" av Liv , åk 6 Norrhammarskolan

Run for it

As they were hiding behind a rock, hopefully out of view from the knights, they heard a shrill shriek as apparently the commander of the knight caught sight and charged towards them.

They were quick as to move away, but suddenly as they were trying to stand, the younger child slipped. Max. Jenny moved forward to help him but started to hyperventilate when she saw the paper that was in his hand just a second ago, had disappeard.

Max found his way to his feet again as he saw Jenny searching around frantically for something. Then he realised that he no longer was gripping onto the crumpled piece of paper.

They had completely forgotten about the knights until they heard rapid paddling behind them, Max turned to Jenny and tried to grab her, but she pushed him away and stared looking in the water.

-Jenny! We have to go!

Max tried, as the knights were moving in. Their bird that had just returned from his trip to trying to stop more knights from spilling out of the castle, squawking as he tried to get them to start moving.

Jenny, still in an agitated search, finally looked up with tears streaming down her face.

-We need that paper, otherwise there’s no way home!!

She screeched, voice strangled.

Max’s face was scrunched up, trying not to cry, but said anyway, with a much more shaky voice than he would want.

-I know, but right at this moment, we need to get out of here, like now.

Jenny looked close to a fresh batch of tears but weeped an:

-Okay..

Max dragged off her off the rock and started away as they heard angry screams after them. But just kept runnuning and didn’t look back.

To Be Continued…


Spring för det

När de gömde sig bakom en sten, förhoppningsvis utom synhåll från riddarna, hörde de ett gällt skrik när uppenbarligen riddarens befälhavare fick syn på dem och rusade mot dem.

De var snabba på att flytta, men plötsligt när de försökte stå upp halkade det yngre barnet. Max. Jenny gick fram för att hjälpa honom men började hyperventilera när hon såg att papperet som låg i hans hand för bara en sekund sedan hade försvunnit.

Max hittade upp på fötterna igen när han såg Jenny leta frenetiskt runt efter något. Sedan insåg han att han inte längre höll tag i det skrynkliga papperet.

De hade helt glömt bort riddarna tills de hörde en snabb paddling bakom dem, Max vände sig mot Jenny och försökte ta tag i henne, men hon sköt undan honom och stirrade titta i vattnet.

-Jenny! Vi måste gå!

Max försökte, medan riddarna flyttade in. Deras fågel som just hade återvänt från sin resa försökte hindra fler riddare från att spilla ut från slottet, skrikande när han försökte få dem att börja röra sig.

Jenny, fortfarande i ett upprört sökande, tittade till slut upp med tårarna rinnande nedför hennes ansikte.

-Vi behöver det pappret, annars finns det ingen väg hem!!

Hon skrek, rösten ströp.

Max ansikte var hopkrypt och försökte att inte gråta, men sa ändå, med en mycket mer skakig röst än han skulle önska.

-Jag vet, men just i detta ögonblick måste vi komma härifrån, som nu.

Jenny tittade nära en ny grupp tårar men grät en:

-Okej…

Max släpade av henne från klippan och började iväg när de hörde arga skrik efter dem. Men fortsatte bara att springa och tittade inte tillbaka.

Fortsättning följer…


"Den Sista Strid Draken" av Luca Tubridy, åk 3, Bygdsiljumskolan

The Last Battle Dragon

Once upon a time there were dragon hunters. These dragon hunters tried to capture dragons and use them as battle animals so they could win wars to get more land. The dragon hunters also wanted to capture dragons to steal the dragons’ diamonds and other jewels.

There were two children who tried to stop the dragon hunters. They wanted to stop them because they thought it was cruel to use dragons for battles. One day the two children were on their final quest to free the last dragon. They were given a piece of paper by an old, smelly, drunk man who walked around the town saying weird stuff. But the children knew that this old and smelly man was a wizard in disguise.

They took the paper. The special paper had symbols that would reveal spells to help free the last dragon. The final symbol on the paper was a red one. It was a fire symbol. The symbol of the dragon’s power and of death.

Whilst the children were sneaking in the town to try and free the dragon suddenly a baby dragon appeared above them. It began to squawk. The soldiers in the town headed towards the baby dragon and saw that these two children were hiding behind the rock.

The soldiers saw that the children had the magic paper and were about to use the fire symbol. They rowed the boats towards the children and grabbed the paper, but it ripped in two. The children ran away. They tripped and the baby dragon started to peck their heads. The soldiers caught up with the children took the paper off them. They put the children into the golden cage. Over a few weeks the soldiers tamed the baby dragon, and it would sit on the leader’s arm. The soldiers gave the children back to their parents thinking it was safe because they didn’t have the paper. But the children had remembered all the spells and they chanted them. Suddenly, the children turned into an enormous, red, fire breathing dragon.

The dragon flew to the town burnt down the castle. The soldiers tried to kill the dragon, but the red dragon was too powerful. It freed the last battle dragon and together they defeated the soldiers. Any that survived ran away to the dark, frozen mountains.

Den Sista Strid Draken

Det var en gång drakjägare. Dessa drakjägare försökte fånga drakar och använda dem som stridsdjur så att de kunde vinna krig för att få mer land. Drakjägarna ville också fånga drakar för att stjäla drakarnas diamanter och andra juveler.

Det var två barn som försökte stoppa drakjägarna. De ville stoppa dem eftersom de tyckte att det var grymt att använda drakar för strider. En dag var de två barnen på sitt sista uppdrag för att befria den sista draken. De fick ett papper av en gammal, illaluktande, berusad man som gick runt i staden och sa konstiga saker. Men barnen visste att den här gamla och illaluktande mannen var en förklädd trollkarl.

De tog pappret. Specialpappret hade symboler som skulle avslöja trollformler för att hjälpa till att befria den sista draken. Den sista symbolen på pappret var en röd. Det var en eldsymbol. Symbolen för drakens makt och döden.

Medan barnen smög in i staden för att försöka befria draken dök plötsligt en drakebebis ovanför dem. Det började gnälla. Soldaterna i staden gick mot drakeungen och såg att dessa två barn gömde sig bakom stenen.

Soldaterna såg att barnen hade det magiska papperet och var på väg att använda eldsymbolen. De rodde båtarna mot barnen och tog tag i papperet, men det gick sönder. Barnen sprang iväg. De snubblade och drakeungen började hacka deras huvuden. Soldaterna kom ikapp barnen tog av dem papperet. De satte barnen i den gyllene buren. Under några veckor tämjde soldaterna drakeungen, och den skulle sitta på ledarens arm. Soldaterna gav tillbaka barnen till sina föräldrar och trodde att det var säkert eftersom de inte hade papperet. Men barnen hade kommit ihåg alla besvärjelserna och de skanderade dem. Plötsligt förvandlades barnen till en enorm, röd, eldandande drake.

Draken flög till staden som brände ner slottet. Soldaterna försökte döda draken, men den röda draken var för kraftfull. Det befriade den sista stridsdraken och tillsammans besegrade de soldaterna. Alla som överlevde sprang till de mörka, frusna bergen.


"Draken i de Magiska Bergen" av Sonia, Lukas, Lovisa and Dillon, åk 2 och 3 Bureaskolan

The Dragon in the Magic Mountains

Once upon a time there was a boy named Dillon and a girl called Lovisa. They were on a plane on their way to Scotland. Suddenly it was all black in the sky. There was an electric storm. They both got scared and Dillon started to scream. The plane started to shake like crazy and they both looked out the window and they saw a huge black hole. The next thing they remembered was that they woke up on a beach in a magic world.

Flying near them was a purple bird. But it wasn’t a purple bird, it was a baby dragon that could turn things into gold. The baby dragon gave Dillon and Lovisa a map. On the map were a few different symbols. The baby dragon wanted the two children to follow the map and work out the symbols to find his Mama. The baby dragon had been locked up by the bad guys but managed to escape. He wanted help to find his mum so that she could come and defeat the evil king.

Lovisa and Dillon followed the symbols on the map. It took them up to the cold, magical mountains. There they found an abandoned, frozen castle with the Mama dragon in there. They used the symbols on the map to break the spell and woke up the sleeping Mama dragon. The Mama dragon listened to its baby that it needed help to defeat the evil king. So, she flew down to the town and burned the castle and defeated the evil king. The castle then became the baby dragon’s castle.

As a thank you the baby dragon turned a key into gold. This made it magic. The two dragons gave it to Lovisa and Dillon. The key was a portal key so that they could go between their world and the magic world anytime they wanted.

Draken i de Magiska Bergen

Det var en gång en pojke som hette Dillon och en flicka som hette Lovisa. De var på ett flygplan på väg till Skottland. Plötsligt var det helt svart på himlen. Det var en elektrisk storm. De blev båda rädda och Dillon började skrika. Flygplanet började skaka som en galning och de båda tittade ut genom fönstret och de såg ett enormt svart hål. Nästa sak de kom ihåg var att de vaknade på en strand i en magisk värld.

Nära dem flög en lila fågel. Men det var inte en lila fågel, det var en drake unge som kunde förvandla saker till guld. Drakeungen gav Dillon och Lovisa en karta. På kartan fanns några olika symboler. Drakeungen ville att de två barnen skulle följa kartan och arbeta fram symbolerna för att hitta hans mamma. Drakeungen hade låsts in av skurkarna men lyckades fly. Han ville ha hjälp att hitta sin mamma så att hon kunde komma och besegra den onde kungen.

Lovisa och Dillon följde symbolerna på kartan. Det tog dem upp till de kalla, magiska bergen. Där hittade de ett övergivet, fruset slott med Mamma-draken där inne. De använde symbolerna på kartan för att bryta förtrollningen och väckte den sovande Mamma-draken. Mamma-draken lyssnade på sin baby att den behövde hjälp för att besegra den onde kungen. Så hon flög ner till staden och brände slottet och besegrade den onde kungen. Slottet blev sedan babydrakes slott.

Som tack förvandlade drake ungen en nyckel till guld. Detta gjorde det magiskt. De två drakarna gav den till Lovisa och Dillon. Nyckeln var en portalnyckel så att de kunde gå mellan sin värld och den magiska världen när de ville.


Berättelse på engelska av Evie Bernau, åk 5 Bolidenskolan

‘Why can’t we just go on holiday? I know we are running low on money but a holiday once in a while would be nice!’. That was all the siblings, Rosie and Jack, heard at the moment. More and more arguments about money. They had had enough. That night Rosie decided to put a stop to it. She said, ‘I can’t believe Prince Gulliver could be so selfish! As soon as his dad went on holiday and put him in charge he has been just greedy and mean. He took everyone’s money and now Norville is an awful place.’

‘I know it has to stop! But what can we do, we are just children?’ Jack sighed, looking sad.

‘We could take it back!’ Rosie said, ‘just a little bit and he wouldn’t notice that it was gone!’. Jack thought it was a good idea and so they decided that they would sneak into the treasury at night and take back what was rightfully theirs. So, that night as soon as their parents had gone to bed they on their darkest clothes and snuck out. Rosie knew all the quiet roads and paths through the town and they finally got to the palace walls. They climbed up the wall and through the window of the treasury. Inside it was dark but there were piles upon piles of gold coins. Rosie decided to have a quick look around. She looked around the corner and found a strange bit of paper. There was light shining on it and she picked it up and put it in her pocket. It could be useful she thought. They snuck out the window and down the wall and ran as quietly as they could home.

The next morning, they showed their parents the money. But instead of being happy they were angry. ‘They will know that it is missing, and they will come looking for you. You need to run away!’. The siblings protested but, in the end, the agreed. They decided to run to the forest and stay there for a while. So, after lunch they snuck out of the town and into the dark forest. They followed the path but then they saw something flash through the trees and so they went to follow it. It took them to a clearing in the trees and they saw a small cottage at the edge of it. The thing they had seen was a beautiful, purple bird that was perched on the roof of the house. They went in and found an old lady. She said, ‘The bird likes you. I think it wants something.’ She pointed at the bird. Then something caught Rosie’s eye. On the wall was a piece of paper exactly like the one she had found in the treasury. ‘What is this?’, she asked pulling down the bit of paper. The lady told them it was a copy of a secret map. She said that she used to have the real one but now it was gone. Rosie showed her the piece of paper that she had in her pocket and the lady said it was the one she had lost. She explained that if you fond all three jewels it would turn into a map. She already had two of them and the last one was hidden behind a waterfall in town. The bird showed them the way back to the town and they followed the river to a waterfall.

Suddenly, the prince cam around the corner on a boat and was carrying a cage. ‘Get me that bird and take the children too!’. The children tried to hide behind the rock but they had already been spotted. They ran into the waterfall and fund the last gem. They were going to put them all in place when they prince charged in, ‘I wouldn’t do that if I were you!’. The guards rushed in and grabbed Rosie and Jack. The bird suddenly flew and pecked the prince. ‘Ha! You think that will stop me?’. Then his feet started to go yellow and then gold. The gold worked its way up his body and finally he stopped moving, He had been turned into gold. The guards dropped the children and stared in shock. ‘Well that was ironic! He was turned into the thing he loved most!’.


'Varför kan vi inte bara åka på semester? Jag vet att vi har ont om pengar men en semester då och då skulle vara trevligt!'. Det var allt syskonen, Rosie och Jack, hörde vid den tiden. Fler och fler argument om pengar. De hade fått nog. Den natten bestämde sig Rosie för att sätta stopp för det. Hon sa: 'Jag kan inte fatta att prins Gulliver kan vara så självisk! Så fort hans pappa åkte på semester och satte honom i ledningen har han bara varit girig och elak. Han tog allas pengar och nu är Norville en hemsk plats.’.

'Jag vet att det måste sluta! Men vad kan vi göra, vi är bara barn? Jack suckade och såg ledsen ut.

"Vi kan ta tillbaka det!" Rosie sa, 'bara en liten bit och han skulle inte märka att det var borta!'. Jack tyckte att det var en bra idé och så de bestämde sig för att de skulle smyga in i statskassan på natten och ta tillbaka det som med rätta var deras. Så den kvällen så fort deras föräldrar hade lagt sig tog de på sig sina mörkaste kläder och smög ut. Rosie kände till alla tysta vägar och stigar genom staden och de kom till slut till palatsets väggar. De klättrade upp på väggen och genom fönstret i skattkammaren. Inuti var det mörkt men det låg högar på högar av guldmynt. Rosie bestämde sig för att ta en snabb titt. Hon tittade runt hörnet och hittade ett konstigt papper. Det lyste ljus på den och hon tog upp den och stoppade den i fickan. Det kunde vara användbart tänkte hon. De smög ut genom fönstret och ner för väggen och sprang så tyst de kunde hem.

Nästa morgon visade de sina föräldrar pengarna. Men istället för att vara glada var de arga. 'De kommer att veta att det saknas, och de kommer att leta efter dig. Du måste fly!'. Syskonen protesterade men till slut gick de med på det. De bestämde sig för att springa till skogen och stanna där ett tag. Så efter lunch smög de ut ur stan och in i den mörka skogen. De följde stigen men sedan såg de något blinka genom träden och så gick de för att följa det. Den tog dem till en glänta i träden och de såg en liten stuga i utkanten av den. Det de hade sett var en vacker, lila fågel som satt uppe på husets tak. De gick in och hittade en gammal dam. Hon sa: 'Fågeln gillar dig. Jag tror att den vill något. Hon pekade på fågeln. Då fångade något Rosies blick. På väggen låg ett papper precis som det hon hittat i skattkammaren. "Vad är det här?", frågade hon och drog ner lappen. Damen berättade för dem att det var en kopia av en hemlig karta. Hon sa att hon brukade ha den riktiga men nu var den borta. Rosie visade henne papperslappen som hon hade i fickan och damen sa att det var den hon hade tappat. Hon förklarade att om du hittade alla tre juvelerna skulle det förvandlas till en karta. Hon hade redan två av dem och den sista var gömd bakom ett vattenfall i stan. Fågeln visade dem vägen tillbaka till staden och de följde floden till ett vattenfall.

Plötsligt kom prinsen runt hörnet på en båt och bar på en bur. "Skaffa mig den där fågeln och ta barnen också!". Barnen försökte gömma sig bakom stenen men de hade redan blivit upptäckta. De sprang in i vattenfallet och hittade den sista pärlan. De skulle sätta dem alla på plats när de prins svarade: "Jag skulle inte göra det om jag var du!". Vakterna rusade in och tog tag i Rosie och Jack. Fågeln flög plötsligt och pickade prinsen. 'Ha! Tror du att det kommer att stoppa mig?'. Sedan började hans fötter bli gula och sedan guld. Guldet arbetade sig upp i hans kropp och till slut slutade han röra sig, Han hade förvandlats till guld. Vakterna tappade barnen och stirrade chockat. 'Ja det var ironiskt! Han förvandlades till det han älskade mest!'.


Stomach Treasure skriven av Freyja, Isabelle, Maja, Nora, åk 7 Internationella engelska skolan

Stomach Treasure

Charlotte woke up to the smell of their mouth watering breakfast being made downstairs. She jumped out of bed and ran into her brother Jesse's room to wake him up for the scrumptious breakfast downstairs. The children sprinted downstairs and sat at their usual seats and began to eat their breakfast, eggs, buttered toast and ice cold milk. After they had finished breakfast they felt a slight tingle in their stomach. Charlotte and Jesse told their mother that their stomach had begun to feel fuzzy, like a bunch of ants had crawled in there, she told them they were just being dramatic and they'll be fine. They disagreed but they didn't talk back, they just walked off with their arms crossed and their heads down.

They both went and sat on the edge of Charlotte's bed and started talking “do you think it was dads cooking?” asked Jesse “I don't think so, although maybe this is why mother usually does the cooking,” replied Charlotte, they both giggled but then all of a sudden Jesse's stomach began to open, black claw like things started crawling out and it began glowing a purplish blue colour. Charlotte looked in and a pale bluish liquid was swirling around, her eyes widened and before she could say anything her brother went head first into his own stomach, he was gone. Charlotte tried to scream but nothing came out, she tried to speak but nothing happened, then, her stomach began to grumble, her eyes started watering as her stomach started opening and she was sucked into the foggy abyss.

Her head spinning, she was spat out in what looked like an infinite fog. She stood up and started looking around for her brother “JESSE!” she called out, no reply “JESSE ANSWER ME!!” still nothing. She saw a dark shadow in the distance and ran over. She saw Jesse's body laid on the ground “HEY!! WAKE UP!”, screamed Charlotte “huh” Jesse woke up, he sounded confused “where are we?” “I... I don't know? Our stomachs?” They both stood up and started walking around, the fog began to clear and Jesse spotted a small corner of a piece of paper, it had a green circle on it. They noticed a foreign signature at the corner. The children, not understanding, carried on walking but couldn't stop wondering about the signature. While they were walking and the fog was clearing they began to see the green, green grass emerge from the ground and the blue, blue sky began showing itself from behind the clouds.

All of a sudden loud shouts could be heard from miles away and the booming of a drum was ringing through the air. They could see a tall, magnificent castle in the distance with fire and smoke emerging from the windows. Quickly, they hid behind a rock just before a few dozen buff and stern looking men on large viking ships appeared from the waterfall and glided down the river at a fast pace. “Who are they?” said Jesse. “Why would I know?” replied Charlotte slightly annoyed. “That was a rhetorical question,” said Jesse with a smug look on his face. Charlotte was just about to shove him over but a bold broad man came around the corner, he was wearing gold armour brighter than the sun itself, he must be the commander.

A dark purple phoenix flew around the waterfall, it made the commander flinch, and came and landed on the rock. It began flapping its wings and dropped something, the other piece of the map. Jesse picked it up and looked at it confused, "what in the world is this?" he said. "It's the other part of that map thing," Charlotte said, fitting the pieces together. "It says to go behind the waterfall" said Charlotte, glimpsing over the rock towards the waterfall. "Alright then, what are we waiting for?" shouted Jesse as he began to run towards the waterfall, he tripped and fell through the water, "JESSE!!" shouted Charlotte running in after him through the waterfall. All of a sudden their heads started spinning and they woke up.. was it really all just a dream? "Jesse?" "Did you also have a strange dream just then?" Jesse walked into her room "about the waterfall?" Jesse said confused, "ye-" Charlotte was cut off "Time for breakfast!" Shouted dad. They both slowly turned to each other and giggled.


Berättelse på engelska och arabiska av Fatimah Mohanad Talmas

The picture show two friends in a fantasy world trying to solve mysteries and that pink bird leading them to the burning castle, the castle is near the mountains with a river and a waterfall next to it, they are trying to figure out how the castle started burning without the guards on the boat noticing them.

تظهر الصورة صديقين في عالم خيالي يحاولان حل الألغاز وذلك الطائر الوردي الذي يقودهما إلى القلعة المحترقة ، القلعة بالقرب من الجبال مع نهر وشلال بجوارها ، يحاولون معرفة كيف بدأت القلعة تحترق دون أن يلاحظهم الحراس على القارب.

Bilden visar två vänner i en fantasivärld som försöker lösa mysterier och den rosa fågeln som leder dem till det brinnande slottet, slottet ligger nära bergen med en flod och ett vattenfall bredvid, de försöker ta reda på hur slottet började brinna utan att vakterna på båten märkte dem.

"Kungen och pojkarna" av elever på Bolidenskolan

 قصة الملك والولدان

كان يا مكان في قديم الزمان قرية كبيرة يحكمها ملك جشع كان مكروهاً من كل الناس ،في يوم من ألايام إستطاع ولداً من دخول القصر وسرقة كنز الملك ولكن كشف الملك ذلك وأرسل جيوشه للبحث عنهم. إختبأ الولدان وراء صخرةٍ كبيرة ،فجأةً ضهر طائر كبيرٍ جداً كان يحاول أن يساعد الولدان من الخروج من القرية وذلك بإرباك الجيوش برفرفة اجنحته الكبيرة وصوته المخيف تمكن الأولاد من الهروب .حزن الملك كثيرا و امتلكه المرض حتى مات .قسم الولدن الكنز على جميع العائلات في القرية .بعد مرور سنوات أصبح الولدان هم حكمان القرية وعاشت سكان القرية حياةً سعيدة.

kungen och pojkarna

En gång i tiden kunde två pojkar komma in i palatset och stjäla kungens skatt, men kungen avslöjade detta och skickade sina arméer för att söka efter dem. Pojkarna gömde sig bakom en stor sten, plötsligt dök en mycket stor fågel upp som försökte hjälpa pojkarna att komma ut ur byn, genom att förvirra arméerna med fladdret från hans stora vingar och hans skrämmande röst lyckades barnen fly. Kungen sörjde mycket han var besatt av sjukdom och dog. Pojkarna delade skatten till alla familjer i byn. Efter flera åren blev pojkarna byns ledare och byborna levde ett lyckligt liv.


Kungens gård

حديقة الملك

في قديم الزمان كان علي وساره يلعبان بالقرب من قصر الملك .قالت ساره لعلي أنا جائعة جداً. فقال علي أنا أيضاً ،دعينا نسأل الحراس وافقت ساره وسألو الحراس إذا بإمكانهم أن يعطونهم تفاحتان ولكن لم يوفقو على ذلك. تظاهر علي و ساره بالرحيل و ظن الحراس أنهم ذهبوا.فقالت ساره لعلي مارأيك أن ذهبنا وأخذنا تفاح من دون علم الحراس فرد علي لن أفعل هذا لن أسرق،فأصرت ساره مراراً وتكراراً حتى وافق علي و دخلو حديقة الملك وقطفوا تفاحاً ومشمشاً وخوخاً وفجأةً سمعو صوت الملك يصرخ عليهم وأن يمسكم الحراس .مسك علي وساره وجاء الملك حتى يعاقبهم.تأسفت ساره وعلي وقالت أنا اسفة جداً ولكنني كنت جائعة طلبت من الحراس تفاحتان فلم يقبلوا.قال الملك حسناً لقد سماحتكم .خرج علي وساره وبعد فترة تعرف الملك على أهل ساره وأصبحا أصدقاء وتعلمت ساره وعلي أنا السرقة عمل ليس جيد

Kungens gård

En gång i tiden lekte Ali och Sarah nära kungens palats, och Sarah sa till Ali: "Jag är väldigt hungrig. Ali sa också, låt oss fråga vakterna och Sarah gick med på det och de frågade vakterna om de kunde ge dem två äpplen men de gick inte med på det. Ali och Sarah låtsades lämna och vakterna trodde att de var borta, så Sarah sa till Ali, vad tror du om vi gick och tog äpplen utan vakternas vetskap, och Ali svarade, jag kommer inte att göra det här, jag kommer inte att stjäla, så Sarah insisterade om och om igen tills han gick med på mig och de gick in i kungens trädgård och plockade äpplen, aprikoser och persikor. Plötsligt hörde de kungens röst ropa på dem och vakterna skulle fånga de. Ali och Sarah fångade och kungen kom för att straffa dem. Sarah och Ali ångrade sig och sa att de va så ledsen men de var hungriga. De bad vakterna om två äpplen och de accepterade inte. Kungen accepterade deras ursäkt och låt de gå i väg. Ali och Sarah gick ut och efter ett tag lärde kungen känna Sarahs familj och de blev vänner, och Sarah och Ali lärde sig att inte stjäla”


Syskonens äventyr

مغامرة الإخوان

كان يا مكان في قديم الزمن، أشقاء فقراء كانوا يعيشون مع جدتهم المريضة، لذلك احتاجوا الى العمل بأنفسهم للحصول على المال من اجل الطعام. عملوا في مزرعة وعملوا من الصباح الباكر حتى وقت متأخر من الليل. ذات يوم في الصباح الباكر، عندما كانوا في طريقهم الى المزرعة رأو صندوق شكله غريب فذهبوا لكي يستكشفونه. فتحوا الصندوق ووجدوا خريطة عن القصر. كان هناك أيضا ورقة وزجاجتان. كان مكتوب بالورقة: "اجمع كل الزجاجات لتحصل على امنية". لم يكن الاشقاء متأكدان في البداية، ولكن ان كان هذا حقيقيًا، فقد تتغير حياتهم، لذلك قرروا الذهاب الى القلعة للعثور على جميع الزجاجات. فذهبوا الى القلعة وتفاجأوا عندما وجدوا ان الملك يقاتل مع مملكة أخرى. استغل الاشقاء ذلك وتسللوا الى القلعة. كانت القلعة كبيرة وكان من الصعب العثور على جميع الزجاجات، لكن في النهاية عثروا على جميع الزجاجات بفضل الخريطة. في طريقهم للخروج من القلعة، رأوا ان الملك والمملكة الأخرى لايزالون يتقاتلان، ولكن هذه المرة كان الملك معه طائر يساعده. تسلل الاشقاء بحذر الى الغابة وعدوا الى المنزل. وضعوا جميع الزجاجات على الطاولة بنفس الترتيب الذي كان عليه على الخريطة وتمنوا ان يكونوا اثرياء، وأصبحوا كذلك! الان يمكنهم شراء الادوية لجدتهم حتى تتحسن حالتها ويعيشون في سعادة دائمة.

Syskonens äventyr

En gång i tiden bodde fattiga syskon hos sin sjuka mormor, så de behövde arbeta själva för att få pengar till mat. De arbetade på en gård och arbetade från tidig morgon till sent på kvällen. En dag tidigt på morgonen, när de var på väg till gården, såg de en låda som såg konstigt ut, så de gick för att utforska den. De öppnade kistan och hittade en karta över palatset. Det fanns också ett papper och två flaskor. På pappret stod det: "Samla alla flaskorna för att få en önskan." Syskonen är först inte säkra men om detta är verkligt kan deras liv förändras, så de bestämmer sig för att gå till slottet för att hitta alla flaskorna. Så de gick till slottet och blev förvånade när de upptäckte att kungen kämpade med ett annat kungarike. Bröderna utnyttjade detta och infiltrerade slottet. Slottet var stort och det var svårt att hitta alla flaskor, men till slut hittade de alla flaskor tack vare kartan. På väg ut från slottet såg de att kungen och det andra kungariket fortfarande kämpade men den här gången hade kungen en fågel som hjälpte sig. Bröderna kröp försiktigt in i skogen och sprang hem. De lade alla flaskorna på bordet i samma ordning som de stod på kartan och önskade att de skulle bli rika, och de blev det! Nu kan de köpa medicin till sin mormor så att hon kan bli bättre och leva lycklig i alla sina dagar.


"Den försvunna skatten" av Jobran, åk 5 Sunnanåskolan

الكنز المفقود

يحكى أنه في أحد الأزمنة العابرة تربعت قلعة كبيرة يفصلها عن الضفة الأخرى نهر كبير. القلعة يحرسها جنود يطفون بقواربهم حولها بالمقابل وفي الضفة الأخرى من للنهر هناك ولدان يحولان التسلل إلى داخل القلعة بحثاً عن كنز العائلة المفقود منذ عشرين سنة بواسطة خريطة،وبمساعدة من الطائر.بعد جهد استطاعو التسلل إلى داخل القلعة ووجدو الكنز في القبو ،كان صندوقاً خشبيا . حمل الولدن الصندوق وسارع بالخروج من القلعة بمساعدة الطائر الكبير الذي حاول ارباك الحراس بصوته المزعج ورفرفة اجنحته الكبيرة .وصل الولدان إلى بيتهم الصغير وبأيديهم الكنز المفقود فرحت العائلة بإيجاد الكنز المفقود وعاشو حياةً سعيدة

Den försvunna skatten

Det var en gång för länge sen två pojkar som skulle ta tillbaka sin familjs skatt som hade försvunnit för tjugo år sedan med hjälp av en karta. De skulle in i slottet. Men slottet vaktades av soldater och de fick hjälp av sin fågel. De tog sig in i slottet och hittade skatten i en källare. De gick ut med skatten ifrån slottet. Men slottet var omringat av vakter så den stora fågeln kom och skrämde bort vakterna genom sitt fula ljud och sina stora vingar som han viftade med. De kom hem med skatten och den stora fågeln. Deras föräldrar var så glada. Sen levde de lyckliga i alla sina dagar.


Berättelse av elev på arabiska

الكنز

أحمد وعدنان إخوة يعيشون في بيتٍ صغير بقرية تدعى "قرية الفقراء "والد الأخوين يعمل في جمع الحطب وبيعها في السوق حتى يؤمن لقمة عيش للأسرته.أما ملك الغابة فهو يعيش في قصر كبير خارج القرية محاطاً بعدد كثير من الحراس في يوم من أيام الصيف المشمسة بينما كان أحمد وعدنان يلعبان في الغابة فجأةً سمعوا صوت الحراس المرعب وهم يتحدثون عن وجود خريطة الكنز المفقود في الغابة قرر الإخوة الذهاب البحث عينها واجدها قبل قدوم الحراس. وقبل أن يحل المساء كانت الخريطة في أيدي الإخوة . أدت الخريطة إلى مكان بجانب القصر، عند وصولهم إلى المكان كانت حراس القصر تملأ المكان براً وبحراً ،فجأةً تفطن أحد الحراس لوجدهم وبدا بالصراخ بغضب - توقفوا!

لكن إستطاع الاخوة الهرب واختبأوا وراء صخرةٍ كبيرة. استيقظ الطائر الأرجواني الكبير عند سماع صوت الإخوة وحاول مساعدتهم بالهجوم على الحراس بينما ركض عدنان وأحمد نحو الكنز

ركضو إلى مكان الكنز ،بدأو بالحفر حتى وجدو صندوقاً كبيراً استطاعو سحب الصندوق من قاعي الأرض ولكن الحراس تفطنوا لهم، سارعوا بالهروب من الغابة ومن ثما إلى القرية حتى وصلو إلى بيتهم المتواضع. كانت صدمة الاب كبيرة بهدا الصندوق الكبير وسأل أولاده عنها؟

.أجاب أحمد انهم وجدوها بجانب القصر الكبير -

فتح الأب الصندوق الخشبي وكانت المفاجأة كبيرة نقودٌ كثيرة لا تعد ولا تحصى

روى الأبناء قصة الكنز من أولها إلى اخرها وكم الصعوبات التي تعرض لها ابناؤه شكر الأب أبناءه و قرر توزيع مبلغٍ كبيرٍ من الكنز على الفقراء والمحتاجين حتى يبارك الله له هذا الكنز.


Ahmad och Adnan är tvillingar. De bor i ett litet hus i en liten by, som kallas för den ” fattiga byn”. Pappan arbetar med att samla ved och sälja det på marknaden, för att kunna försörja sig och sin familj. Kungen äger ett stort palats precis utanför byn, omgiven av många vakter. En solig sommardag lekte syskonen ute i skogen. De hörde plötsligt ljudet av vakternas röster, de pratade om någon skattkarta som skulle ligga borttappad någonstans i skogen. De bestämde sig för att gå och Hitta den innan vakterna skulle det. Innan kvällen föll var kartan i syskonens händer. De hade hittat den vid ett stort uråldrigt träd. Kartan ledde till en plats väldigt nära kungens palats. När de därefter kom fram dit Insåg de hur palatsvakterna fyllde platsen både till lands och till sjöss. Plötsligt såg en av vakterna pojkarna och ropade till högt.

De två har kartan, stanna!

Bröderna lyckades fly och gömde sig bakom en stor sten. Den stora lila fågeln hörde allt skrikande och bestämde sig för att hjälpa till, genom att attackera vakterna för att distrahera de medan Adnan och Ahmed sprang iväg. De skyndade sig mot den märkta platsen, för att gräva upp skatten.

