Värdefulla stränder

Fiskar och andra vattenlevande djur. Många fiskar och vattenlevande organismer behöver strandområden för sina livscykler. Fiskar så som lax och öring migrerar från havet till lekområden i vattendrag för att reproducera sig. Musslor är exempel på andra djur som lever i grunt vatten.

Kräftdjur och smådjur. Räkor, snäckor och maskar är några djur som lever i strandområden. Dom hjälper till att filtrera vattnet, bryta ner organiskt material och är föda för andra djur.

Alger. Alger är fotosyntetiserande organismer som skapar stabila bottnar, syrerika förhållanden, föda och livsmiljöer för andra organismer. Det finns encelliga och flercelliga alger. De flercelliga delas upp i grönalger, brunalger och rödalger. De finns på olika djup i vattnet.

Växter. De växtarter som finns i strandområden är ofta specialiserade för att klara av fuktighet och torka. Det finns även salttåliga örtartade och vedartade växter som trivs längs kustlinjen.

Fåglar. Strandområden är viktiga för fåglars födosökning, häckning och rast under migrationsresor.

Amfibier och reptiler. Grodor, paddor, ödlor och ormar är beroende av strandområden för sin överlevnad och reproduktion.

Däggdjur. Marina däggdjur som sälar behöver strandområden för reproduktion, födosökning och vila. Rävar, uttrar, bävrar och smågnagare som sorkar använder också strandområden för att hitta föda eller bygga bo.

Grunda havsvikar. Skydd från vågexponering gör grunda havsvikar lugna och varma. De är särskilt viktiga för vissa organismers reproduktion, uppväxt och födosökning. För fiskar är de viktiga lekplatser, och vissa sjöfåglar använder dem också för sin reproduktion. Bottnen i vikarna filtrerar näringsämnen från vatten som rinner från land till öppet hav vilket motverkar övergödning.

Kransalgsängar. Kransalger växer på grunda, mjuka bottnar och har flera viktiga funktioner. De stabiliserar bottensedimentet, förbättrar vattenkvaliteten, tar upp näring, är föda för ryggradslösa djur, bildar fiskuppväxtområden och födosöksområden för både fågel och fisk. Kransalger är särskilt känsliga för störningar så som fysisk störning, övergödning och förändrad vågexponering varför många kransalgsängar har försvunnit längs den svenska kusten.

Sandstränder. Sandmiljöer är särskilt viktiga för insekter så som vilda sandbin som bygger bon i sanden. Vilda bin är viktiga pollinatörer. Här finns också andra organismer som växter, fåglar och reptiler som antingen är specialiserade för sandmiljöerna eller använder dem som häcknings- eller rastplatser.

Våtmarker. Våtmarker är variationsrika beroende på platsens hydrologi och vattnets näringshalt. De inhyser en stor mångfald av arter och bidrar till reglering av vattenflöden och upptag av koldioxid samt rening av föroreningar och näringsämnen i vattnet.

Klippor. Trots karga förhållanden så trivs många olika organismer i klippmiljöer. Klipporna kan bidra till skydd från vind, vågor och rovdjur. Där kan man hitta lavar, mossor, alger, musslor och andra fastsittande organismer. Fåglar kan också använda klipporna för häckning.

Strandängar. Strandängar längs kusten präglas av den översvämning som sker och bidrar med brackvatten. Jorden är ofta näringsrik och något salthaltig. Organismer som är anpassade till fuktiga miljöer eller som är salttåliga trivs här. Växter så som havtorn, vadarfåglar och olika insekter kan hittas bland den stora biologiska mångfald som finns i strandängar.

Kustnära skogar och sumpskogar. Kustnära skogar är vår motsvarighet till mangroveskogar. Dom hjälper bland annat till att skydda landområden mot erosion. Trädbevuxna områden längs kust, vid våtmarker och vattendrag har ofta hög luftfuktighet och näringsrik jord. Arter som gillar fuktiga och skuggiga miljöer kan hittas här, till exempel mossor, lavar och vedlevande svampar. Fåglar använder skogarna för häckning och rast, och däggdjur som rådjur, ekorre och räv har dem som livsmiljö och födosöksområde.