Invasiva växter

Invasiva växter är främmande arter som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden eftersom de tränger undan lokala växter och sprider sig ohämmat. De lockar till sig pollinatörer, men blommar bara en kort period och därför lämnas bina hungriga när alla andra växter har konkurrerats ut.

Störst problem med invasiva växter finns vid så kallade olagliga trädgårdskomposter som har uppstått för att trädgårdsavfall har dumpats i naturen, till exempel på kommunens mark. Det är inte tillåtet att dumpa vare sig avfall eller invasiva växter på någon annans mark. Även vid vattendrag finns stora problem med invasiva växter då de kan spridas långt med vattnets hjälp.

Rapportera in på invasivaarter.nu Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. om du hittar invasiva växter. Om du hittar dem på din egen tomt eller mark har du enligt lag ansvar att ta bort dem. Samma ansvar gäller för kommuner, myndigheter och företag. I Skellefteå kommun förekommer främst växterna jättebalsamin, jätteloka och tromsöloka. Läs mer under respektive växt hur du bäst tar bort dem eller läs mer här: Metodkatalog Länk till annan webbplats.

Viktigt att tänka på:

  • Växtavfall med invasiva arter får aldrig slängas bland trädgårdsavfall eller på komposter. Packa borttagna plantor i sopsäckar som du försluter ordentligt och lämnar i kärl för invasiva växter på närmaste återvinningscentral.
  • Tvätta alltid redskap och kläder du har använt för att ta bort invasiva växter, annars riskerar du att sprida växtdelar eller frön vidare. Tänk på att vattnet du tvättar med inte ska kunna rinna ner i vattendrag och skapa nya etableringar.

För att skydda miljön och samhället finns sedan 2014 en EU-förordning som listar vilka växter och djur som anses vara invasiva och hur de ska hanteras, och den uppdateras med nya arter allt eftersom. Arter som finns på EU-förteckningen får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas levande. För hela förteckningen, se Naturvårdsverkets hemsida:

Invasiva arter (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Spela och tjäna pengar – bekämpa jättebalsamin med mobilen

I sommar kan du hjälpa till att bekämpa den invasiva växten jättebalsamin – och få betalt! Skellefteå kommun samarbetar med appen Crowdsorsa för att engagera fler i kampen mot invasiva arter.

Så funkar det:

  • Ladda ner appen Crowdsorsa.
  • Skapa ett konto.
  • Filma ett område med jättebalsamin före och efter du rensar.
  • Bekämpa helst växten med roten, samla ihop i hög eller säck.
  • Ladda upp din film – godkända insatser belönas automatiskt.
  • Fullständig information om tillvägagångssätt finns i appen.

Tjäna upp till 200 kr/timme
Totalt 36 000 kr finns avsatt i Skellefteå under sommaren 2025. Ersättningen baseras på hur mycket du rensar.

Observera:

  • Spelet pågår under växternas blomningstid (så länge budgeten räcker).
  • Alla markägare är skyldiga att bekämpa invasiva arter på sin egen mark.
  • Appen ger bara tillgång till att rensa på kommunens mark. Vill du bekämpa invasiva arter på någon annans mark måste du först ha tillstånd från den berörda markägaren.

Frågor om appen eller ersättning?

 

För att skydda miljön och samhället finns sedan 2014 en EU-förordning som listar vilka växter och djur som anses vara invasiva och hur de ska hanteras, och den uppdateras med nya arter allt eftersom. Arter som finns på EU-förteckningen får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas levande.

I Skellefteå kommun finns följande invasiva växter som omfattas av EU:s lagstiftning

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)

En av de mest spridda invasiva växterrna i Sverige idag. Sprids enbart med frön. En planta får i genomsnitt 700 frön. Inga delar av växten är giftiga för människor.

Blomningstid: Gror tidigt på våren och växer snabbt. Kan bilda höga och täta bestånd som skuggar ut annan vegetation. Blommar juli till september.

Hittas: I fuktig och näringsrik miljö, ofta i närheten av vattendrag eller på gamla komposter.

Så bekämpar du den

Vid stora bestånd kan man slå jättebalsamin med lie, röjsåg eller trimmer eller annat lämpligt redskap. Tänk på att slå av så nära marken som möjligt. Gör det innan blomning. Helst två gånger per år under minst tre år. Vid mindre bestånd är det bättre att dra upp plantorna med rot och allt, också innan blomning.

Packa borttagna plantor i sopsäckar som du försluter ordentligt och lämnar i kärl för invasiva växter på närmaste återvinningscentral. Har du vistats i områden där det finns jättebalsamin och riskerar att sprida växtdelar eller frön vidare med redskap eller kläder, tvätta dessa. Tänk på att vattnet du tvättar med inte ska kunna rinna ner i vattendrag och skapa nya etableringar

Så sprids den

Frön kan spridas i upp till sju meter från plantan eftersom den skjuter iväg sina frön med en liten explosionlikande manöver. Hamnar fröna i vattnet kan de sprida sig långa sträckor.
Sprids också genom:

  • Att växten planteras.
  • Frön som fastnar på kläder och skor, däck eller maskiner.
  • Flytt/bearbetning av jord eller grävning som innehåller frön.
  • Dumpning av trädgårdsavfall som innehåller växtdelar eller frön.

