Pollinering – en viktig ekosystemtjänst

Drygt 90 procent av världens vilda växtarter och 75 procent av odlade växter får hjälp med sin frösättning av insekter. För att det ska bli frön och frukter behöver växter pollineras, det vill säga befruktas. Pollinering betyder att pollen/frömjöl flyttas från ståndare till pistill, inom samma blomma eller mellan olika blommor, med hjälp av vind, vatten eller djur.

Bin besöker inte blommorna för att utföra pollineringen utan för att hämta mat; nektar och pollen. När bin besöker blomman fastnar pollenkorn i pälsen och förs mellan olika blommor allt eftersom insekterna letar efter föda.

Det finns flera miljoner insekter och bara i Sverige runt 3 000 pollinerande insektsarter. Vildbin så som solitära bin, humlor och våra husdjur honungsbina är mest effektiva men fjärilar, blomflugor och skalbaggar hjälper också till. I Sverige finns drygt 250 arter av solitärbin och cirka 40 arter av humlor. Solitärbin är när honan ensam sköter om boet medan humlorna lever i samhällen precis som honungsbiet.

Varför behöver vi pollinatörerna?

Eftersom en tredjedel av det vi äter finns tack vare pollineringen skulle det bli väldigt tomt i frukt- och grönsaksdisken om pollinatörerna inte hjälpte till. Pollinering är en så kallad ekosystemtjänst, en tjänst som ekosystemen levererar “gratis” till oss människor. Det svenska jordbruket och trädgårdsodlingen är beroende av den här gratistjänsten för till exempel odling av raps, bär och frukt. En mångfald av pollinatörer är viktig eftersom skörden blir långt bättre både i mängd och kvalitet om flera arter bidrar.

Vad behöver pollinatörerna?

Det finns pollinatörer i de flesta naturtyper och olika arter har ofta sina speciella krav på livsmiljöerna. Pollinatörerna behöver mat och boplatser. Några miljöer som är särskilt viktiga för pollinatörer är:

• näringsfattiga blomrika marker
• vegetationsfri sandig mark
• blommande träd och buskar
• solexponerade gamla träd och död ved
• odränerad fuktig mark och småvatten
• steniga kulturmiljöer

Vildbin är petiga med maten och kan oftast bara äta från ett fåtal blommande växter. En blomsteräng ger därmed bra med mat till många olika pollinatörer eftersom där finns gott om olika växter.

Vildbin bygger sina bon i marken eller i död ved som till exempel andra insekter redan gnagt i. Det behöver därför finnas lite mer oskötta områden som innehåller öppen jord och död ved. De allra flesta vildbin lever ensamma så kallade solitära bin, och även om dom bygger bon vid varandra så hjälps dom inte åt att samla mat eller bygga bon som till exempel humlor och honungsbin gör. Vildbin bygger sina bon som små enrumslägenheter, där lägger de några ägg, bäddar och placerar in pollen som små matpaket för larvernas utveckling.

Det kan du göra för att hjälpa till

I våra trädgårdar och på våra balkonger kan vi erbjuda både boplatser och mat åt pollinatörerna.

• Blommor: Olika blommor som blommar från tidig vår till sen höst. Olika pollinatörer är aktiva vid olika tidpunkter under säsongen. Det behöver finnas bra växter som blommar och ger nektar och pollen under hela den tiden. Maskrosor är ett exempel på viktig mat för pollinatörer. Försök att inkludera inhemska blomarter som växer naturligt i den svenska naturen, då vilda pollinatörer oftast föredrar dessa arter framför främmande arter.
• Sälg: Plantera en sälg. Sälg ger mat tidig vår innan andra blommor hunnit slå ut.
• Boplatser: Bevara och skapa boplatser där pollinatörer kan lägga sina ägg. Olika insekter gillar olika sorters bon. En variation av strukturer som skapar boplatser, skydd och olika mikroklimat ökar den biologiska mångfalden i din trädgård.
• Vatten: Ställ gärna ut fat med vatten och lägg små stenar eller kulor i så att insekterna kan landa utan att drunkna.
• Giftfri miljö: Använd inte giftiga ämnen i din trädgård, då rubbar du balansen. Ogräs mellan stenplattor och i gångar kan brännas bort istället för att sprutas med gift.

Hot mot pollinatörerna

Ett ökande antal vetenskapliga studier visar att pollinerande insekter har minskat drastiskt både i antal och mångfald, särskilt i regioner som domineras av ett intensivt jordbruk. I Sverige misstänks redan 13 arter vara utdöda och en tredjedel av vilda biarter finns med på den nationella rödlistan och anses vara hotade. Hoten mot pollinerande insekter kan vara förändrad markanvändning med tätare skogar, färre blomrika miljöer, färre marker med öppen sand, mindre död ved, färre våtmarker samt kemiska bekämpningsmedel. Minskningen av pollinatörer kan få allvarliga konsekvenser för mänskligheten och den biologiska mångfalden eftersom vi är helt beroende av bin och andra insekters livsviktiga arbete.

En miljö som minskat särskilt mycket är blomrika ängs- och hagmarker som hålls öppna genom slåtter eller bete. Det gamla småskaliga jordbrukslandskapet täckte tidigare stora arealer som var variationsrika med en mångfald av blomarter. Dessa har försvunnit och ersatts av mer rationella brukningsmetoder och monokulturer, det vill säga enhetliga ytor med ett färre antal arter.

De återstående blomrika miljöerna är mindre till sin yta och mer isolerade från varandra, vilket försämrar överlevnaden av arterna långsiktigt. Flertalet blomarter som trivs i ängs- och hagmarker är känsliga för störningar och är dåliga på att sprida sig långt. Förändringen av brukningsmetoder, storleken på livsmiljöerna och avståndet mellan dessa är därför av stor betydelse. Försämringarna av förhållandena för pollinatörernas föda och deras livsmiljö påverkar i sin tur pollinatörernas överlevnad.

Fristad i urbana miljöer

För att motverka den oroande trenden behöver vi alla hjälpas åt. Det behöver bevaras och skapas naturliga livsmiljöer genom att till exempel anpassa skötseln av ett område. Det är även viktigt att ta hänsyn till och främja förutsättningar för pollinering i planering och vid prövning av anläggning av infrastruktur och bebyggelse. Stadsmiljöer som koloniträdgårdar, kyrkogårdar, villaträdgårdar, parker, gröna tak och alléer har med rätt skötsel kunnat visa sig erbjuda livsviktiga miljöer för flera olika arter av pollinatörer.