Ansvar för egenvård vid vistelse på korttidstillsyn och korttidshem för barn och unga vuxna

Egenvård innebär att en person själv, eller med hjälp av anhöriga eller personal, sköter vissa medicinska åtgärder utan att det räknas som hälso- och sjukvård. Det kan till exempel handla om att ta medicin, hantera en sondmatning eller genomföra vissa behandlingar enligt läkares bedömning.

En egenvårdsbedömning är en förebyggande åtgärd som hjälper till att säkerställa rätt vård och behandling. Den används för att avgöra om en medicinsk åtgärd, till exempel medicinering, kan utföras av personal utanför sjukvården. Regionen ansvarar för hälso- och sjukvård för barn och unga vuxna. Kommunen har däremot inget ansvar för sjukvård under vistelsen på korttidstillsyn eller korttidshem, om inte en läkare eller annan vårdgivare uttryckligen delegerar ansvaret till personalen där.

Egenvårdsbedömning är en medicinsk bedömning som görs av en läkare eller annan vårdgivare för att avgöra om en viss vårdinsats kan utföras som egenvård. Bedömningen säkerställer att åtgärden kan utföras på ett säkert sätt utanför sjukvården, exempelvis i hemmet, på korttidstillsyn eller korttidshem.

Vid vistelse på korttidstillsyn eller korttidshem behöver en ny egenvårdsbedömning göras, eftersom ansvaret förändras när barnet inte längre är under vårdnadshavarens direkta tillsyn. Läkare eller annan vårdgivare måste bedöma om personalen i verksamheten kan hantera egenvården på ett tryggt sätt och hur den ska följas upp.

En bedömning av egenvård behövs för att säkerställa att en sjukvårdsinsats kan genomföras som egenvård på ett säkert sätt i en viss miljö.

Det är ansvarig läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal vid hälsocentral eller specialistklinik som gör bedömningen.

En bedömning av egenvård bygger oftast på att du som vårdnadshavare, eller den unga själv, tar ansvar för att vården utförs.

Men när barnet eller ungdomen befinner sig i vår verksamhet ändras förutsättningarna. Därför behöver läkare eller annan vårdgivare se över bedömningen och i vissa fall göra en ny, som är anpassad till vår miljö.

För att personalen på korttidsvistelsen och korttidshemmet ska kunna ta ansvar för egenvården behöver läkare eller annan vårdgivare göra en bedömning som innehåller:

• Vilka insatser som ingår i egenvården – en tydlig beskrivning av vilka medicinska åtgärder som kan utföras av personalen.
• Information och instruktioner – hur personalen ska få den kunskap de behöver för att utföra egenvården på rätt sätt.
• Riskbedömning – en analys av risker, till exempel hur stor personalgruppen är och hur många personer som kommer att hantera egenvården.
• Uppföljning – en plan för hur egenvården ska följas upp, där den som gjort bedömningen ansvarar för att detta genomförs.
• Kontakt vid förändringar – instruktioner om vem personalen ska kontakta om barnets behov förändras eller om något oväntat händer.

Det är ansvarig läkare, annan vårdgivare eller vårdnadshavaren som ska skicka bedömningen till enhetschefen på korttidsvistelsen eller korttidshemmet.