De grävde och grävde tills de såg trä synas mellan den fuktiga jorden. De drog upp trälådan hastigt. Efteråt såg de vakterna springa mot de från lång distans, så de bar skatten och flydde där ifrån så fort de kunde.

De kom hem andfådda. Och fadern fick syn på lådan. Han reagerade oroligt och frågade. - Var har ni fått den stora lådan ifrån? - I skogen vid det stora slottet, sa Ahmad. Fadern öppnade lådan och fick syn på guld. Barnen förklarade hela historian från början till slut. Fadern tackade därefter sina gossar, för den förmögenheten de hade gett honom. Och bestämde sig för att donera en stor del av guldet till de fattiga familjerna för att guden ska ge hans välsignelse över skatten.


"Berättelsen om dem två pojkar" av Adam Khaled Mohammed, 6a

قصة هذين الصبيين

في الصورة ، صبيان يقفان خلف صخرة ويشاهدان الجنود وهم يحاولون دخول القلعة. كما توجد قلعة خلف الجنود وقلعة أيضا أمام جبل كبير. بجانب الجنود يمكنك رؤية شلال كبير. طائر صغير يطير فوق النهر.

Berättelsen om dem två pojkar

I bilden finns två pojkar bakom en sten som kollar på soldaterna och dem försöker komma in i slottet. Det finns också ett slott bakom soldaterna och slottet är också framför ett stort berg. Bredvid soldaterna kan man se ett stort vattenfall. Över älven finns det en fågel som har färgen lilla som flyger.


Berättelse av Ahmed 9b

كان هناك شخصان شاب وفتاة. الرجل راكع ويحمل خريطة في يده والفتاة تقف خلف صخرة سوداء مختبئة من الجنود. لكن خلف الفتاة والرجل يوجد شلال. الجنود يقفون على متن قارب ويوجد 10 جنود لكن أحد الجنود كان يرتدي بدلة ذهبية. خلف المحاربين توجد قلعة كبيرة تحرق والنار لونها برتقالي. لكن الجنود يحتجزون قفصًا به طعام للقبض على طائر أحمر يحلق حوله. وخلفهم جميعًا جبل كبير رمادي اللون ولكن يوجد ثلج على قمة الجبل. لكن الجو كان مشمسًا وغائمًا بعض الشيء.

يرتدي الصبي قميصًا مخططًا باللون الأبيض مع خطوط سوداء مخططة ولديه أيضًا شورت رمادي. لكن الرجل لديه شعر بني وشعره قصير وحذاء أبيض لكنه راكع على ركبتيه ممسكًا بالخريطة. الفتاة شعرها بني طويل وترتدي قميص أبيض ، ولديها حقيبة بنية اللون بحزام أسود. وتلبس أيضا حذاء أبيض

Det var en dag där 2 person en kille och en tjej. Killen står på knä och håller i en karta i handen medans tjejen står bakom en svart sten och gömmer sig för soldaterna. Men bakom tjejen och killen är det vattenfall. Dem/ soldaterna står på en 3 stycken båtar och det är 10 soldater men en av soldaterna har en guldutrusning. Bakom krigarna står det ett stort fett slott som är gråt och det brinner elden är orange. Men soldaterna håller i en bur med mat i den för att fånga in en röd fågel som flyger runt. Bakom allihop står det ett stort berg som är gråt men på toppen av berget så är det snö. Men vädret var sol och lite moln.

Pojken utseende pojken har en randig t-shirt som är vit och med svartrandiga streck och han har också gråa shorts. Men killen har Brunt hår och det är kort hår och vita skor men han står på knä och hållen i en karta. Medans tjejens utseende är långt brunt hår och en vit t-shirt hon har en väska som är brun med ett svart band. Hon har också vita skor.

Berättelse på arabiska och engelska av Fatimah Mohanad Talmas

تظهر الصورة صديقين في عالم خيالي يحاولان حل الألغاز وذلك الطائر الوردي الذي يقودهما إلى القلعة المحترقة ، القلعة بالقرب من الجبال مع نهر وشلال بجوارها ، يحاولون معرفة كيف بدأت القلعة تحترق دون أن يلاحظهم الحراس على القارب.

The picture show two friends in a fantasy world trying to solve mysteries and that pink bird leading them to the burning castle, the castle is near the mountains with a river and a waterfall next to it, they are trying to figure out how the castle started burning without the guards on the boat noticing them.

Bilden visar två vänner i en fantasivärld som försöker lösa mysterier och den rosa fågeln som leder dem till det brinnande slottet, slottet ligger nära bergen med en flod och ett vattenfall bredvid, de försöker ta reda på hur slottet började brinna utan att vakterna på båten märkte dem.


"Vad ser du på bilden?"

في الصورة أرى قلعة كبيرة محاطة بنهر. على النهر ، يمكنك رؤية الفرسان في قوارب صغيرة ، أحد هؤلاء الفرسان يحمل قفصا صغيرا يشبه قفص الطيور. في الخلفية يمكنك رؤية السماء الزرقاء والجبال. تحت الجبال، يمكنك رؤية شيء مشابه للغابات أو الشجيرات. إذا تم إلقاء نظرك على الزاوية اليمنى ونظرت إلى القلعة ، يمكنك أن ترى أن هناك شيئا يصور النار. خلف القلعة يمكنك رؤية الكثير من المنازل. إذا نظرت إلى يسار الصورة ، يمكنك أن ترى ما يبدو أنه جبل منخفض جدا أو هاوية. لا يمكنك حقا رؤية ما هو عليه لأنه غطاء شلال. إذا نظرت إلى أسفل الصورة قليلا في الزاوية اليسرى ، فسترى طفلين يختبئان خلف حجر كبير. إنه رجل وفتاة ، الرجل يرتدي سترة مخططة وزوجا من السراويل الرمادية. الفتاة ترتدي سترة بيضاء وشورت بني. ترتدي الفتاة نوعا من الحزام يمتد من كتفها الأيسر إلى ساعدها الأيمن. يحمل الحزام قلمين أحدهما أحمر والآخر أصفر. ربما استخدم الطفلان الأقلام لرسم شيء ما على الورقة التي يحملها الصبي. عيون كلا الطفلين على القلعة وجميع الدراجين على القوارب الصغيرة. الصبي والفتاة كلاهما ذو شعر بني والصبي لديه حذاء رمادي بينما الجيب لديه حذاء بني. وفي وسط الصورة ، يمكنك رؤية طائر أرجواني يطير.

På bilden ser jag ett stort slott som är omgivet av en älv. På älven kan man se riddare i små båtar, en av dessa riddare håller i en liten bur som liknar en fågelbur. I bakgrunden så kan man se en blå himmel och berg. Under bergen så ser man något som liknar skog eller buskar. Om blicken kastas mot högra hörnet och kollar på slottet så kan man se att det är något som föreställer eld. Bakom slottet så kan man se massa hus. Om man kollar till vänster av bilden så kan man se något som ser ut att vara ett väldigt lågt berg eller ett stup. Man kan inte riktigt se vad det är för att det är ett vattenfall som täcker. Om man kollar lite längre ner på bilden i vänstra hörnet så ser man två barn som gömmer sig bakom en stor sten. Det är en kille och en tjej, killen har på sig en randig tröja och ett par gråa shorts. Tjejen har på sig en vit tröja och bruna shorts. Flickan har på sig något slags av bält som går från hennes vänstra axel till hennes högra underarm. Bältet håller i två pennor en röd och en gul. Dom två barnen har förmodligen använt pennorna åt att måla något på papperet som pojken håller i. båda barnens blick är riktad mot slottet och alla ridare på dom små båtar. Pojken och flickan har båda brunt hår och pojken har gråa skor medan fickan har bruna skor. Och i mitten av bilden så kan man se en lila fågel som flyger.


كانت السماء زرقاء لامعة جميلة مع غيوم بيضاء عملاقه تتحرك. هبت رياح باردة على وجهي وتطايرت خصلاتي شعري مع الريح صوت تغريد العصفور جعلني احلم اذا كان بامكاني العيش في قلعة يعيش فيها الملك و الاغنياء الذين ياكلون اللحم كل يوم و لا يقلقون ب شان نفاذ الطعام. فجاءة سمعت صيحات عظيمة من حشد قادم من قصر الملك اجري بسرعه و انادي البن الذي ينام في الغرفه المجاورة لي

انهض يا البن الا تسمع الصوت؟

نعم اسمع ولاكن لن انهض الان قال البن

اسحبه بكل قوة لحماية نفسي و ارى ماذا يجري في الخارج نلبس احذيتنا الخارجية و ناخذ الخريطة التي تاخذنا الى القلعة بينما نحن في الطريق نرى العديد من الاشخاص خارج منازلهم ولكن لم يحاول احد الذهاب الى القلعة فقط انا و البن في منتصف الطريق اشعر بالخوف و التوتر الافكار تصبح سوداء و بيضاء كلما اقتربنا من القلعة. اصبحت اكثر اثارة و اصبحت احلامي كبيرة مثل مياه المحيط تخيل لو كان دب هاجم الملك وا انقذه انا و اعيش معه في القلعة.

نقترب من القلعة نختبى خلف صخرة داىرية تتوتر عيناي ولا استطيع التوقف عن النظر حولي كل ما حصل كان صدمة لي و ل البن.

يوجد حريق في كل مكان يقول البن

و انا اقول بصوت حزين احترقت احلامي و اموالي.


Berättelse av Aya ahmed, Internationella engelska skolan

كانت السماء زرقاء لامعة جميلة مع غيوم بيضاء عملاقه تتحرك. هبت رياح باردة على وجهي وتطايرت خصلاتي شعري مع الريح صوت تغريد العصفور جعلني احلم اذا كان بامكاني العيش في قلعة يعيش فيها الملك و الاغنياء الذين ياكلون اللحم كل يوم و لا يقلقون ب شان نفاذ الطعام. فجاءة سمعت صيحات عظيمة من حشد قادم من قصر الملك اجري بسرعه و انادي البن الذي ينام في الغرفه المجاورة لي

انهض يا البن الا تسمع الصوت؟

نعم اسمع ولاكن لن انهض الان قال البن

اسحبه بكل قوة لحماية نفسي و ارى ماذا يجري في الخارج نلبس احذيتنا الخارجية و ناخذ الخريطة التي تاخذنا الى القلعة بينما نحن في الطريق نرى العديد من الاشخاص خارج منازلهم ولكن لم يحاول احد الذهاب الى القلعة فقط انا و البن في منتصف الطريق اشعر بالخوف و التوتر الافكار تصبح سوداء و بيضاء كلما اقتربنا من القلعة. اصبحت اكثر اثارة و اصبحت احلامي كبيرة مثل مياه المحيط تخيل لو كان دب هاجم الملك وا انقذه انا و اعيش معه في القلعة.

نقترب من القلعة نختبى خلف صخرة داىرية تتوتر عيناي ولا استطيع التوقف عن النظر حولي كل ما حصل كان صدمة لي و ل البن.

يوجد حريق في كل مكان يقول البن

و انا اقول بصوت حزين احترقت احلامي و اموالي.


Det var en ljusblå vacker himmel med gigantiskt vita moln som rörde på sig. Det blåste ett kalt vind mitt ansikte och håret flög iväg med vinden. Ljudet av sparven som twittrade fick mig börja drömma,om jajg fick bo ett slott där kungen bor och alla rika personer. De som äter kött varje dag och oroar inte sig om maten kommer ta slut någon gång. Plötsligt hör jag stora skriker av en folkmassa som kommer från kungens slott. Jag springer så fort som jag kan för att ropa Albin som ligger och sover i rummet är bredvid mitt.

-Vakna Albin! Hör du inte vart ljudet kommer ifrån? Frågar jag

-Jaaa,jag hör. Men jag tänker inte vakna nu. Svarar Albin

Jag drar han med allt styrka som jag har för att skydda mig och se vad det är som pågår ute. Vi tar våra ute skor och en karta som kommer at ta oss till slottet. Medan vi är på väg så var det många andra människor var utanför deras hus men ingen försökte att gå och kolla. Bara jag och Albin var nyfiken. Halva vägen så blir jag rädd och stressad, Tankarna bara svart eller vit. Ju närmare vi går så blir det mer intressant och mina drömmar blir stora havsvatten. Tänk om det var en björn som attackerade kungen och jag räddar honom,då lever jag också i slottet med kungen? Då vi är väl framme gömmer oss bakom en rund sten som var väldigt nära slottet.Mina ögon spändes och kunde inte sluta kolla omkring mig,allt som pågick var ett chock för både mig och Albin.

-Det brinner överallt i slottet. Säger Albin

-Och allt pengar och mina drömmar brinner också med där inne. Säger jag med ledsen röst.


Berättelse av Esrra alowis och Karma mostafa, Internationella engelska skolan

الأطفال يبحثون عن الكنز شاهدوا ظلا غريبا خلف الأشجار انه ليس القرصان بل هي ساحرة تبحث عن الكنز أيضا ركض الأولاد نحو السفينة ولكن الساخرة ولكن الطفل الثالث لم يستطع اللحاق بهم . حولت الساحرة الطفل الى طاىر كبير وردي اللون ثم اختفت . اختبا الأطفال خلف صخرة كبيرة فكروا في انقاذ صديقهم كان يجب عليهم الحصول على القفص السحري الذي اذا دخله صديقهم رجع كما كان من قبل . نظر الأطفال الى السفينة فشاهدوا القفص داخلها حينها طار الطاىر ( صديقهم ) حول السفينة ونجح في دخول القفص ورجع كما كان عندها ركض الأطفال جميعا وتركوا المكان

Barnen vill leta after skatten ser dom en konstig skugga, vad är det är den en pirat ? Nej den var en häxa . Barnen vill fly snabbt

Men den tredje barn lyckas inte då förvandlar häpen han till en stor fågel sen försvinner hon . Barnen gömmer sig bakom en stor Sten dom behöver den magiska buren för att rädda deras kompis . Kollar rund ser dom buren ligger på en stor skepp. Då flyger fågel ( kompis) rund och lyckas gå in i buren då kommer han tillbaka som ett barn då fly dom tillsammans.


Berättelse av Gadeer Alrubaye, åk 8 Internationella engelska skolan

قرات امي قصة لي ول اخي الصغير شعرنا حينها باننا داخل القصة . سالت اخي الصغير ربما علينا الذهاب الى داخل القصر واستكشاف مافيه ، اختبىنا خلف صخرة كبيرة حتى لايرانا عدد من الجنود، ثم شاهدنا دخانا يتصاعد من القلعة ربما هناك أناس يريدون اقتحام القلعة واخذ التاج الذهبي .اخذنا ننظر الى الخريطة التي كانت معنا حتى نجد التاج الذهبي . في الطريق شاهدنا طاىرا كبيرا جميلا مسحورا ساعدنا في الوصول الى التاج الذهبي ، ولكننا لم نجد التاج بل وجدنا الكثير من الذهب . كانت هذه مغامرة مثيرة جدا قبل ان تنادي علينا امنا بالذهاب الى السرير والا كان الجنود قد قبضوا علينا

Min mamma läste en saga för oss, jag och min lillebror. Vi kände oss inne i sagan. Jag frågade min lillebror att vara i och utforska det stora slottet. Vi gömde oss bakom en stor sten för att inga soldater skulle märka oss, sedan såg vi rök komma från slottet. Det var folk som ville storma slottet dem vill ta den guld kronan som finns där. Vi tog med oss en karta som guidar oss till kronan på vägen ditt träffade v ien stor vacker fågel som var förtrollad han hjälpte oss att komma in , men vi kunde inte hitta guld kronan istället fick vi hitta mycket guld. Det var mycket fint äventyr innan mamma ropade oss till sägen annars soldaterna kunde fånga oss.


Berättelse av Nwras Almahmoud, åk 5 Internationella engelska skolan

كان هناك ولدان فقيران اسمهما قيصر وفيكتور . ذات يوم ذهبوا الى الغابة ولم يستطيعوا العودة ثانية الولدان . كانوا بلا طعام لعدة أيام ، بينما اخذوا يبحثون عن الطعام وجدوا ورقة رسمت عليها خريطة ، فكر الأولاد. ان هذا ربما يجدون كنزا فيه ، في الطريق شاهدوا طاىر كبير جدا مع جناحان كبيران زهري اللون انه طاىر مسحور بلا شك قرر الولدان متابعة الطاىر ربما يقودهم الى مكان الكنز . اخذ الولدان يجرون وراء الطاىر حتى وصلوا الى المكان ثم غاب الطاىر عن الأنظار بحث الولدان عن الطاىر بعيدا حتى شاهدوا انه يقاتل مجموعة من القراصنة هناك ، استغل الولدان الفرصة وركضوا نحو سفينة كبيرة واخذو الكنز

Det var i gång två fattiga pojkar som hette Caesar och Victor dom gick vilse i skogen

Och hade ingen mat på flera dagar . Medans dom var och letar efter maten hittade pojkarna en gammal karta . Dom har funderat att gå rund och hitta den platsen som visar i kartan kanske dom kommer och hitta nån skatt .

På vägen ditt såg dom en jätte fågel med stora rosa vingar den var en troll fågel

Pojkarna följande fågel som led dom till platsen där skatten finns

Sen Försvann Fågel

Pojkarna letade efter fågel såg att fågel slåss mot några pirater då sprang pojkarna till en står skepp och tåg skatten .


"Belöningen" av Omar Hassan, Åk 6b Örjans skolan

المكافأة

كان ذلك منذ وقت طويل عندما كان لدى صبي وفتاة قطعة من الورق في أيديهما. على الورق هناك صورة. يجب أن تكون الصورة قلادة. كانت القلادة صفراء عليها بلورات. كان الأطفال 2 في الغابة يبحثون عن قلادة صفراء عليها بلورات. عندما مشوا في الغابة ، وجدوا نهرا. على النهر كان هناك أشخاص وفرسان يركبون الزوارق أو القوارب ويبدو أنهم يبحثون عن الأسماك لنقلها إلى القرية وإلى الملك. على الجانب الآخر من النهر كانت هناك قلعة. كانت القلعة كبيرة وقديمة مع العديد من الفرسان الذين يراقبون الأعداء. أخبر الملك فرسانه أن من يجد الطعام يحصل على مكافأة. كانت المكافأة قلادة صفراء يحتاجها الأطفال. ثم خرج الفرسان والناس إلى النهر وبدأوا في البحث عن بعض الحيوانات. كان الفرسان قد أخبروا أهل القرية أن من يجد طعاما يحصل على مكافأة ثم سمع الأطفال بذالك وركضوا إلى النهر ووجدوا صخرة كبيرة يمكنهم الاختباء فيها. بعد فترة ، جاء الفرسان والناس إلى النهر. رأى الأطفال الناس والفرسان ورأوا طائرا أرجوانيا يحلق بجانبهم. ثم رأى الفرسان الطائر ، ثم بدأ الفرسان في إطلاق النار على الطائر.مات الطائر وانتهى به المطاف في الماء وقفز الصبي في الماء لاستعادة الطائر ووجد الصبي الطائر وسبح إلى السطح للوصول إلى الشاطئ. ثم رأى الفرسان والناس أن الصبي قد وجد الطائر ثم بدأوا في الهتاف والعويل. أحضر الفرسان الصبي والفتاة إلى الملك. أخبر أحد الفرسان الملك أن الأطفال عثروا على الطائر وبدأنا في إطلاق النار عليه وقفز الصبي في الماء وسبح نحو الطائر. سبح الصبي إلى السطح ليرينا ذلك ثم أحضرنا الصبي والفتاة. قال الملك هذه المكافأة التي يجب أن يحصل عليها الصبي والفتاة. لم يصدق الصبي والفتاة أعينهما. انحنى الصبي والفتاة على ركبتيهم أمام الملك. قال الصبي والفتاة الآن علينا العودة إلى المنزل ثم سأل الملك هل تريد تناول العشاء معي ومع الناس؟ تردد الصبي والفتاة لكن الملك أصر. لم يسمح للصبي والفتاة بتناول العشاء مع ملك من قبل . بعد العشاء عاد الصبي والفتاة إلى المنزل.

Belöningen

Det var en gång för länge sedan när en pojke och en flicka hade ett papper i handen. På papperet finns det en bild. Bilden ska föreställa ett halsband. Halsbandet var gult med kristaller på. Dom två barnen var ute i skogen och skulle leta efter den gula halsbandet med kristaller på. När dom hade gick i skogen så hittade dom en flod. På floden så var det människor och riddare som åkte i kanoter eller båtar och dom verkade leta efter fisk för att ta med det till byn och till kungen. På andra sidan floden så fanns det ett slott. Slottet var stort och gammalt med många riddare som höll vakt efter fiender. Kungen hade sagt till sina riddare att den som hittar mat får en belöning. Belöningen var ett gult halsband som barnen behövde. Då for riddarna och människorna ut till floden och började att spana efter något djur. Riddarna hade sagt till människorna i byn att den som hittar mat får en belöning och då hörde barnen och då sprang de till floden och hittade en stor sten där dom kunde gömma sig. Efter en stund så kom riddarna och människorna till floden. Barnen såg människorna och riddarna och dom såg en lila fågel flyga förbi. Då såg riddarna fågeln och då började riddarna skjuta mot fågeln. Fågeln dog och hamnade i vattnet och pojken han hoppade i vattnet för att hämta fågeln och pojken hittade fågeln och simmade upp till ytan för att komma upp i land. Då såg riddarna och människorna att pojken hade hittat fågeln och då började dom jubla och tjoa. Riddarna tog med pojken och flickan till kungen. En av riddarna berättade för kungen att barnen hittade fågeln och vi började skjuta mot den och pojken hoppade ner i vattnet och simmade mot fågeln. Pojken simmade upp till ytan för att visa oss den och då tog vi med pojken och flickan. Kungen sa den här belöningen ska pojken och flickan få. Pojken och flickan kunde inte tro sina ögon. Pojken och flickan böjde sig ner på knä framför kungen. Pojken och flickan sa nu måste vi gå hem och då frågade kungen vill ni äta middag med mig och folket? Pojken och flickan tvekade men kungen insisterade. Pojken och flickan hade aldrig fått äta middag med en kung förut. Efter middagen så for pojken och flickan hem.


"Tvillingarna Elias och Adam föddes"

ولادت التوأم الياس وادم

ذات مرة في العصور الوسطى ، عاش هناك ملك وملكه لقد تزوجا لعدة سنوات ولكن الملكة لا تستطيع الحمل ، وذات مره جاء رجل غريب الى الملك وقال له اذا كنت تريد ان تحمل الملكه فيجب قتل الطائر واخذ قلبه . ويجب على الملكه ان تأكل من قلب الطائر . ومن ثم ستصبح الملكه حامل .ولكن هذا سيكلف حياتك ايها الملك , واجابه طالما سيصبح لدي ولي العهد فلا بأس في ذلك . وفي اليوم التالي ذهب الملك والحراس لقتل الطائر , ورجع الملك حاملا قلب الطائر ,و فرحت الملكه واهل القصر. وامر الملك ان تطبخ الخادمه . وحضر الملك وليمه كبيره وحضرو اهل القريه وعمت الفرحه في القصر. ولكن هل ستدوم طويلا؟ . بعد ما اكلت الملكه من قلب الطائر حملت وكانت المفاجئه انها أنجبت توأما من الاولاد بعدما كانت تحلم ان يصبح لديها طفلا واحدا وقد اسمت اولادها الياس و ادم وكان شعرهما بنفسجي مثل لون ريش الطائر .وبعد ايام من ولاده الاميره اصابت الملك ازمه قلبيه وانتها به الامر ميتا" . وبعدما كبرو الأولاد اصبحو أصدقاء متطابقون ولا ينفصلان عن بعضهم . فكانو يذهبون في مغمرات خطيره واخرى ممتعه ,وفي مره من مغمراتهم لقو فصيلة الطائر الذي اكلت منه الملكه وكانو الحراس يحاولون الامساك به لكنهم لايستطيعون الامساك به فااسرع الاولاد بمساعده الحراس .وبعد فتره من الزمن هاجمهم جيش من اجل احتلال القلعه وقد كان الاولاد في خارج القلعه وعندما رجعا الى القلعه تفاجأ بوجود اعداد كبيره من الجيش يقفون امام القصر في انتضار الاميرين الى القصر من اجل القاء القبض عليهما وحبسهما في سجن تحت الارض ولكن كان الاميرين اذكا من الحراس واختبأ خلف الصخره ونتضرا خروج الحراس من القصر والذهاب الى القصر والأطمئنان على والدتهم ولكن الصدمه كانت عليهم كبيره فقد وجدا والدتهم ميته فقد قتلها الجيش الذي هجم على القصر , حزن الياس وادم كثيرا . وبعد سنتان من موت الملكه تولا الياس وادم حكم المملكه , وايضاً تزوج ادم من حب حياته وعاشوا حياه جميله .

Tvillingarna Elias och Adam föddes

Det var en gång under medeltiden där en kung och en drottning bodde tillsammans i ett stort slott. Trots att de var gifta i många år, kunde drottningen inte bli gravid. En gång kom en konstig man till kungen och sa till honom: "om du vill att drottningen ska bli gravid måste du döda en fågel och ta hans hjärta. Detta hjärta måste drottningen äta. Från den då kommer hon att bli gravid. Den konstiga mannen förklarad att detta kommer att kosta kungens liv. Han svarade och sa: "Så länge du är kronprinsen är det bra. Nästa dag gick kungen och vakterna för att döda fågeln, kungen återvände med fågelns hjärta, drottningen och slottet folkglädje sig. Och kungen befallde sina pigor att laga mat. Kungen deltog i en stor fest, byborna deltog, glädjen fanns i hela slottet. Men kommer det att hålla länge? Efter att drottningen har ätit från fågelns hjärta blev drottningen gravid, och det var förvånande att hon födde tvillingbarn efter att ha drömt om att hon skulle få en bebis. Drottningens tvillingar hade lila hår, samma färg som fågeln hon åt från hade. Efter att pojkarna växte upp blev pojkarna identiska och oskiljaktiga vänner. De brukade ge sig ut på farliga och roliga äventyr. En gång under sina äventyr träffade de samma fågelart som drottningen åt från, och vakterna försökte fånga den, men de lyckades inte, så pojkarna skyndade sig att hjälpa till. Efter en tid attackerade en armé dem för att ockupera slottet, och pojkarna var utanför slottet, och när de återvände till slottet blev de förvånade över närvaron av ett stort antal stående arméer framför slottet. Vakterna lämnade slottet och gick för att låste in pojkarnas mamma, men chocken var stor för att dem hittade sin mamma död, eftersom armén som attackerade slottet dödade henne. Två år efter drottningens död tog Elias och Adam över riket, och Adam gifte sig också med livets kärlek och levde ett vackert liv.


"Barns flykt från fängelset" av Issa Al-Sadoon, Åk 5 Örjansskolan

هروب الأطفال من السجن

كان هناك ذات مرة صبيان كانا في سجن الأمير لفترة طويلة. كان لدى الأولاد طائر ذكي للغاية يساعدهم عندما يحتاجون إلى شيء ما. في أحد الأيام ، قرر الأولاد وضع خطة هروب للخروج من السجن. أمضوا عدة أيام في التفكير في الخطة من أجل الخروج بشكل أفضل. عندما حان الوقت لهم للهرب اغتنموا الفرصة أثناء نوم الحراس. تسلل الأولاد من السجن بحذر ، وحرصوا على ان لا يراهم أحد. فجأة، سمع أحد الحراس أصواتا واكتشف أن الصبية قد شقوا طريقهم للخروج. ركض الحارس وراهم وصرخ بكل ما في وسعه لتنبيه الحراس الآخرين بأن الأولاد بدأوا بالهروب . ركض الأولاد بأسرع ما يمكن للابتعاد عن الحراس الذين ركضوا وراءهم بأسلحتهم .وللمساعدة كان لديهم طائر منع الحراس وحاول الوقوف في طريقهم للسماح للأولاد بالفرار.على مسافة قصيرة من السجن كان هناك حجر كبير اختبأ الصبية خلفه ولم يمتكن احد من رؤيتهم ..

Barns flykt från fängelset

Det var en gång två pojkar som satt i prinsens fängelse under en lång tid. Pojkarna hade en väldigt smart fågel som hjälpte dem när de behövde något. En dag bestämde pojkarna sig för att göra en flyktplan för att ta sig ut ur fängelset. De tillbringade flera dagar på att tänka sig igenom planen för att på bästa sätt kunna ta sig ut. När tiden var inne var det dags för de att förbereda sig och passade på när vakterna sov. Pojkarna smög ut ur fängelset försiktigt och var noga med att se så ingen fick syn på de. Plötsligt hörde en av vakterna ljud och upptäckte att pojkarna hade tagit sig ut. Vakten sprang efter och skrek allt vad han kunde för att uppmärksamma de övriga vakterna att pojkarna var på flykt. Pojkarna sprang så snabbt de kunde för att komma undan vakterna som sprang efter med sina vapen. Till hjälp hade de fågeln som underhöll vakterna och försökte komma i vägen för de för att låta pojkarna komma undan. En bit ifrån fängelset fanns stor sten som pojkarna gömde sig bakom och där fick ingen syn på de.

 

"Drömmen"

الحلم

ذات مرة كان هناك شقيقان يحبان اللعب و الاستكشاف و المغامره. أحد الأماكن المفضلة لديهم هو الشاطئ. عندما لم يكن لديهم ما يفعلونه ، كان الشاطئ دائمًا ملاذهم، وهكذا كان الحال اليوم. في احد الايام لعب الشقيقان ليلى وآدم دور القراصنة وتظاهرا أنهما يحاولان العثور على الكنز. فتش آدم في الرمال وفتشت ليلى بالمياه. سئمت ليلى من البحث ووجدته مملًا جدًا. كانت ستخبر شقيقها أنه يجب عليهم العودة إلى المنزل ، حتى شعرت بشيء ثقيل أصاب قدميها. نظرت إلى أسفل ورأت زجاجة شفافة بها شيء ما. كيف وصلت الزجاجة الى هنا؟ فكرت في نفسها. التقطت ليلى الزجاجة بعناية ، وفتحت الغطاء فا وجدت قطعة صغيرة من .الورق. كانت خريطة! مشت ليلى إلى آدم وأظهرت ما وجدته. فقفز صعودا وهبوطا من الإثارة.

- قال آدم: علينا أن نرى إلى أين تقودنا الخريطة ، وقد نتمكن من العثور على كنوز حقيقية.

عرفت ليلى أنها لا تستطيع قول كلا لآدم خاصةً عندما كان سعيدًا وثابتًا ، لذلك قالت نعم. بدأوا في متابعة الخريطة و في النهاية وصلوا إلى الأماكن الذي يجب أن يكون فيها علامة x على الخريطة ، ولكن لم يكن هناك شيء بالقرب منهم باستثناء دائرة مستديرة مليئة بأوراق خضراء داكنة ، يبدو أن الأوراق ستغطي ما هو تحتها. بدأت ليلى في قراءة الخريطة ، تحاول معرفة إذا ذهبوا إلى الطريق الخطأ ، بينما سار آدم نحو الدائرة المستديرة. سمع صوت طقطقة تحته لكن لم يكن لديه الوقت للرد ثم وجد نفسه يسقط وهو يصرخ طلباً للمساعدة ، ليلى قفزت من بعده. بعد فترة من الوقت ، هبطوا في غابة جديدة تمامًا ، ونظروا حولهم ووجدوا أن العالم بأسره بدا وكأنه شيء لم يروه من قبل ، كما لو كان قديم الطراز. شعر آدم بالرعب وبدأ في البكاء. بذلت ليلى قصارى جهدها لتهدئته لكنها هي كانت خأئفة أيضًا. فجأة سمعوا زقزقة خافتة قادمة من خلف شجيرة ، اقترب الأطفال من الصوت ورأوا طائرًا بنفسجيا كبيرًا. بدا الطائر وكأنه كان يتألم.كانت تصرخ وتحاول أن تحرر نفسها من الحجر الذي سقط على ساقها. أشفقت ليلى عليها وأزالت الحجر ، وسرعان ما أصبح الطائر سعيدًا وبدأ يطير حولهما. - قال الطائر بامتنان - شكرا لمساعدتي ، الآن سوف أساعدك مرة أخرى.

هل سمعها الأطفال بشكل صحيح ، كيف يمكن لطائر أن يتكلم؟ أرادت ليلى إجابة لسؤالها فسألت الطائر. كان الطائر مرتبكًا ، فكيف لا يعرفون أن الطيور يمكنها التحدث ، ماذا تفعلون هنا. أخبرتهم ليلى أنهم سقطوا في حفرة في الغابة. عرض عليهم الطائر مساعدتهم في العثور على طريقهم إلى المنزل. وافق الأطفال . سار الثلاثة في الغابة السحرية وبعد فترة استطاعوا سماع المياه الجارية وساروا نحوها. استطاعت ليلى وآدم سماع الحديث. أخبرهم الطائر المسمى كوكو أنه يجب عليهم الاختباء بسرعة قبل أن يراهم أي شخص ، لأنهم سيكونون في خطر. رأت ليلى صخرة كبيرة وسحبت آدم ليختبئوا خلفها. أطلوا من خلال الحجر ورأوا العديد من الأشخاص الذين يرتدون ملابس تشبه ملابس الفايكنج ثم تحدثوا معهم بلغة غير مألوفة ، وأشار الناس بأتجاه ليلى وآدم وبدأوا في دفع قواربهم نحوهما. لم يعرف الأطفال ماذا يفعلون وكانوا خائفين للغاية ، لكن كوكو طلبت منهم البقاء هناك وأنها ستشتت انتباه الناس.