Då jättebalsaminen är ettårig och inte får djupgående rötter och täcker och kväver annan vegetation ökar risken för erosion och skred när strandkanter och slänter står utan vegetation under stora delar av året.

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)

Kan pollinera sig själv. En planta kan få upp till 100 000 frön. Jättelokans växtsaft är farlig. Om den hamnar på huden och huden utsätts för sol kan den ge blåsor och svårläkta sår på huden.

Blomningstid: Gror tidigt på våren och bildar stora, täta bestånd som täcker övrig vegetation. Blommar juli till september.

Hittas: I näringsrika jordar med tillräcklig tillgång på vatten, exempelvis friska övergivna ängsmarker, vägkanter, jordupplag och utmed vattendrag i framförallt jordbrukslandskapet.

Kan misstas för andra växter: Andra, naturligt förekommande inhemska arter misstas ibland för att vara jättelokor, till exempel kvanne och björnloka. Det bästa sättet att särskilja de inhemska arterna mot jättelokan är storleken. Jättelokan kan bli upp till 5,5 meter hög, har en bitter lukt och har parflikiga blad som kan bli upp emot 3 meter långa. Blomställningarna är flata och kan bli närmare 0,5 meter breda.

Så bekämpar du den

Eftersom alla delar av växten innehåller farlig växtsaft är det viktigt att du använder kläder av vattentätt tyg, gummihandskar och skyddsglasögon. Om huden skulle utsättas för växtsaften är det viktigt att området tvättas noga med tvål och vatten och att den exponerade huden skyddas från sol i flera dagar. Även torkad växtsaft kan ge stora skador.

Störst och snabbast effekt får du om du gräver upp hela plantan. Men du kan också slå den eller täcka den. Den slås bäst med lie, speciellt om det är många plantor. En roterande klinga är olämplig, eftersom en dimma av växtsaft virvlas upp.

Packa borttagna plantor i sopsäckar som du försluter ordentligt och lämnar i kärl för invasiva växter på närmaste återvinningscentral.

Bekämpningen behöver pågå under minst tre år och beroende på metod kan det vara nödvändigt att bekämpa minst två gånger per år.

Så sprids den

Sprider sig främst med frön. Men kan även sprida sig med rotdelar. Kan spridas långa vägar om fröna sprids utmed vattendrag.

Tromsöloka (Heracleum persicum)

Tromsölokan är vanligare i Västerbotten än i resten av Sverige och luktar lite som anis. Den liknar jättelokan till utseendet och har även den en växtsaft som kan orsaka hudskador. Däremot blir den något kortare, cirka 2-4 meter, och har ofta något fler stammar från basen. Blomställningen är inte heller lika flat som jättelokans.

Blomningstid: Från mitten av juni till slutet av juli.

Hittas: Främst i anslutning till tätorter, längs vägar och järnvägar, på ruderatmarker och soptippar samt i parker och trädgårdar.

Så bekämpar du den

Eftersom alla delar av växten innehåller farlig växtsaft är det viktigt att du använder kläder av vattentätt tyg, gummihandskar och skyddsglasögon. Om huden skulle utsättas för växtsaften är det viktigt att området tvättas noga med tvål och vatten och att den exponerade huden skyddas från sol i flera dagar. Även torkad växtsaft kan ge stora skador.

Störst och snabbast effekt får du om du gräver upp hela plantan. Men du kan också slå den eller täcka den. Den slås bäst med lie, speciellt om det är många plantor. En roterande klinga är olämplig, eftersom en dimma av växtsaft virvlas upp.

Packa borttagna plantor i sopsäckar som du försluter ordentligt och lämnar i kärl för invasiva växter på närmaste återvinningscentral.

Bekämpningen behöver pågå under minst tre år och beroende på metod kan det vara nödvändigt att bekämpa minst två gånger per år.

Så sprids den

Sprider sig främst med frön. Men kan även sprida sig med rotdelar. Kan spridas långa vägar om fröna sprids utmed vattendrag.

Illustrationer: Jakob Robertsson

Övriga invasiva arter

Det finns även ett antal arter som inte är EU-listade men som är eller riskerar att bli invasiva i Sverige, till exempel lupin, parkslide och vresros. För dem finns ännu inga lagstadgade skyldigheter men de utgör ändå problem eftersom de kan orsaka allvarlig skada på ekosystemen. En nationell lista förväntas fastställas inom en snar framtid och arter som hamnar på den listan kommer att få samma status som EU-arterna.

