Ansvar för egenvård vid vistelse på korttidstillsyn och korttidsboende för barn och unga vuxna

Den nuvarande bedömningen av egenvård är gjord utifrån att du som vårdnadshavare ansvarar för ditt barns medicinering. När barnet vistas på fritids eller korttidsboende förändras förutsättningarna, och därför behöver vårdgivaren (till exempel hälsocentralen eller en specialistklinik) se över och eventuellt göra en ny bedömning.

En egenvårdsbedömning är en förebyggande åtgärd som hjälper till att säkerställa rätt vård och behandling. Den används för att avgöra om en medicinsk åtgärd, till exempel medicinering, kan utföras av personal utanför sjukvården. Regionen ansvarar för hälso- och sjukvård för barn och unga vuxna. Kommunen har däremot inget ansvar för sjukvård under vistelsen på fritids eller korttidsboende, om inte en läkare uttryckligen delegerar ansvaret till personalen där.

Här kan du läsa mer om vad egenvård och egenvårdsbedömning innebär:
Egenvård innebär att en person själv, eller med hjälp av anhöriga eller personal, sköter vissa medicinska åtgärder utan att det räknas som hälso- och sjukvård. Det kan till exempel handla om att ta medicin, hantera en sondmatning eller genomföra vissa behandlingar enligt läkares bedömning.

Egenvårdsbedömning är en medicinsk bedömning som görs av en läkare eller annan vårdgivare för att avgöra om en viss vårdinsats kan utföras som egenvård. Bedömningen säkerställer att åtgärden kan utföras på ett säkert sätt utanför sjukvården, exempelvis i hemmet, på fritids eller i korttidsboende.

Vid vistelse på fritids eller korttidsboende behöver en ny egenvårdsbedömning göras, eftersom ansvaret förändras när barnet inte längre är under vårdnadshavarens direkta tillsyn. Vårdgivaren måste bedöma om personalen i verksamheten kan hantera egenvården på ett tryggt sätt och hur den ska följas upp.

För att personalen på fritids och korttidsboendet ska kunna ta ansvar för egenvården behöver en läkare göra en bedömning som innehåller:

• Vilka insatser som ingår i egenvården – en tydlig beskrivning av vilka medicinska åtgärder som kan utföras av personalen.
• Information och instruktioner – hur personalen ska få den kunskap de behöver för att utföra egenvården på rätt sätt.
• Riskbedömning – en analys av risker, till exempel hur stor personalgruppen är och hur många personer som kommer att hantera egenvården.
• Uppföljning – en plan för hur egenvården ska följas upp, där den som gjort bedömningen ansvarar för att detta genomförs.
• Kontakt vid förändringar – instruktioner om vem personalen ska kontakta om barnets behov förändras eller om något oväntat händer.

Det är ansvarig läkare eller vårdnadshavaren som ska skicka bedömningen till enhetschefen på fritids eller korttidsboendet.