طار كوكو بعيدًا وكان سيهاجم الجنود لكنهم كانوا أقوياء جدًا وأمسكوا بكوكو وحبسوها في قفص. بدأ الأطفال في البكاء ، وتم القبض على صديقهم! لم يكن لديهم الوقت لفعل أي شيء لأن الناس كانوا يقفون الآن أمام الأطفال ويبدو عليهم الغضب. قالوا شيئًا لكن ليلى أخبرتهم أنهم لا يفهمون ، ثم زاد غضب الناس ورفعوا الأطفال وأخذوهم إلى برجهم الكبير. حبس الناس الأطفال في قبو. - قالت الأم ، عليك أن تستقل الحافلة. قفز آدم وليلى من الفراش بارتياح. كان كل شيء مجرد حلم.

Drömmen

Det var en gång två syskon som var lustiga och tyckte om att leka och gå på äventyr. Varje dag ville dom ge sig ut på ett nytt äventyr och utforska hela världen. En av deras favoritplatser att vara på är stranden. När de inte kunde hitta på någonting blev det alltid stranden, och så blev det också idag. De två syskonen Laila och Adam lekte pirater och låtsades försöka hitta skatter. Adam letade i sanden och Leila letade vid vattnet. Leila började bli trött på att leta och tyckte att det var ganska tråkigt. hon skulle säga till sin bror att de borde återvända hem, tills hon kände något tungt träffa hennes fötter. Hon kollade ner och såg en genomskinlig flaska som hade något i sig. Hur kunde det här hamna här? tänkte hon för sig själv. Leila tog upp flaskan försiktigt, öppnade korken och en liten bit av papper rullade ut. Det var en karta! Lelia gick fram till Adam och visade vad hon hade hittat. han hoppade upp och ner av spänning.

  • Vi måste se vars kartan leder oss till, vi kanske kan hitta riktiga skatter, sa Adam lyckligt.

Leila visste att hon inte kunde säga nej till Adam särskilt när han var så där lycklig och beständig, så hon sa ja. De började följa kartan och till slut kom dem fram vars x markerat på kartan egentligen skulle ligga, men det fanns ingenting i närheten av dem förutom en rund cirkel fylld med mörkgröna löv, det såg ut som att löven skulle täcka det som fanns under. Leila började läsa kartan och försökte se om dem gick åt fel hål, medan gick Adam fram till den runda cirkeln. Han kunde höra något spraka under honom men han hann inte reagera och fann sig sedan falla ner och skrika på hjälp, Leila hoppade efter honom.

Efter en stund landar dem i en helt ny skog, dem kollar omkring och upptäckte att hela världen set ut som något dem hade aldrig sett förut, som att det var gammaldags. Adam var jätterädd och började till och med gråta. Leila gjorde sitt bästa för att trösta honom men hon var också rädd själv. Plötsligt hörde dem ett svagt kvittrande komma bakom en buske, barnen gick närmare mot ljudet och såg en stor lila fågel. Fågeln såg ut som att den hade ont. Den kvittrade och försökte befria sig från en sten som hade hamnat på sitt ben. Leila tyckte synd om den och tog bort stenen, fågeln blev direkt glad och började flyga omkring dem.

  • Tack för att ni hjälpte mig, nu ska jag hjälpa er tillbaka, sa fågeln ivrigt.

Hörde barnen det rätt, hur kunde en fågel prata? Leila ville ha ett svar på sin fråga, så hon frågade fågeln. Fågeln var förvirrad, hur kunde de inte veta att fåglar kan prata, det gör dem här. Leila berättade att dem hade ramlat ner genom ett hål i skogen. Fågeln erbjöd att hjälpa dem hitta vägen hem. Barnen tackade ja.

Dem tre gick i den magiska skogen och efter en stund kunde dem höra rinnande vatten och gick mot det. Leila och Adam kunde höra prat. Fågeln som hette Coco berättade att dem måste gömma sig snabbt innan någon såg dem, för att då skulle dem var i fara. Leila såg en stor sten och drog åt Adam så att dem kunde gömma sig bakom den. De kikade igenom stenen och såg många människor som hade kläder som liknade vikingar sedan pratade dem ett obekant språk. soldaterna pekade åt Leila och Adams hål och började driva deras båtar ditåt. Barnen visste inte vad dem skulle göra och var väldigt rädda, men Coco sa att de skulle stanna där och att hon skulle distrahera människorna. Coco flög iväg och skulle attackera soldaterna men dem var för starka och fångade Coco och låste in henne i en bur. Barnen började gråta, deras vän var fångad! dem hann inte göra något eftersom människorna står nu framför barnen och såg arga. De sa något men Leila berättade att dem inte förstår då blev människorna ännu mer arga och lyfte upp barnen och tog dem till deras stora Borg. Människorna låste in barnen i en källare.

  • kom igen nu! Ni måste hinna med bussen, sa mamma.

Adam och Leila hoppade ur sängen lättnade. Allt var bara en dröm!


"Magiska portalen" av Mohammed Alsaeed, åk 5 Ersmark

بوابة السحر

ذات يوم قبل ألف عام ، كان هناك ملك لديه خريطة سحرية تحتاج إلى 6 أحجار ولم يكن لديه سوى 5 أحجار. كان الحجر الأخير عند الشقيقان ولم يكن يعلم أنه بحوزتهما.

ذات يوم ، عندما كان يبحث عنها ، رأى الإخوة وأراد أن يأخذها منهم

لكن الأخوة قالوا لا لأننا نعرف الخريطة السحرية

-ولكن أين علمت بذلك؟

-لأن أخينا الأكبر تحدث عن ذلك ، فعندما نكون في خطر نضغط عليه مرتين سيكون هنا

- لكن هل يمكنني الحصول عليه لفترة من الوقت ، سأعيده ، من فضلك ، عزيزي الطفل ، هو يكذب.

-لا. نعلم أنك ستأخذه ونعلم أيضًا أنك شخص لئيم يحاول أخذ آخر حجر إلى البوابة السحرية

- حسنًا ، لن أفعل ذلك أبدًا ، أريد فقط استعارته لبعض الوقت

أكسل وألكسندر ضغطا على الحجر وذلك عندما خرج شقيقهما الأكبر من العدم وبدأ القتال مع الملك.

استسلم الملك وهرب

عندما كان يركض قال "سأعود يومًا ما أعدك"

-ماذا يجب أن نفعل الآن؟ سأل الاخوة

-نعم ، الآن يمكننا العودة إلى المنزل

-لا لماذا لا نأخذ منه الخريطة؟ قال أكسل.

- نعم ، لكن يمكننا فعل ذلك ، لكننا نحتاج إلى خطة أولاً قبل أي شيء آخر

- الآن لدينا خطة سيحاول أكسل وألكساندر أخذ الخريطة بينما أقوم بإخراج جميع الحراس من القلعة.

حتى نتمكن من البحث عن الخريطة.

-ولكن ماكس ، كيف سنعرف أنك أخرجت كل الحراس بعد ذلك؟

-إذا بقيت خلف تلك الصخرة وانتظرت حتى ترى كل قارب الحراس وهو يشير إلى صخرة كبيرة

كل الحراس خرجوا الآن علينا الإسراع قبل عودة الحراس

هم داخل القلعة ، ركضوا إلى غرفة الملك ، وفتشوا الغرفة بأكملها حتى وجدها الإسكندر وصرخ

- لقد وجدتها!!

لقد خرجوا الآن ويعيشون بسعادة والملك في قلعته حزين وشعر بالغباء ولم يعرف أحد ما حدث خلف البوابة

Magiska portalen

En dag för tusen år sen fanns det en kung med en magisk karta som behövde 6 stenar och han hade bara 5 av stenarna. Den sista stenen hade två bröder som han visste inte att dom hade den.

En dag När han var och sökte efter den då såg han bröderna och ville ta den av dom

Men bröderna sa nej för att vi vet om magiska kartan

-men var fick ni veta om den?

-För att vår äldre bror pratade om den, Så när vi är i fara klickar vi på den två gånger kommer han att vara här

-Men kan jag inte få den för en stund jag ger den tillbaka snälla kära barn ljög han.

-Nej vi vet du kommer att ta den och vi också vet att du är en elak person som försöker att ta den sista stenen till magiska portalen

-Nää jag skulle aldrig göra det jag vill bara låna den för en stund

Axel och Alexander Klack på stenen det var då deras store bror kom från ingen stans Och började slås med kungen.

Kungen gav upp efter och han sprang där ifrån

När han var och sprang sa han ”Jag kommer tillbaka en dag jag lovar er”

-Vad ska vi göra nu då? Frågade bröderna

-Ja, nu kan vi gå tillbaka hem

-nej varför kan vi inte ta kartan från honom? Sa Axel.

-Jo men det kan vi göra men vi behöver ett plan först före allt annat

-Nu har vi en plan Axel och Alexander ska Försöka ta kartan medan, jag tar ut all vakt ur slottet.

Så ni kan leta efter kartan medan.

-Men Max, hur ska vi veta när du har tagit ut alla vakter då?

-Om ni stannar Bakom den där stenen och väntar tills ni ser alla vakter åka båt medan han peka på en stor sten

Alla vaktar är ute nu vi måste skynda oss före att vaktarna är tillbaka

Dom är inne i slottet dom sprang till kungens rum leta över hela rummet till Alexander hitta den och skrek

-JAG HITTA DEN KOM VI GÅR UT HÄR IFRÅN!!

Dom är ute nu och lever glada och kungen är i sitt slott sur och kände sig dum ingen fick veta vad som hände bakom portalen.


"Det gyllene halsbandet" av Ida Frank

Die goldene Halskette

Es waren einmal zwei kleine Kinder, die es liebten, im Garten zu spielen. Die Kinder hießen Lilly und Thomas. Thomas hatte auch einen Vogel. Dieser Vogel hieß Lara und hatte lila Federn und einen langen Schwanz aus dünnen Federn. Lilly trug immer eine Halskette aus Gold um ihren Hals. Aber eines Tages, als die beiden Kinder und der Vogel draußen spielten, merkte Lilly, dass sie ihre Halskette verloren hatte.

„Oh nein!“ sagte Lilly erschreckt. ”Was ist los? “, fragte Thomas. ”Wo ist meine Halskette? “ -

„Ich weiß nicht, vielleicht hat du die Halskette irgendwo im Haus verlegt?“ meinte Thomas unbekümmert.

Lara zwitscherte und setzte sich auf Lillys Schulter.

„Nein, ich erinnert mich, dass ich die Halskette heute Morgen noch anhatte!“ sagte Lilly aufgeregt.

„Beruhige dich, wir finden deine Kette bestimmt.“ sagte Thomas.

„Ich muss sie finden, jetzt!“ schrie Lilly verzweifelt. Aufgeregt ging sie ins Haus. Im Büro holte sie Papier und Stifte, schließlich setzte sich Lara auf den Tisch und zwitschert. Lilly zeichnete die Halskette so genau wie möglich. Plötzlich kam ihre Mutter aus der Küche und sagte streng: „Lilly, du kann nicht Lara auf den Tisch setzen!“ – „Ok, ok.“ murmelte Lilly.

Lara flog durchs offene Fenster und spielte mit Thomas, während Lilly weiter an ihrem Bild malte. Als sie endlich fertig war, lief sie raus und zeigte Thomas ihr Bild.

„Ich weiß, wie wir die Halskette finden können!“ sagte Lilly froh. ”Ehrlich? “ staunte er. ”Ja, wir können das Bild nehmen und alle Leute fragen, ob sie diese Halskette gesehen haben. “ –„Das ist eine gute Idee!“ sagte Thomas.

Lara zwitschert nochmal, aber dieses Mal froh. Der Vogel flog fröhlich in den blauen Himmel. Laras lila Federschwanz bewegte sich hin und her. Die Kinder und der Vogel machten sich auf in die Stadt. Es roch nach Sommer und frischen Äpfeln. Alle Leute, welche sie trafen, fragten sie, ob sie die Halskette gesehen hatten. Doch leider konnte ihnen niemand weiterhelfen. Als die Kinder schon ganz verzweifelt waren und aufgeben wollten, flog ihr Vogel zum Fluss. Tatsächlich glitzerte und funkelte es auf einem der Boote. In Windeseile flog Lara zu einem Boot und schnappte sich Lillys Halskette. Die Soldaten auf dem Boot waren so überrumpelt, dass sie nicht schnell genug reagieren konnten. Sie versuchten, den lila Vogel abzuschießen, was ihnen glücklicherweise nicht gelang. Lara brachte Lillys Halskette unbeschadet zurück. Thomas danke seinem Vogel, nahm seine Schwester an der Hand und zufrieden und glücklich gingen sie mit ihrem Vogel Lara und der wiedergefundenen goldenen Halskette zurück nach Hause.


Det gyllene halsbandet

Det var en gång två små barn som älskade att leka i trädgården. Barnens namn var Lilly och Thomas. Thomas hade också en fågel. Denna fågel kallades Lara och hade lila fjädrar och en lång svans av tunna fjädrar. Lilly hade alltid ett guldhalsband runt halsen.

Men en dag, när de två barnen och fågeln lekte ute, insåg Lilly att hon hade tappat halsbandet.

-Åh nej! sa Lilly skrämt.

- Vad är det för fel? frågade Thomas.

- Var är mitt halsband?

- Jag vet inte, du kanske har tappat bort halsbandet någonstans i huset? sa Thomas glatt. Lara kvittrade och satte sig på Lillys axel.

- Nej, jag minns att jag hade halsbandet i morse! sa Lilly upphetsat.

- Lugna dig, vi hittar säkert ditt halsband, sa Thomas.

Jag måste hitta det, nu! ropade Lilly desperat. Upphetsad gick hon in i huset. På kontoret hämtade hon papper och pennor, till slut satte sig Lara på bordet och kvittrade. Lilly ritade halsbandet så exakt som möjligt. Plötsligt kom hennes mamma ut ur köket och sa strängt: -Lilly, du kan inte lägga Lara på bordet! - Ok, ok. mumlade Lilly.

Lara flög genom det öppna fönstret och lekte med Thomas medan Lilly fortsatte att måla. När hon äntligen var klar sprang hon ut och visade Thomas sin bild.

-Jag vet hur man hittar halsbandet! sa Lilly glatt.

- Ärligt talat? undrade han.

- Ja, vi kan ta bilden och fråga alla människor om de har sett det här halsbandet.

- Det är en bra idé! sa Thomas. Lara kvittrade igen, men den här gången lyckligt. Fågeln flög glatt in i den blå himlen. Laras lila fjädersvans rörde sig fram och tillbaka. Barnen och fågeln gav sig iväg in till stan. Det luktade sommar och färska äpplen. Alla människor som de träffade frågade de om de hade sett halsbandet. Tyvärr kunde ingen hjälpa dem. När barnen redan var desperata och ville ge upp flög deras fågel till floden. Faktum är att det glittrade på en av båtarna. På nolltid flög Lara till en båt och tog tag i Lillys halsband. Soldaterna på båten var så överrumplade att de inte kunde reagera tillräckligt snabbt. De försökte skjuta den lila fågeln, men tack och lov lyckades de inte. Lara lämnade tillbaka Lillys halsband oskadd. Thomas tackade sin fågel, tog sin syster i handen och nöjda och glada gick de hem med sin fågel Lara och den upphittade gyllene halsbandet.

"Bara en regnig lördagsmorgon" av Julia

Nur ein regnerischer Samstagmorgen

Es war ein regnerischer Samstagmorgen und Sam war gerade dabei, ihre Hausaufgaben zu erledigen. Leider bereitete ihr das ein wenig Schwierigkeiten, da sie eine Geschichte schreiben mussten und das Problem war, dass sie einfach null Fantasie hatte. Sie blickte nach draussen, wo es schon seit mehreren Tagen ununterbrochen regnete. Dicke Wassertropfen klatschen an die Scheibe. Ein plötzlicher Knall weckte Sam aus ihren Tagträumen. Sie blickte in die Richtung, wo sie glaubte, das Geräusch gehört zu haben. Ihre Mutter war vor kurzem zusammen mit ihrer kleinen Schwester ins Dorf gefahren, um ein paar Lebensmittel zu besorgen, also war sie allein zuhause. Sie lauschte und dachte schon, sie hätte sich getäuscht, als das Geräusch erneut ertönte, doch dieses Mal lauter. Es kam von der Haustür. Sie schlüpfte in ihre Pantoffeln und machte sich auf den Weg zur Tür.

Vor der Tür stand ein Mädchen etwa im gleichen Alter wie sie, ganz durchnässt und abgemagert mit einem Vogel auf dem Arm. «Bitte, hilf mir», flüsterte das Mädchen. Natürlich hätte sie das Mädchen jetzt einfach wegschicken können, doch das brachte sie nicht übers Herz. Deshalb hielt sie dem Mädchen die Tür auf und liess es herein.

Wenig später sassen sie ihm Wohnzimmer zusammen mit einer heissen Tasse Tee und das Mädchen eingewickelt in mindestens zehn Decken. «Jetzt erzähl mal», forderte Sam das Mädchen auf. «Wie heisst du überhaupt? Ich bin übrigens Sam.» - «Riley», erwiderte das Mädchen. «Und das ist Tommy, mein Freund.» Sie deutet auf den Vogel. «Hallo Sam, ich bin Tommy». Geschockt starrte Sam den Vogel an, der sie gerade freudig begrüsst hatte. «Jetzt erschreck sie doch nicht so!» zischte Riley dem Vogel zu. «Was genau geht hier vor sich?» stotterte Sam. - «Lange Geschichte in Kurzfassung: Mein Experiment ist ein wenig schief gegangen, was ein Tor zu einer anderen Dimension öffnete. Tommy hier ist mit voller Wucht in mein Fenster geknallt und um ihn zurückzuschicken, brauche ich das Pergament. Tommy muss schleunigst in seine Dimension zurück.» Sam, die schon immer mal ein Abenteuer erleben wollte, strahlte über das ganze Gesicht. «Da gibt es nur ein klitzekleines Problem», fuhr Riley fort. «Dieses Pergament befindet sich nämlich in den Händen des Kaisers.» - «Dann würde ich mal sagen, nichts wie los!»

Gemeinsam mit Riley und Tommy machte Sam sich auf den Weg. Der Regen liess langsam nach und das erste Mal seit mehreren Tagen konnte man wieder blauen Himmel erahnen. Die nächsten Kilometer legten die drei unter Schweigen zurück. Sie liefen entlang des Flusses, in dem seit den Regenfällen der letzten Tage gleich das Doppelte an Wasser floss. Schon viel zu bald standen sie vor dem enormen Eingangstor des Schlosses. «Was ist dein Plan?» fragte Sam Riley, die sie verständnislos ansah. «Du hast keinen Plan, oder?» Beschämt schüttelte Riley den Kopf. Sam wollte gerade etwas erwidern, als das Tor plötzlich begann sich zu öffnen. «In Deckung!» Hinter einem Baum versteckt, sahen die beiden eine grosse Kutsche aus dem Schloss herausfahren. In der Kutsche sass niemand anders als der Kaiser höchstpersönlich und neben ihm das Pergament. Sam hatte eine Idee und als sie Riley davon erzählte, war die einverstanden. Ohne lang darüber nachzudenken, sprang Sam hinter dem Baum hervor und liess sich vor die Kutsche fallen. Um sie nicht zu überfahren, musste die Kutsche ganz abrupt anhalten. Ein wütender Kaiser sprang aus der Kutsche und begann, ihr einen Vortag zu halten, was diese Handlung für Konsequenzen haben würde. Hinter dem Kaiser schlich Riley sich nun ganz vorsichtig an, um das Pergament aus der Kutsche zu holen. Leider folgte der Kaiser ihrem Blick und ertappte Riley. «Wachen!» brüllte er, so laut er nur konnte. «Nehmt diese Verräter fest!» In diesem Moment kam Tommy im Sturzflug angeflogen und spie Feuer auf die Burg, die kurz darauf in Flammen aufging. Riley und Sam nutzten die kurze Verwirrung und rannten weg, so schnell sie nur konnten. Sam glaubte schon, dass sie nun das schlimmste überstanden hatten, was sich schon kurz darauf als nicht der Fall bewies. Riley versuchte noch, sie zurückzuziehen, bevor die Soldaten sie entdeckten, doch schon zu spät. Die gestikulierten nun wild, denn sie standen auf der anderen Seite des Flusses. «Kleine Planänderung», sagte Riley. «Lauf!» Ohne sich noch einmal umzudrehen, rannten sie los. Sam wusste gar nicht, dass sie überhaupt so schnell rennen konnte. Wenn ihre Turnlehrerin das jetzt sähe! Weiter vorne war ein grosser Stein, hinter dem die beiden sich nun ganz erschöpft fallen liessen. Riley holte das Pergament aus der Tasche und entfaltete es. Das Einzige, was sie nun noch tun mussten, war, die Formel zu lesen und Tommy zurückschicken! «Schliess die Augen », war das Letzte, was sie hörte, bevor alles schwarz wurde.

«Sam! Wir sind wieder da!» Benommen setzte sich Sam auf. Ihre Mutter kam zur Zimmertür herein und begrüsste sie mit einer Umarmung. «Tut mir leid, dass es etwas länger gedauert hat. Ich hoffe, du konntest in der Zwischenzeit fleissig an deiner Geschichte schreiben.» Sam grinste und antwortete ihrer Mutter: «Ich habe gerade die perfekte Idee bekommen!»

Bara en regnig lördagsmorgon

Det var en regnig lördagsmorgon och Sam gjorde bara sina läxor. Tyvärr hade hon några problem eftersom de skulle skriva en berättelse och hon helt enkelt hade noll fantasi. Hon tittade ut genom fönstret där det hade regnat oavbrutet i flera dagar. Tjocka vattendroppar slog mot fönsterrutan. En plötslig smäll väckte Sam ur hennes dagdrömmar. Hon tittade åt det håll där hon trodde att hon hade hört ljudet. Hennes mamma hade nyligen åkt till byn med sin lillasyster för att handla, så hon var ensam hemma. Hon lyssnade och trodde att hon hade hört fel när det lät igen, men den här gången högre. Det kom från ytterdörren. Hon tog på sig sina tofflor och gick fram till dörren.

Vid dörren stod en flicka i ungefär samma ålder som hon själv, genomblöt och avmagrad med en fågel i famnen. "Snälla, hjälp mig", viskade flickan. Naturligtvis kunde hon bara ha skickat iväg flickan nu, men hon förmådde sig helt enkelt inte att göra det. Så hon höll upp dörren för flickan och släppte in henne.

Lite senare satt de i vardagsrummet med en varm kopp te och flickan insvept i minst tio filtar. "Berätta nu", uppmanade Sam flickan. "Vad heter du egentligen? Jag heter Sam förresten." - "Riley", svarade flickan. "Och det här är Tommy, min vän." Hon pekade på fågeln. "Hej Sam, jag heter Tommy." Chockad stirrade Sam på fågeln som just glatt hade hälsat på henne. "Skräm henne inte så där!" väste Riley till fågeln. "Vad är det egentligen som pågår?" stammade Sam. - "En lång historia kort. Mitt experiment gick lite snett, vilket öppnade en port till en annan dimension. Tommy här kraschade med full kraft in i mitt fönster och för att skicka tillbaka honom behöver jag pergamentet. Tommy måste komma tillbaka till sin dimension så snabbt som bara möjligt." Sam, som alltid hade velat ge sig ut på äventyr, strålade. "Det finns bara ett litet problem", fortsatte Riley. "Det där pergamentet finns hos kejsaren." - "Då skulle jag säga att vi sätter i gång!"

Tillsammans med Riley och Tommy gav sig Sam i väg. Regnet höll långsamt på att avta och för första gången på flera dagar kunde man se blå himmel igen. De nästa kilometrarna gick de under tystnad. De gick längs med floden som hade blivit dubbelt så stor sedan de senaste dagarnas regnfall. Alltför snart stod de framför den enorma ingångsporten till slottet. "Vad är din plan?" frågade Sam. "Du har ingen plan, eller hur?" Skamfull skakade Riley på huvudet. Sam var på väg att säga något när porten plötsligt öppnades. "Ta skydd!" De gömde sig bakom ett träd och såg hur en stor vagn körde ut ur slottet. I vagnen satt ingen mindre än kejsaren själv och bredvid honom låg pergamentet. Sam fick en idé och när hon berättade om den för Riley gick hon med på den. Utan att tänka efter hoppade Sam fram bakom trädet och kastade sig framför vagnen. För att undvika att köra över henne var vagnen tvungen att stanna abrupt. En arg kejsare hoppade ut ur vagnen och började läxa upp henne om konsekvenserna av denna handling. Bakom kejsaren smög sig nu Riley mycket försiktigt fram för att få ut pergamentet ur vagnen. Tyvärr följde kejsarens blick henne och han fick syn på Riley. "Vakter!" vrålade han så högt han kunde. "Arrestera dessa förrädare!" I det ögonblicket kom Tommy svepande och sprutade eld mot slottet som kort därefter började brinna. Riley och Sam utnyttjade den korta förvirringen och sprang i väg så fort de kunde. Sam trodde att det värsta var över, men det visade sig snart att så inte var fallet. Riley försökte dra tillbaka henne innan soldaterna upptäckte dem, men det var för sent. De gestikulerade nu vilt när de stod på andra sidan floden. "En liten planändring", sade Riley. "Spring!" Utan att vända sig om igen sprang dem. Sam visste inte ens att hon kunde springa så snabbt. Om hennes idrottslärare hade sett det här nu! Längre fram fanns en stor sten, bakom vilken de två nu föll ner bakom, helt utmattade. Riley tog fram pergamentet ur sin ficka och vecklade ut det. Det enda de hade att göra nu var att läsa formeln och skicka tillbaka Tommy! “Blunda!” var det sista Sam hörde innan allt blev svart.

"Sam! Vi är tillbaka!" Förvirrad satte sig Sam upp. Hennes mamma kom in genom dörren och hälsade henne med en kram. "Förlåt att det tog lite längre tid. Jag hoppas att du har kunnat arbeta flitigt med din berättelse under tiden." Sam flinade och svarade sin mamma: "Jag fick just en perfekt idé!".


"Två barn och ett äventyr" av Karlotta Schmieder, 8 Jahre

Zwei Kinder und ein Abenteuer

Es waren einmal zwei Kinder. Die hießen Maja und Elle. Die wollten ein Abenteuer erleben. Eines Tages gingen sie in den Wald. Plötzlich standen sie vor einer Burg. Die Burg brannte. Sie wollten wegrennen, aber plötzlich hingen sie in der Luft. Ein König kam hinter einem Baum hervor und sagte: „Wen haben wir denn da? Ihr müsst hier weg! Es ist gefährlich, in meiner Burg brennt es.“ Maja fragte: „Warum brennt es?“ Der König sagte: „Das versteht ihr nicht. Und jetzt geht!“ Die Kinder taten so, als ob sie gingen, sie versteckten sich hinter einem Baum. Sie schlichen hinter dem König her. Der König stand vor seiner Burg. Der König ging zu seinen Männern und sagte: „Habt ihr den Vogel gesehen?“ – „Nein, Boss! Er könnte noch hinter dem Wasserfall sein.“ – „Dann sucht auch hinter dem Wasserfall.“ Der Vogel war tatsächlich hinter dem Wasserfall. Der König sagte: „Schnell! Fangt den Zaubervogel ein, bevor meine ganze Burg in Flammen aufgeht!“ Sie fingen den Zaubervogel ein und brachten ihn in die brennende Burg. Schnell stellte der König den Vogel auf seinen besonderen Platz. Die Kinder hatten genug gesehen und jetzt gingen sie nach Hause. Und wenn sie nicht gestorben sind, dann leben sie noch heute!

Två barn och ett äventyr

Det var två barn en gång i tiden. Deras namn var Maya och Elle. De ville uppleva ett äventyr. En dag gick de in i skogen. Plötsligt stod de framför ett slott. Slottet brann. De ville springa iväg, men plötsligt hängde de i luften.

En kung kom ut bakom ett träd och sa: -Vem har vi där? Ni måste gå härifrån! Det är farligt, det brinner i mitt slott.

Maya frågade: -Varför brinner det?

Kungen sa: -Du förstår inte. Och gå nu!

Barnen låtsades lämna och gömde sig bakom ett träd. De kröp efter kungen. Kungen stod framför sitt slott. Kungen gick till sina män och sa: -Har du sett fågeln?

- Nej, chef! Han kan fortfarande vara bakom vattenfallet.

-Titta sedan bakom vattenfallet.

Fågeln var faktiskt bakom vattenfallet.

Kungen sa: -Snabbt, fånga den magiska fågeln innan hela mitt slott går upp i lågor!

De fångade den magiska fågeln och tog den till det brinnande slottet. Kungen placerade snabbt fågeln på sin speciella plats. Barnen hade sett nog och nu gick de hem. Och om de inte har dött, lever de fortfarande idag!


"Det magiska vattnet" av Konrad Wallmark

Das magische Wasser

Es waren einmal zwei Brüder, sie waren die Söhne vom König und lebten in einer großen Burg. Der älteste Sohn Mikael war ein sehr guter Junge und er sollte auch das Land übernehmen, wenn der König starb. Er musste jeden Tag in die Schule gehen, um lesen, schreiben und fechten zu lernen, sein Vater wurde sehr sauer, wenn er nicht dorthin wollte. Der jüngste Sohn Franz war sehr faul und hat nie was getan, er wollte eigentlich nur rumsitzen und essen.

Draußen gab es einen Fluss und einen Wasserfall mit magischem Wasser. Das Wasser im Fluss macht dich zu einem Vogel. Die zwei Brüder wollten oft dorthin baden gehen, aber durften nicht, sie wussten aber nicht, wieso sie nicht durften, weil niemand wusste, was passiert, wenn man das Wasser vom Fluss berührt.

Eines Tages als Mikael in die Schule musste, hat er nicht aufgepasst und ist ins Wasser gefallen. Sofort wurde er zu einem lila Vogel verwandelt. Er konnte immer noch sprechen und laufen, und jetzt konnte er auch fliegen. Alle anderen dachten, dass er tot war oder dass er zu einem Baum geworden ist. Sie dachten das, weil ein junge einmal das Wasser von einem anderen Fluss getrunken hat, und er wurde zu einem Tannenbaum. Als Mikael zurück zur Burg kam, ging er zu seinem Bruder und sagte: „Komm mit, ich habe einen Weg entdeckt, wie man ein Vogel wird.“ - „Wer bist du?“ hat Franz gefragt. „Ich bin dein Bruder!“ sagte Mikael. „Wieso bist du ein Vogel?“ „Das wollte ich dir ja zeigen!“ Franz und Mikael waren auf den Weg zu dem Wasser, als der König sie entdeckt hat. - „Was machts du?“ sagte der König „ich will nur den Vogel rausbringen, er ist reingeflogen durch das Fenster.“ „Beeil dich, das Essen ist bald fertig.“ Mikael ging raus und auf dem Weg hat er ein Bild gefunden mit eine runden Zauberhalskette und auf die Rückseite stand: du musst diese Halskette im Wasserfall holen, um dich in einen Menschen zurückzuverwandeln. Die zwei Brüder wollten das Mikael ein Mensch wieder wird und haben deswegen einen Plan gemacht um wie sie Mikael zurück zu einem Menschen verwandeln sollte. Franz hat auf Mikaels Rücken über das Wasser geflogen und jetzt setzten sie sich auf einen Felsen und ruhten ein bisschen.

In die Burg warteten die anderen auf Franz und das Essen wurde kalt. „Franz wo bist du!“ schrie die Königin Aber niemand antwortete. Nach einer Weile haben die angefangen ihn zu suchen. Der König hat drei Boote geschickt, um ihn zu suchen.

Drinnen in die Burg hat der Koch den Ofen auszumachen vergessen und die Burg fing an zu brennen. Diejenige die Franz und Mikael suchten, fand sie nirgendwo und ein von den Leuten ist in das Wasser gefallen und er wurde auch zu einem lila Vogel. Die Boote waren weit weg und Mikael der Vogel ist in den Wasserfall geflogen und hat die Halskette geholt, dann haben die Sucher ihn gefunden, aber es war zu spät, die hatten schon die Halskette und könnten sich jede Zeit zum Vogel verwandeln. Die sind weggeschwommen und die Boote wurden versenkt. Er hat sich zu einem Menschen zurück verwandelt. Er hat seinen Bruder umarmt und sie lebten glücklich bis am ihr Ende.

Det magiska vattnet

Det var en gång två bröder, de var kungens söner och bodde i ett stort slott. Den äldste sonen Mikael var en mycket god pojke och han skulle också ta över landet när kungen dog. Han var tvungen att gå till skolan varje dag för att lära sig läsa, skriva och fäkta, hans far blev väldigt arg när han inte ville gå dit. Den yngste sonen Franz var väldigt lat och gjorde aldrig någonting, han ville bara sitta och äta.