I Skellefteå kommun finns framförallt följande arter:

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)

Finns flera olika arter, men den vanligaste i Skellefteå kommun är blomsterlupin. Även regnbågslupin, sandlupin och gruslupin finns och klassas idag som invasiva. Blomsterlupiner sprids främst med frön med kan även spridas med rotdelar. Varje planta kan ge upphov till 2500 frön per år.

Hittas: oftast efter vägdiken och i anslutning till grävarbeten.

Så bekämpar du den

Det effektivaste och snabbaste för att få bort mindre bestånd är att gräva upp varje planta med rot och allt.

I större områden kan man slå för att utarma plantorna. Det är tidseffektivt men kräver att man slätar ner plantorna innan blommning under hela säsonen. Rekomendationen är att man gör det minst tre gånger per år. Frön kan eftermogna så om växtmaterialet från lupinerna lämnas kvar på platsen är det viktigt att växterna inte har hunnit gå i blom.

Då fröna kan ligga kvar i marken under många år är det viktigt att ständigt återkomma till platsen för att kunna se till att det inte växer upp ett nytt bestånd efter bekämpningsinsatser.

Så sprids den

Fröna slungas iväg från fröbaljorna. Den har en kraftig pålrot som lagrar näring och är svår att dra upp. Roten samarbetar med kvävefixerande bakterier och kan på det sättet gödsla marken den står i och på det sättet hindra växter som inte gillar kväve. Lupiner har en förmåga att helt ta över platser och skugga ut andra växter. En del av fröna kan ligga i jorden under många år och vänta på att gro.

Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis)

Sprids med frön och jordstammar. Bildar stora och täta bestånd genom att ta över och skugga ut annan vegetation.

Hittas: på olika typer av marker, men främst längs Västerbottens kustland.

Så bekämpar du den

Slåtter och uppgrävning är två metoder som fungerarar ganska effektivt. Tänk på att även mindre fragment av rotdelar kan räcka för att sprida växten. Så var noga vid bekämpning så att inget följer med dit det inte ska.

Frön kan eftermogna om plantorna hunnit gå upp i blom och det slagna materialet lämnas på platsen.

Inga delar av växten är giftiga.

Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica)

Sprider sig med ytterst små delar av rot eller stamfragment, det räcker med en del som väger mindre än ett gram. Har förmågan att bilda täta bestånd som skuggar ut annan växtlighet.

Hittas: i nästan vilken jord som helst. Växer snabbt och börjar tidigt på våren.

Blomningstid: sensommaren/hösten, men det finns i nuläget endast honplantor i Sverige, så den kan inte förökas med frön.

Så bekämpar du den

Det finns många olika alternativ där både slåtter, grävning och
inneslutning ingår. Parkslide är tyvärr en mycket besvärlig växt och det är svårt att hitta en metod som fungerar effektivt överallt.

Planera bekämpningen noga och vänta inte för länge med att påbörja
den. Eftersom mycket forskning och
försök pågår så finns uppdaterade beskrivningar och jämförelser
mellan metoder i Naturvårdsverkets metodkatalog för bekämpning
av invasiva främmande arter. Den hittar du genom att söka på
metodkatalog invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplats.

Så sprids den

Rötterna lagrar näring på djupet vilket gör att växten kan återetablera sig även om ovanjordisk vegetation och ytliga rötter grävts bort. Kan skjuta nya skott under flera år trotts kontinuerlig slåtter. Ibland reagerar växten på bekämpningen genom att skicka iväg rotskott upp till sju meter från huvudplantan.

Vresros (Rosa rugosa)

Vedartad och mycket taggig buske med stora vita eller rosa blommor. Vanligt förekommande i södra och mellersta Sverige samt längst Norrlandskusten. Arten omfattas inte av någon lagstiftning om invasiva främmande arter, men utvärderas för att eventuellt tas upp på en nationell förteckning över invasiva främmande arter som kommer att omfattas av olika förbud.

Blomningstid: Juni till september.

Hittas: I grusiga och sandiga miljöer, ofta i dikeskanter eller på stränder. Då den under lång tid även använts som trädgårdsväxt sprids den ofta ut från trädgårdar.

Så bekämpar du den

Var försiktig vid hantering av vresrosen och dess fröer. Det är enklast att bekämpa den förvildade vresrosen medan den fortfarande är liten. Vresros måste grävas upp med rötterna för att inte snabbt återkomma på platsen.

Så sprids den

Har stor förmåga att sprida sig i naturen via frön eller rotdelar. Kan skjuta långa rotskott som kan dyka upp flera meter ifrån moderplantan. De nypon som rosen får innehåller cirka 60 frön som sprids mycket lätt med fåglar och i vatten. De kan även gro efter att ha spenderat nästan ett år flytandes i vatten och även i saltvatten.

Fler arter

Hos naturvårdsverket kan du läsa om fler arter

Illustrationer: Jakob Robertsson

Senast uppdaterad: