Biologisk mångfald i den tätortsnära naturen

Via ett så kallat LONA-projekt har Skellefteå kommun tagit fram skyltar om den biologiska mångfalden i den tätortsnära naturen och att satt upp på olika platser runt om i kommunen.

Projektet syftar till att öka medvetenheten om biologisk mångfald och naturnyttor som finns alldeles in på knuten. Nedan kan du ta del av informationen på alla skyltarna som finns uppställda i Skellefteå kommun. Illustrationerna är gjorda av Gun Löfdahl.

Hällmarkstallskog

Hällmarkstallskogar är en vanlig naturtyp på de berg som vi ser i vår stadsmiljö. Det beror på att markerna är så pass lågproduktiva att de inte har använts för skogsbruk. Dessutom har terrängen i sig gjort dem svåra att bebygga.

Många tallar kan därför ha stått här i upp till 200-300 år. Det gör att hällmarkstallskogen ofta har höga naturvärden, främst i form av lavar, insekter och fåglar som är beroende av gamla träd. Skogen är öppen och domineras av lågvuxna tallar och marken täcks av en blandning av öppna hällar täckta med lav, ljung, lingonris och små fuktiga partier.

Varför klipper inte kommunen gräset?

Olika platser klipps på olika sätt. I områden som nyttjas mer flitigt som parker klipps gräsmattor regelbundet och mindre buskar och växter röjs bort. I andra miljöer får dessa växa sig höga och blommor får blomma och sprida sina frön.

Genom att sköta om gräsmarker på olika sätt skapas en varierad miljö där gräs och örter kan blomma under hela säsongen, vilket skapar boplatser och mat åt insekter som bin, humlor och fjärilar. Ju mer variation det finns i naturen desto fler arter kan leva där och vi får en större biologisk mångfald.

Minskad gräsklippning innebär även mindre utsläpp av växthusgaser.

Varför rensar inte kommunen upp i skogen?

En naturlig skog kan se stökig ut för oss människor eftersom den är en bristvara och vi är ovana att se den. Döda träd och sly kanske ser ut som skogens skräp men det är faktiskt precis tvärtom. På grund av det moderna skogsbruket når få träd en så hög ålder att de dör en naturlig död och död ved har blivit en bristvara, vilket lett till att många arter beroende av död ved är utrotningshotade.

Det är inte bara insekter som uppskattar död ved utan även fladdermöss, fåglar och igelkottar. Genom att öka mängden död ved i den tätortsnära naturen hittar fler arter boplatser och mat. Det är också viktigt att tillåta nya träd att växa naturligt så att de kan ta över när äldre träd dör.

Världens viktigaste frukost

Sälgen är ett mycket viktigt trädslag för den biologiska mångfalden. Gamla grova sälgar erbjuder mat och boplatser åt en mängd olika fjärilslarver. Dessutom äter många skalbaggsarter trädets blad, blommor och knoppar.

Sälg älskar sol och därför hittar du den i öppna miljöer som skogsbryn, igenväxande åkermark och gläntor i skogen. Den känns lätt igen på våren när sälgens knoppar, videkissarna, visar sig. Sälgens videkissar blommar först av alla växter och finns där när humledrottningarna vaknar efter sin långa vinterdvala, redo att förse dem med mat i form av pollen och nektar. I gengäld pollinerar humlan sälgen och hjälper till med befruktningen. Många insekter runt sälgarna leder också till att det finns mycket mat åt småfåglar tidigt på säsongen.

Sälgen är en så kallad tvåbyggare, vilket betyder att hon- och hanblommor sitter på separata träd. Hanträden har starkt lysande gula ståndare och honträden gulgröna pistiller.

Fladdermöss

Fladdermöss är det enda flygande däggdjuret och de har tack vare sin möjlighet att kunna orientera sig med ljudvågor lyckats bli väldigt framgångsrika. Vart fjärde däggdjur på jorden är idag en fladdermus.

I Sverige är alla fladdermöss fridlysta och får inte störas, fångas eller dödas. De är insektsätare och kan äta upp till 7 000 mygg på en natt.

Fladdermöss trivs i öppna landskap med skogsdungar, bryn och öppna vattenytor. Precis som många andra arter behöver den död ved, både som boplats och för att hitta insekter.

Fladdermöss är nattlevande och trivs i mörker. Stadens upplysta miljöer utgör ett problem och stör deras normala beteende.