Utanför fanns en flod och ett vattenfall med magiskt vatten. Vattnet i floden gör dig till en fågel. De två bröderna ville ofta bada där, men fick inte, men de visste inte varför de inte fick, för ingen visste vad som händer när man rör vid vattnet från floden.

En dag när Mikael var tvungen att gå till skolan uppmärksammade han inte och föll i vattnet. Han förvandlades omedelbart till en lila fågel. Han kunde fortfarande prata och gå, och nu kunde han flyga. Alla andra trodde att han var död eller att han hade blivit ett träd. De trodde detta eftersom en pojke en gång drack vattnet från en annan flod, och han blev en gran. När Mikael kom tillbaka till slottet gick han till sin bror och sa: "Kom med mig, jag har upptäckt ett sätt att bli en fågel." - "Vem är du?" frågade Franz. "Jag är din bror!" sa Mikael. "Varför är du en fågel?" "Det var vad jag ville visa dig!" Frans och Mikael var på väg till vattnet när kungen upptäckte dem. "Vad gör du?" sa kungen, "jag vill bara ta ut fågeln, den flög in genom fönstret." "Skynda dig, maten är snart klar." Mikael gick ut och på vägen hittade han en bild med ett runt halsband och på baksidan stod det: du måste få det här halsbandet i vattenfallet för att förvandlas tillbaka till en människa. De två bröderna ville att Mikael skulle bli människa igen och gjorde därför upp en plan för att förvandla Mikael tillbaka till en människa. Franz flög över vattnet på Mikaels rygg och nu satte de sig på en sten och vilade lite.

I slottet väntade de andra på Franz och maten blev kall. "Frans var är du!" ropade drottningen Men ingen svarade. Efter ett tag började de leta efter honom. Kungen har skickat tre båtar för att leta efter honom.

Inne i slottet glömde kocken att stänga av ugnen och slottet började brinna. Den Franz och Mikael letade efter hittade dem ingenstans och en av dem föll i vattnet och han blev också en lila fågel. Båtarna var långt borta och fågeln Mikael flög in i vattenfallet och fick halsbandet, då hittade sökarna honom, men det var för sent, de hade redan halsbandet och kunde när som helst förvandlas till en fågel. De simmade iväg och båtarna sänktes. Han har förvandlats till en människa. Han omfamnade sin bror och de levde lyckliga i alla sina dagar.


"Kriget i Eldstaden" av Lia Hübbe åk 6 

Der Krieg in Feuerstadt

Die zwei Kinder, Lilly und Lara, sehen, dass die Stadt brennt.

Sie verstecken sich hinter einem Stein.

An ihnen fliegt ein lila Phönix vorbei.

Um die beiden herum ist Wasser.

Lilly und Lara beobachten, wie die goldenen Verteidiger der Stadt die silbernen Angreifer bekämpften.

Der Krieg findet auf dem Wasser statt.

Lilly und Lara hoffen, dass ihre Stadt gewinnt.

Doch plötzlich sieht es so aus, als ob sie verlieren.

Lilly schreit:“ Oh nein, es brennt!“

Lara nickt zustimmend: „Ja, du hast recht.”

Lara hält einen Zettel in ihrer Hand, darauf ist eine Krone zu sehen, oh nein, plötzlich fällt der Zettel ins Wasser, er weicht auf und verschwindet im Wasser, die beiden können ihn nicht mehr retten.

“Oh, Mist, was sollen wir jetzt nur tun?” fragt Lara verängstigt.

“Keine Ahnung “, sagt Lilly.

Die Stadt ist verloren. Die silbernen Angreifer gewinnen. Lilly und Lara waren die einzigen Überlebenden von dem Angriff, doch leider starben die beiden sieben Jahre später an Mord.

Kriget i Eldstaden

De två barnen, Lilly och Lara, ser att staden brinner. De gömmer sig bakom en sten. En lila Fenix flyger förbi dem. Det finns vatten runt de två. Lilly och Lara tittar på när stadens gyllene försvarare kämpar mot silverangriparna. Kriget äger rum på vattnet. Lilly och Lara hoppas att deras stad vinner. Men plötsligt ser det ut som att de förlorar. Lilly skriker: "Åh nej, det brinner!" Lara nickar instämmande: “Ja, du har rätt." Lara håller en lapp i handen, på den är en krona att se, åh nej, plötsligt faller lappen i vattnet, han mjuknar och försvinner i vattnet, de två kan inte längre rädda den. "Åh, skit, vad ska vi göra nu?" frågar Lara, rädd. – Jag vet inte, säger Lilly. Staden är förlorad. Silverangriparna vinner. Lilly och Lara var de enda överlevande från attacken, men tyvärr dog de av mord sju år senare.


"Hur man hittar en skatt" av Mira Scherzer

So findet man einen Schatz

Vor vielen hundert Jahren lebten viele Wachen und zwei Jungen namens Tim und Elias. Eines Tages fanden die Wachen eine Schatzkarte. Das sprach sich schnell im Land herum. Als diese Nachricht auch bei den zwei Jungen angekommen war, hatten sie die Idee, den Schatz als erstes zu finden, also schmiedeten sie einen Plan und wollten ihn ausführen. Gleich am nächsten Tag setzten sie ihren Plan um. Als erstes gingen sie zum Schloss und sagten den Wachen, dass sie ein Geschenk für den König hatten, und die Wachen ließen sie eintreten. Elias guckte sich um, ob jemand da war und als er sich versichert hatte, dass niemand kam, schlichen sie so leise sie konnten in den Gang, wo das Zimmer mit der Schatzkarte war. Schnell hatten Tim und Elias das gesuchte Zimmer gefunden. Doch plötzlich kamen zwei Wachen. Im letzten Moment konnten sie im Raum verschwinden. Natürlich war die Karte doll gesichert, also machten sie sich ans Werk. Nachdem sie lange überlegten und nachdachten, haben sie es geschafft, das System zu knacken und schmuggelten die Schatzkarte aus dem Schloss raus. Doch leider hatten sie Pech, denn eine Wache vom Wachturm hatte Tim und Elias gesehen. Natürlich kamen die Wachen sofort. Um die Wachen abzulenken, warf Elias einen Feuerball auf das Schloss, so dass es anfing zu brennen und die Jungen rannten schnell weg. Dann machten sie sich auf den Weg. Nachdem die Jungen eine Weile den Weg entlangliefen, trafen sie auf einen Vogel. Elias und Tim versuchten, ihn zu vertreiben, aber der Vogel ließ sich nicht vertreiben. Also liefen sie einfach weiter, doch der Vogel folgte ihnen. Die beiden beschlossen, den Vogel einfach zu ignorieren, doch plötzlich fragte eine leise, pipsige Stimme: “Wo wollt ihr so eilig hin?” Die beiden Jungen erschraken sich fürchterlich und versteckten sich im Gebüsch. Doch die Stimme fragte noch einmal: “Wo wollt ihr hin?!” Weil niemand von den beiden antwortete, flog der Vogel vor die Gesichter der Jungen und sagte: ,, Hallo, könnt ihr mich verstehen? Ich heiße Melina und ihr habt ganz richtig gehört, ich bin ein sprechender Vogel.” Erst als der Vogel das sagte, verstanden Elias und Tom, dass der Vogel gesprochen hatte. Die beiden sagten dem Vogel, dass sie der Karte folgten, und der Vogel erzählte, dass er wisse, wo der Schatz war. Sie gingen gemeinsam los und kamen ohne weitere Hindernisse am Ziel an. Dort war eine große Kiste, aber der Schlüssel war nicht da. Zum Glück wusste der Vogel, wo der Schlüssel versteckt war. Melina holte den Schlüssel schnell und die Jungen schlossen die Kiste auf, sie war voller Gold, das glitzerte und funkelte. Das Gold teilten sie durch drei und gingen glücklich und zufrieden nach Hause. Und wenn sie nicht gestorben sind, dann leben sie noch heute.

ENDE

Hur man hittar en skatt

För många hundra år sedan fanns det många vakter och två pojkar som hette Tim och Elias. En dag hittade vakterna en skattkarta. Ryktet spred sig snabbt över hela landet. När detta meddelande också nådde de två pojkarna fick de idén att hitta skatten först, så de gjorde en plan och ville genomföra den. Redan nästa dag genomförde de sin plan. Först gick de till slottet och berättade för vakterna att de hade en gåva till kungen, och vakterna släppte in dem. Elias tittade sig omkring för att se om någon var där, och när han hade sett till att ingen kom kröp de så tyst de kunde in i korridoren där rummet med skattkartan låg. Tim och Elias hittade snabbt rummet de letade efter.

Men plötsligt kom två vakter. I sista stund kunde de försvinna in i rummet. Naturligtvis var kortet säkrat, så de började arbeta. Efter att ha tänkt och tänkt länge lyckades de knäcka systemet och smugglade ut skattkartan ur slottet. Men tyvärr hade de otur, för en vakt från vakttornet hade sett Tim och Elias. Naturligtvis kom vakterna omedelbart. För att distrahera vakterna kastade Elias ett eldklot mot slottet, vilket fick det att brinna och pojkarna sprang snabbt iväg.

Sedan gav de sig iväg. Efter att ha gått längs vägen ett tag stötte ungarna på en fågel. Elias och Tim försökte driva bort honom, men fågeln ville inte drivas bort. Så de fortsatte bara att springa, men fågeln följde dem. De två bestämde sig för att helt enkelt ignorera fågeln, men plötsligt sa en liten valpröst: "Var vill du gå så bråttom?" De två pojkarna var fruktansvärt rädda och gömde sig i buskarna. Men rösten frågade igen: "Vart vill du åka ?!" Eftersom ingen av dem svarade flög fågeln framför pojkarnas ansikten och sa: "Hej, kan du förstå mig? Jag heter Melina och du hörde rätt, jag är en talande fågel. Det var inte förrän fågeln sa detta som Elias och Tom förstod att fågeln hade talat. De två berättade för fågeln att de följde kartan, och fågeln berättade att han visste var skatten var. De gav sig iväg tillsammans och kom fram till sin destination utan några ytterligare hinder. Det fanns en stor låda, men nyckeln fanns inte där. Som tur var visste fågeln var nyckeln var gömd. Melina hämtade snabbt nyckeln och pojkarna låste upp lådan, den var full av guld, som glittrade och glittrade. De delade guldet med tre och gick hem glada och nöjda. Och om de inte har dött, lever de fortfarande idag.


"Ronja och Romio" av Paulina Hüppe åk 2

Ronja und Romio

Es war einmal eine kleine Familie, die im Mittelalter lebte. In der Familie war ein Papa, eine Mama und zwei Kinder. Ein Mädchen und ein Junge. Das Mädchen heißt Ronja und der Junge heißt Romio. Die kleine Familie wohnte auf dem Land. Ihr Papa hatte im Garten eine Kanone mit einen Feuerpfeil aufgebaut. Ronja ging rückwärts und stieß gegen die Kanone

und der Feuerpfeil schoss ab. Auf einmal schoss ein Schatten über den Himmel. Sie rannten dem Schatten hinterher, bis er landete. Es war ein Vogel. Aber dann flog der Vogel wieder weiter und Ronja und Romio rannten auch wieder weiter. Dann hielten Ronja und Romio wieder an und sie sahen, dass ihr Feuerpfeil eine Burg zum Brennen gebracht hatte, da sahen sie das Schiffe mit Rittern um eine Ecke kamen. Einer der Ritter hatte einen Käfig in der Hand und der Vogel setze sich in den Käfig. Romio und Ronja bekamen sehr große Angst und rannten nach Hause.

Ronja och Romio

Det var en gång en liten familj som levde på medeltiden. I familjen fanns en pappa, en mamma och två barn. En flicka och en pojke. Flickan heter Ronja och pojken heter Romio. Den lilla familjen bodde på landet. Hennes pappa hade satt upp en kanon med en eldpil i trädgården. Ronja gick bakåt och slog i kanonen och eldpilen avfyrades. Plötsligt sköt en skugga över himlen. De sprang efter skuggan tills den landade. Det var en fågel. Men så flög fågeln vidare igen och Ronja och Romio sprang vidare igen. Då stannade Ronja och Romio igen och de såg att deras eldpil hade bränt ett slott, när de såg skeppen med riddare komma runt ett hörn. En av riddarna hade en bur i handen och fågeln satte sig i buren. Romio och Ronja blev väldigt rädda och sprang hem.

 

"Legenden om violett magi" av Ronja Scherzer åk 3

Die Legende vom violetten Zauber

Es waren einmal zwei Brüder, sie gingen sehr gerne in die Bibliothek. Sie hießen Matheo und Leonard. Einmal fand Matheo eine Legende, über einen sehr mächtigen Vogel, der Nele hieß. Es hieß, dass er Feuerbälle in seinen Krallen erscheinen lassen kann und er kann sogar sprechen und vieles mehr. Sie nannten ihn in der Legende der “der violette Zauber“. Matheo rief: „Das ist ja völliger Quatsch!“ – „Und wenn nicht?” antwortete Leonard und fragte: „Wann war denn diese Legende?“ – „Lies weiter!“ – „Ja, OK.“ sagte Matheo und las weiter. Es ging darum, dass ein König diesen Vogel haben wollte, es spielte sich alles in Japan im Jahr 1379 ab. Leonard rief: „Das ist ja ein Klacks, da kommen wir ja ganz leicht hin.“ Denn ihr müsst bedenken, dass die zwei Zeitreisende sind. Sie hatten beide einen Anhänger, mit dem sie durch die Zeit reisen konnten. Und sie machten sich sofort auf den Weg. „Au!“ machten die beiden, als sie auf den Boden plumpsten. Sie waren beide an einem Flussufer gelandet und suchten alles nach einem violetten Vogel ab. Aber sie fanden nichts. Doch plötzlich erschien er am Himmel und landete ein Stück weiter von den beiden entfernt. Der Vogel fragte: „Freund oder Feind?“ Die Jungen antworteten gleichzeitig: „Freund.“- „Hallo!“ sagten sie beide und fragten: „Möchtest du unser Gefährte werden?“ – „Oh, eigentlich gerne, aber was geschieht dann mit dem Fluss und mit dem Wasserfall? Er würde nicht mehr sprudeln.“ – „Ich habe eine Idee“, sagte Leonard. „Unsere Anhänger.“ Doch da sagte Matheo: „Wir brauchen sie doch. Aber wir haben zwei, wir könnten einen als Wasserquelle benutzen und den anderen behalten.“ Doch gerade, als sie den Anhänger einsetzen wollten, hörten sie Boote näherkommen. Sie versuchten sich zu beeilen, doch es war schwierig, ihn einzusetzen. Die Boote kamen immer näher und näher. Doch die Kinder und der Vogel waren zu langsam. Da waren die Boote auch schon angekommen. Es waren die Boote des Königs Drosselstein und seiner Wachen. Die Wachen und der König haben die Kinder hinter dem Felsen entdeckt. Da warf Nele drei Feuerbälle als Ablenkung auf das Schloss. Endlich gelang es Leonard, den Anhänger einzusetzen und alle drei konnten fliehen.

Sie rannten auf die Anhöhe und konnten mit Hilfe des zweiten Anhängers wieder nach Hause zurückkehren.

Sie lebten glücklich und zufrieden bis an ihr Lebensende.

ENDE

Legenden om violett magi

En gång i tiden var det två bröder, de älskade att gå till biblioteket. Deras namn var Matheo och Leonard. En gång hittade Matheo en legend om en mycket kraftfull fågel som heter Nele. Det sägs att han kan få eldbollar att dyka upp i sina klor och han kan till och med tala och mycket mer. De kallade honom "den lila trollformeln" i legenden. Matheo ropade: "Det är fullständigt nonsens!" - "Och om inte?" svarade Leonard och frågade: "När var den här legenden?" - "Läs vidare!" - "Ja, OK." sa Matheo och läste vidare. Det handlade om en kung som ville ha den här fågeln, allt hände i Japan 1379. Leonard utropade: "Det är en bit kaka, vi kan komma dit väldigt enkelt." Eftersom du måste komma ihåg att de två är tidsresenärer. De hade båda en släpvagn som de kan resa genom tiden med. Och de gav sig iväg direkt. "Aj!" sa de två när de ploppade till golvet. De hade båda landat på en flodstrand och sökt allt efter en lila fågel. Men de hittade ingenting. Men plötsligt dök han upp på himlen och landade lite längre bort från de två. Fågeln frågade: "Vän eller fiende?" Pojkarna svarade samtidigt: "Vän." - "Hej!" sa de båda och frågade: "Vill du bli vår följeslagare?" – "Åh, faktiskt, men hur är det med floden och vattenfallet? Han skulle inte bubbla längre." - "Jag har en idé", sa Leonard. "Våra följare." Men då sa Matheo: "Vi behöver dem. Men vi har två, vi skulle kunna använda den ena som vattenkälla och behålla den andra." Men precis när de skulle använda trailern hörde de båtar närma sig. De försökte skynda sig, men det var svårt att använda honom. Båtarna kom närmare och närmare. Men barnen och fågeln var för långsamma. Båtarna hade redan anlänt. De var kung Drosselsteins och hans vakters båtar. Vakterna och kungen har upptäckt barnen bakom berget. Sedan kastade Nele tre eldklot mot slottet som en distraktion. Till slut lyckades Leonard använda trailern och alla tre kunde fly. De sprang till backen och kunde återvända hem med hjälp av den andra släpvagnen. De levde lyckliga i alla sina dagar.

ÄNDE

 

"Den magiska fågeln" av Emma Anne Nakonz, åk 4

Der magische Vogel

Es fing an vor vielen Jahren, wo ein Vogel geboren ist. Und gleich danach sind zwei Kinder geboren. Einmal als die Kinder in den Wald gegangen sind, da haben sie ein Vogel gesehen. Sie sind dem Vogel gefolgt und dann hat der Vogel gesagt: „Wollt ihr meine Freunde sein?“ Da haben Nick und Julanna, so heißen die nämlich, „ja“ gesagt. Da hat der Vogel gefragt: „Könnt ihr auch meine Eier beschützen bitte?“ - „Ja, können wir“ sagen Nick und Julanna. Auf einmal kommt der König Renjar und sagt: „Gebt mir die Eier, sonst sterbt ihr!“ - „Niemals!“ sagen alle drei. Der Vogel hatte magische Kräfte, aber das wusste der König Renjar nicht. Der Vogel setzte seine Kräfte ein und da kam ein Sturm und der König Renjar fiel hin und sagte: „Wachen ergreift die drei jetzt!“ Auf einmal waren da Wachen in den Booten. Der Vogel machte einen Sturm und dann sind die Wachen und der König ertrunken. Danach dankte der Vogel Nick und Julanna und setzte sich auf sein Nest und sagte ihr könnt immer meine Freunde bleiben. Da sagten Nick und Julanna „Ja, gerne.“ Schluss.

Den magiska fågeln

Det började för många år sedan, när en fågel föddes. Och direkt efter det föds två barn. En gång när barnen gick in i skogen såg de en fågel. De följde efter fågeln och då sa fågeln: - Vill du vara mina vänner?

Nick och Julanna, det är vad de heter, sa ja.

Då frågade fågeln: -Kan du också skydda mina ägg, snälla?

  • Ja, det kan vi. Säger Nick och Julanna.

Plötsligt kommer kung Renjar och säger: - Ge mig äggen, annars dör du!

-Aldrig! säger alla tre.

Fågeln hade magiska krafter, men kung Renjar visste inte det. Fågeln använde sin styrka och sedan kom en storm, och kung Renjar föll ner och sa: - Vakter griper de tre nu!

Plötsligt fanns det vakter i båtarna. Fågeln gjorde en storm och sedan drunknade vakterna och kungen. Då tackade fågeln Nick och Julanna och satte sig på sitt bo och sa att ni alltid kan vara mina vänner. Då sa Nick och Julanna: - Ja, gärna. Ände.


"Den lila fågeln" av Jonathan Hüppe, åk 4

Der Lilavogel

Vor langer Zeit gab es mal ein Schloss. Dort lebte ein König. Er war kein normaler König, denn er besaß einen machtvollen Vogel. Der König hatte zwei Söhne. Der eine hieß Tommi und der andere Andreas.

Eines Tages wurde der Vogel krank. Das blieb nicht lange unerkannt. Schon nach wenigen Tagen rückte eine Armee an. Der Vater versuchte, das Schloss zu verteidigen. Die Kinder flohen mit ihrem Vogel hinter einen Felsen.

Die Soldaten rückten näher und näher. Auf einmal peng, peng, peng, drei große Steine wurden abgeschossen. Die Burg stand in Flammen. Doch da kam der Lilavogel und schoss riesige lila Bälle ab.

Der Kampf dauerte drei Tage und drei Nächte. Der Vogel war geschwächt, aber zum Schluss siegte er. Da feierten alle ein Fest, das eine Woche dauerte.

Den lila fågeln

För länge sedan fanns det ett slott. Där bodde en kung. Han var ingen normal kung, han hade nämligen en mäktig fågel. Kungen hade två söner. Den ena hette Tommi och den andra Andreas. En dag blev fågeln sjuk. Detta gick inte obemärkt förbi länge. Efter bara några dagar kom en armé. Fadern försökte försvara slottet. Barnen flydde med sin fågel bakom en sten. Soldaterna kom närmare och närmare. Plötsligt sköts peng, peng, peng, tre stora stenar. Slottet stod i lågor. Men så kom den lila fågeln och sköt stora lila bollar. Kampen pågick i tre dagar och tre nätter. Fågeln försvagades, men till slut vann den. Alla firade en fest. Festen pågick under en vecka.


Den magiska stenen av Anna Olivia Nakonz

Der magische Stein

Es waren einmal zwei Kinder, die hießen Mona und Thomas. Sie fanden im Wald beim Spielen eines Tages einen magischen Stein. Mit dem Stein konnten sie in die Zeit der Ritter und Burgen reisen. Als sie in die Zeit gereist waren, kamen sie zu einem Schloss. Der König dort hatte einen Käfig, aber keinen Vogel. Der war weggeflogen und der Käfig war leer. Der König bat Mona und Thomas um Hilfe. Sie sollten den Vogel suchen. In das Schloss des Königs schlich sich ein Bandit, er war als Wache verkleidet und machte ein Feuer. Er wollte Gold stehlen, während alle versuchten, den Brand zu löschen. Doch das Feuer geriet außer Kontrolle und große Teile des Schlosses brannten. Gleichzeitig fanden Mona und Thomas den Vogel. Was sie nicht wussten, es war ein magischer Vogel. Als sie mit dem Vogel zum Schloss kamen, löschte der magische Vogel das Feuer und rettete alle. Der Bandit wurde gefasst und landete im Kerker. Der König hatte nun seinen geliebten Vogel wieder und dankte Mona und Thomas. Die reisten mit Hilfe ihres magischen Steins wieder zurück nach Hause.

Den magiska stenen

Det var en gång två barn som hette Mona och Thomas. De hittade en magisk sten i skogen en dag när de lekte. Med stenen kunde de resa till riddarnas och slottens tid. När de hade rest i tid kom de till ett slott. Kungen där hade en bur, men ingen fågel. Den hade flugit iväg och buren var tom. Kungen bad Mona och Thomas om hjälp. De letade efter fågeln. En bandit smög in i kungens slott, förklädd till vakt och gjorde upp eld. Han ville stjäla guld medan alla försökte släcka elden. Men branden gick överstyr och stora delar av slottet brann. Samtidigt hittade Mona och Thomas fågeln. Vad de inte visste var att det var en magisk fågel. När de kom till slottet med fågeln släckte den magiska fågeln elden och räddade alla. Banditen fångades och hamnade i fängelse. Nu hade kungen tillbaka sin älskade fågel och tackade Mona och Thomas. De reste hem med hjälp av sin magiska sten.


Das magische Wasser

Es waren einmal zwei Brüder, sie waren die Söhne vom König und lebten in einer großen Burg. Der älteste Sohn Mikael war ein sehr guter Junge und er sollte auch das Land übernehmen, wenn der König starb. Er musste jeden Tag in die Schule gehen, um lesen, schreiben und fechten zu lernen, sein Vater wurde sehr sauer, wenn er nicht dorthin wollte. Der jüngste Sohn Franz war sehr faul und hat nie was getan, er wollte eigentlich nur rumsitzen und essen.

Draußen gab es einen Fluss und einen Wasserfall mit magischem Wasser. Das Wasser im Fluss macht dich zu einem Vogel. Die zwei Brüder wollten oft dorthin baden gehen, aber durften nicht, sie wussten aber nicht, wieso sie nicht durften, weil niemand wusste, was passiert, wenn man das Wasser vom Fluss berührt.

Eines Tages als Mikael in die Schule musste, hat er nicht aufgepasst und ist ins Wasser gefallen. Sofort wurde er zu einem lila Vogel verwandelt. Er konnte immer noch sprechen und laufen, und jetzt konnte er auch fliegen. Alle anderen dachten, dass er tot war oder dass er zu einem Baum geworden ist. Sie dachten das, weil ein junge einmal das Wasser von einem anderen Fluss getrunken hat, und er wurde zu einem Tannenbaum. Als Mikael zurück zur Burg kam, ging er zu seinem Bruder und sagte: „Komm mit, ich habe einen Weg entdeckt, wie man ein Vogel wird.“ - „Wer bist du?“ hat Franz gefragt. „Ich bin dein Bruder!“ sagte Mikael. „Wieso bist du ein Vogel?“ „Das wollte ich dir ja zeigen!“ Franz und Mikael waren auf den Weg zu dem Wasser, als der König sie entdeckt hat. - „Was machts du?“ sagte der König „ich will nur den Vogel rausbringen, er ist reingeflogen durch das Fenster.“ „Beeil dich, das Essen ist bald fertig.“ Mikael ging raus und auf dem Weg hat er ein Bild gefunden mit eine runden Zauberhalskette und auf die Rückseite stand: du musst diese Halskette im Wasserfall holen, um dich in einen Menschen zurückzuverwandeln. Die zwei Brüder wollten das Mikael ein Mensch wieder wird und haben deswegen einen Plan gemacht um wie sie Mikael zurück zu einem Menschen verwandeln sollte. Franz hat auf Mikaels Rücken über das Wasser geflogen und jetzt setzten sie sich auf einen Felsen und ruhten ein bisschen.

In die Burg warteten die anderen auf Franz und das Essen wurde kalt. „Franz wo bist du!“ schrie die Königin Aber niemand antwortete. Nach einer Weile haben die angefangen ihn zu suchen. Der König hat drei Boote geschickt, um ihn zu suchen.

Drinnen in die Burg hat der Koch den Ofen auszumachen vergessen und die Burg fing an zu brennen. Diejenige die Franz und Mikael suchten, fand sie nirgendwo und ein von den Leuten ist in das Wasser gefallen und er wurde auch zu einem lila Vogel. Die Boote waren weit weg und Mikael der Vogel ist in den Wasserfall geflogen und hat die Halskette geholt, dann haben die Sucher ihn gefunden, aber es war zu spät, die hatten schon die Halskette und könnten sich jede Zeit zum Vogel verwandeln. Die sind weggeschwommen und die Boote wurden versenkt. Er hat sich zu einem Menschen zurück verwandelt. Er hat seinen Bruder umarmt und sie lebten glücklich bis am ihr Ende.


Berättelser på bilder

Följande berättelser i den här boxen består av inscannade dokument. Det beror på att eleverna inte haft tillgång till rätt tangentbord och därför skrivit för hand. Det innebär att det inte går få dessa upplästa.

Tigrinja "Den färgglada fågeln" av D och L, Björkskolan

n እታ ደሚቕ ክንቲታ ዑፍ

ሓደ መዓልቲ ኣነን ሓፍተዪን ገዛ ነይርና፤ ንምንቕስቓስ ናብ ኣብ ጥቓና ዘሎ ዓቢ ገዛ ከይድና። ኣብ
መንገዲና ኣብቲ ጥቓ ገዛ ኣብ ዘሎ ሩባ ብጃልባ ዝተሓገዛ ዉግእ ነይሩ። እቲ ገዛ ሓዊ ይነዲድ ነበረ። ሓንቲ
ዑፍ ክንሃድም ሓጊዛቲና። ኣብ ካርታና እንተረኣና እታ ዑፍ ናይ ዚተሓቢኣ ወርቂ መፍቲሕ ምኹዋና
ተረዲኡና። እቲ ዉግእ እዉን ንሳ ንምሓዝ እዩ ነይሩ። ንቲ ወርቂ ንሕና ክንረኺቦ ሓሰብና። እቶም
ወታደራት ንቁሩብ ዘይረኣዩና ሓሊፍናዮም።
ናብቲ ወርቂ ብታ ዑፍ ተሓጊዝና ከድና። ናብኡ ንምብጻሕ ብዙሕ ፈተናታት ሓለፍና። አቲ ናይ
መጀመርያ ፈተና ሓደገኛ ዓሳ ዘለዉዎ ማይ ምሕላፍ እዩ ነይሩ፤ ብዕንጨይቲ ገይርና ሓሊፍናዮ። ንሱ
ምስ ሓለፍና፡ ብዙሓት በላሕቲ ኣእማን ዘለዉዎ መንደቕ ሓለፍና። ኣዚዩ መፍርሒ ነይሩ። ኣብ
መወዳእታ ሓዊ ብጃኬትና ሸፊንና ሓሊፍና። ንእሽተይ ሓፍተይ ቁሩብ እቲ ሓዊ ጎዲኢዋ።
ኣብ መወዳእታ እቲ ወርቂ ኣለዎ ዝተብሃለ ቦታ በጺሕና ግና ነቲ ወርቂ ኣይረኸብናዮን። ብሃንደበት እታ
ዑፍ ናብ ኣረጊት ሰበይቲ ተቐየረት፤ ፈሪሕና ጎየና። ክትበልዐና ደሊያ ኪቲስዕበና ጀመረት። ኣብ ጫካ
ምስ ተሓበእና፤ ብዲንገት ኣብኡ ካልእቲ ደሚቅ ክንቲት ዘለዋ ዑፍ ረአና። ኣዚያ ገጃፍ ሲለ ዚነበረት ባዕላ
ናብቲ ወርቂ ተሰኪማ ወሰደቲና ከኣ።
D och L; Björkskolan

Den färgglada fågeln

En dag var jag hemma med min lillasyster och vi hade tråkigt så vi bestämde att vi skulle gå
till slottet för att ta en promenad. Men på väg till slottet så såg vi att det var översvämningar
överallt och att det var krig men när deras stred fortsatte men på båtar och krigades mot
varandra. Slottet var på eld och en liten fågel hjälpte oss att komma till säkerhet. Men när
fågeln hade hjälpt oss till säkerhet så kollade vi på kartan och såg att de som krigade faktiskt letade efter fågeln för den är nyckeln till en skatt och det var därför vi försökte hitta skatten före de så de inte skulle använda den på ett dåligt sätt. Så när vi var säkra så ledde fågeln oss till skatten men de soldaterna han i kapp oss och var bara en bit ifrån oss.
Vi skyndade oss till skatten med hjälp av fågeln, men när vi kom ditt så var det massa olika
hinder vi behöver göra för att komma fram till skatten. Det första hindret bar att vi skulle
hoppa ta oss över en pool med farliga fiskar så vi tog en planka för att ta oss över, det var
enkelt och smidigt. På det andra hindret så var det vassa stenar som stycket ut ur vägarna från olika håll. Så för att komma förbi så kröp vi på marken väldigt försiktig, vilket var väldigt
läskigt och vi blev ännu räddare för det tredje hindret när det var eld som vi skulle gå över
vilket lät helt omöjligt. Så vad vi gjorde varsitt vi tog våra jackor och la dem över älven för att
sen trampa på elden och släcka den det fungerade men min lillasyster fick en del brännskador.
Till slut kom vi fram till skatten och när vi letade efter den kunde vi inte hitta den. Fågel
började skratta och förvandlades till en människa det visade sig att fågeln inte var en vanlig
fågel utan en häxa som hade lurat oss hitt för att förgöra oss och äta oss till middag. Den börja jaga oss så vi sprang så fort vi kunde in i skogen men efter att vi sprungit så kom vi vilse.
Men just då så sken det starkare än solstrålar och ur de kom den riktiga fågeln den var halva månens färg och halva solens färg. Den ville vissa oss vägen dit så vi följde efter den men vi var för sega så den bar på oss i stället så vi kunde flyga över alla hinder och då kom vi fram till skatten. Slut

Tigrinja "Lillebrosan" av H och K, Bolidenskolan

እቲ ንእሽተን ሓው

ሓደ እዋን ክልተ ኣሕዋት ነይሮም፤ ምስ ኣቡኣ ኣብ ዓቢ ገዛ ዝትነብር መሓዛ ነበረቶም። ኣቡኣ ኣዚዩ ሓያል
ነበረ። ሓደ መዓልቲ፡ ዋላ 16 ዓመታ እንተኾነ፡ ምስ ሃፍታም ኣረጊት ሰብኣይ ክትምርዖ ሓተታ። ምስ
ኣበየቶ፡ ኣብ መደቀሲኣ ዓጸዋ። መደቀሲኣ ብሓለዉቲ ቀትርን ለይትን ይሕሎ ነበረ። ተስፋ ምስቆረጸት
ብዑፋ ገይራ መልእኽቲ ናብ እቶም ኣሕዋት ሰደደት። እቶም ኣሕዋት እቲ ደብዳበ ምስ በጽሖም፡ ከይዶም ከድሕንዋ ወሰኑ። ናብኣ እናኸዱ ከለዉ እቲ ዓቢ ሓው ነቲ ንእሽተይ ኣሸገሮ። ኣብቲ ገዛ ምስ በጽሑ፡ እታ ዑፍ ነቶም ኣብ ደገ ዘለዉ ሓለዉቲ ቀልቦም ስለ ዝወሰደቶ፡ እቶም ኣሕዋት ዘይተርኣዩ ናብቲ ዓቢ ገዛ ኣተዉ።
ኣብቲ ዓቢ ገዛ ምስ ኣተዉ ነታ መሓዝኦም ክደልዩ ጀመሩ። ሰብ ብዝመጸ ግዜ ይሕብኡ ነይሮም። ኣብ
መወዳእታ፡ እታ ጓል ዘለቶ ክፍሊ ረኸብዎ። እቲ ዓቢ ሓው ነቲ ማዕጾ ሰቢሩ ክኸፍት ፈተነ። እቲ ማዕጾ
ግን ኣበዮ። እቲ ንእሽቶ ሓዉ ክሕግዝ እንትፍትን እቲ ዓቢ ሓው ኣበዮ። እቲ ዓቢ ሓዉ ነቲ ማዕጾ
ንምኽፋት ምፍታን ቀጸለ። ኣብ መወዳእታ ኣዚዩ ደኸመ። ናብ ጎኑ እንተርኣየ፡ ነቲ ንእሽተይ ሓዉ ሰኣኖ
እሞ ሰንበደ። ብሃንደበት እቲ ማዕጾ ተኸፈተ አሞ ንእሽተይ ሓዉ ምስ እታ መሓዝ ኦም ረኣዮም። ንሱ
ምስ አቲ ማዕጾ ክቃለስ እንከሎ፡ እቲ ንእሽተይ ሓዉ ኣቲዩ ነታ መሓዝኦም ኣድሓና።

Lillebrorsan

Det var en gång två bröder som hade en tjejkompis som bor i ett stort slott med sin far.
Pappan var ganska sträng och bad henne att gifta sig med en äldre rik man även om hon var bara 16. När hon vägrade så låste han henne i sitt rum bredvid älven. Utanför rummet och på älven fanns det vakter som hade koll på henne dag och natt. Efter några dagar gav hon upp sig på sin pappa och skickade ett brev till bröderna med sin örn som hon haft sedan hon var två.
När bröderna fått brevet så bestämde de sig att rädda tjejen. På vägen till slottet var större
brodern kaxig och elak mot lillebrorsan. Vid ingången såg de vakterna. Fågeln distraherade
vakterna så att syskorna skulle ha tid att simma in till slottet utan att bli upptäckta av vakterna.
Det gick på varje korridor i slottet och försökte hitta tjejen. När det hörde fotsteg så gömde de under olika möbler. Till slut lyckades de hitta hennes rum. Storebrodern försökte att slå upp dörren. Lillebrorsan frågade om han kan hjälpa. Men större brodern vägrade få hjälp och knuffade dörren flera gånger. Efter några försök blev han trött och satt bara. Då märkte han att lille brodern inte var bredvid honom längre. Han blev upprörd. Plötslig öppnades dörren och han såg lillebrorsan leende med tjejen. Lillebrorsan kunde smyga in i rummet via fönstret. På detta sätt kunde lillebrorsan rädda tjejen.

"Den magiska buren" av  A, Bureskolan

ሰፈር ቫዮለት

ቅድሚ ሰለስተ ሚእቲ ዓመት፡ እዛ ሃገር እዚኣ ብዓብዪ መንግስቲ ነገስታት እያ እትግዛእ ነይራ። ኣብታ መንግስቲ
ብዛዕባ ሓንቲ ዑፍን ቆፎኣን ዚገልጽ ጽውጽዋይ ነበረ፤ እታ ዑፍ ድማ ቫዮለት ተባሂላ ትጽዋዕ ነበረት።ሰፈር
ቫዮለት ንዝዀነ ይኹን ቍስሊ ንኸተሕዊ ሓይሊ ሃባ። ሰባት ነቲ ናይ ቫዮለት ሰፈር ይደሊዪዎ ነበሩ።
ዋና ቫዮለት ጁልዮስ ይባሃል። ጁልዮስ ከልተ ደቂደቂ ነርዎ፤ ኣለክስን አሊያስ ነበረ ስሞም። ቫዮለት ቍስሊ ምስ
ሓወየት፡ ኣብ ቆፎኣ ኸተዕርፍ ነበራ፤ ስለዚ ወትሩ ኣብ ጥቓ ሰፈርኣ ትኸዉን። ሓደ መዓልቲ ግን እቲ ሰፈር ጠፍአ
ቫዮለት ከኣ ሰምበደት። መስኰት ተኸፊቱ እቲ ኽፍሊ ድማ ቈሪሩ ነበረ። ጁልዮስ ጐይዩ ነቲ መስኰት ዓጸዎ
ድሕሪኡ መዝሙር ብምዝማሩ ንቫዮለት ከህድኣ ፈተነ። ቫዮለት ህድእ ምስ በለት ኣብ ኢድ ጁልዮስ የዐረፈት፡ ጁልዮስ ክኣ ንደቂደቁ ጸዉዖዎም። ነቲ ሰፈር ክረኽብዎ ሰደዶም፤ ምስ ናይ ቫዮለት ሓገስ ክኣ ረኽቡዎ። አቲ ሰሪቒ ንጉስ እታ ዓዲ እዩ ነይሩ! አቲ ኑጉስ ስለ ዉግእ ዝነበሮ፡ ንዑዑን ወተሃደራቱን ምእንታን ኽሕዊ ኢዩ ዝሰረቆ።
እቲ ንጉስ አቲ ሰፈር በዘይ ቫዮለት ጥቅሚ ከምዘይብሉ ኣስተውዒሉ ይቅረታ ሓቲቱ። ኣለክስ፡ አሊያስን ቫዮለትን ብ
ሰረገላ ናብ እቲ ዳ ንጉስ ከይዶም ጽቡቕ ድራር ተኣንጊዶም፤ ኣዚዩም ተሓጎሱ።
ተወዲኡ!

Den magiska Buren

För tre hundra år sen styrdes det här landet av ett stort kungarike. I riket fanns en myt om
en fågel och sin bur, fågeln hette Violet. Violets bur gav henne förmågan att kunna läka
vilken sår som helst. Violets bur var väldigt populär. Människorna i riket vill ha buren så att
deras fåglar skulle få samma förmåga som Violet.
Violets ägare var Julios. Han hade två barnbarn som hette Alex och Elias. Julios såg till att fågeln var säker och inte skadade sig. Violet behövde vila i sin bur efter hon hade läkt sår. Och behövde därför alltid vara nära sin bur. Fast en dag så vaknar Julios till att buren var borta och Violet flög panikslagen runt i rummet. Fönstret var öppet och rummet kallt. Julios springer och stänger fönstret och försöker sedan lugna ner Violet genom att sjunga en visa.
Efter att Violet lugnat ner sig sätter hon sig på Julios arm och Julios kallar på sina barnbarn. Han skickar ut dem på jakt efter buren. Med hjälp av Violet hittar de buren. DET VAR KUNGEN! Han hade krig och ville använda den magiska buren för att läka sig själv och sina soldater.
Kungen vinner kriget men utan buren. Han insåg att buren är inget utan Violet och ber om ursäkt. Alex, Elias och Violet åker hem i lyxiga kungliga vagnar. Kungen bjuder de på middag och ger Julios,Violet, Alex och Elias ett slott och de levde lyckliga.
SLUT!

"Prins Filip III" av H, Bureskolan

ልኡል ፊሊፕ ሳልሳይ

ሓደ እዋን ኣብ ግብጺ ሓደ ፈርኦን ፊልጶስ ዝበሃል ወዲ ነበሮ። ኩሉ ሰብ ንልኡል ፊሊፕ ኣዝዩ የኽብሮ
ነይሩ። እቲ ኩሉ ሰብ ዘይፈልጦ ግን ልኡል ፊሊጶስ ካብ ዝኾነ ኣብ ዕድሚኡ ዘሎ ቆልዓ ዝሓሸ ኣተሓሕዛ
ክግበረሉ ከምዘይፈቱ እዩ። ንሱ ዝበለጸ መግቢ ክበልዕ ከሎ ገሊኦም ዝበልዕዎ ነገር ኣይነበሮምን። ምሸት
ምሸት ኣብ ውዑይ ማይ ይሕጸብ ነይሩ፡ ገሊኦም ድማ ዝሰትይዎ ማይ እኳ ኣይነበሮምን። ኣብታ ዓባይን
ውዑይን ልስሉስን ዓራቱ ክድቅስ ክኢሉ፡ ገሊኦም ድማ ዝድቅሱሉ ዓራት ወይ ዝሽፍንሉ መሸፈኒ
ኣይነበሮምን። እቶም ካልኦት ቆልዑ እናሰርሑን እናደኸሙን ድማ ምሉእ መዓልቲ ክጻወት ይዉዕል።
ልኡል ፊሊጶስ ቅድሚ ሕጂ ካብቲ ቤተ መንግስቲ ክሃድም ፈቲኑ'ኳ እንተነበረ ኣይተዓወተን። ሓደ
መዓልቲ ግን ኣምሊጡ ክሳብ ናብ ሓደ ጫካ ዝበጽሕ ብዝከኣሎ ፍጥነት ጎየየ። ቅድሚ ሕጂ ንበይኑ
ወጺኡ ስለ ዘይፈልጥ ፈሪሑ ግን ደሓር ሓደ ገዛ ርእዩ ሓደ ንእሽቶ ወዲ ኣብቲ ገዛ ክጻወት ስለ ዝረኣየ
ደይቡ "ሰላም" ኢሉ እቲ ወዲ ድማ ሰላም ተመሊሱ። ተላልዮም ልኡል ፊሊጶስ መን ምዃኑን
ስለምንታይ ካብ ቤተ መንግስቲ ከም ዝሃደመን ነገሮም።
እቲ ቪክቶር ሺሙ ወዲ ንልኡል ፊሊፕ ዝኾነ ሰብ ከየለልዮ ክዳውንቲ ኣለቀሖ። ክልቲኦም ኣወዳት ምስ ናይ
ቪክቶር ዓባይ ዑፍ ኮይኖም ምጽዋት ጀመሩ። ብዙሓት ወታደራት ወጽዮም ነቲ ዝጠፍአ ልዑል ርኢኹም ዶ እንተበሉዎም ኣይፋልን ኣይረኣናን በሉ። እቶም ወታደራት ናብ ቤተ መንግስቲ ገጾም እናደለዩ ኸዱ፤ ኣብ ሩባ እዉን ዘይተረፈ ደለይዎ። ብዚ መልክዕ እቲ ልዑል ካብ እቲ ዘይፈትዎ ሂዎቱ ሃደመ። እቲ ፋርኦን ድማ ንወዱ ስለ ዘይተረድኦ ሓዘነ።

Prins Filip III

En gång för längesen i Egypten fanns det en farao som hade en son som hette Filip. Alla respekterade och behandlade prins Filip jättebra. Men någonting som alla inte visste var att prins Filip inte alls tyckte om att han behandlades bättre än alla andra barn i hans ålder. Han fick äta de godaste maträtterna medan vissa inte hade något att äta. Han duschade i varmt vatten varje kväll medan vissa inte ens hade tillräcklig vatten att dricka. Han fick sova in sin stora, varma, mjuka säng medan vissa inte hade sängar att sova i eller täcken att täcka sig med. Och han fick leka hela dagarna medan de andra barnen arbetade och slet.
Prins Filip har försökt rymma från palatset men lyckades aldrig. Men en dag så rymde han och sprang så fort han kunde tills han kom fram till en skog. Han var rädd för att han aldrig hade gått ut själv förut men sen såg han ett hus och han såg en liten kille leka runt huset så han gick fram och sa ”hej” och killen sa hej tillbaka. De introducerade sig själva och prins Filip berättade om vem han var och varför han hade rymt från palatset. Victor som killen hette lät prins Filip låna kläder så att ingen skulle känna igen han. Sedan går de på äventyr med Victors stor fågeln och leker tills de träffar på två soldater som frågar dem om dem hade sett prinsen. De svarar nej och går mot palatset. De ser soldater som är ute på floden och letar efter prinsen. På detta sätt kunde prinsen rymma sitt liv i slottet.
Faraon ångrade då att han inte lyssnade på sin son.


"De två vänner" av Azeb, Tesfagebriel, Mulgeta, Örjanskolan

እቶም ክልተ መሓዙት

ሓደ እዋን ቤቱን ናቱን ዝበሃሉ ክልተ መሓዙት ነይሮም ሓንቲ ጽብቅቲን ተአምራዊትን ሊላ ዝሕብራ ርግቢት ነይራቶም ንሳቶም ድማ ኣብ ቻይና ይቅመጡ ነበሩ

ቤቱን ናቱን ክልተ ተኣምራታውያን ዝኮና ኩርሽ ነበርኦም እተን ዓርባዕተ ዝተረፋ ድማ ብታዕሚ ክወስድወን ደለዩ ነይሮም ምክንያቱ እተን ክርሽ ብሓንሳብ ተኣኪብካየን ድማ ሃብታም ናይ ዓለም ትከውን ነበርካ እቲ ንጉስ ድማ ከሙ ከም ዝኮና ይፈልጥ ስለ ዝነበራ ይደልየን ነበረ

እቲ ንጉስ ግን ካብ ርግቢት ኣዝዩ ይፈርሕ ነበረ ከሙ ስለዝኮነ ድማ ቤቱን ናቱን እታ ርግቤት መታን ክትርብሾ ለአኽዋ ድሕሪኡ ድማ ብጉያ አተዉ ሹዑ ድማ በቲአ አብ ኢድ ቤቱ ዝነበረት ማፕ ተሓጊዞም ነተን ዝተረፋ ኩሩሽ ረከብዎን ካብኡ ቀጺሎም ናይ ዓለም ሓብታማት ኮኑ ካብቲ ንጉስ ብዝበለጸ ድማ ድኻታት ክሕግዙ ጀመሩ

De två vänner

En gång det var två kompisar som heter Betu och Natu och de hade en lilla fin magisk fågel. De två kompisar bodde i China.

Betu och Natu hade två magiska kritan och det skulle vara 6 magiska kritan för att vara världens rikaste man då var det jätteviktigt för att hitta de 4 kvar och det var inte bara kompisarna som vill hitta kritan kungen var också ute efter kritan.

Kungen var rädd från fåglar. Det var därför Betu och Natu skickade fågel till kungen för att distrahera han till de går in till plats och hitta kritat, vilket gick bra och de blev världen rika människor och de börja hjälpa fattiga människor.


"De fina fåglarna" av elev på Internationella engelska skolan

እተን ጽቡቃት ረጋቢት

ሓደ ግዜ ክልተ መሓዙት ካለን ስኒትን ዝበሃሉ ነበሩ ንሳቶም ሓንቲ ጽብቅቲ ሊላ ርግቢት ነራቶም ሓደ መዓልቲ እቶም መሓዙት ነተን ካለኦት ጽቡቃት ረጋቢት ክፈትሕወን ደለዩ እቲ ንጉስ ናይታ ዓዲ ድማ ነታ ዝተረፈት ሊላ ርግቢት ይደሊ ከም ዘሎ ፈለጡ ነታ ዕድል ተተቂሞም ድማ እታ ሊላ ርግቢት ኣቃልቦ እቲ ንጉስ ዓጀብቱን ክትስሕብ እሞ ንሳቶም ድማ በታ ዝረከብዋ ካርታ ተሓጊዞም ነተን ረጋቢት ከውጽእወን ተሰማምዑ ኣብ መወዳእትኡ ድማ ተዓወቱ

En fina fåglarna

En gång var två kompisar som hette Kalle och Sinit. Dom bodde Kina, i en fin stad. De hade en magisk lila fågel. En dag ville kompisarna att dom andra fåglarna skulle släppas. Dom visste att kungen är på jakt efter den lila fågeln. Dom kom på att lila fågeln kunde distrahera vakterna och kungen. Medans dom kommer in i palatset så dom kan släppa dom andra fåglarna och i slutet lyckades de.

Berättelse av elev på Norrhammarskolan

ጽንጽዋይ

ሓደ መዓልቲ ኣብ ነርወይ ክልተ ቆልዑት ስምኦንን ሳራን ዝበሃሉ መሓዙት ነበሩ:: ምስኦም ዝዓበየት ሓንቲ ጽብቅቲን ፍልይትን ርግቢት ሊላ ዝሕብራ ሽማ ከኣ ሰልይ (Selly) ትበሃል ነበረቶም::

ሓደ መዓልቲ እቶም ቆልዑት እንዳ ተጻወቱ ከለዉ ሰልይ ናብ እንዳ ንጉስ ነፊራ ብምእታው ሓንቲ ንእሽቶ ወረቀት ኣልዒላ ብሞስኮት ክትወጽ እቲ ንጉስ ርኣያ እሞ ሰራዊቱ ሒዙ ን ሰልይ ንኽሕዝዋ ደድሕሪኣ ተከተሉ ግን ክሕዝዋ ኣይክኣሉን ተቸመትዋ ኢሎም ዉን ብዙሕ ፈተኑ ብሰንካ ውን ሰብ ሃረሙ:: ሰልይ በሪራ ኣብ ናይ ስምኦን መንኮብ ኮፍ በለት እሞ ስምኦን ነታ ወረቀት ቐው ኢሉ ጠመታ እሞ ንሳራ እንታይ እዩ ኢሉ ሓተታ ንሳ ውን ክርድኣ ኣይክኣለን:: ሰልይ ድምጺ እንዳ ገበረት ናብ ሓደ ሩባ ወሰደቶም ንሶም’ውን ስዓብዋ:: ኣብቲ ማእከል ሩባ እቲ ንጉስ ምስ ሰራዊቱን ችማርኦም ሒዞም ገለ ይደልዩ ከም ዝነበሩ ርኣይዎም ነታ ጋብያ ናይ ርግቢት ምስ ርኣይዋ ን ሰልይ ክወስድዋ ከም ዝደለዩ ተረድኦም እሞ ፈርሑ:: ስምኦን ነታ ወረቀት ደጊሙ ምስ ርኣያ ናይቲ ንጉስ ስእሊ ምስ ርኣየ ናቱ እያ ኢሉ ን ሳራ ነገራ:: ሰልይ ድምጺ ገበረት እሞ እቲ ንጉስ ግልጽ ኢሉ ርኣዮም እሞ ዓው ኢሉ ንሀለዉ ሕዝዎም በሎም! ሳራ ፈሪሓ ንህደም በለት ስምኦን ግን ጠሚትዋ ሱቅ በለ:: እቶም ሰራዊት ን ሳራን ስምኦንን ሓዝዎም ሳልይ ግን ሃደመት:: ስምኦን ነታ ወረቀት ኣብ ጅብኡ ይእቲዋ ስለ ዝነበረ ኣሲሮሞም እንበር ወልሓንቲ ኣይገበሮምን ግን ሳልይ ርግቢቶም ሙካና ባዕሎ ከም ዝዕበይዋን ነገርዎ:: እቲ ንጉስ ብቁጣዐ ርግቢትኩም ኣገዳሲ ወረቀት ወሲዳትለይ ስለ ዘላ እታ ወረቀት ተምጽእዋ ወይ ድማ ን ርግቢትኩም ጠቢሰ ክበልዓ እየ በሎም ፍሽኽ እንዳ በለ:: እታ ወረቀት ትሂብና ከ ትምሕረና ዶ በሎ ስምኦን ብ ፍርሓት:: እወ ከመይ ድኣ በሎም:: ፍትሑና እሞ እታ ወረቀት ክንህበኩም በለቶም ሳራ ብታሕጓስ ፈትሖም, ስምኦን እታ ወረቀት ኣብ ኢዱ ነቲ ንጉስ ሃቦ:: እቲ ንጉስ ን ስምኦንን ንሳራን ብጣዕሚ ፈተዎም ድሌቶም ክገብረሎም ከኣ ቃል ኣተወሎም::

ሆሳእና፣ፊልሞን፥ሴም

En dag i Norge fanns det två barn, Simon och Sarah, som växte upp med en vacker och speciell duva som heter Selly.

En dag, medan barnen lekte, flög Selly in i kungens hus och plockade upp ett litet papper och gick ut genom fönster, kungen såg Selly, och han ordnade hans armé att följa efter henne för att fånga Selly, men de kunde inte fånga henne och döda många på grund av det. Selly satte sig på Simons axel och Simon tittade på pappret och frågade Vad det var till Sarah, och hon kunde inte förstå det. Hon tog dem till en flod, och de följde henne. När de kom till floden insåg de kungen och hans armé letade efter något och de insåg att de försökte ta duvans, och de blev rädda. När Simon såg pappert igen rapporterade han till Sara och sade: "Den tillhör kungen, Selly gjorde ljud och kungen vände sig om och såg dem, och han ropade: 'Grip dem!' Sarah var rädd för att springa iväg, Simon tittade på henne och blev tyst. han grep Sarah och Simon, men Sally sprang iväg Simon stoppade pappret i fickan, och de arresterade dem inte, men de berättade att duvor var deras och de hade vuxit upp själv. kung log och sade till dem: "Ge oss papperet, annars äter jag dina duvor." Simon frågade kungen om vi ger dig papperet kommer du släppa oss och lämna Selly i fred? Ja det kommer jag göra sa kungen. Sarah och Simon blev gett glad och har get pappret till kungen, och kungen blev jätte glad av deras ärlighet och gjorde allt han lovade till de.

"Den starka prinsen " av NZ, Norrböleskolan

غښتلی شهزاده

و نه و یو قوی شهزاده و چي اسد نومیده. اسد ډیر مهربان، مینه ناک، هوښیار او لایق شهزاده و. اسد یو هیله درلوده هغه دا و چی پلار او خلک ورته توجه وکړئ، اما اسد یو وړوکی ورور درلوده چی پلار او خلک ورته توجه کول . یو ورځ د اسد پلار تصمیم ونیوه چي خپل زامن امتحان ګړی چي کوم زویی ورته ډیر احترام لري. بادښاه پریکړه وکړه چي زامن یی یو خزانه پیدا کړي او هغه ډیر مهیم وه بادشاه ته. پلاری دا پریکړه وکړی چي یو جادویی مرغه اسد ته او نقشه وړوکی ورور ته ورکړی چی د هغه په مرسته خزانه پیدا کړی. اسد او وروری خزانه پسی ووت او په لټولو پیل وکړل. اسد خزانه ژر ومندل ځکه چی مرغه جادویی وه. وړوکی وروری ونه کولی شو چی خزانه پیدا کړی. وړوکی ورور له دی شی څخه خفه شو نو کله چی اسد د هغه خپګان ولیده خزانه یی خپل ورور ته ورګړ. نو کله چي پلار له دی موضوع څخه خبر شو نو اسد نه ډیر خوشحاله شو. اسد د خپل د پلار غوره زوی شو.

Den starka prinsen ‎

Det var en gång en stark prins som hette Asad. Asad var en snäll, kärleksfull, smart och kunnig prins. Asad hade ett hopp om att hans far och folk skulle uppmärksamma honom, men han hade en yngre bror som uppmärksammades av sin far och folk. En dag bestämde sig kungen att hans söner skulle hitta en skatt som var viktig för kungen. Pappa bestämde sig att ge en magisk fågel till Asad och en karta till lillebror för att hitta skatten. De började söka skatten, eftersom Asad hade magisk fågel hittade han skatten först. Lillebror blev ledsen, då bestämde sig Asad för att ge skatten till sin lillebror. Kungen fick reda på händelsen efter detta blev Asad pappas favoritson.


"Den gömda skatten" av Zakir Zazai, Sörböleskolan 

پټه خزانه

و نه و یو کوچنی کلی و په مصر کې. په دي کلی کي غریب خلک ژوند کاوه. دا کلي چي مریم ڼومیده یو ظالم بادشاه درلوده.معمولا ظالم بادشاه د کلي خلکو څخه پیسی او مال اخیست د جادویي مرغۍ په مرسته. یوه ورځ دوه ماشومان په کلی کي لوبه کاو چي سترګي په یو کاغذ ولګیده. ماشومانو غوښتل چي کاغذ ته ور نږدي شئ. کله چي دوی ورنږدی شول وی لیده چي هغه د خزانه نقشه وه. ماشومانو پړیکړه وکړه چی خزانه پیدا کړي. له دی موضوع څخه بادشاه خبریږی څکه چی هغه جادوی مرغه درلوده. بادشاه امر وکړ چی نقشه ماشومانو څخه واخلی. مرغه ماشومانی ژر پیدا کړل څکه مرغه جادویی وه. کله چی مرغه غوښتل نقشه ماشومانو څخه واخلی نو همدی وخت کی یو ماشوم مرغه څخه هیله وکړه چی نقشه له هغو څخه وانخلی او په بدل کی مرغه ازاده کړی. مرغه د ماشومانو خبره منی او بادشاه ته غلطه لاره ښایی. نو کله چي بادشاه هلته ځي نو کښتی یی ډوبیږی. ماشومان له مرغه نه مننه کوی. باد له بادشاه د ډوبیدو څخه مریم ښار ازاده کیږي او خلک په هوسا کی خپل ژوند کوی.

Den gömda skatten

Det var en gång en liten by som hette Maryam och den låg i Egypten. I denna by bodde fattiga människor, den här byn hade en ond kung. Kungen brukade ‎ta pengar och föremål från folket med hjälp av en magisk fågel. En dag var det två barn som lekte med varandra i byn, då hittade dom ett papper som var en karta till en skatt. Barnen bestämde sig för att hitta skatten, dom började leta efter den. Eftersom kungen hade en magisk fågel visste han att barnen hade hittat en skattkarta, kungen gav order att hitta barnen och att ta kartan ifrån barnen. Dom letade efter barnen, till slut hittade fågeln barnen och ville ta kartan ifrån dom men i denna stund sa ett av barnen att om fågeln inte tar kartan ifrån dom så kommer barnen befria fågeln ifrån kungen. Då blev dom överens om detta, fågeln gick till kungen och visade fel väg till honom. Den vägen var farlig men kungen visste inte det och åkte den vägen med båt och drunknade med båten och soldaterna. Barnen tackade fågeln för hjälpen och dom blev vänner, folk i byn blev fria och glada efter denna konflikt.

Berättelse av Ava Tavakoli, Tuböleskolan

سال ۱۸۴۲ بود. سارا و سینا برای گردش و بازی از خانه بیرون رفتند. سرگرم بازی و دویدن بودند که سینا کاغذی روی زمین پیدا کرد. سارا و سینا هر دو به کاغذ خوب نگاه کردند،روی کاغذ نقاشی و نوشته شده بود. دایره هایی با اسم های شهر هایی مثل تهران،اصفهان و شیراز روی کاغذ دیده می‌شد. ناگهان سارا فکری به سرش رسید. امیدوار بود که فکرش درست نباشد. همه چی را به سینا گفت. او فکر می‌کرد که شاید این کاغذ درباره‌ی یک جنگ است! چون که بالای کاغذ نوشته شده بود حمله. سینا کاغذ را توی جیبش گذاشت و به سارا گفت که بهتر است درباره‌ش صحبت نکنند. سارا می دانست که سینا هم دارد درباره ی آن کاغذ فکر می کند. وقتی هم که به خانه رسیدند با آرامی غذایشان را خوردند و بعد هم برای خواب آماده شدند ولی نمی توانستند بخوابند. خیلی نگران بودند چون که یک عدد از شهر ها شهر خودشان بود و اگر آن آدم های بد کشور را می‌گرفتند اتفاق های بدی می افتاد. صبح روز بعد، بعد از صبحانه دوباره برای بازی بیرون رفتند ولی این دفعه به رودخانه رفتند. مشغول بازی بودند که ناگهان صدایی شنیدند. پشت یک سنگ قائم شدند که کسی متوجه نشود که آن ها دارند به حرف هاش گوش می دهند. آن ها درباره ی جنگ صحبت می کردند! سینا کاغذ را از توی جیبش در آورد و متوجه شد که آن ها به طرف شهر اصفهان می‌روند. آن ادم های بد با قایق هایشان به طرف جایی می رفتند. ولی ناگهان سارا عطسه کرد! آن آدم های بد متوجه شدند که کسی به حرف های آنها گوش می دهد. سارا و سینا فرار کردند و خوشبختانه آن آدم های بد نتوانستند آن ها را بگیرند. سارا و سینا درباره ی این موضوع کمی باهم حرف زدند و تصمیم گرفتند که به پدر و مادر خود بگویند. آن ها دویدند به سمت خانه و با پدر و مادر خود صحبت کردند. اول پدر و مادرشان باور نمی کردند ولی بعد از اینکه آن ها کاغذ را نشان دادند ان ها هم قانع شدند. روز بعد آن ها با رئیس پلیس شهر صحبت کردند و رئیس پلیس آخر هم شهردار به پادشاه گفت. پادشاه نیروهای خود را فرستادو این دو تا بچه‌ی کنجکاو کشور را نجات دادند و جایزه ی بزرگی گرفتند.

آوا توکلی، مدرسه توبوله.

Året var 1842. Sara och Sina gick ut och lekte. De lekte och sprang när Sina hittade ett papper på marken. Sarah och Sina tittade båda väl på papperet, det hade ritningar och skrift på. Cirklar med namn på städer som Teheran, Esfahan och Shiraz syntes på papperet. Sarah och Sina tittade på papperet några gånger till och plötsligt fick Sarah en idé. Hon hoppades att hon hade fel. Hon berättade allt för Sina. Hn trodde att det här papperet kanske handlade om ett krig! Eftersom attack stod skrivet på papperet. Sina stoppade pappret i fickan och sa till Sara att det är bättre att inte prata om det. Sarah visste att Sina också tänkte på papperet. När de kom hem åt de långsamt sin mat och gjorde sig sedan redo för sömn, men de kunde inte sova. De var mycket oroliga eftersom en av städerna var deras egen stad och dåliga saker skulle hända om de dåliga människorna tog över landet. Nästa morgon, efter frukost, gick de ut för att leka igen, men den här gången gick de till floden. De lekte när de plötsligt hörde ett ljud. De ställde sig bakom en sten för att ingen skulle märka att de lyssnade på hans ord. De pratade om krig! Sina tog fram papperet ur fickan och insåg att de skulle till staden Esfahan. De där dåliga människorna åkte någonstans med sina båtar. Men plötsligt nystade Sara! De där skurkarna insåg att någon lyssnade på dem. Sara och Sina sprang i väg och som tur var kunde de där skurkarna inte fånga dem. Sarah och Sina pratade lite om den här frågan och bestämde sig för att berätta för sina föräldrar. De sprang hem och pratade med sina föräldrar. Till en början trodde inte deras föräldrar, men efter att de visade papperet var de övertygade. Dagen efter pratade de med stadens polismästare och polismästaren pratade med kungen. Kungen skickade sina trupper och dessa två nyfikna barn räddade landet och fick en stor belöning.

"En fånge" av Navid Rahimpour, Floraskolan

یک زمانی دو قلویی بودند که می خواستند یک زندانی خوبی را نجات بدهند. اما مشکل اینجا بود که نگهبانان زیادی در اطراف قلعه بودند. دوقلوها به یک نقشه ای اندیشیدند. آنها تصمیم گرفتند که نگهبانان را فریب دهند و سپس وارد قلعه شوند. دوقلوها جواهر ارزشمندی را که در غار پیدا کردند بودند، گذاشتند. سپس نگهبانی آمد و جواهرات را پیدا کرد،او بقیه راهم آورد و سپس دوقلوها یواشکی وارد شدند و زندانی را نجات دادند. موفق شدند با زندانی فرار کنند.

نوید رحیم پور

مدرسه فلورا

En fånge

Det var en gång 2 tvillingar det som skulle rädda en fånge som var god. Men problemet var att det var massor med vakter runt slottet. Tvillingarna funderade ut en plan. De bestämde att lura bort vakterna och sen gå in i slottet. Tvillingarna lade en värdefull juvel som dem hittat i en grotta, sen kom en vakt och hittade juvelen, han hämtade de andra och sen smög tvillingarna in och räddade fången. Det lyckades rymma med fången.