Bävern - en skicklig naturvårdare

Bävern är skogslandskapets motsvarighet till savannernas elefanter och termiter. Den skapar sin egen livsmiljö med stora konsekvenser för den omgivande miljön och andra arter och räknas därför som en så kallad ekosystemingenjör.

Effekterna av bäverns framfart när den bygger dammar blir synliga inte bara där bävern lever utan flera kilometer uppströms. När bävern överger en miljö förändras hela landskapet igen.

Våtmarker skapade av bävrar har högre biologisk mångfald än våtmarker där bävern inte varit inblandad.

Invasiva arter

På olika platser i Skellefteå kommun hittar du jättebalsamin, en invasiv art som egentligen inte växer här naturligt och riskerar att slå ut andra växter och insekter. Jättebalsamin täcker snabbt stora områden och kväver ut andra växter. Genom att erbjuda rikligt med nektar besöker insekter gärna jättebalsaminen och andra blommor kan få svårt att bli pollinerade. Eftersom blomningen bara pågår en kortare period är risken stor att insekter får svälta övrig tid eftersom andra blommor försvinner.

Jättebalsamin en av de arter som både EU och Sverige har beslutat behöver tas bort helt och hållet. Den är ett hot mot den biologiska mångfalden som är grunden för människans överlevnad.

Den är relativt lätt att bekämpa och går att rycka upp för hand. Eftersom den är ettårig är det bara fröna som kan göra nya plantor. Uppryckta plantor ska läggas i påsar och slängas i den gröna tunnan eller i ett avsett kärl på närmaste återvinningscentral.

Om du hittar jättebalsamin vill vi gärna att du rapporterar in det på invasivaarter.nu Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vattnet renas - en ekosystemtjänst

Regn och smältvatten som rinner på våra gator och hustak kallas dagvatten. Traditionellt leds det ofta i rör under marken ut till närmaste vattendrag eller sjö. Städer med hårda ytor genererar upp till tio gånger mer dagvatten än vad ytor med växtlighet gör.

En dålig dagvattenhantering ökar risken för översvämning och förorening av sjöar, vattendrag och i slutändan hav. Föroreningar från till exempel bilar och luftföroreningar följer med regn och smält snö när det rinner genom staden. Det är bättre att låta naturen rena vattnet innan vi skickar ut det i sjöar, vattendrag och hav. Om dagvattnet istället får möjlighet att avdunsta, infiltreras i marken och tas upp av växter förebyggs översvämning och vattnet renas. Det bidrar även till att behålla naturliga grund- och ytvattennivåer och att förbättra mikroklimat. Att naturen renar vatten åt oss är en så kallad naturnytta eller ekosystemtjänst, naturens processer gör vår välfärd möjlig.

Strandzonen

Övergångszonen mellan olika miljöer är ofta särskilt rik, här finns både land- och vattenarter och arter knutna till själva strandmiljön. Växtligheten på stränder fungerar även som ett filter och fångar upp näringsämnen och föroreningar som annars skulle nå och förorena sjöar, vattendrag och hav.

I grunda vattenområden når solljuset ner till botten och värmer snabbt upp vattnet. Klippor, sten, grus och sand skapar skyddade miljöer rika på föda som gynnar både fiskar, växter och insekter. Även fåglar och däggdjur söker föda, hittar skydd och föder upp ungar i strandzonen.

Växtligheten på stränder fungerar också som ledstråk för djur som ska förflytta sig och för växternas spridning. På lång sikt möjliggör det att arter kan sprida sig mellan olika platser och upprätthålla en genetisk variation som gör arterna tåligare till förändrade miljöförhållanden så som klimatförändringar.

Lövskogsdjungel

Här trivs naturen, den får vara vild och bestämma själv. Det kanske ser lite skräpigt ut men det lockar till sig ett myller av olika växt- och djurarter. För att gynna den biologiska mångfalden gäller det att skapa variation. Ju större variation i livsmiljöerna desto fler arter ryms i ett område.

Det moderna skogsbruket har lett till att gammal skog, träd i olika åldrar, lövskog och död ved har blivit sällsynt. Det resulterar i att arter som lever i de miljöerna också har minskat. Runt 200 hotade arter är beroende av lövskogsmiljöer. En av dem är Sveriges mest hotade fågel, den vitryggiga hackspetten. Om vi hjälper den vitryggiga hackspetten hjälper vi också många andra hotade arter som lever i samma miljö.

Det gäller därför att bevara de lövskogar som finns och återskapa nya lövmiljöer, här kan stadens skogar bli värdefulla om vi sköter dem på rätt sätt.