"Arvet av farfar" av Reyhaneh Jafari och Baran Jafari, Bolidenskolan

میراث پدر بزرگ

یکی بود یکی نبود. یک روز آوا در انباری به دنبال یکی از وسایل قدیمی بود، که ناگهان چشمش به یک کاغذ قدیمی افتاد. آن کاعذ را باز کرد و دید در آن نقشه ی گنج است. آن را به سیمون نشان داد و آنها تصمیم به پیدا کردن آن گرفتند. آنها به سنگ بزرگی نزدیک دریا رسیدندو چند کشتی در آنجا دیدند.گنج در کشتی قدیمی بود،آنها در این فکر بودند که چطوری به آنجا بروند آنها تصمیم گرفتند شب به دنبال گنج بروند و یک قایق کوچکی در کنار دریا بود. سوار قایق شدند و به طرف کشتی رفتند، در کشتی یک صندوق کوچکی پیدا کردند. در صندوق را باز کردند و نامه ای بود، آن را بازکردند و در آن نوشته شده بود: کار خوبی! شما موفق شدید. شما از اول تا آخر کار تلاش کردید. چیزی که من میخواهم به شما بگویم این است که هرگز تسلیم نشوید، سخت کار کنید. از طرف پدر بزرگ

داستانی ازریحانه جعفری و باران جعفری

مدرسه بولیدن

Arvet av farfar

Det var en gång en tjej som hette Eva. Eva gick till förrådet och leta efter en gammal dags leksak. Plötsligt så ser hon en gammal dags karta. Hon öppnade den. Det var en karta av en skattjakt. Hon visade detta till Simon. De planerade att de två ska gå leta efter skattjakten. De kom fram till en kant av en sten. Framför de var det en hav/sjö. De ser jättemånga båtar framför sig. Skatten var i en jättegammal båt. De funderade på hur de ska ta fram sig till skatten. De hade en bra plan, men fast de var tvungen att vänta tills det bli kväll. De hittade en liten gammal båt bredvid de. De hoppade direkt inne i båten när de såg båten. Sen så åkte de till den gamla båten där skatten var. De gick in i gamla båten. I båten såg de en liten lådda. Båda två öppnade lådan tillsammans. I lådan fanns det ett brev. På brevet stod det: bra jobbat! Ni har klarat er. Ni jobbade från början till slutet. Det jag vill säga till er är att ge aldrig upp, jobba alltid hårt! // av Evas farfar.

 

Berättelse av Chanudda, åk 9 Sörböleskolan

แดนนี่เด็กชายผู้รักและคลั่งไคล้ในการผจญภัยและน้องสาวของเขาเจนเด็กผู้หญิงที่รักในการเล่นเกมทายปริศนายิ่งกว่าผู้ใดพวกเขาสองคนร่วมคิดค้นกันสร้างเกมสุดประหลาดในการภจญภัยและไขปริศนาสุดลับในเมืองประหลาดแต่เรื่องประหลาดก็ได้เริ่มขึ้นเมื่อพวกเขาได้หลุดเข้าไปในเว็บโปรแกรม

พวกเขาตื่นขี้นมาบนภูเขาหิมะที่ขาวโพนโดยได้ยินเสียงปริศนาพูดขึ้น”เจ้าทั้งสองคือผู้ที่ถูกเลือกให้มาช่วยเมืองของเรา”พอพวกเขาหันไปมองพวกเขากะประหลาดใจมากที่พวกเขาเห็นนกในวรรณคดีตัวหนึ่งบินมาพร้อมกับคาบกระดาษปริศนาใบหนึ่งมาให้กับแดนนี่และเจนในกระดาษนั้นมีลายลักษณ์อักษรและมีรูปอัญมณี6ชิ้นเพื่อปลดล็อคอัญมณีที่ล้าค่าที่สุดในเมืองไปไว้ในถ้าใกล้แม่น้ารอบเมืองเพื่อใช้ปราบเหล่าปีศาจร้ายที่เข้ามาครองเมือง นกตัวที่คาบจดหมายมาให้นั้นมีชื่อเจ้าเรจิน เรจินเป็นนกที่วิเศษและสาคัญกับเมืองนี้อย่างมากหลังจากที่เห็นกระดาษแดนนี่กับเจนและเรจินจึงช่วยกันตามหาอัญมณีในปราศาทโดยการที่เรจินจะกลับไปอยู่ในกรงบนหอคอยและให้แดนนี่กับเจนปลอบตัวเข้าไป พอพวกเขาหาอัญมณีในจุดต่างๆหมดแล้วแต่ก็เหลือแค่อัญมณีสีแดงและสีฟ้าที่เขายังหาไม่เจอซึ่งมันอยู่ใต้ที่นั่งของพระราชาที่เจ้าราชาปีศาจกาลังนั่งอยู่

เรจินจึงบอกให้เด็กๆนำเทียนบนเชิงเทียนที่ถูกจุดเอาไว้แล้วไปเผาพรมข้างหน้าห้องโถงและรีบวิ่งไปคว้าอัญมณีทั้งสอง

แต่โชคไม่เข้าข้างที่เจนดันทำให้พวกทหารเห็นเข้าแต่เจนและแดนนี่ก็ไม่รอช้าที่จะปีนหน้าต่างและให้ เรจินเสกเรือให้เพื่อไปในถ้ำแต่ในระหว่างที่เด็กๆภายเรืออยู่นั้น ทหารในเมืองก็รีบตามมาไม่หยุดและนำกรงมาด้วยเพื่อจับเรจินพอใกล้ถึง เรจินเห็นท่าไม่ดีจึงให้เจนและแดนนี่นำอัญมณีหกชิ้นไปวางในถ้ำก่อนแต่โชคไม่ดีที่ระหว่างที่เด็กๆไป เรจินได้เสียท่าให้พวกทหารและโดนพวกมันจับไปจนได้

แต่ในที่สุดพวกเด็กๆก็นำอัญมณีไปไว้ในถ้ำได้ทำให้พวกทหารปีศาจและราชาปีศาจตายจนหมดจึงทำให้เมืองนี้และเรจิน

ปลอดภัยหลังจากที่ทำภารกิจเสร็จเด็กๆก็ตื่นมาในโลกความเป็นจริงและคิดว่าพวกเขาแค่ฝันไป

Danny, en pojke som älskar och är galen i äventyr, och hans syster Jane, en tjej som älskar att spela gissningsspel mer än någon annan, de två uppfinner ett spel och löser hemliga mysterier i en konstig stad, men konstigheten börjar när de kommer in en webbsida.

De vaknade på ett vitt snöigt berg och hörde ett ljud "Ni två är de som valdes för att rädda vår stad", när de vände sig för att titta på dem, mycket förvånade över att de såg en fågel flyga med ett papper till Danny och Jane. På papperet skriver med sex juveler för att låsa upp stadens mest värdefulla pärlor, som skulle användas nära staden för att besegra de onda djävul som hade kommit att styra över staden. Fågeln som kom till mig hette Reijin. Efter att ha sett papperet hjälper Danny och Jane och Reijin varandra att hitta juvelerna i kungens palats, Reijin som går tillbaka in i buren på tornet och låter Danny och Jane lugna sig själva. När de hade hittat alla juveler på platserna fanns det bara röda och blå pärlor som han inte hade kunnat hitta ännu, som låg under kungens säte där kungen satt.

Reijin sa då till pojkarna att ta ett ljus på den tända ljusstaken och bränna mattan framför hallen och rusade för att ta tag i de två juvelerna.

Men Jane och Danny väntade inte med att klättra upp genom fönstret och be Reijin trolla en båt för att de ska ta sig till grottan, men medan pojkarna satt i båten. Soldaterna i staden följde hastigt efter, inte stannade, och kom till dem för att fånga Reijin, men Reijin hann och gav Jane och Danny sex pärlor att lämna i grottan. Regin blev fångades av soldaterna.

Men så småningom lyckades pojkarna lämna alla juvelerna i grottan, vilket fick de onda soldater och kungen dö. Därmed ta den sig till denna stad och Reijin säker efter att ha slutfört uppdraget. Sedan vaknar barnet i den verkliga världen och tror att det var bara en dröm.

 

"Tim och Bob" av Nattawat, åk 9 Morö backe skolan

เพื่อนรัก ทิมกับบ๊อบ

ทิมและบ๊อบเป็นเพื่อนสองคนที่รักการเขียนและวาดรูป พวกเขาเขียนหนังสือแฟนตาซีด้วยกันบ๊อบเขียนและบ๊อบวาดรูปสําหรับหนังสือ ทิมเขียน ทิมคว้าหนังสือมาอ่านกับบ๊อบ แต่พอเปิดหนังสือขึ้นมาจู่ๆ ก็เริ่มเปล่งประกายแล้วมันก็แวววาวสว่างไสวทําให้พวกเขาหมดสติ

บ๊อบอบตื่นขึ้นมาในบ้านต้นไม้ข้างๆทิม บ็อบลุกขึ้นมองไปรอบ ๆ และตระหนักว่าบ้านต้นไม้ที่พวกเขาอยู่นั้นดูคล้ายกับบ้านที่เขาวาดไว้สําหรับหนังสือเล่มนี้ บ็อบปลุกทิมให้ตื่นและบอกเขาเกี่ยวกับสถานการณ์ "ทิมฉันคิดว่าเราถูกดูดเข้าไปในหนังสือของเรา" ทิมมองบ๊อบด้วยความสับสนก่อนจะลุกขึ้นถามเขาว่า "คุณจะแน่ใจได้อย่างไรว่านี่คือโลกหนังสือของเราจริงๆ" บ็อบบอกให้เขามองไปรอบ ๆ ทิมมองไปรอบ ๆ และจําห้องได้เช่นกัน

บ๊อบมอง ไปรอบๆห้องพบ แผนที่บนผนังที่มันเริ่มพูด "คุณอยากไปไหน" บ๊อบรู้สึกประหลาดใจ แต่ทิมที่อยู่ข้าง บ๊อบและพูดว่า "เราอยากกลับไปแผ่นดินโลก" แผนที่เริ่มเปลี่ยนแปลงและทําเครื่องหมายตําแหน่งบนตัวมันเอง "ที่ตั้งของสถานที่อยู่ด้านหลังน้ําตกนอกเมือง เรน ปัจจุบันเป็นเขตสงครามดังนั้นเราต้องระวังที่นั่น" แผนที่พูดกับเด็กชาย เด็กชายเห็นด้วยและแผนที่เปลี่ยนเป็นนกและบินไปเกาะบนไหล่ของทิม

สองวันต่อมาทิมและ บ๊อบและแผนที่ซ่อนตัวอยู่หลังก้อนหินใกล้น้ําตกเพื่อดูทหารต่อสู้รอให้การต่อสู้ของพวกเขาสิ้นสุดลงเพื่อให้พวกเขาสามารถวิ่งหลังน้ําตกได้อย่างปลอดภัย หลังจากนั้นไม่กี่ชั่วโมงการต่อสู้ก็เสร็จสิ้นทหารก็หายไปมันก็ปลอดภัยสําหรับพวกเขาที่จะไป พวกเขาวิ่งไปด้านหลังน้ําตกที่นั่นมันเป็นพอร์ทัลที่มันเปล่งประกายสดใสหลังน้ําตกที่พวกเขาทั้งหมดเดินเข้าไปข้างในและก่อนที่พวกเขาจะรู้ว่า พวกเขา ตื่นขึ้นมาภายในห้องของทิมถัดจากหนังสือและแผนที่

Tim och Bob

Tim och Bob är två vänner som älskar att skriva och rita. De skrev en fantasybok tillsammans Bob skrev och Bob ritade bilderna till boken. Tim skrev. Tim tog tag i boken för att läsa igenom den med Bob men när han öppnade boken börjar den plötsligt glöda då det blinkade starkt vilket gjorde dem medvetslösa.

Bob vaknar upp inne i en trädkoja precis bredvid Tim. Bob reste sig upp och såg sig omkring och insåg att trädkojan som de befinner sig i ser helt identisk ut med den han ritade för boken. Bob väcker Tim och berättar om situationen: "Tim jag tror att vi har sugits in i vår bok." Tim tittade förvirrat på Bob innan han reste sig upp och frågade honom: "Hur kan du vara säker på att det här verkligen är vår bokvärld?" Bob sa åt honom att se sig omkring Tim såg sig omkring och kände igen rummet också.

Bob såg sig omkring i rummet ochhittade en karta på en vägg den började tala. "Vart vill du åka?" Bob blev förvånad men Tim kom bredvid Bob och sa: "Vi vill gå tillbaka till jorden." Kartan började ändras och markerar en plats på sig själv. "Platsen ligger bakom ett vattenfall utanför staden Ren, det är för närvarande en krigszon så vi måste vara försiktiga där." Kartan sa till pojkarna. Pojkarna gick med på det och kartan ändrades till en fågel och flög på Tims axel.

Två dagar senare gömmer sig Tim och Bob och kartan bakom en sten nära vattenfallet och ser soldater slåss i väntan på att deras strid ska ta slut så att de kan springa bakom vattenfallet på ett säkert sätt. Efter några timmar var striden avslutad soldaterna var borta det var säkert för dem att gå. De sprang bakom vattenfallet där det var portalen det lyste starkt bakom vattenfallet de alla gick in i och innan de visste ordet av vaknar de inne i Tims rum precis bredvid boken och kartan.

Fler berättelser på thai

Följade berättelser i den här boxen består av pdf:er. Det beror på att svårigheter att konfigurera texten till webben . Det innebär att det inte går få dessa upplästa. Du kan däremot ladda hem texterna.

Modersmålsberättelse av elever på thai , 1.7 MB. (PDF)

Somaliska "Kung Boolo och Buuto"

Boqorkii Boolo iyo Buuto

Berri baa waxaa jiray boqor xun oo la odhan jiray Boolo oo noola dal aad u fog. Boqorku dadkiisa aad buu ugu xuma, waxaanu dadka ka qaadi jiray baad iyo weliba xoolahooda oo dhan asago marnaba u naxayn dadka. Qofka diida inuu baxshana xoolaha iyo jisyaadana waxaa wuxuu ku xukumi jiray xadhig ama dil. Maalin maalmaha ka mid ah ayuu boqorku uso diray askartiise qoys la odhan jiray reer Buuto oo aha reer geesiyaal ah, kuna soo amray inay xoolo ka soo watan oo ay u keenan. Reer Buuto waxay ka kooban yihiin laba ilmood iyo aabbahood. Guuri markay yimaaden ayaa odhaygii gurigu ka furin, waydiiyeyna waxay rabeen askartu.

”Waxay askartu ku jawaaben, amar baan qabna inay xoolaha nagu darto oo kadib si aan ugu geyno boqor Boolo”.

”Wuxuu yidhi waayahee, waan idin soo bixi ee wax yar i sugga”. Odaygii Buuto gurigu dib u soo gelay oo gudintiisi buu laa´cay, wuxuuna ku dhahay labadiisa ilmood, baxsada oo meeshani ka tega, aniga iyo askartani ama iyakaa noolan amase aniga noolan laakinse xoolo aan leeyahay noolol ku qaadan maayan. Ilmahii guriga iriidiisa dambe ka baxeen, meel geedo dhexdooda ah bay ka fiirsanayaan, aabaha oo askarti oo soo baxay asago dagaal xoog badan ku qaday kuwaas. Markii u saddex askarti ka mid ah dhulka dhigay ayaa ilaayn way ka badnaayeene, mar keli ah odaygii Buuto weerar ku qaaden, gacantana ku dhigeen, xadhigna ku xidhey oo islamarkana gaadhi faras ku saaren. Xoolahiisina wey waten. Markii qasriga boqor Bool la keenay odaygii Buuto toos ayaa god xabsiga ku yaala lagu tuurey. Ilmahiisi oo soo daba dhaqaaqey askarti ayaa islamarka go´aansaday inay soo badbaadshay aabbahood. Markay qasrigi agtiisa yimaaden ayey arkeyn inay si xoogan askartu meesha u waardiyenayso. Waxayna iska raacen inay biyaha ku dhacaan oo ay dabashaan ilaa iyo qasriga laakinse shimbir ”Birma” ee boqorka xun ee Boolo u leeyahay ayaa askartii ku soo haggay ilmahii. Ugu dambantiina ilmahiina waa la qabqabtey oo ayagana xabisigii baa lagu riday ayago aan aabbahood badbaadin. Mararka qarkood, haddi aad weerar qaado adigoon qorshayn arrintaasi si wanaagsan, wax fiican kaaga imaan maayo. Weliga go´aan degdeg ah ha qaadan ee ka fiirso marka hore.

DHAMMAAD!!!!!!

Kung Boolo och Buuto

Det var en gång en elak kung som hette Boolo och som bodde i ett land långt borta. Han var så elak mot sitt folk att han skickade sina soldater i hela kungariket så att de skulle ta ifrån de fattiga deras skörd, pengar och djur samt brydde sig aldrig om människors liv. Den som skulle vägra skickades antingen till fängelset eller till döden. En dag så beordrade kung Boolo sina soldater att besöka familjen Buuto och att ta djuren som familjen ägde. Familjen Buuto bestod av den modiga pappan och två barn. När soldaterna bankade på dörren, öppnade pappan och frågat vad soldaterna var ute efter.

” Vi fick order från kungen Buuto ta alla djur som ni äger,” svarade soldaterna.

” Ok jag förstår det. Kan ni ursäkta mig en stund, jag kommer ut” svarade pappa.

Han gick in i huset igen, tog grepp i sin yxa och bad sina barn att lämna huset och gömma sig ute. Han sa till barnen ” Antingen är det jag som kommer att leva eller soldaterna, ingen ska ta ifrån mig mina djur medan jag lever”. Barnen gick ut och gömde sig i buskarna och tittade på när deras pappan kom ut genom dörren, sprang rakt mot soldaterna. Han slog omkull tre soldater och fightade med all sin kraft men soldaterna var för många, de samlades och tog grepp i den modiga gamlingen och knöt hans händer med ett rep. Nu var gamlingen Buuto tagen, de kastade honom i draghästen och tog också med sig alla djur som var på bondgården. De förde honom till kungen och sedan kastades gamlingen Buuto i ett fängelse håla. Hans barn följde efter soldaterna och bestämde sig att rädda honom. När de kom nära palatsen såg de att den var bevakad av ännu fler soldater. De tänkte simma under vatten och ta sig på så sätt till palatsen. Men då kom den elaka kungens fågel ”Birma” och avslöjade till soldaterna var barnen gömde sig. Barnen blev i sin tur fångade och kastades till fängelset. De misslyckades att rädda sin pappa. Ibland om man bestämmer sig att anfalla utan en plan blir resultatet en katastrof, så ta aldrig ett hastigt beslut om du inte har en plan i förväg.

SLUT!!!!!!!!!!

Somaliska "Abdi och Jonathan" av Nasro siyad / Layla mohamed / Abdulahi

Abdi iyo Jonathan

Berri baa waxaa jiri jiray labo wiil oo yaryar waxaa ladhihi jiray Abdi iyo jonathan, waxayna dagnayeen qasrigii quruxda badnaa ee Mogadishu. Waxay ahaayen agoomo, waxay waxwalba oo sameeyeen siday ugu noolan lahayeen aduunkaan.Qasriga waxaa lahaa boqor aad u qalbi fiican oo lagu magacaabi jiray Alphonse laakiinse 20 sano kadib waxaa jiraday boqorkii inta lugu gudajiray waxaa dhacay dagaal u dhexeeyay boqorki xumaay ee Aldof oo ahaay cadoowgii ugu waynaa ee qasriga. Sida ay ubadbaadi lahaayeeen boqorka oo ayana uu helilahaayeen guri iyo qoys waxaay go’aansadeen Abdi iyo Jonathan inay dhoofaan oo ay tegan lixda magaalood ee waaweyn ee ku yaala dalkani Soomaaliya si ay u soo helaan geedo lagu daaweyn lahaa boqorka iyo weliba sidi ay u bedbaadin lahaayeen boqortooyadooda. Markii uu boqorki kale ee xuma ee Adolf la dhahaayey maqley warkii ayaa wuxuu amar ku bixiyeey inay askartiisu soo qabtaan labadii ilmood. Isago si degdeg ah u raba inoo loo soo qabto labada ilmood ayaa wuxuu balan ku qaaday inuu siin doona 2 milyan cunugiiba qofkii soo qabta.

Arrintaasi ma´aysan cabsi gelin labadii ilmood ee gesiyaasha ahaay, way sii wadeen inay raadiyaan daawada. Markay ay imaadeen caasimada ugu danbaysay, waxay garteen in aad loo ilaalinaayo. Waxay go’aansadeen inay caawis kaqataan ”Gorgor” shinbir weeyn oo askarta mashquuliya. Gorgor waxuu kutuuray dagaxyo waawayn askarta, askarta waxayna la carareen nafsadooda. Markay jidka ufurmay, waxay u dabaasheen qasriga iyo waxay heleen daawada muhiimka aheed ee loo baahna in lagu badbaadiyo boqorka Alphonse. Waxay u soo laabteen boqorka Alphonse iyo waxay siiyeen dawada. Maalmin kadib markuu caafimaad helay, abaalmarin ahaan wuxuu siiyay labadii wiilood,shaqo oo eh inay u noqdan la taliyeyaal boqorka iyo wuxuu siiyay labo qol oo waaweyn iyo sidoo kale lacag. Saaid ayey ufaraxeen iyo ma´ aysan u baahan inay ka fikiraan mustaqbalka.

Dhammaad.

Abdi och Jonathan

Det var en gång två unga pojkar som hette Abdi och Jonathan och de bodde i det vackra kungariket Moqdisho. De var föräldralösa och gjorde vad som helst för att överleva i den här världen. Riket hade en godhjärtad kung som hette Alphonse men efter 20 års styrande blev kungen sjuk medan det pågick ett krig med den onde kungen Adolf som var rikets största fiende. För att rädda kungen och hitta ett hem och en familj bestämmer sig Abdi och Jonathan för att resa till de sex stora städerna i Somalia och hitta de olika örter som behövs för att skapa medicin åt kungen och rädda deras rike. Men den onde kung Adolf fick reda på detta och skickade sina soldater över de sex städerna, han skickade också sina egna personliga vakter för att fånga pojkarna. Men för att fånga dem ännu snabbare, satte den onde kungen en prispeng på deras huvuden, varje pojke var värd 2 miljoner.

Detta hindrade dock inte de två modiga pojkarna, och de fortsatt att leta botemedlet. När de kom till den sisten staden, märkte de att den så hårt bevakat av soldater. De bestämde sig för att få hjälp av “Gorgor” en stor fågel som skulle distrahera soldaterna. Gorgor kastade stora stenar på soldaterna som sprang för sina liv. När de fick vägen fri, simmade de till slottet och hittade de viktiga örterna som de behövde för att rädda kungen Alphonse. De kom tillbaka till Kung Alphonse och gav honom botemedlet. När han blev frisk efter några dagar, belönade han pojkarna med att jobba som rådgivare till honom och två stora rum i palatsen samt pengar. De blev så lyckliga och då behövde de inte vara bekymrade över framtiden.


Berättelse på somaliska

Sheekada maantu waxay ku saabsan tahay labo walaalo ah oo lagu kala magaaco ali, jocobiyo shimbir ay saaxiibo ahaayeen oo lagu magaaco jobli. Ali waa mid ka wayn xaga jacobna uu yahay walaalka yar. Sawirka waxeynu ku aragnaa gumaystaha soo weerarey dalkooda inuu isku dayayo inuu ka takhaluso gabi ahaanba luuqada ay dadka meesha kunooli ayku hadlaan, taasi niyad jab wayn ku ah jocob , ali iyo shacabkoodaba. Jacob iyo ali waxay u halgamayaan sidii ay uga hortagi lahaayen gumeystaha oyna u badbaadin lahaayen luuqadooda wanaagsan taasoo ay kuguuleysteen ugu danbayntii.

Dagens berättelse handlar om två bröder som heter Ali, Jocob och deras vän fågel som heter Jobli. Ali är äldre än Jacobs yngre bror. På bilden kan vi se att kolonisatören som attackerade deras land försöker bli av med folkets språk där, vilket är en stor besvikelse för Jojob, Ali och deras folk. Jacob och Ali kämpar för att förhindra att kolonisterna försvara sitt goda språk vilket de lyckas till slut.

Berättelse på somaliska

waxaa jira laba nin oo khariidado sita oo isku dayaya inay ka qariyaan askarta waxaana agtooda taagan shinbir guduudan. Qasriga ayaa gubanaya, waxaana askarta iyo boqorka ay isku dayayaan inay ka baxsadaan dabka. Intii lagu jiray jidka, boqorkii wuxuu arkay mid ka mid ah raggii khariidadu sitay wuxuuna ka shakiyay inay dabka ka dambeeyaan. Labada nin ee ka dambeeya dhagaxa waa mataano, mid waxaa la yiraahdaa Erik, kan kalena Gustav. Labaduba waxay damceen inay soo booqdaan oo ay arkaan sida xaalku yahay, laakiin intay jidka ku jireen waxay arkeen askartii iyo boqorkii oo doon ku taagan oo isku dayaya inay dabka ka dabaasho. Erik waxa uu wataa khariidad muujinaysa meesha qalcaddu ku taal.

Det fanns två killar med karta som försöker gömma sig från soldaterna och bredvid dem så finns det en lila fågel. Slottet brinner och soldaterna och kungen försöker fly från branden. På vägen ser kungen en av killarna med kartan och misstänker att det är dem som bakom branden. Dem två killarna bakom stenen är tvillingar ena heter Erik och den andra Gustav. Båda hade då velat besöka och se hur det är men på vägen så ser dem soldaterna och kungen som står på en båt och försöker simma bort från branden. Erik har med sig en karta som visar vars slottet ligger.


"Två killar" av Hasno Sid-Ali Adan, åk 6 Byskeskolan

Labadii wiil

Waxaa jiray labo wiil oo la kalao dhahow Maxamad iyo Xuseen waa labo saxiibo ah oo aad isku jecel.

Maalin maalmaha kamid ah ayaa Maxamed iyo Xuseen oo isla ciyaaraya ayaa markaas waxay arkeen doonyo niman saaranyihiin . Waxayna rabeen in ay tuulada ay dumiyaan oo lacagta ka qaataan.

Maxamed iyo Xuseen maycabsanin waxay u tageen boqorka .

Waxayna ku dhuumteen thagax gadaashiisa u dhow qalcada.

Markaasna waxay galeen qasrigii waxaana soo badbaadiyeen boqorkii.

Sababtoo ah boqorka waa laxiray waxaana xiray dadkii tuugta ahaa.

Markaas boqorkii waxuu diray dadkiisii wayna qabteen nimankii tuugta ahaa.

Boqorkii aad buu u farxay in labada wiil soo badbaadiyeen.

Wuxuuna siiyay lacag frabadan oo yidhi kaalaya ila daga.

Labaa wiilna waxay yiraahdeen haye.

Hada tuulada waxay tahay tuulo dagan oo dadku haystaan nolal fiican iyo rshinba .

TVÅ KILAR.

Det var två killar som hette Mohamad och Husein

Dom var jätte nära kompisar och dom älskar varandra.

En dag Mohamed och Hussein lekar ute och dom såg båt som fanns i den flera män och män ville förstöra by och ta alla pengarna.

De både varit inte rädd dom ville rädda kungen för att kungen varit i fängelse.

De har gått in i slott och hjälpte kungen.

Kungen har grep männen som har i stulit.

Kungen takade den båda killar som har hjälpte honom.

Kungen har gett den två killar pengar och sa att dom kan ni bo med kungen och dom sa ja! Och nu alla människor bo med bra liv, har mat och allt i livet.


"Berättelsen om två flickorna" av Sahra Mohamed, åk 6 Internationella engelska skolan

Sheekadii labada hablood

Beri ayaa laba carruur ah waxay damceen inay jabiyaan qasriga, waxa jiray boqor ka soo qaatay fardohoogii , labadii hablood waxay ku dhuunteen dhagax gadaashiisa, sababtoo ah waxaa jira askar ilaalinaysa qalcadda, shimbir qurux badan oo guduudan oo ay san ka warqabina ayaa gacmaheedii luxaysa oo psZ … tidhi ....Intay san soo laaban ka hor waxaa maqlay qaar askar ah oo ku qaylinaya inay na soo qabtaan. Balse waanu ka cararnay oo meel aad uga fog qarsiga ayaan u cararnay ilaa ay askartii na waayeen .

Berättelsen om två flickorna

Det var en gång för länge sedan två barn som försökte bryta sig in i slottet. Det var nämligen kungen som hade tagit deras häst. De två flickorna gömde sig bakom en sten föra att det fanns soldater som vaktade slottet. Det ena flickan distraherad av den vackra lila fågeln att hon inte märket att den andra flickan viftande med händerna den viktade PZs.... kom tillbaka men innan hon ...hann hörde skrek någon soldater at fast dem. Vi sprang långt bort från slottet till vi inte kunde se soldaterna länger.



Berättelse på meänkieli

Hon väckte mig mitt i natten med ett skri, då tittade jag ut igenom fönstret och fick syn på grannens hus.

Se herätthi mut keskelä yötä kiljula, mie katthoin klasista ja näin naaphurin talhon.

Det var nästan vackert, taket lyste i rött och orange, lågorna dansade som småbarn runt en julgran.

Se oli melkeinpä julkevaa, katto loisit punasena ja uransina, liekhit tansivat ku pikku kläphit joulukuusen ympäri.

Men det var ingen dans, ingen oskyldig sådan i alla fall.

Muttei se ollu tansi, ei ainakhaan viaton.

Lågorna rev hål i taket och välte pelarna, och det var då jag insåg att det var dags att gå vidare.

Liekit repivät kattoon reiän ja keikoti pilarit, ja se oli sillon ko mie tajusin, oli aika jatkaa matkaa.

Medan flickan öppnade fönstret så hoppade pojken upp på min rygg, och när alla tre var redo så flög jag, långt, långt, bort.

Ko tyttö avasi klasin, poika hyppäs selkään ja ko kaikki kolme oli valmiit, lensimä kauas, kauas pois.

Åter igen så vaknar jag av ett skrik, men det var varken flickan eller pojken.

Taasen mie herrään kiljusta, mutte se ei oo tyttö tai poika.

En intensiv kamp utkämpas på andra sidan klippan där vi slagit oss ner, återigen så får jag syn på lågorna, minst lika vackra som förra gången.

Kihkeä kamppi tapahtuu toisela puolen kalliota mihinkä me laskethiin, taasen mie nään liekit, melkein vielä julkevamat ko viimeksi.

Men slottet som brinner är inte vilket slott som helst.

Linna joka pallaa ei oo mikäs vaan.

Pojken håller upp teckningen vi har försökt tolka under alla dessa år.

Poika näyttää piirosta jota met olema pruuvaneet tulkata kaikki vuojet.

Jag ser på mina kompanjoner, barn, små barn, som troligen var säkrast här.

Mie katon kumppaneita, kläpiä, pieniä kläpiä, ne ovat enemhän turvasa täälä.

Utan förvarning så flyger jag, och då flyger jag rakt in i lågorna.

Ilman varokkia mie lennän, lennän suoraan liekkeihin.


Berättelse av Amanda Holmberg, Byskeskolan klass 5

Kaksi lasta piiloutuu kiven takana vesiputouksen vieressä. Linnan ritarit ovat tulleet ottaakseen harvinaisen liilan linnun, Masterixin, vangiksi. Ritarien johtaja, Petri, haluaa linnun koska sillä on uskomattoman vahvat voimat. Petri tuli niin hulluksi, että sytytti oman linnansa paloon vain saadakseen Masteriksin kiinni. Lasten Robin ja Oskarin tehtävä on nyt pelastaa lintu ja voittaa Petrin sotilaita vastaan.

Två barn gömmer sig bakom stenen bredvid vattenfallet. Riddarna från slottet har kommit för att tillfångata den sällsynta, lila fågeln, Masterix. Riddarnas ledare, Petri, vill ha fågeln på grund av dess otroliga krafter. Petri blev så galen att han hade satt eld på sitt eget slott bara för att få tag på Masterix. Barnen Robin och Oskari måste nu rädda fågeln och besegra Petris soldater.


Berättelse av Nelly Bergström, åk 7

Kuva

Kun katson tätä kuvaa, ajattelen että tulee joitakin ihmisiä, joka yrittää ottaa heidän linnansa mutta omistajat suojaavat linnaa. Kiveen takana istuu kaksi lasta, he eivät tiedä mitä tapahtuu ja haluavat tulla lähemmäksi niin että voivat nähdä mitä tapahtuu. Mutta lapset pelkäävät, että joku näkee. Lohikäärme lentää ilmassa ja varoitta heitä siitä, että joku yrittää ottaa linnan heiltä.

Bild

När jag ser den där bilden så tänker jag att det kommer några som försöker ta deras borg men dom som äger borgen dom försöker skydda borgen. Bakom stenen så sitter det två barn och dom tänker vad händer här ska vi försöka komma närmare så vi kan se vad som händer men dom är rädda att någon ska se dom. Också att draken som flyger runt i luften den varnar om den kommer någon mer som försöker ta borgen ifrån dom.

Swahili "Skatt som försvann" av Kalebu Kitebwini, 7c Bureskolan

Hazina iliyopotea

Siku moja Nala, Kamari na Imani walikuenda baharini kucheza, lakini wakati walipofika pale waliona wanajeshi wa mfalme baharini. Walikuwa na jahazi nne na watu wengi, walikuwa wakitafuata kitu.

Mfalme wa Tanzania alikuwa mfalme mbaya sana, alilazimisha kila mtu kumpatia pesa kila mwezi.

Wakati wanajeshi wa mfalme waliondoka Nala aliona ramani. Watoto walienda kuichukuwa, waliliokota. Ramani iliwaongoza kwenye hazini.

Watoto walifuata ramani. Walipofika mwisho waliona kasri kubwa. Nje yake walisimama walinzi wa mfalme, walikuwa na silaha nyingi.WanaJeshi Walianza kuchimba nje ya kasri na vita vikaanza.

Wakati wa vita, watoto waliiba hazini hiyo na kukimbia nyumbani. Katika saduku la hazini kulikuwa na mapambo mengi ya gharama kubwa, kama vile dhahabu, mikufu ya hali ya juu.Watoto waliuza na kupata mamia ya maelfu zaidi.

Mwisho😊

Skatt som försvann

En dag bestämde sig Nala, Kamari och Imani att åka till skogen för att leka, men när de kom fram såg de kungens armé vid havet. Vid havet fanns fyra träd båtar med många arme. Det såg ut som de letade på något.

Kungen av Tanzania var en mycket dålig kung, han tvingade varje människa att ge honom mycket pengar i månaden.

När kungens armé gick så såg Nala en karta. Barnen gick för att plocka upp den, Kartan ledde till en skatt. Barnen följde kartan. När de nådde slutet såg de ett stort palats. Utanför honom stod kungens vakter, tungt beväpnade. Armén började gräva utanför palatset och kriget började.

Under kriget stal barnen skatten och sprang hemifrån. I lådan fanns många dyra smycken, som guld, högkvalitativa halsband.

Barn sålde skatten och tjänade hundratusentals fler.

Slutet 😊

Swahili "Berättelsen om "Två smarta pojkar", av Katarina Kitebwini, 9b Bureskolan

Hadithi ya wavulana wawili “wajanja”

Hapo zamani za kale palikuwa na marafiki wawili. Christian na Jelani wapenda kucheza pamoja, mama yake Jelani alisema “mcheze vizuri na msifanya mambo ya kijinga”.Wakaenda wakicheza msituni, kulikuwa na upepo mwingi siku hiyo.Jelani akaona karatasi ikiwa ardhini.

“Hii ni nini?” Jelani alimuliza, Christian.

“Mimi sijui” alijibu.

Wakafika baharini na kuona jahazi kubwa zikiwa na wanajeshi wengi.Haraka haraka walijificha nyuma ya jiwe kwa sababu waliogopa kwamba mtu angewaona. “tufanya nini?” Christian aliuliza. “Sijui”, Jelani alijibu. “Labda watatushika.” Christian alisema.

Christian na Jelani walianza kurudi nyumbani. Kesho yake wakarudi kutafuta hazina karibu na Bahari. Njiani wakakutana na kasuku aliependa kuongea. Kasuku aliwauliza “Hiyo ni ramani mkononi?, basi ninaweza kuwasaidia, lakini lazima muape kuwa mtanichukua nyumbani kwenu.” Kasuku aliwaonesha mahali hazina ilikuwa. Watoto walifurahi sana na kubeba hazina na kasuku nyumbani. Wakaonesha wazazi wao na maisha yao yakabadilika kuwa mazuri.

Huo ndio mwisho wa hadithi kuhusu wavulana wawili “wajanja”.

Berättelsen om två “smarta” pojkar

Det var en gång två vänner. Christian och Jelani älskar att leka tillsammans, Jelanis mamma alltid sa "leka bra och gör inte dumma saker". De skulle gå leka i skogen, det blåste mycket den dagen. Ijelani såg en papper på marken.

"Vad är det här?" Jelani frågade Christian.

"Jag vet inte" svarade han.

De kom till havet de såg många stora träd båtar med många soldater. De gömde sig snabbt bakom en sten eftersom de var rädda för att någon skulle se dem. "Vad gör vi?" frågade Christian. "Jag vet inte", svarade Jelani. "Kanske kommer de att fånga oss." sa Christian.

Christian och Jelani började återvända hem. På morgonen återvände de på jakt efter skatter nära havet. På vägen stötte de på en papegoja, som gillade att prata. Papegojan frågade dem "Är det en karta i handen? då kan jag hjälpa er, men du måste lova att ni får ta mig med er hem hos er." Papegojan visade dem var skatten var. Barnen blev överlyckliga och bar hem skatter och papegojan. De visade upp sina föräldrar och deras liv förändrades till det bättre.

Det är slutet på berättelse om två "smarta" pojkar.


Swahili "Kung och lila fågel" av Neema

Mfalme na Ndege wa Zambarau

Mimi na dada yangu tunapenda kutembea msituni.Tulianza kwenda nyumbani kwa sababu tulikuwa tumechoka . Tulitembea kwa muda lakini baadaye tukasikia sauti ya ajabu.

Mara ya pili tukasikia sauti ile ile tena, lakini safari hii tulijua inatoka angani hivyo tukaangalia juu angani na kuona ndege wa zambarau ambaye alikuwa mkubwa kuliko sisi, lakini hakuonekana kama ndege wa kawaida kwa sababu alikuwa na manyoya marefu mgongoni.

Ndege wa zambarau aliruka chini haraka ili tupate hofu kidogo. Lakini pia kulikuwa na kitu cha ajabu zaidi kuhusu ndege kwa sababu aliposhuka ndege akaanza kuongea kama mtu wa kawaida ndege akasema 'usiogope' sitakuumiza nataka tu nikupe kitu muhimu". Ndege, waliwapa wavulana hao wawili ramani na kuwauliza kama watasaidia kusoma ramani.

Ramani ilikuwa imechukuliwa na ndege huku Mfalme akiwa amekaa akinywa kahawa. Ramani hii inaweza kutuelekeza mahali hazina ambayo iko mahali pa siri kati ya mawe makubwa. Mfalme aliwaita askari wote kumfauta yule ndege aliyechukua ramani, ilikuzunguka maji ili kuwalinda wavulana wale wawili. Wanajeshi walikuwa na silaha na hawakuweza kuua ndege wa zambarau. Ilipoingia giza, askari walikwenda kwenye kasri kupumzika. Ndege aliwatazama wavulana huku wakichimba chini ya miamba mikubwa, hatimaye wakapata sanduku kubwa lenye hazina.

Ndege na wavulana walifurahi sana na kuishi maisha ya furaha pamoja.

Kung och lila fågel

Jag och min syster gilla att promenera i skogen. Vi började gå hem för att vi var trötta. Vi gick en stund men sen så hörde vi ett konstigt ljud.

Andra gången så visste vi att det kom från himlen så vi kollade upp i himlen och såg en lila fågel som var större än oss, men det såg inte ut som en vanlig fågel för att den hade långa fjädrar på bak.

Den lila fågels flög ner snabbt så att vi blev lite rädda. Men det var också något mer som var konstigt med fågel för att när den kom ner så började fågeln prata som en vanlig människa fågeln sa “var inte rädda” jag kommer inte göra er illa jag vill bara ge er något viktigt”. Fågel gav de två pojkar karta och frågande om de skulle hjälpa med att läsa karta.

Den karta hade fågel tagit medan Kungen satt och drack kaffe. Karta kunde leda till skatten som är glömde i hemligt ställe mellan stora stenar. Kungen kallade alla soldater för att jaga fågel som tog kartan, den flög runt vatten för att skydda två pojkar. Soldaterna var beväpnad och kunde inte döda lila fågel. När det blev mörk, soldaterna åkte till slottet för att vila. Fågel vakade över pojkar medan de grävde under de stora stenar, till slut hittade en stor låda med skatten.

Fågel och pojkar blev så glad och levade ett lyckligt liv tillsammans.


"Berättelse om Ethan och hans syster" av Naima

Hadithi ya Ethan na dada yake

Hapo zamani kulikuwa na watoto wawili ambao walikuwa nje wakicheza, watoto hao waliitwa Naima na Ethan.Ethan alisikia watu wakiongea mbali sana nao. Ethan akamwambia dada yake. Naima na Ethan wakaamua kuenda pamoja msituni. Katika safari yao waliona karatasi iliyokwama kati ya miti miwili. Ethan aliichukua na kumuonyesha Neema na yeye kusema hii ni ramani ya msitu huu.

Pamoja walifuata ramani na hatimaye wakafika ziwani. Walisikia watu wakiongea tena hivyo wakakimbia na kujificha nyuma ya mwamba mkubwa. Naima ndiye alikuwa mkubwa alitazama Kisha akawaona askari.Kwenye boti moja palikuwa na mtu aliyevalia nguo za dhahabu na fedha. Nguo hizo ziling'aa sana na pia alikuwa taji.

Kulikuwa na milima mizuri iliyofunikwa na theluji na barafu. Ngome ilikuwa kubwa na nzuri sana yenye madirisha makubwa. Naima na Ethan waliona vitu vingi lakini kuna kitu kimoja walikipenda zaidi, ni ndege aliyekuwa na rangi ya zambarau. Lakini ndege huyo alipaa na kuja karibu na karibu. Mwishowe, yule ndege ilikaribia sana na kuchukua ramani yetu. Ethan akaanza kupiga kelele na Naima akamwambia awe kimya kwa sababu watu waliokuwa kwenye boti watatusikia. Neema alijificha haraka ili wasimuone.

Hapo Neema alihisia kuwa kuna hatari na kusema,sasa ni wakati wa kwenda nyumbani bila ramani ambayo ndege alichukua. Nusu saa baadaye walifika nyumbani na kumwambia kila kitu mama y ao.

Mwisho wa hadithi yangu.

Berättelse om Ethan och hans syster

Det var en gång två barn som var ute och lekte, de barnen hette Naima och Ethan. Men Ethan hörde personer som var så långt ifrån dem. Ethan berättade till Naima och de bestämde att gå tillsammans in i skogen. På resa såg vi papper som hade fästnat mellan två träd. Ethan tog den och visade Neema, hon sa det är en karta för den här skogen.

Tillsammans så följdes de kartan och tillslut så kom de till en sjö. De hörde personer prata igen så de sprang och gömde sig bakom en stor sten.Naima är äldst så hon tittade och såg soldater.På en båt fanns en person som hade guld och silver kläder på sig. De kläderna sken väldigt mycket och en krona.

De fanns vacker berg som var täckta med snö och is.Slottet var enorm stor och jättevackert med stora fönster. Naima och Ethan såg mycket saker men det var en sak som de tyckte om mest, det var en fågeln som var lila. Men fågeln flög runt oss, den kom närmare och närmare, Till slut så kom den så nära att den tog vår karta. Ethan började skrika och Naima sa till honom att vara tyst annas så kommer personerna från båtarna kommer att höra oss. Neema gömde sig snabbt så att de inte skulle se henne.

Neema fick känsla av att det här är farligt och sa, nu var dags att åka hem utan karta som fågel tog. Halvtimme senare kom de hem och berättade allting för deras mamma.

Slut på min berättelsen.


Juma och Zuri på äventyr

Juma na Zuri kwenye adventure

Zamani za kale kulikuwa na watoto wawili walioitwa Juma na Zuri. Walikuwa ndugu walioishi katika kijiji kidogo pembeni mwa msitu. Huko waliishi na mama na baba yao. Kila siku ilikuwa vile vile, hakuna jipya lililowahi kutokea.Siku moja watoto waliamua kukimbia nyumbani kutafuta vituko. Waliandika barua kwa wazazi wao, wakiahidi kwamba watarudi kabla ya kuzama.

Walizunguka msituni kwa muda mrefu. Masaa yalipita nawakawa mbali zaidi na zaidi kutoka kijiji kidogo. Wakaona mwamba mrefu katikati msitu. Wakawa wadadisi na kuchungulia nyuma ya mwamba. Juma na Zuri walitazama huku na kule na kuona kila kitu kilichowazunguka kilikuwa tofauti. Waliona maji na maboti mengi. Nyumba zilizojengwa kwa mawe na mbao. Watu waliokuwa na silaha na panga. Hii ilikuwa sehemu gani ya ajabu? Ghafla, ndege wa rangi ya waridi alikuja akipaa. Ndege huyo aliangusha karatasi mdogo. Ilitua mikononi mwa Zuri na akasoma kilichoandikwa. "Nisaidie, nimekwama"/ Binti mfalme.

Baada ya kuelekea kwenye ngome hiyo, hatimaye walipata ngazi iliyovunjika ambayo iliwafikisha hadi mnara. Ngazi iliwafikisha wa mlango wa zamani. Walifungua mlango na ndani ya chumba vitu vile tapaka na mitandao ya buibui. Ilionekana tupu kabisa, hadi walipokwenda ndani kabisa. Pale kwenye kiti walikuta msichana amefungwa. Akasema tafadhalini nisaidieni na nitakushukuru milele. Juma na Zuri alimsaidia kutoka hapo na njiani msichana huyo aliwambia kuwa yeye ndiye binti mfalme aliyetekwa nyara. Kwamba alikuwa amekamatwa na mchawi mwovu ambaye alitaka kuchukua ufalme.

Wakati binti mfalme alipopatikana sasa, shangwe kubwa zilisikika karibu na ngome hiyo. Kila mtu alifurahi na kumshangilia Juma na Zuri. Sasa walikuwa mashujaa wa kijiji hicho na walialikwa kwenye sherehe kubwa humu kulikuwa na vyakula, muziki na kucheza. Jua lilipoanza kuzama, na hata watoto wakakumbuka kile walichowaahidi wazazi wao. Waliwashukuru wote na kuagana na kila mmoja. Binti mfalme alijibu kuwa yeye ndiye atakayeshukuru na kwamba daima wanakaribishwa katika ngome hilo.

Juma och Zuri på äventyr

Det var en gång två barn vid namn Juma na Zuri. De var syskon som bodde i en liten by i utkanten av en skog. Där levde de med sin mamma och pappa. Varje dag var det samma sak, det hände aldrig något nytt. En dag bestämde barnen sig för att rymma hemifrån på jakt efter ett äventyr. De skrev en lapp till sina föräldrar och lovade att de skulle vara tillbaka innan solnedgången.

De vandrade länge genom skogen. Timmarna gick och de hamnade allt längre bort från den lilla byn. De såg en hög klippa mitt i skogen. De blev nyfikna och kikade fram bakom klippan. Juma na Zuri tittade sig omkring och såg att allt runt omkring dem var annorlunda. De såg vatten och en massa båtar. Hus som var byggda av sten och trä. Människor som hade rustningar och svärd. Vad var detta för konstigt ställe? Helt plötsligt kom en rosa fågel flygandes. Fågeln tappade en liten papperslapp. Den landade i Zuris händer och hon läste vad som stod. ”Hjälp mig, jag sitter fast”/ Prinsessan.

Efter att ha letat sig fram till slottet fann de till sist en trasig trappa som ledde upp till ett torn. Trappan ledde till en gammal dörr. De öppnade dörren intill ett stökigt rum fullt av spindelväv. Det verkade helt tomt, tills de gick allra längst in. Där på en stol fann de en flicka fastbunden. Hon sa snälla hjälp mig och jag kommer vara er evigt tacksam. Juma na Zuri hjälpte henne därifrån och på vägen ner berättade flickan att hon var den bortrövade prinsessan. Att hon blivit tillfångatagen av en ond trollkarl som velat ta över kungariket.

När prinsessan nu var återfunnen hördes stort jubel runtom slottet. Alla var glada och hurrade för Juma na Zuri. De var nu hjältar i byn och blev bjudna på en stor fest med mat, musik och dans. När solen började gå ner, och barnen komihåg vad de lovat sina föräldrar. De tackade för allt och sa hejdå till allihop. Prinsessan svarade att det var hon som skulle vara tacksam och att de alltid skulle vara välkomna på slottet.

Misha och Grisha av elev i åk 8, Örjanskolan

Миша и Гриша

Когда то давным давно, в маленькой деревушке жили два лучших друга Миша и Гриша. Они всегда мечтали найти настоящий замок, c королем у которога есть золотая корона и дракон. Но родители не выпускали их одних за пределы деревни так, как они жили в малинькой деревушке на берегу реки, окружоной густым лесом. В лесу водились опасные и мистические животные. B один день когда Миша и Гриша играли во дворе, копая яму для игры в пиратов, Миша вдруг нашел старую бутылку в которой была старинная записка с рисунками и текстом. Миша удивился и обрадовалься находке и позвал Гришу. В маленком тексте на старинной бумаге стояло: -”Кто найдет эту записку, тому очень повезет, если пойти по карте, то можно найти настоящий замок с королем у которого есть золотая корона и дракон”. После того как Миша и Гриша прочитали текст они наконец то решились cбежать из дома, что бы осущиствить свою мечту. На следующий день они собрали рюкзаки с необходимыми вещами, после того как они были готовы, друзья пошли спать чтобы набраться сил перед долгим путешествием. На следующее утро Миша и Гриша проснулись и быстро вышли из дома пока родители спали. Они шли весь день без остоновки и очень устали, поэтому они решили сделать привал возле большого дерева. Гриша натоскал веток, а Миша развел костер. Им удалось впервые в жизни приготовить ужин на костре. После ужина мальчики крепко уснули. На следующие утро они отправились в долгий путь. Так они шли два дня, а на третий день они увидили необычный старый дом. Мальчики подошли к дому и постучали в дверь. Двери открыла приветливая старушка. И с удивлением на лице спросила:

- ”Что вы здесь делаете?”

- ” Mы идем к замку.” -ответил Гриша.

- ”K какому?” -спросила старушка.

- ”K замку с королем у которога есть золотая корона и дракон!” - ответил Гриша.

- ”Я знаю этот замок, к ниму идти два дня. Но перед тем как вы уйдете вы должны подкрипиться!” -сказала старушка.

-Хорошо.” -ответили мальчики.

После плотного обеда мальчики поблагодороли старушку и отправились дальше в путь. Гриша и Миша так розговорились про старушку, что не заметили, как они подошли к маленькому мостику, который вел через реку. Миша посмотрел на карту и на ней была нарисована трапинка через мостик, которая вела в горы. После гор был замок. Мальчики положыли карту в рюкзак и пошли дальше. Они очень долго шли и наконец, на гарезонте увидели замок, вокруг которого летал дракон. Они подбежали ближе к замку. Замок стоял на небольшом холме с пещерой у подножья. В пещере они сделали привал. Мальчики передахнули, оставили рюкзаки и вышли на встречу с королем, но их остановил дракон. Дракон на удивление окозался очень дружелюбным и он любезно провел Мишу и Гришу к королю. Король был удевлен появлению гостей в королевстве, мало кто знает о его существовании. Друзьям удалось посмотреть королевские владения а именно огромную реку, которая окружает замок со стражами на лодках и магический сад, войти в который можно было через водопад, а так же они познакомились с местными жителями которые пришли их поприветствовать. Когда день подошёл к концу, король сказал что им нужно возвращаться домой и что он может переправить их назад с помощью щелчка пальцев на счет: -раз, два, три. Не успели мальчики маргнуть глазом, как окозались в своих постелях!

Misha och Grisha

En gång i tiden i en liten by bodde de två bästa vännerna Misha och Grisha. Dom hade en dröm om att hitta ett slott med en kung som har en guldkrona och en drake. Men föräldrarna låter inte dem vara ensamma utanför byn. För att dem bodde i en liten by som ligger vid en flod, omringad av tät skog. I skogen finns farliga och mystiska djur. Men en dag när Misha och Grisha lekte på gården och grävde ett hål i sanden för. Plötsligt hittade Misha en gammal glasflaska i vilken var en gammal lapp med teckningar och text på. Misha blev förvånad och glad över fyndet och ropade på Grisha. På lappen stod det: "Den som hittar den här lappen kommer att ha stor tur, om du följer kartan kan du hitta ett riktigt slott med en kung som har en guldkrona och en drake!" Efteråt när Misha och Grisha läst texten bestämde de sig för att rymma hemifrån för att uppfylla sin dröm. Dagen efter packade de sina ryggsäckar med nödvändiga sakerna, efter att de var klara gick vännerna och la sig för att få kraft för en lång vandring. Nästa morgon vaknade Misha och Grisha och lämnade huset snabbt medan deras föräldrar sov. De gick en hel dag utan att stanna och vila och sen blev de trötta. Därför bestämde dom att stanna och vila nära ett stort träd. Grisha plockade några grenar och Misha gjorde en brasa. För första gången i sitt liv lyckades de laga middag på en brasa. Efter middagen somnade pojkarna. Nästa morgon fortsatte de med sin långa resa. De gick i två dagar, och den tredje dagen såg de ett ovanligt gammalt hus. Pojkarna gick fram till huset och knackade på dörren. Dörren öppnades av en vänlig gammal dam. Och med förvåning i ansiktet frågade hon dem:

- ”Vad gör ni här?”

- ”Vi ska till slottet!” – svarade Grisha.

- ”Till vilket slott? - frågade gamla damen.

- ”Till slottet med kungen som har en guldkrona och en drake!” -svarade Grisha.

- ”Jag vet att härifrån till slottet tar det två dagar att gå. Men innan ni går måste ni äta ordentligt först!”- sa gamla damen.

- ”Okej!” –svarade pojkarna.

Efter en rejäl middag tackade pojkarna gumman och fortsatte sin resa. Grisha och Misha pratade så mycket om den gamla damen att de inte ens märkte att de hade närmat sig en liten bro som ledde över floden. Misha tittade på lappen från flaskan som visade att det fanns en gångväg över bron, som ledde till bergen. Efter bergen fanns ett slott. Pojkarna la kartan i sin ryggsäck och fortsatte sin resa. De gick i två dagar och slutligen började slottet synas i horisonten och runt slottet flög en drake, de sprang närmare slottet. Slottet stod på en liten kulle med en grotta vid foten. De gjorde ett stopp i grottan. Pojkarna vilade, lämnade sina ryggsäckar och gick ut för att möta kungen, men de stoppades av draken. Draken visade sig överraskande nog att vara mycket vänlig och han ledde vänligt Misha och Grisha till kungen. Kungen blev förvånad över att se pojkarna för att det var få människor som vet om hans existens. Pojkarna fick se hur slottet ser ut. Där finns en enorm flod som omger slottet med vakter på båtar och den magiska trädgården, som man kan gå in i genom ett vattenfall, och de träffade även lokalbefolkningen som kom för att hälsa på dem. När dagen var slut sa kungen att de behövde återvända hem och att han kunde skicka tillbaka dem bara genom att klappa med händerna. Kungen räknade: - ett, två, tre, klappade och innan pojkarna hann blinka med ögonen, så var dom redan i sina sängar!

 

Fågel av elev åk 9, Norrhammarskolan

Птица

  • ”Стойте, нам в другую сторону!”

Громко выкрикнул тот самый командир с лодки.. Мы с Сашей боялись, что они нас заметят боялись того, что найдут её раньше нас. А времени слишком мало..

День тому назад.

Когда я проснулся утром, меня с Алисой родители послали сходить за хлебом и водой. Мы были очень рады потому, что чтобы сходить за водой надо было идти через лес, а мы с Алисой ужасно сильно любили лес. Каждый раз когда мы через него проходили, мы представляли, что он полон всякой мистики и магии.

Однажды Алиса мне сказала, - ”Cмотри птица!” И..и она огромная.. но когда я посмотрел, я ничего не увидел и подумал, что это один из очередных зверей придуманный ее фантазией. Но когда я сказал Алисе, что не увидел ничего, якобы не успел, она разочаровано посмотрела на меня так, как будто правда, что то увидела. Но не сегодня, сегодня все было совсем по-другому. В лесу было темно и устрашающе тихо. Аура счастья и тепла не было от слово совсем. Когда мы с Алисой шли, нам было страшно. Я видел что ей было страшно. Её дыхание и шаги стали медленно замедлялись. Она часто спотыкалась об то, чего не существовало. Через какое то время я ,тоже, начал спотыкаться было чувство, как будто холод пронзил меня прямо в сердце. Я чувствовал как он поступал в каждый сосуд, каждый сустав. Но когда я хотел сказать, что я хочу домой. Алиса выкрикнула - ”Смотри вот она!” - ”Что, где?” выкрикнул я со страха. - ”Птица.. Боже, она такая красивая!”

Она показала мне пальцем куда смотреть, но в момент когда я поднял глаза, я увидел большую с размером павлина птицу. Она была ярко красной с немного фиолетовым оттенком. Птица приземлилась и посмотрела на Алису и издала очень странный звук, как будто она была больна. Из последних сил птица выкрикнула еще раз. Алиса посмотрела на меня и мне показалось, что мы прочитали мысли друг-друга. Нам надо было осмотреть птицу, мы должны были убедиться, что с птицей всё в порядке.

Я всегда знал, что Алиса немного боится птиц, поэтому я сам подошел к птице. Я подумал, что она меня к себе не подпустит, но она спокойно сделала и не двигалась. Когда я дотронулся до перьев, весь холод который я чувствовал исчез. Мне стало тепло и даже немного жарко. Сердце стало биться снова, страх пропал. Но вдруг у меня начала кружиться голова я почти ничего не видел и не слышал. В ушах все зазвенела, но через звон было слышно чей-то монящий голос. Едтнсвеное чего я смог расслышать было: - ''Помоги, уведи, помоги..'' Все пропало в один миг. Когда я проснулся я увидел Алису стоящую надо мной. Она смотрела на меня с волнением. Она что-то говорила, но мне было безразлично, у меня было ужасное чувство, что что-то не так. Я знал что нужно возвращаться домой..

По дороге мы слышали громкий звон. Когда мы выбежали из леса около реки, где обычно стоял мост было пусто. Мы посмотрели друга на друга и не знали что дальше делать.. Когда я повернул голову вправо, я увидел несколько лодок. В них сидели несколько военных, если можно их так назвать.Они были одеты в тяжелыедоспехи золотого цвете. Может быть это было настоящее золото, но из далека было невозможно рассмотреть. На самой первой лодке, стоял командир. Он махал рукой в разные стороны и разговаривал на незнаком, непонятном языке. Тот военный который стоял рядом держал птичью клетку. Вдруг я вспомнил слова которые мне снились.. и я понял, что военные гнались за птицей, но мне было не понятно зачем она им нужна?! Для чего? Вдруг они хотят причинить ей вреда надо найти её раньше них, времени мало! Надо бежать!

Fågel

  • ”Vänta, vi måste till andra sidan!”

Samma befälhavare från båten talade högt.. Sasha var rädd att de skulle lägga märke till oss, rädd att de skulle hitta fågeln före oss. Det var alldeles för lite tid kvar..

En dag tidigare

När jag vaknade på morgonen skickade våra föräldrar mig och Alisa för att gå och hämta bröd och vatten. Vi var väldigt glada för det, för att hämta vatten var vi tvungna att gå genom skogen, och Alisa och jag älskade skogen fruktansvärt mycket.Varje gång vi gick igenom den inbillade vi oss att den var full av all möjlig mystik och magi.

En dag sa Alice till mig: - ”Titta en fågel! Och, och den är enorm!” Men när jag tittade såg jag ingenting och jag tänkte att det bara var ett till magiskt djur som hon nyss kommit på. Men när jag sa att jag inte såg något tittade hon besviket på mig som om det verkligen var något där som kretsade över oss.

Men inte idag, idag var det helt annorlunda. Skogen var mörk och oroväckande tyst. Auran av lycka och värme som vi brukade känna fanns bara inte där. När vi traskade över stigen såg jag att hon var lika rädd som jag var. Hennes andning och steg saktade sakta ner. Hon snubblade ofta över saker som inte fanns. Efter ett tag började jag också snubbla, kylan trängde rakt in i hjärtat, jag kände hur den kom in i varje kärl, varje led, men när jag ville säga att jag vill springa hem ropade Alisa:

-”Titta, där är den!”

- ”Vad, var?” skrek jag i förvåning.

- ”Fågeln.. Gud den är så vacker!”

Hon visade mig med fingret var jag skulle titta och i samma ögonblick som jag tittade upp såg jag en enorm fågel. Den var säkert större en mig och Alisa tillsammans. Den var klarröd med en lätt lila reflektion i fjädrarna. Den kollade på Alisa och landade mjukt på mossan bredvid oss, men av någon anledning gjorde den ett väldigt konstigt ljud som om hon var sjuk. Med en utmattad stämma ropade hon igen. Alice tittade på mig, och det verkade som om vi nästan läste varandras tankar. Vi måste undersöka den stackars fågeln för att se om den var skadad.

Jag visste alltid att Alisa var lite rädd för fåglar, men jag trodde inte att man kunde vara rädd för en sådan skönhet. Så jag tog saken i egna händer och närmade mig försiktigt fågeln. Först trodde jag att hon inte skulle släppa mig nära sig, men hon gjorde det lugnt och ryckte inte på en fjäder. När jag nuddade hennes vackra fjädrar var det som att all kyla försvann. Jag kände mig varm och säker igen. Hjärtat började slå, och all rädsla jag höll inne försvann med varje hjärtslag.

Plötsligt började mitt huvud snurra, jag såg eller hörde nästan ingenting. Allt tjöt i mina öron det enda jag kunde höra var någons röst som sa ”Hjälp, för bort dom här ifrån, snälla hjälp. ”sen blev det svart. När jag vaknade såg jag Alisa stå ovanför mig, med rädsla i blicken sökte hon min blick. Det verkade som om hon sa något, men jag brydde mig inte, jag hade en hemsk känsla av att något var fel, jag visste att jag behövde återvända hem…

På vägen hörde vi ett högt tjutande ljud och ljusa skrik. När vi kom ut ur skogen skulle vi passera den enda bron i byn men när vi skulle gå över var det inget där om, någon hade förstört den. Vi tittade på varandra och visste inte vad vi skulle göra härnäst.. När jag vände huvudet åt höger såg jag säkert ett dussin båtar. I dem satt flera soldater, om man kan kalla dem så, de var klädda i guldfärgade uniformer. Kanske var det till och med äkta guld, men det var omöjligt att se på så pass långt avstånd. På den allra första båten stod den som förmodligen var befälhavaren, han riktade handen åt olika håll och talade på ett obekant språk som jag inte förstod. Soldaten som stod bredvid honom höll i en bur! En fågelbur. Plötsligt kom jag ihåg orden. De jagade fågeln. Men jag förstod inte vad dom ville?! Varför behöver dom den? Vad det än var som pågick visste jag bara att dom inte fick hitta fågeln. Det var något som inte stämde. Vi måste hitta den före innan det är för sent. Vi måste springa!


"SEX KRISTALLER" av Agrypyna Chorna, 10 Internationella engelska skolan

ШЕСТЬ КРИСТАЛЛОВ

Один раз в городе ребята нашли бумагу, в которой было написано: «Если вы найдете все 6 кристаллов, я дам вам сюрприз».

Поздной ночью они собрались бежать из дома, но они не знали как найти портал.

Вдруг над ними пронеслась розовая птица. Они испугались. Птица сбросила им волшебную палочку. Ребята взмахнули этой палочкой и открылся портал.

Они оказались на Плутоне и начали сражаться с инопланетянами. Их было 6. У каждого был кристал. Ребята убили инопланетян и забрал все кристаллы.

Они кинули все кристаллы в воздух и появился сундук с золотом. Они собрали все золото и потащили его домой. И жили они после этого долго и счастливо.

SEX KRISTALLER

En dag hittade två barn ett papper I stan där det stod: "Om du hittar alla 6 kristallerna kommer jag att ge dig en överraskning."

Sent på natten höll de på att fly från huset, men de visste inte hur de skulle hitta portalen.

Plötsligt flög en rosa fågel över dem. De blev rädda. Fågeln släppte en trollstav till dem. Killarna viftade med den här trollstaven och en portal öppnades.

De hamnade på Pluto och började slåss mot utomjordingar. De var 6 stycken, var och en hade en kristall. Killarna dödade utomjordingarna och tog alla kristaller från dem. Sedan kastade de kristallerna i luften och en kista av guld dök upp. De samlade ihop allt guld och tog den hem. Efter det levde de lyckligt i alla sina dagar.


"EN MAGISK BOK" av Evelina Karlberg, 11, Lejonströmsskolan

ВОЛШЕБНАЯ КНИГА

В одном маленьком домике на окраине леса жила-была бабушка Цветочный сад со своими внуками - Лизой и Томом. Бабушка Цветочный сад очень любила цветы. У неё был огрмный сад с цветами со всего мира. Однажды бабушка заболела и не могла встать со своей постели. Лиза и Том хотели помочь бабушке, но не знали как. И тогда бабушка рассказала им, что в одном замке в Даларна есть волшебная книга с рецептами, которые помогут ей выздороветь. Бабушка сказала: «Будьте осторожны. Вот вам карта и кристалл, который поможет вам в опасности».

Путь был долгий, но наконец-то дети увидели огромный замок, который охранялся стражниками. Стражники увидели детей и хотели их схватить. Лиза вспомнила о кристалле и достала его. Тут же фиолетовый дракон прилетел к ним на помощь. Лиза бросила кристалл в воду, чтобы отвлечь стражников, которым захотелось забрать кристалл себе. Пока стражники пытались достать кристалл из воды, дракон перенёс детей в замок. Дети нашли в замке книгу. После этого дракон с детьми скрылся за горами и в этот момент кристалл исчез. Лиза и Том назвали дракона Лоренс и он стал их лучшим другом. Бабушка выздоровела и продолжала сажать свои прекрасные цветы.

EN MAGISK BOK

I ett litet hus i utkanten av skogen bodde Farmor Flower Garden med sina barnbarn - Lisa och Tom. Farmor Flower Garden var väldigt förtjust i blommor. Hon hade en enorm trädgård med blommor från hela världen. En dag blev farmor sjuk och kunde inte ta sig ur sin säng. Lisa och Tom ville hjälpa sin farmor men visste inte hur. Och då berättade farmor att på ett slott i Dalarna finns en magisk bok med recept som kan hjälpa henne att bli frisk igen. Farmor sa: "Var försiktig. Här är en karta och en kristall som kan hjälpa er i fara."

Vägen var lång, men äntligen såg barnen ett stort slott, som bevakades av vakter. Vakterna såg barnen och ville ta tag i dem. Lisa kom ihåg om kristallen och tog ut den. Omedelbart flög en lila drake till deras hjälp. Lisa kastade kristallen i vattnet för att distrahera vakterna, som ville ta kristallen. Medan vakterna försökte få upp kristallen ur vattnet bar draken barnen till slottet. Barnen hittade den magiska boken i slottet. Efter det flög draken med barnen bakom bergen och i det ögonblicket försvann kristallen. Lisa och Tom döpte draken till Lawrence och han blev deras bästa vän. Farmor blev frisk och fortsatte att plantera sina vackra blommor.


"SKATT OCH SOLDATER" av Robert Dineev, 12, Internationella engelska skolan

СОКРОВИЩА И СОДАТЫ

Один раз двое детей нашли карту сокровищ. И они пошли искать сокровища. Но какая-то армия солдат тоже хотели найти эти же сокровища. Однажды дети подслушали разговор солдат о том, что они ищут карту. К счастью, они смогли спрятаться от солдат и прийти туда первее их. В конце концов, по этой карте дети нашли сокровища. После этого они смогли путешествовать с родителями по всему миру.

SKATT OCH SOLDATER

En gång hittade två barn en skattkarta. De gick och letade efter skatt. Men en armé av soldater ville också hitta samma skatter. En dag hörde barnen hur soldaterna pratade om kartan. Som tur var kunde barnen gömma sig från soldaterna och komma dit före dem. Till slut hittade barnen skatter på den här kartan. Efter det kunde de resa med sina föräldrar världen runt.

"SEX KRISTALLER" av Sofia Dineeva, 12, Internationella engelska skolan

ШЕСТЬ КРИСТАЛЛОВ

Жили-были Зина и Коля. Они жили они по соседству и дружили. Они жили в маленькой деревне, где все друг друга знали.

В один день, когда дети играли в саду, с неба упала бутылка. В бутылке лежала бумага и светилось что-то похожее на кристалл. Зина и Коля подбежали к бутылке и в ту секунду, когда они хотели взять и открыть ее, к ним прилетела большая фиолетовая птица. Птица сказала: “Не бойтесь меня, я не сделаю вам ничего плохого. Мне нужна ваша помощь. За мной охотятся солдаты. Садитесь на меня и полетим», - сказала она. Дети сели, птица взяла бутылку в клюв и полетела.

Пока они летели, кто-то стрельнул в птицу. Она упала вместе с Зиной и Колей в воду. Дети выбрались из воды, держа птицу и бутылку в руках. Вдруг они увидели солдат в лодках. Один из солдат держал в руках золотую клетку. Ребята поняли, что они хотели поймать птицу. В эту минуту командир солдат начал что-то кричать и показывать пальцем в сторону детей.

Птица была тяжело ранена. Она сказала: «Достаньте кристалл и разбейте его. Положите три осколка мне под правое крыло и три под левое крыло». Зина разбила бутулку и достала кристалл. У кристалла было 6 цветов: зелёный, синий, розовый, фиолетовый, оранжевый и красный. Эти цвета также были нарисованы на золотом кольце на бумаге. Потом она ударила камнем о кристалл и он разбился на 6 разноцветных осколков. Коля взял их и сделал так, как велела птица: положил 3 под правое крыло и 3 под левое крыло. В тот же момент птица взлетела и замахала крыльями. На воде поднялись большие волны, лодки с солдатами перевернулись и ушли под воду...

SEX KRISTALLER

Det var en gång Zina och Kolya. De bodde granne och var vänner. De bodde i en liten by där alla kände varandra.

En dag när barnen lekte i trädgården föll en flaska från himlen. Det låg ett papper i flaskan och något som liknade en kristall glödde. Zina och Kolya sprang fram till flaskan, och i det ögonblick de ville ta den och öppna den flög en stor lila fågel fram till dem. Fågeln sa: ”Var inte rädd för mig, jag kommer inte att skada er. Jag behöver hjälp. Soldater är efter mig. Sätt er på mig och låt oss flyga” sa fågeln. Barnen satte sig, fågeln tog flaskan i näbben och flög iväg.

Medan de flög sköt någon mot fågeln. Den föll med Zina och Kolya i vattnet. Barnen klättrade upp ur vattnet med fågeln och flaskan i händerna. Plötsligt såg de soldater i båtar. En av soldaterna höll en gyllene bur i händerna. Barnen förstod att de ville fånga fågeln. I det ögonblicket började soldaternas ledare att skrika något och peka med fingret i riktning mot barnen.

Fågeln var allvarligt skadad. Den sa: "Ta ut kristallen ur flaskan och bryt den. Lägg tre fragment under min högra vinge och tre under min vänstra vinge." Zina krossade flaskan och tog ut kristallen. Kristallen hade 6 färger: grön, blå, rosa, lila, orange och röd. Dessa färger var också på en guldring på papper. Sedan slog hon kristallen med en sten och den gick sönder i 6 fragment. Kolya tog dem och gjorde som fågeln beordrade: han satte 3 under den högra vingen och 3 under den vänstra vingen. I samma ögonblick lyfte fågeln upp och flaxade med vingarna. Stora vågor steg över vattnet, båtarna med soldaterna rullade över och sjönk under vattnet ...

Spanska "Vännerna Tenor och Daniel" av Seth, åk 6 Morö backe skola

Los amigos Tenor y Daniel

Había una vez dos niños que eran muy buenos amigos. Tenor, tenía el pelo largo y negro y Daniel que le gustaba llevar camiseta a rayas. Ellos siempre jugaban a escondidas en el bosque.

Un día cuando jugaban y mientras Tenor se escondía, encontró un lago con agua que brillaba. Él tenía sed y revizó que fuera agua limpia para tomar y bebió. De repente, él empezó a desaparecer con el contorno, se sentió raro y fue a buscar a Daniel. Cuando lo encontró le dijo; -Me siento raro! Daniel se dio la vuelta pero no vió a nadie, entoces gritó asustado ¡AHHH! ¡Un fantasma! y salió corriendo.

Luego agarró un palo del suelo con sus manos temblorosas. Pero Tenor le dijo; - ¡Tranquilo! Soy yo, ¿Acaso no me ves? Estoy aca. Tenor tomó Daniel de la mano y lo llevó al lago mágico. -¡Bebe de esta agua! Tenor dejó de camuflarse y Daniel pudó ver a Tenor y bebió el agua.

Cuando Daniel bebía el agua brillante, de repente fueron rodeados por un ave morada, esta los teleportó a un castillo. En el cual había un papel con planos de un objeto mágico y poderoso que iba a destruir el bosque donde ellos jugaban. Daniel vió el plano de ese objeto, era un círculo dorado. Daniel dijo; -No quiero que destruyan el bosque, ahí viven muchos animales y es donde jugamos siempre. Tenor escuchó a alguien y Daniel agarró el papel. Los dos se fueron corriendo y al salir de ahí vieron una escalera, la cual subieron, y al subir allí escucharon una alarma. Los dos miraron hacia abajo y solo había agua, entonces saltaron al agua y nadaron. Entonces encontraron un fuerte lleno de guardias quienes también escucharon la alarma. Uno de ellos dijo; - ¡Encuentren a quien se llevo el plano del rey mago!

Los dos niños se escondieron detrás de una roca y allí se encontraron nuevamente con el ave morada. Ella los teleportó de nuevo al bosque. El ave morada habló y dijo; -¡Gracias por llevarse el plano!. Los niños se quedaron perplejos al escuchar que el ave hablaba. El ave les explicó que él era Retno, el guardian del bosque. Él había escuchado sobre los planes del rey mago y por esto los había llevado al bosque al ver ellos dos se preocupaban por el bosque. Los niños aún perplejos, seguían escuchando hablar a Retno que luego les pasó una bolsa de monedas, y les dijo; - Ya vayanse de aquí si quieren.

Los dos niños se fueron a sus casas y les contaron a sus familias lo sucedido y después fueron a jugar cerca del bosque.

Fin.

Vännerna Tenor och Daniel

Det fans en gång två barn som var mycket goda vänner. Tenor, han hade långt svart hår och Daniel som gillade att ta på sig randiga t-shir. De lekte alltid kurragömma i skogen.

En dag när de lekte och medan Tenor gömde sig hittade han en sjö med vatten som lyste. Han var törstig och såg att det var rent vatten att dricka och drack. Plötsligt började han försvinna med konturen, han kände sig konstig och gick för att hitta Daniel. När han hittade honom sa han; – Jag känner mig konstig! Daniel vände sig om men såg ingen, då skrek han rädd, AHHH! Ett spöke! Och han sprang ut.

Sedan tog han en pinne från marken med sina darrande händer i en hög hand. Men Tenor sa till honom; -Ta det lugnt! Det är jag, ser du mig inte? Jag är här. Tenor tog Daniel i handen och ledde honom till den magiska sjön. Tenor slutade kamouflera sig och Daniel kunde se Tenor och drack vattnet.

När Daniel drack det ljusa vattnet var de plötsligt omgivna av en lila fågel, som teleporterade dem till ett slott. Där fanns ett papper en ritning på ett magiskt och kraftfullt föremål som skulle förstöra skogen där de brukade leka. Daniel såg ritningen på det föremålet, det var en gyllene cirkel. Daniel sa; – Jag vill inte att de ska förstöra skogen, det bor många djur där och det är där vi alltid leker. Tenor lyssnade på någon och Daniel tog tag i pappret. De två sprang i väg och när de kom därifrån såg de en stege, som de klättrade på, och när de gick upp dit hörde de ett larm. De två tittade ner och det fanns bara vatten, så de hoppade i vattnet och simmade. Då hittade de ett högt fullt av vakter som också hörde larmet. En av dem sa; - Hitta vem som tog bilden av trollkarlskungen!

Pojkarna gömde sig bakom en sten och där mötte de den lila fågeln igen. Hon teleporterade dem tillbaka till skogen. Den lila fågeln talade och sa; -Tack för att du tog ritningen! Barnen blev förvånade över att höra fågeln prata. Fågeln förklarade att han var Retno, skogens väktare. Han hade hört talas om trollkarlskungens planer och så hade han tagit med dem ut i skogen och sett att de två brydde sig om skogen. Barnen, fortfarande förvånade, fortsatte att höra Retno tala, som sedan gav dem en påse mynt och sa för dem; - Gå härifrån om du vill.

Pojkarna åkte hem och berättade för sina familjer vad som hänt och gick sedan för att leka nära skogen. Slut

 

"Purple Phoenix" av Alexander O, Norrhammarskolan åk 7

El Fénix Purpura

Había una vez una pelea entre los magos japoneses y los soldados Ingleses. Los dos querían el Fénix Púrpura que tenía poderes mágicos. Dos niños que vivían en este lugar intentaron esconderlo porque sabían que los Ingleses y los Japoneses solo querían usarlo para tener más poder sobre los otros países. Los niños tenían poderes, el chico tenía el poder de mezclarse con el agua y la chica podía camuflaje con la tierra entonces usaron sus poderes para proteger el Fénix mágico.

Los niños se escondieron mientras los Ingleses y Japoneses estaban peleando. Después de una pelea larga los Japoneses ganaron. Cuando los niños corrieron para esconderse de los Japoneses, estos los vieron y fueron tras ellos y los atraparon, pero los niños los golpearon, el chico saltó al agua y la niña se escondió detrás una roca grande. Cuando los Japoneses se fueron, el chico salió del agua y la chica dejo de esconderse. Entonces el Fénix Purpura se sentó en la roca grande, cuando los niños se iban a ir el Fénix Purpura no se podía mover de la piedra, tenía sangre y heridas, el Fénix estaba enfermo. Él se había herido con una parte afilada de la piedra. Los niños lo ayudaron, solo los niños sabían de la única medicina que podía sanar al Fénix pero la medicina estaba adentro del castillo.

Los niños nadaron a través del rio, vieron el castillo, pero se preguntaron cómo pasarían a los guardias. El chico tenía una idea. La chica podría camuflaje con las paredes de tierra y él podría nadar en el rio. Y así lo hicieron. Cuando estaban allí vieron el gran salón, adentro estaba un cubo de vidrio y dentro de este estaba la medicina. Se acercaron a la medicina pero sonó una alarma y los guardias vinieron corriendo. Entonces el Fénix rompió el vidrio y el chico agarró la medicina y el chico saltó al agua y la chica se camufló con las paredes de piedra. Cuando estaban afuera le dieron al Fénix la medicina. El Fénix uso su magia e hizo que los soldados se evaporaran. Desde entonces los niños y el Fénix Purpura viven felices.

Fin

Purple Phoenix

Det var en gång en kamp mellan japanska trollkarlar och engelska soldater. De två ville ha Purple Phoenix som hade magiska krafter. Två barn, en pojke och en flicka som bodde på denna plats försökte dölja det eftersom de visste att engelsmännen och japanerna bara ville använda det för att ha mer makt över de andra länderna. Barnen hade krafter, pojken hade makten att blanda med vatten och flickan kunde kamouflera med jorden så de använde sina krafter för att skydda den magiska Fenix.

Barnen gömde sig medan engelsmännen och japanerna kämpade. Efter en lång kamp vann japanerna. När barnen sprang för att gömma sig för japanerna, men dem såg bernen och gick efter dem och fångade dem, men barnen slog dem, pojken hoppade i vattnet och flickan gömde sig bakom en stor sten. När japanerna lämnade kom pojken upp ur vattnet och flickan slutade gömma sig. Då satt Purple Phoenix på den stora klippan, när barnen skulle lämna Purple Phoenix kunde inte röra sig från stenen, den hade blod och sår, Phoenix var sjuk. Han hade skadat sig med en vass del av stenen. Barnen hjälpte honom, bara barnen visste om den enda medicinen som kunde läka Fenix men medicinen var inne i slottet.

Barnen simmade över floden, hittade slottet, men undrade hur de skulle passera vakterna. Pojken hade en idé. Flickan kunde kamouflera med smutsväggar medan han kunde simma i floden. De gjorde det. När de var där såg de den stora salen, inuti fanns en glaskub och inuti var medicinen. De närmade sig medicinen men ett larm ljöd och vakterna kom springande. Då krossade Fenix glaset och pojken tog medicinen och pojken hoppade i vattnet och flickan kamouflerade sig med stenmurarna. När de var ute gav de Phoenix medicinen. Phoenix använde sin magi och fick soldaterna att avdunsta. Sedan dess lever barnen och Purple Phoenix lyckligt.

 

"METALL IDIOTERNA" av Juan M. Tuböleskolan. Åk 5

LOS IDIOTAS DE METAL

Un día los dioses habían creado todo en el planeta. La gente tenía todo lo que quería, frutas y vegetales para comer, árboles y piedras para hacer sus casas, y las cascadas para tomar agua. Todo estaba muy bien hasta que de otro lugar llegaron unos seres muy parecidos a la gente, pero ellos no eran de carne y huesos como nosotros. Ellos eran de metal.

Entonces los de metal vinieron para destruir y matar porque creían que ellos eran más fuertes y poderosos que los dioses, pero ellos no sabían que los dioses eran aún más poderosos que ellos. Cuando los extraños de metal entraron a la ciudad, los dioses los paralizaron y los tiraron lejos. Después los extranos dijeron que ellos nesesitaban un plan y que se harían invisibles y lo hicieron. Pero ellos no sabían que los dioses podían ver cosas invisibles. Entonces los dioses los paralizaron y los tiraron otra vez.

Los extraños de metal nesesitaban hacer un nuevo plan. Ellos dijeron que podrían esconderse y cuando los dioses no los vieran, podrían entrar sin que los dioses los descubrieran. Pero los extranos no sabían que los dioses tenían cámaras invisibles, entonces cuando los extraños de metal iban a esconderse, los dioses los vieron ahí mismo, los paralizaron nuevamente y los tiraron otra vez.

Después los extranos hisieron un nuevo plan. Ellos pensaron que podrían vestirse como amigos de los dioses. Y cuando ellos se vistieron como amigos de los dioses, estos los dejaron entrar. Pero ellos no sabían que los dioses sabían que ellos eran los extraños. Entonces cuando los extranos iban a matar a la gente, los dioses los agarron y les dijeron; -Ustedes no pueden matar la gente porque ellos son nuestros protejidos, y una vez más los dioses tiraron a los extraños y después nunca volvieron extraños de metal a la ciudad de los dioses otra vez.

Fin

"METALL IDIOTERNA"

En dag hade gudarna skapat allt på planeten. Människor hade allt de ville ha, frukt och grönsaker att äta, träd och stenar för att göra sina hus och vattenfall för att dricka vatten. Allt var väldigt bra tills vissa varelser som var mycket lika människorna kom från en annan plats, men de var inte kött och ben som vi. De var metallvarelser.

Då kom metallen för att förstöra och döda eftersom de trodde att de var starkare och kraftfullare än gudarna, men de visste inte att gudarna var ännu kraftfullare än dem. När metallfrämlingarna kom in i staden förlamade gudarna dem och kastade bort dem. Då sa främlingarna att de behövde en plan och att de skulle bli osynliga och det gjorde de. Men de visste inte att gudarna kunde se osynliga saker. Då förlamade gudarna dem och kastade bort dem igen.

Metallfrämlingarna behövde göra en ny plan. De sa att de kunde gömma sig och när gudarna inte såg dem kunde de komma in utan att gudarna upptäckte dem. Men utomstående visste inte att gudarna hade osynliga kameror, så när metallfrämlingarna gick för att gömma sig såg gudarna dem precis där, förlamade dem igen och kastade bort dem en gång till.

Då kom utomstående med en ny plan. De trodde att de kunde klä sig som gudarnas vänner och när de klädde sig som gudarnas vänner släppte de in dem. Men de visste inte att gudarna visste att de var främlingarna. Så när främlingarna skulle döda folket tog gudarna tag i dem och berättade för dem; "Du kan inte döda människor eftersom de är våra skyddslingar och återigen kastade gudarna främlingarna och återvände sedan aldrig metallfrämlingar till gudarnas stad igen.

"Modiga barn" av Daniel S. Tuböleskolan. Åk 6

Los niños valientes

Erase una vez dos principes que vivían en un castillos con sus padres, la reina Sabrina, el rey Ernesto y su mascota el pájaro Colalarga. El castillo era gigante y estaba detrás de una montaña y al frente del castillo había un lago grande.

Una noche el pájaro desapareció, alguien había robado al pájaro y a su jaula de oro. Los niños estuvieron muy tristes y decidieron desde ese día salir a buscar a su mascota.

Un día cuando estaban a la orilla de la cascada vinieron algunas personas en unos botes. Los principes no sabían quienes habían venido. Y ellos se escondieron detrás de una piedra. Miraban y allá habían muchos soldados de un otro país en varios botes.

Luego los soldados estaban hablaban con su papá y mamá de los principes. De pronto había fuego en el castillo. Los niños no sabian qué había pasado y estaban asustados. Entonces vino el pájaro de los principes y los niños se pusieron muy contentos de que nadie se habia robado el pájaro Colalarga. Pero ellos tenían que salvar a la mamá y al papá de los soldados. Ellos tenían una idea brilliante. Tiraron el pájaro a los soldados y el pájaro los llevó lejos. Los niños regresaron con sus padres y estuvieron muy contentos después.

FIN

Modiga barn

En gång i tiden var det två prinsar som bodde i ett slott med sina föräldrar, drottning Sabrina, kung Ernest och hans husdjurfågeln Långasvansen. Slottet var jättestort och låg bakom ett berg och framför slottet fanns en stor sjö.

En natt försvann fågeln, någon hade stulit fågeln och dess gyllene bur. Barnen var väldigt ledsna och bestämde sig från den dagen för att gå ut för att leta efter sitt husdjur.

En dag när de var på stranden av vattenfallet, kom några människor i några båtar. Prinsarna visste inte vilka personer hade kommit. Då gömde de sig bakom en sten. De tittade och det var många soldater från ett annat land i flera båtar.

Då pratade soldaterna med sin far och mor till prinsarna. Plötsligt brann det i slottet. Barnen visste inte vad som hade hänt och var rädda. kom prinsarnas fågel och barnen var väldigt glada över att ingen hade stulit långsvansfågeln. Men de var tvungna att rädda soldaternas mamma och pappa. De hade en lysande idé. De kastade fågeln till soldaterna och fågeln tog bort dem. Barnen återvände till sina föräldrar och var väldigt glada efteråt.

"Den dåliga kungen" av Thiago, Isakoch Charlotte

El rey malo

Había una vez un castillo en llamas que estaba a punto de caerse después de un insendio. Allí vivían un rey y dos magos que eran sus servidores y el pájaro Lila.

Un niño fue quien prendió el insendio. Pues los que trabajaban para el rey le habían quitado todo el dinero a la gente de la ciudad. Los niños tomaron venganza. Un día entraron al palacio con ayuda del pájaro Lila y predieron fuego en el castillo, luego salieron corriendo y se escondieron detrás de las rocas que habían en la caída de agua. Unos servidores del rey vieron a los niños cuando ellos corrían y fueron a contarselo al rey, entonces el rey ordenó a sus soldados ir a buscalos.

Los soldados encontaron a los niños y los llevan al castillo, pero los niños lograron escapar porque el pájaro Lila los ayudó nuevamente. Entonces corrieron y se escondieron en las montañas, allí tumbaron unos árboles que luego los pusieron en el rio y de esta forma inundaron la ciudad. Después caminaron hasta que llegaron a su casa.

El rey entendió que debía devolver el dinero a la gente de lo contrario la gente estaría peleando con él, el resto de la vida.

FIN

Den dåliga kungen

Det var en gång ett slott i lågor som var på väg att falla efter en brand. Där bodde en kung och två magiker som var hans tjänare och Lila fågeln.

Ett barn var den som tände elden. För dem som arbetade för kungen hade tagit alla pengar från folket i staden. Barnen hämnades. En dag gick de in i palatset med hjälp av lila fågeln och satte eld i slottet, sprang sedan ut och gömde sig bakom klipporna som fanns i vattenfallet. Några tjänare till kungen såg barnen när de sprang och gick för att berätta för kungen, då beordrade kungen sina soldater att leta efter dem.

Soldaterna hittade barnen och tog dem till slottet, men barnen lyckades fly eftersom Lilafågeln hjälpte dem igen. Sedan sprang de och gömde sig i bergen, där fällde de några träd som de sedan satte i floden och därmed översvämmade staden. Sedan gick de tills de kom hem.

Kungen förstod att han var tvungen att återlämna pengarna till folket annars skulle folk slåss med honom, resten av livet.

"Atorno" av Gonzalo S. Aura skolan - Carlos G.H.Sörböleskolan - Gabriel N. IES åk 1

Atorno

En un bosque que quedaba muy lejos y que estaba completamente intacto vivía un pájaro que se llamaba Atorno. Una vez Atorno voló mucho tiempo y llegó a un castillo. Allí habían unos caballeros. El pájaro voló hasta donde los caballeros. Estos caballeros estaban atacando el castillo. Atorno les dijo a los caballeros que no atacaran al castillo.

Algunos de esos caballeros tiraron lanzas a Atorno pero ningula lanza lo alcanzó. Atorno se metió en el agua y se escondió. Luego Atorno salió del agua y habló otra vez con unos de los caballeros y les dijo que pidieran perdón a los otros caballeros. Ellos pidieron perdón y lugo todos apagaron la candela. Hicieron una tregua para que eso no volviera a suceder.

FIN

Atorno

I en skog som var långt borta och helt intakt bodde en fågel som hette Atorno. En gång flög Atorno länge och kom till ett slott. Det var några herrar där. Fågeln flög till de riddarna. Dessa riddare attackerade slottet. Atorno sa till riddarna att inte attackera slottet.

Några av dessa riddare kastade spjut på Atorno men inget spjut nådde honom. Atorno dök in i vattnet och gömde sig. Sedan kom Atorno upp ur vattnet och talade igen till några av riddarna och sa till dem att be om förlåtelse från de andra riddarna. De bad om förlåtelse och sedan släckte de elden. De gjorde en vapenvila så att detta inte skulle hända igen.

"Det leriga palatset " av Atefe Yousefi

کاخ ِگلی

دم دمای صبح بود کھ ناگھان با صدایپ رنده ایب نفش از خواب بیدار شدم. با بیدار شدن
من آن پرنده ی بنفش شروع بھ سروصدا کردن و نوک زدن بھ پنجره من و خواھرم
سارا کرد. وقتی جلو تر رفتم و در پنجره را باز کردم ناگھان آن پرنده ی کوچک
بنفش بھ داخل اتاق پر ید و نامھ ای را روی کمد چو بی اتاقم گذاشت و شروع کرد بھ
آن اشاره کردن. وقتین امھ را باز کردم ھی چ چیزی از آن نفھمیدم تا اینکھ پرنده ی بنفش
شروع بھ حرف زدن با من کرد. او گفت کھ این یک نقشھ گنج است کھ باید شما آن را
پیدا کنید ومن می توانمب رای بدست آوردن ای ن گنج بھ شما کمک می
کنم.
ازآنجایی که من ب سیارآدم کنجکاوی هستم سراغ کمدم رفتم و وس ایلی که فکر میکردم
لازم م یشو د را برداشتم. اول میخواستم تنها به سراغ ا ین گنج بروم اما کمی فکر کردم و
سارا را از خواب بیدارکردم و ماجرا را برای او تع ر یف
کردم.
هر سه ی ما از پنجره اتاق بیرون رف تیم و به سمت کاخ گِلی حرکت کر دیم. وقتی نز دیک
کاخ رسی د یم دور تا دور کاخ گِلی اب بودو ا ین کاخ گِ لی وسط ا ین دریا مانند یک
مرواری د می درخشی د. هم ی ن که میخواست یم به طرف کاخ گِلی شنا ک نیم چشمانم به قایق
های شناور دور تا دور کاخ خور د وتعدا دی از نگهبانان که در داخل کاخ گِلی بودند. این
غیر ممکن بود که ما بتوا نی م وارد کاخ شو یم.
ناگهان
سارا فریا د ز د
فهمیدم، فهمیدم! ما بای د از زیرآ ب وارد آن کاخ گِلی ش و یم و آن گنج را پیدا
کن یم.
پرنده ی بنفش
گف ت:
- من فکر اینجا را کرده بودم وبا خودم شربت آب
آوردم.

من و سارا همزمان
گفت ی م:
شربت آب؟؟؟ -
پرنده بنفش گف ت :
- آره این شربت کاری می کند که قدرت نفس شما در زیر آب زیا د شود و بتوا نی د به
راحتی تا کاخ گِلی شنا کنید .
من و سارا آن شربت را خور دیم و آرام آرام به زیر آب
رفتیم.
وقتی که به کاخ ر سی دیم پرنده ی بنفش به ما نشان داد که از کدام در وارد شویم که کسی
ما را نب ین د. گنج دقیقا زیر تخت شاه قرار داشت و وقتی ما وارد اتاق شاه ش دیم ناگهان
پای سارا به کوزه ی طلای ی شاه گیر کرد و افتاد و
شکس ت.
همه ما خی لی ترسیده بو د یم و پنهان ش د یم. شاه با فریا د از خواب بیدار شد و سه تا از
سربازان را خواست که به اتاق بیا ین د. من به قدری تر سیده بودم که بدنم میلرزی د وسارا
هم داشت از شدت ترس گر یه میکر د.
ناگهان بنفشه جان خود را به خطر انداخت و رفت روی سر شاه نشست تا اینکه حواس
او را پرت کن د.
به صورت عج یبی شاه از د یدن بنفشه خی لی خوشحال شد و
گف ت:
بنفشه واقعا باورم ن میشو د که تو را دوباره بعد سال ها می بینم. و واقعا متاسفم که ما در تو به دست پدر
من کشته ش د. -
بنفشه با شنیدن این حرف ها عصبانی شد و شروع به داد و بیدا د و بهم ریختن کاخ کرد و از پنجره
بیرون رفت. شاه و سه سرباز او هم به دنبال
بنفشه.
بعد از رفتن آنها من و سارا فهمی دیم که چرا بنفشه میخواس ت این گنج به دست ما ب یفت د. ما گنج را پیدا
کر دیم و به سمت در خرو جی حرکت کر دیم که ناگهان چشم مان به تابوت مادر بنفشه افتاد و سارا
تابوت را برای خوشحال کردن بنفشه برداشت. وقتی داشت یم از اتاق با تابوت خارج میش دیم، یکی از
خدمتکارها شروع به داد زدن کرد. منو سارا به داخل آب پری دیم و شروع کر دیم به شنا کردن در زیر
آب. وقتی به خشکی ر سی د ی م تعداد سربازها خیلی زیا د شده بود و خود شاه نیز در یکی از قایق ها به
دنبال ما بود.

ما نه م یتوانس تیم تسل یم ش ویم و نه میتوانست یم که به خانه برگر دیم. ناگهان شاه فر یا د زد.
پشت آن صخره! پشت صخره! بگیریدشون تا فرار نکردن. ما درحال فرار آن ها هم به دنبال ما. فاصله
ما با آن سربازها فقط ده قدم بود تا ا ینکه سارا بدشانسی آورد و خورد زم ین. هم ین که خواستم دستش را
بگیرم تا بلند شود تا فرار ک نیم دستی به شانه ام خورد وبلند فریا د زدم نه! که از خواب بیدار شدم و
مادرم ب الای سرم ایستاده بود و دستش روی شانه ام بود. آمده بود تا مرا برای رفتن به مدرسه بیدار کن د
...


Det leriga palatset

Det var tidigt på morgonen när jag plötsligt vaknade med en fågelröst. När jag
vaknade av den lila fågelns röst, började den picka på mitt och min systers Sara
fönster. När jag gick fram och öppnade fönstret, hoppade fågeln in i mitt rum
och lämnade ett brev på träbyrån. Jag öppnade brevet och försökte läsa men
förstod ingenting från det förrän fågeln började prata med mig och sa att detta är
en skattkarta som ni måste hitta och jag kan hjälpa er att få skatten.
Eftersom jag är en mycket nyfiken person gick jag till min garderob och tog de
grejer jag tänkte att jag skulle behöva ha. Först tänkte jag att ensam ska hitta
skatten men funderade lite, väckte Sara och berättade allt för henne. Vi gick alla
tre ut genom fönstret och begav om mot lerigpalatset. När vi kom fram nära
palatset, upptäckte vi att palatset var omringat med vatten och palatset lyste som
en pärla mitt i vatten. Precis när vi skulle simma mot den lerigpalatset fångade
mina ögon några båtar och ett antal vakter som befann sig inne på palatset. Det
var omöjligt för oss att komma in i palatset.
Sara skrek plötsligt.
Jag förstår, jag förstår! För att hitta
skatten måste vi ta oss till leriga palatset
under vattnet.
Lila fågeln sa:
- Jag har förberett en lösning för den
här stunden. Jag har tagit med mig
en speciell vätska.
Sara och sa samtidigt:
- Vätska???
Lila fågeln sa:
Ja, Den här vätska gör att era andningskraften ökar under vattnet och ni kan
enkelt simma till det leriga palatset.
Vi drack vätskan och gick sakta under vatten.
När vi kom fram till palatset, lila fågeln var redan där och visad oss vilken dörr
vi skulle gå in för att ingen skulle kunna se oss. Skatten låg precis under
kungens säng och när vi kom in i rummet men Saras fot träffade en gyllene urna
den föll och gick sönder.
Vi var alla väldigt rädda och gömde oss i ett hörn. Kungen vaknade skrikande
och ropade sina vakter att komma till hans rum. Hela min kropp skakade av
rädsla och Sara grät också av rädsla.
Lila fågeln riskerade sitt liv. Den flög och satte sig på kungens huvud för att
distrahera honom.
Kungen blev mycket glad över att se lila fågeln och sa:
- Lila fågeln, jag kan verkligen inte tro att se dig igen efter flera år och jag
är hemskt ledsen att din mamma blev dödad av min far.
Lila fågel blev arg efter att ha hört det kungen sa och började skrika och förstöra
kungens rum. Därefter flög ut genom fönstret. Kungen tillsammans med sina tre
vakter jagade lila fågeln.
Efter att alla var borta förstod Sara och jag att varför lila fågeln ville att vi ska få
tag i skatten. Vi tog skatten och när vi skulle gå ut från rummet så vi plötsligt
lila fågelns mammas kista. Sara tog med sig kistan för att lämna till lila fågeln.
Just när vi skulle gå ut från rummet en av betjänterna började skrika. Vi hoppade
in i vatten och började simma. När vi kom fram till landet såg vi att kungen
tillsammans med sina soldater och vakter jagar oss.
Vi varken ville ge upp eller kunde återvända hem. Plötsligt ropade kungen.
Bakom stenen! Bakom stenen! Fånga dem innan de hinner springa i väg. Vi
försöker att fly och de försöker att fånga oss. Avståndet mellan oss och
soldaterna blev mindre och mindre hela tiden, när Sara plötsligt föll på marken.
Jag räckte fram handen för att resa henna upp så kände jag att en hand rörde min
axel och jag ropade högt neej! Jag vaknade och såg att mamma suttit vid sängen
med ena handen på min axel. Hon var där för att väcka mig för att gå till
skolan..

Senast uppdaterad: